Kan jag inte bara få dö?

[rtf]

Nu åker anonyma nicket fram... vet att några känner till vem jag är och en del kan säkert förstå det - snälla var tysta om det!

Skapade det här nicket 2008 när jag försökt hoppa från en bro. Nu 6,5 år senare är livet lika jävligt. Tycker jag har försökt nu, gett livet en chans. Började plugga igen men förra helgen kraschade jag helt, bara orkar inte mer. Orkar inte läsa en rad, förstår inte ens vad jag läser. Tänker att jag aldrig kommer klara av att jobba normalt, och jag har högre "krav" på livet än att bara existera. Trodde att den här gången var det min tur, nu skulle det fungera. Testade om jag skulle klara av att hänga mig, men det var jätteobehagligt (har dessutom upplevelser sen tidigare av att bli strypt) så jag fixar inte det. Sen åkte jag till akutpsyk, fick ny medicin som i alla fall hjälpt till lite så jag fått sova. Men vill inte vara inlagd, jag mår bara sämre av det. Läkaren på akutpsyk skrev till mottagningen jag tillhör att jag behövde uppföljning och jag har försökt få kontakt med mottagningen hela veckan. Jag måste få en sjukskrivning och akutpsyk sjukskriver inte. I fredags fick jag äntligen ett svar från mottagningen, dock på "mina sidor" trots att jag bett om att bli uppringd och förklarat hur akut läget är. Hade fått en läkartid i JUNI! Dessutom har min psykolog semester nu och är borta en månad, så inget stöd alls finns. Hade kontakt med mobila teamet några dagar efter besöket på akutpsyk, men de hade bara fått uppdrag till onsdagen och sa att jag skulle kontakta min mottagning (ja det är ju lätt!).

Ringde till akutpsyk igen igår och frågade vad jag skulle göra, att jag försökt få kontakt med mottagningen hela veckan och det enda jag fått veta är att jag fått en läkartid i juni. Att jag måste bli sjukskriven nu för att inte bli av med mina pengar från FK. Sa att jag inte orkar mer, orkar inte med det här livet längre. Människan i luren "ja vi kan ju inte hjälpa dig, du får kontakta din mottagning igen på måndag" och sen la hon på. Har kollat på lämpliga hus att hoppa från, men jag har inte fixat det Varje natt ligger jag bara och gråter och önskar att få dö, men jag klarar inte av att genomföra det.

Försökt få lite ordning den här veckan, tänkt att det skulle kännas lite lättare om jag blir sjukskriven och får kontakt med FK. Men jag kan ju inte ens få träffa en läkare förutom på akutpsyk (och de sjukskriver inte) och jag har mejlat handläggaren på FK utan svar (det skickade jag i söndags). Nu får jag varje natt ett mejl om att jag är försenad med min distanskurs, och jag orkar inte plugga. Jag orkar inte ens laga mat, har ätit knäckebröd och yoghurt över en vecka nu. Jag orkar knappt existera. Och jag blir helt superstressad av de där mejlen, och kan inte göra nåt åt det förrän jag får ett läkarintyg och det är omöjligt att få.

Jag vill bara få dö, men inte ens det klarar jag av I korta stunder kan jag tänkta att det kan ordna sig, att jag borde kunna bli sjukskriven tills det inte är så här katastrofalt dåligt. Att det måste finnas nån hjälp att få utan att vara inlagd. Men jag vet hur psyk i den här stan är, jag kommer inte få någon hjälp.

Men lilla gumman! Det blir bättre, men ibland tar det lång, alltför lång, tid.
Har du skrivare? I såfalla skriver du ut din trådstart och ger till läkaren på vc. Vissa, inklusive jag, har lättare att uttrycka sig i skrift än tal.
Har du inte skrivare skriver du av din trådstart för hand.
Hoppas du får tid idag!
Släng mejlen från skolan oöppnade i en annan mapp eller skräpkorgen (de lagras ett tag i skräpkorgen). Att titta på de mejlen är det sista du ska göra nu. I perioder är det helt okej att bara fokusera på att överleva. Ett andetag i taget. Inte mer. Bara ett andetag i taget. Och under det andetaget gör du bara saker som är snällt mot dig själv. Du är duktig som inte gett upp ännu. Det tyder på en inre styrka. Var stolt över den.
Och JA, det är synd om dig!
Önskar jag kunde ringa åt dig! PMa om du behöver telefonhjälp. Vi finns här för dig! Psykvården må fallera, men vi hästtjejer håller ihop!

