Nu åker anonyma nicket fram... vet att några känner till vem jag är och en del kan säkert förstå det - snälla var tysta om det!
Skapade det här nicket 2008 när jag försökt hoppa från en bro. Nu 6,5 år senare är livet lika jävligt. Tycker jag har försökt nu, gett livet en chans. Började plugga igen men förra helgen kraschade jag helt, bara orkar inte mer. Orkar inte läsa en rad, förstår inte ens vad jag läser. Tänker att jag aldrig kommer klara av att jobba normalt, och jag har högre "krav" på livet än att bara existera. Trodde att den här gången var det min tur, nu skulle det fungera. Testade om jag skulle klara av att hänga mig, men det var jätteobehagligt (har dessutom upplevelser sen tidigare av att bli strypt) så jag fixar inte det. Sen åkte jag till akutpsyk, fick ny medicin som i alla fall hjälpt till lite så jag fått sova. Men vill inte vara inlagd, jag mår bara sämre av det. Läkaren på akutpsyk skrev till mottagningen jag tillhör att jag behövde uppföljning och jag har försökt få kontakt med mottagningen hela veckan. Jag måste få en sjukskrivning och akutpsyk sjukskriver inte. I fredags fick jag äntligen ett svar från mottagningen, dock på "mina sidor" trots att jag bett om att bli uppringd och förklarat hur akut läget är. Hade fått en läkartid i JUNI! Dessutom har min psykolog semester nu och är borta en månad, så inget stöd alls finns. Hade kontakt med mobila teamet några dagar efter besöket på akutpsyk, men de hade bara fått uppdrag till onsdagen och sa att jag skulle kontakta min mottagning (ja det är ju lätt!).
Ringde till akutpsyk igen igår och frågade vad jag skulle göra, att jag försökt få kontakt med mottagningen hela veckan och det enda jag fått veta är att jag fått en läkartid i juni. Att jag måste bli sjukskriven nu för att inte bli av med mina pengar från FK. Sa att jag inte orkar mer, orkar inte med det här livet längre. Människan i luren "ja vi kan ju inte hjälpa dig, du får kontakta din mottagning igen på måndag"
och sen la hon på. Har kollat på lämpliga hus att hoppa från, men jag har inte fixat det Varje natt ligger jag bara och gråter och önskar att få dö, men jag klarar inte av att genomföra det.
Försökt få lite ordning den här veckan, tänkt att det skulle kännas lite lättare om jag blir sjukskriven och får kontakt med FK. Men jag kan ju inte ens få träffa en läkare förutom på akutpsyk (och de sjukskriver inte) och jag har mejlat handläggaren på FK utan svar (det skickade jag i söndags). Nu får jag varje natt ett mejl om att jag är försenad med min distanskurs, och jag orkar inte plugga. Jag orkar inte ens laga mat, har ätit knäckebröd och yoghurt över en vecka nu. Jag orkar knappt existera. Och jag blir helt superstressad av de där mejlen, och kan inte göra nåt åt det förrän jag får ett läkarintyg och det är omöjligt att få.
Jag vill bara få dö, men inte ens det klarar jag av I korta stunder kan jag tänkta att det kan ordna sig, att jag borde kunna bli sjukskriven tills det inte är så här katastrofalt dåligt. Att det måste finnas nån hjälp att få utan att vara inlagd. Men jag vet hur psyk i den här stan är, jag kommer inte få någon hjälp.
Skapade det här nicket 2008 när jag försökt hoppa från en bro. Nu 6,5 år senare är livet lika jävligt. Tycker jag har försökt nu, gett livet en chans. Började plugga igen men förra helgen kraschade jag helt, bara orkar inte mer. Orkar inte läsa en rad, förstår inte ens vad jag läser. Tänker att jag aldrig kommer klara av att jobba normalt, och jag har högre "krav" på livet än att bara existera. Trodde att den här gången var det min tur, nu skulle det fungera. Testade om jag skulle klara av att hänga mig, men det var jätteobehagligt (har dessutom upplevelser sen tidigare av att bli strypt) så jag fixar inte det. Sen åkte jag till akutpsyk, fick ny medicin som i alla fall hjälpt till lite så jag fått sova. Men vill inte vara inlagd, jag mår bara sämre av det. Läkaren på akutpsyk skrev till mottagningen jag tillhör att jag behövde uppföljning och jag har försökt få kontakt med mottagningen hela veckan. Jag måste få en sjukskrivning och akutpsyk sjukskriver inte. I fredags fick jag äntligen ett svar från mottagningen, dock på "mina sidor" trots att jag bett om att bli uppringd och förklarat hur akut läget är. Hade fått en läkartid i JUNI! Dessutom har min psykolog semester nu och är borta en månad, så inget stöd alls finns. Hade kontakt med mobila teamet några dagar efter besöket på akutpsyk, men de hade bara fått uppdrag till onsdagen och sa att jag skulle kontakta min mottagning (ja det är ju lätt!).
Ringde till akutpsyk igen igår och frågade vad jag skulle göra, att jag försökt få kontakt med mottagningen hela veckan och det enda jag fått veta är att jag fått en läkartid i juni. Att jag måste bli sjukskriven nu för att inte bli av med mina pengar från FK. Sa att jag inte orkar mer, orkar inte med det här livet längre. Människan i luren "ja vi kan ju inte hjälpa dig, du får kontakta din mottagning igen på måndag"
och sen la hon på. Har kollat på lämpliga hus att hoppa från, men jag har inte fixat det Varje natt ligger jag bara och gråter och önskar att få dö, men jag klarar inte av att genomföra det.Försökt få lite ordning den här veckan, tänkt att det skulle kännas lite lättare om jag blir sjukskriven och får kontakt med FK. Men jag kan ju inte ens få träffa en läkare förutom på akutpsyk (och de sjukskriver inte) och jag har mejlat handläggaren på FK utan svar (det skickade jag i söndags). Nu får jag varje natt ett mejl om att jag är försenad med min distanskurs, och jag orkar inte plugga. Jag orkar inte ens laga mat, har ätit knäckebröd och yoghurt över en vecka nu. Jag orkar knappt existera. Och jag blir helt superstressad av de där mejlen, och kan inte göra nåt åt det förrän jag får ett läkarintyg och det är omöjligt att få.
Jag vill bara få dö, men inte ens det klarar jag av
I korta stunder kan jag tänkta att det kan ordna sig, att jag borde kunna bli sjukskriven tills det inte är så här katastrofalt dåligt. Att det måste finnas nån hjälp att få utan att vara inlagd. Men jag vet hur psyk i den här stan är, jag kommer inte få någon hjälp.
