Jag har länge haft filosofin att man ska lyssna när hästen viskar så slipper man "skriken" eller utbrotten. T ex om hästen tycker något är obehagligt, har ont, är rädd osv. Vissa saker kan man inte låta hästen slippa undan, som t ex att spänna sadelgjorden, men däremot kan man spänna i fler omgångar och kanske skaffa en resårgjord.
Själva frågan är ifall man kan lyssna för mycket på hästen så den tappar respekten och börjar utnyttja situationen? Själv känner jag att jag hellre lyssnar för mycket för att jag iallafall slipper att hästen tycker illa om mej eller orespekterar mej för att jag bestraffar honom när han säger till att han har ont eller liknande..
Jag har en häst som ibland har aggressiva tendenser, vilket jag självklart inte tillåter, sparkar han hotfullt mot mej eller hugger mot mej säger jag självklart ifrån i förhållande till hur allvarligt det är, men uppstår ett beteende som inte funnits tidigare brukar jag snarare försöka stå "på hästens sida" och istället försöka ta reda på vad det kommer ifrån. Nu har jag hört en del teorier om att jag istället bör visa hästen vem som bestämmer FÖRST så den inte på några villkor gör respektlösa saker, eller "skriker" som man kanske kan kalla det. Men då känns det som att jag förstör förhållandet till min häst, att han blir mer negativ och då kan bli mer aggressiv istället för att bara "säga till" att något är fel...
Vad tycker ni? Vart går gränsen, och hur gör man för att inte få en ännu värre häst?
Själva frågan är ifall man kan lyssna för mycket på hästen så den tappar respekten och börjar utnyttja situationen? Själv känner jag att jag hellre lyssnar för mycket för att jag iallafall slipper att hästen tycker illa om mej eller orespekterar mej för att jag bestraffar honom när han säger till att han har ont eller liknande..
Jag har en häst som ibland har aggressiva tendenser, vilket jag självklart inte tillåter, sparkar han hotfullt mot mej eller hugger mot mej säger jag självklart ifrån i förhållande till hur allvarligt det är, men uppstår ett beteende som inte funnits tidigare brukar jag snarare försöka stå "på hästens sida" och istället försöka ta reda på vad det kommer ifrån. Nu har jag hört en del teorier om att jag istället bör visa hästen vem som bestämmer FÖRST så den inte på några villkor gör respektlösa saker, eller "skriker" som man kanske kan kalla det. Men då känns det som att jag förstör förhållandet till min häst, att han blir mer negativ och då kan bli mer aggressiv istället för att bara "säga till" att något är fel...
Vad tycker ni? Vart går gränsen, och hur gör man för att inte få en ännu värre häst?