Sv: Kan hon känna igen mig?
Tänkte att jag skulle dra till med en riktig solskenshistoria som jag tycker visar hur mycket hästar faktiskt kan komma ihåg.
En bekant till mig (en utav min mammas väninnor) födde upp en häst för en väldans massa år sedan. Den här hästen var verkligen hennes allt och hon var jämt ute i stallet och pysslade med denna på hennes fritid. Det var verkligen hennes "bebis". När hästen var precis 3 år fyllda hamnade den här tjejen i en enorm ekonomisk kris och hur hon än vred och vände på saker och ting så hade hon inte längre råd att ha kvar sin häst. Till slut fick hon hästen såld och med det så ville hon inte ha med hästar att göra. Det gjorde alldeles för ont att hålla på med hästar efter det att hon skildes från sin häst har hon sagt.
Läs 20 (!!) år senare efter att barnen växt upp och "flugit ur boet" satt hon och läste igenom lite annonser. Till slut kommer det upp en annons om en häst. 23år gammal och det stod att den var pigg och fräsch och kunde absolut fortsätta gå som skogsmulle. Hon hade funderat på att skaffa sig en skogsmulle och ville prova ha häst igen så en gamling tyckte hon verkade perfekt.
Hon ringde annonsören och dagen efter stod hon i hagen med säljaren som hade hästen. Hästen stod allra allra längst bort i hagen och som jag uppfattat det när hon berättat så var detta en stor hage. Säljaren visslade och ropade på hästen men den kom inte utan fortsatte att beta. Då så visslade hon (alltså mammas väninna) på hästen för att hjälpa till. Vi alla har ju vår egen speciella ton och vissa sin egen melodi när man visslar. Hästen hade då höjt huvudet direkt och gick genast för att möta dem med stora steg. Visst var det så att det var hennes gamle vän som stod där
Aldrig hade den där hästen mött henne i hagen hade säljaren sagt men när just hon visslade så kopplade han det till något så nära fastän det var så långt tillbaka i tiden.
Pacce fick så klart följa med gamla matte hem men han somnade in förra året 26år gammal efter att han tyvärr drog på sig en stor skada i hagen. Han var en ganska surig gubbe mot allt och alla egentligen men hans matte var han en ängel mot
Så, det är min absoluta övertygelse att hästar kan komma ihåg människor och ting i en livstid om det vill sig!
Nu blev det här ett jättelångt inlägg men jag kände att jag ville dela med mig av denna för jag tycker själv att det var väldigt fint och vad är oddsen på att det skulle vara just han efter så lång tid