 

[Lilla]

Hoppas att du har fått hjälp idag.

 

[Dentaku]

Håller tummarna för att det gått bra idag.

 

[nattsvart]

Jag var vaken till runt 6 i morse. Sen kl 9 ringde nån från psyk och väckte mig. Fick en läkartid halv två. Jag hade skrivit ett ganska argt meddelande till min mottagning , det hjälpte tydligen. Men sjukt att man måste vara den som "skriker högst" för att få hjälp. Tid fanns ju uppenbarligen om man blev tillräckligt jobbig...

Fick träffa en väldigt ung läkare först, som var ny där. Hon var trevlig men verkade bli orolig av det jag sa så hon ville att jag skulle träffa en äldre kollega innan hon vågade släppa iväg mig. Nära att bli inlagd . När jag väntade på den äldre läkaren kom avdelningschefen och pratade med mig (det var henne som min psykolog hade ringt till) och hon höll väl med mig om att det är bättre med tätare kontakt i öppenvården istället för att bli inlagd. Sen kom båda läkarna och den äldre blev inte lika nojig för min självmordstankar så vi bestämde att jag skulle ha kontakt med mobila teamet en period (dock visade det sig när dom ringde ikväll att det bara var den kommande helgen ), en kurator från mottagningen som ska vara typ stödkontakt ska ringa mig imorgon och en ny läkartid ska bokas. Och så fixar dom sjukskrivningen. När jag sa att jag hade fått en läkartid i juni bara skakade läkaren på huvudet och sa att det går ju inte.

Nu verkar jag vara "inne i systemet" igen. Min psykolog är privat och nu har jag inte ens haft en fast läkare på mottagningen jag tillhör, så vanligtvis kan dom typ "glömma bort" mig.

Imorgon ska jag ringa FK och se hur jag ska göra

 

[Rosett]

Imorgon ska jag ringa FK och se hur jag ska göra

Det kommer att gå bra ska du se!
(Och bråkar de så skriver du ju ett argt mail så löser det sig säkert där också. )

 

[nattsvart]

Har inte fått tag i den personen jag tror är min handläggare på FK, har spelat in ett meddelande och bett honom ringa. Och kuratorn från psyk har naturligtvis inte ringt.

 

[nattsvart]

Igår var jag nära att åka på inläggning, blev lovad tät kontakt nu med mobila teamet + den här kuratorn som skulle ringa idag och vi skulle planera. Mobila teamet ringde igår och det visade sig bara vara kontakt i helgen som gällde, och kuratorn ringde inte alls

Jag försöker ta en dag i taget och idag räknade jag med att kuratorn skulle ringa. Kan liksom inte lita på vad dom säger. Ena gången är dom så rädda att jag ska ta livet av mig och nästa så hör dom inte ens av sig som lovat

 

[jerseyko]

Hur har det gått?
Vad är det som skrämmer med att bli inlagd? Du blir ju inte fastkedjad i en säng om du tror det.

 

[Rosett]

Hur har det gått?
Vad är det som skrämmer med att bli inlagd? Du blir ju inte fastkedjad i en säng om du tror det.

Tidigare dåliga erfarenheter tror jag:

Har varit med om så jäkla mycket skit på psyk, de har hållit mig inlåst och påstått att jag haft LPT och sen i efterhand har det inte stämt och de har sagt "du var fri att gå när du ville". Och alla "galningar" som är där som är uppenbart farliga och jag blir bara rädd. Efter att jag försökt hoppa från en bro blev jag mer eller mindre misshandlad av två poliser inne på psyk, personalen gick därifrån och låtsades inte se.

Jag skulle inte heller vilja vara inlagd om det inte är absolut nödvändigt.

 

[Philosophia]

Vill inte kontakta skolan förrän jag har ett läkarintyg, dom är ganska "fyrkantiga". Om jag får träffa en läkare på psyk så tycker jag att denne borde kunna skriva sjukskrivningen från när jag var på akutpsyk.

