Alexandra_W
Trådstartare
Tvärs över gatan från jobbet finns det en man som har en ung hund av brukshundsras. Både jag, den andra hundägaren på jobbet och en icke hundägare har reagerat på det som man tyvärr kan beskåda.
Hunden är tillsynes väldigt livlig och väldigt 'ouppfostrad'. Normalt ser det ut ungefär såhär:
Hund kommer släpandes på husse i kopplet. Husset följer med, säger/gör inget för att korrigera att hunden drar i kopplet. Hundens svans viftar och nosen är i backen.
Efter sisådär 50 - 100 meter ledsnar husse på att få axeln halvt dragen ur led. Rycker till i kopplet (vid minst ett tillfälle har hunden i princip voltat i luften tillbaka) och ryter åt hunden att gå fot. Hunden kurar med svansen mellan benen och går (hukar) fot i 5 - 10 meter. Inget beröm eller någon impuls till hunden att det är rätt/bra/fint ges. Efter max 10 meter 'glömmer' hunden sig och börjar gå lite framför (drar inte). Ingen korrigering etc. Sen börjar hunden dra igen, och det får fortgå kanske 50 meter, sen upprepas det kraftiga koppelrycket och så vidare.
Promenaderna börjar så, och slutar så, samma mönster när de kommer hem.
Flera tillfällen har mannen dessutom helt tappat tålamodet och fattningen med hunden, och efter rycket så när hunden hukar och håller sig vid sidan, så har mannen tappat fattningen, och fortsätter skrika åt hunden, trycker ner den i backen, och har vissa gånger slagit och sparkat på/mot hunden.
Ibland drillas det ganska rejält, och är konsekvent på att den ska inte dra osv. Hunden snappar fort att den ska gå fot på löst koppel, stannar när husse stannar, sitter och har kanonfin ögonkontakt etc. Men den får ändå bara bryska ryck, aldrig beröm eller positiv feedback.
Hunden är i bra hull, normal muskling etc. Fin päls, blir inte regelrätt misshandlad eller något. Men ändå lider jag varenda gång jag ser den på promenaderna, och flera med mig. Men finns det något man kan göra, utom prata med mannen (vilket jag inte tror går så bra..)
Hunden är tillsynes väldigt livlig och väldigt 'ouppfostrad'. Normalt ser det ut ungefär såhär:
Hund kommer släpandes på husse i kopplet. Husset följer med, säger/gör inget för att korrigera att hunden drar i kopplet. Hundens svans viftar och nosen är i backen.
Efter sisådär 50 - 100 meter ledsnar husse på att få axeln halvt dragen ur led. Rycker till i kopplet (vid minst ett tillfälle har hunden i princip voltat i luften tillbaka) och ryter åt hunden att gå fot. Hunden kurar med svansen mellan benen och går (hukar) fot i 5 - 10 meter. Inget beröm eller någon impuls till hunden att det är rätt/bra/fint ges. Efter max 10 meter 'glömmer' hunden sig och börjar gå lite framför (drar inte). Ingen korrigering etc. Sen börjar hunden dra igen, och det får fortgå kanske 50 meter, sen upprepas det kraftiga koppelrycket och så vidare.
Promenaderna börjar så, och slutar så, samma mönster när de kommer hem.
Flera tillfällen har mannen dessutom helt tappat tålamodet och fattningen med hunden, och efter rycket så när hunden hukar och håller sig vid sidan, så har mannen tappat fattningen, och fortsätter skrika åt hunden, trycker ner den i backen, och har vissa gånger slagit och sparkat på/mot hunden.
Ibland drillas det ganska rejält, och är konsekvent på att den ska inte dra osv. Hunden snappar fort att den ska gå fot på löst koppel, stannar när husse stannar, sitter och har kanonfin ögonkontakt etc. Men den får ändå bara bryska ryck, aldrig beröm eller positiv feedback.
Hunden är i bra hull, normal muskling etc. Fin päls, blir inte regelrätt misshandlad eller något. Men ändå lider jag varenda gång jag ser den på promenaderna, och flera med mig. Men finns det något man kan göra, utom prata med mannen (vilket jag inte tror går så bra..)