Tror inte jag kan sjukskriva mig på mina sidor på FK.

Gör det ändå så att du har en mindre sak att oroa dig för. Jag är universitetslärare och varken jag eller mina kollegor hade tyckt att det hade varit vare sig konstigt eller ett ogrundat skäl att få skjuta upp saker. Jag har t.ex. en student som har ulcerös kolit som nyligen fick ett skov och hamnade på sjukhus och han fick uppskov direkt med inlämning av sin examinationsuppgift redan innan han hann lämna in ett intyg om sjukskrivning. En annan (manlig) student fick ett väldigt förtidigt fött barn vars liv hängde på en skör tråd. Jag tror inte att han sjukskrev sig, men det var ju självklart att han inte skulle behöva oroa sig över inlämningsuppgifter och examinationer. Skälet varför man är fyrkantig är ju för att man inte vill behöva ge 10-20 extrauppgifter att rätta (och därmed behöva jobba över 5 h vecka) - inte för att man har en fis på tvären och vill jävlas med de som verkligen är i ett behov av uppskov. Visst finns det även pundhuvuden till lärare, men förhoppningsvis har de vettiga kollegor som kan tala dem till rätta. Ett alternativ för dig kan vara att skicka ett mejl till studievägledaren och förklara situationen. Denne SKA stå på studentens sida och brukar kunna hjälpa till med det mesta - och i bästa fall kunna ge ett snabbt och lugnande besked.

Jag känner verkligen med dig och det är smärtsamt att läsa om din situation, om hur du mår och att allt känns nattsvart. Jag vill bara be dig att inte göra något dumt - det går inte att ångra. Det du upplever är en sjukdom. Lösningen är inte att ta livet av sig, utan det är sjukdomen som påstår det. Depression och självmordstankar lurar en till att tro att döden ger bot och bättring när det egentligen är tvärtom.

Jag önskar verkligen att jag kunde göra något för dig!

 

[nattsvart]

Hur har det gått?
Vad är det som skrämmer med att bli inlagd? Du blir ju inte fastkedjad i en säng om du tror det.

Nja, inte fastkedjad men bältad kan man bli. Jag är rädd för andra patienter och till viss del även personal. Förut jobbade en snubbe som köpt sex av mig där (alltså han jobbade på psyk, han köpte inte sex av mig just då när jag var inlagd), vet inte om han är kvar. Han var inte snäll i alla fall.

Har kontakt med mobila teamet nu i helgen. På måndag ska jag träffa avdelningschefen, typ stödsamtal + att hon skulle kolla upp hur det var möjligt att läkaren gav mobila teamet anvisningar som innebar att bryta sekretessen. De reagerade dock själva på det, och jag hann stoppa det innan det hände. Men jag blir så trött, det är alltid samma visa.

Frågade avdelningschefen vad som skulle hända när jag inte får fortsätta hos psykologen, och hon sa att jag skulle få en ny psykolog där på mottagningen... det har aldrig funkat hittills och lär inte funka den här gången heller. Och jag kan inte prata med nån som skriver i journalen som typ vem som helst där kan nå, jag kan prata med läkare och stödkontakt, men i terapin behöver jag kunna säga allt och det är uteslutet där.

 

[nattsvart]

Jag känner verkligen med dig och det är smärtsamt att läsa om din situation, om hur du mår och att allt känns nattsvart. Jag vill bara be dig att inte göra något dumt - det går inte att ångra. Det du upplever är en sjukdom. Lösningen är inte att ta livet av sig, utan det är sjukdomen som påstår det. Depression och självmordstankar lurar en till att tro att döden ger bot och bättring när det egentligen är tvärtom.

Jag önskar verkligen att jag kunde göra något för dig!

Fast då har jag haft den sjukdomen sen jag var 10 år (jag är 28 nu), alltså tycks jag uppenbarligen inte bli frisk från den. Och psykiatrin vill ta ifrån mig den enda hjälpen jag fått, och visst, det kanske är meningslöst. Men då är det inte jag som bestämt det, det är dom.

Vi vet inte om döden är bra eller dåligt.