Kan fotgående ge nackbesvär?

Preussen

Trådstartare
Har under dagen funderat för mig själv hur hundarnas nackar mår av att vara i ytterläge i extension (böjning bakåt) under en längre tid. När jag står och pussar på min långa sambo får jag snart ont i nacken. Sitter jag i dålig position en stund framför datorn och komprimerar nacken får jag ont i huvudet. Och då misstänker jag ändå att människans nacke är mer anpassad för att titta uppåt (leta efter frukt i träden) än vad en hundnacke är. Har någon annan funderat på det här? Finns det någon forskning? Skulle arbete med nacken under långvarig, upprepad extension under hundens livstid kunna leda till smärtsamma förslitningar och vävnadsischemi såsom hos människor?
 
Varför ska hunden gå och titta upp på ägaren konstant under fotgående?

När mina hundar går fot har de oftast blicken riktad framåt och kikar snabbt upp på mig nån gång emellanåt, så jag blir lite nyfiken; Finns det någon som kräver konstant ögonkontakt förutom vid tävling/träning inför tävling och i såna fall blir jag ytterligare lite nyfiken på varför, vad är syftet?
 
Varför ska hunden gå och titta upp på ägaren konstant under fotgående?

När mina hundar går fot har de oftast blicken riktad framåt och kikar snabbt upp på mig nån gång emellanåt, så jag blir lite nyfiken; Finns det någon som kräver konstant ögonkontakt förutom vid tävling/träning inför tävling och i såna fall blir jag ytterligare lite nyfiken på varför, vad är syftet?
Ja, kraven på precision är extremt höga vid bruks- och lydnadstävlingar att ett "jaktfot" inte räcker på långa vägar. Men jag har varken sett eller hört om någon hund som fått problem med nacken. Sneda kan de bli, men har man koll blir det sällan problem. Tittar man på hur länge hunden håller för olika sporter så är lydnaden i topp.
 
Varför ska hunden gå och titta upp på ägaren konstant under fotgående?

När mina hundar går fot har de oftast blicken riktad framåt och kikar snabbt upp på mig nån gång emellanåt, så jag blir lite nyfiken; Finns det någon som kräver konstant ögonkontakt förutom vid tävling/träning inför tävling och i såna fall blir jag ytterligare lite nyfiken på varför, vad är syftet?
Det låter sunt tycker jag! Som jag förstått det så handlade fotgående förr inte så mycket om konstant ögonkontakt ens på tävling utan bara att hunden skulle gå vid sidan, och att detta med konstant ögonkontakt kommit senaste decennierna? (menar inte att det var bättre förr med alla hårda ryck). Men tycker jag sett många nöta perfekt fotgående under långa träningspass på brukshundsklubbar.
 
Ja, kraven på precision är extremt höga vid bruks- och lydnadstävlingar att ett "jaktfot" inte räcker på långa vägar.
Inte ens när jag tävlade lydnad på brukshundsklubben så krävdes det konstant ögonkontakt från hundens håll, det var inget som eftersträvades då och inget jag eftersträvar nu heller och mina hundar har avsevärt bättre/högre lydnadskunskaper än "jaktfot" vad nu det än innebär.
 
Ja, kraven på precision är extremt höga vid bruks- och lydnadstävlingar att ett "jaktfot" inte räcker på långa vägar. Men jag har varken sett eller hört om någon hund som fått problem med nacken. Sneda kan de bli, men har man koll blir det sällan problem. Tittar man på hur länge hunden håller för olika sporter så är lydnaden i topp.
Funderade lite de studier som finns om att x % av alla hundar har nackproblem (som AH ofta citerar i sin kamp att få folk att sluta använda halsband), tänk om en viss % av dessa besvär skulle bero på att hunden tittar uppåt en hel del? Nu spekulerar jag vilt!
 
Inte ens när jag tävlade lydnad på brukshundsklubben så krävdes det konstant ögonkontakt från hundens håll, det var inget som eftersträvades då och inget jag eftersträvar nu heller och mina hundar har avsevärt bättre/högre lydnadskunskaper än "jaktfot" vad nu det än innebär.
Saker och ting har väl ändrats, numera finns det nog ingen som får höga betyg i fritt följ om inte hunden tittar upp. Det är inte så att det står i reglerna att hunden ska titta upp, men om den släpper kontakten då och då så kommer den förr eller senare att göra en vid lov i en sväng, att sätta sig lite långsamt eller att pendla något. Då ryker poängen fort! Det är hög koefficient på momentet så varje betygsneddrag blir dyrt. Senaste tävlingen jag var med på så gjorde min hund en vid lov i en sväng (10 cm för långt ut), en stegförflyttning blev lite tokig och så pendlade han något på en sträcka. Resten gjorde han riktigt bra. Betyg 7. Det är koeff 4 på momentet, så 3 x 4 = 12 poäng rök på den små missarna. Därav denna fixering vid att hunden ska gå helt perfekt.

Jaktfot är det som retrieverfolket har. Hunden ska gå vid sidan men titta framåt.
 
Funderade lite de studier som finns om att x % av alla hundar har nackproblem (som AH ofta citerar i sin kamp att få folk att sluta använda halsband), tänk om en viss % av dessa besvär skulle bero på att hunden tittar uppåt en hel del? Nu spekulerar jag vilt!
Folk som tränar lydnad och bruks är rätt fixerade vid att deras hundar ska må bra. De flesta går till fysioterapeut med jämna mellanrum (högsta mode just nu) och då tror jag att sådana fel upptäcks. Jag känner bara till något enstaka fall med diskbråck i nacken och det har inte varit lydnadshundar.
 
Ska kanske tillägga att spondylos är jättevanligt på både bruks- och lydnadshundar. Om det har något med fotgående att göra har jag ingen aning om.
 
Har under dagen funderat för mig själv hur hundarnas nackar mår av att vara i ytterläge i extension (böjning bakåt) under en längre tid. När jag står och pussar på min långa sambo får jag snart ont i nacken. Sitter jag i dålig position en stund framför datorn och komprimerar nacken får jag ont i huvudet. Och då misstänker jag ändå att människans nacke är mer anpassad för att titta uppåt (leta efter frukt i träden) än vad en hundnacke är. Har någon annan funderat på det här? Finns det någon forskning? Skulle arbete med nacken under långvarig, upprepad extension under hundens livstid kunna leda till smärtsamma förslitningar och vävnadsischemi såsom hos människor?
Jag har ofta tänkt på det speciellt eftersom det nu är så populärt med "lipezzanar"-stilen där hundarna nästa sitter på haserna när de går för att kunna ha koll.
Nu tränar man ju inte fotgående så värst länge i taget och i tävlingssammanhang handlar det om några få minuter men jag har ändå fått för mig att "banan" stilen ska vara bättre mot att man tränar från båda sidor men tror egentligen inte att det är något vidare hälsosamt verken det ena eller andra.
 
Är det vanligare än på andra hundar?
Ingen aning faktiskt. Tror att många sporthundar undersöks när de inte presterar på max längre medan sällskapshundarna nog går odiagnosticerade. Man accepterar helt enkelt att hunden blivit gammal och stel. Hur det ser ut hos jakthundarna och vallhundarna har jag ingen aning om.
 
Inte ens när jag tävlade lydnad på brukshundsklubben så krävdes det konstant ögonkontakt från hundens håll, det var inget som eftersträvades då och inget jag eftersträvar nu heller och mina hundar har avsevärt bättre/högre lydnadskunskaper än "jaktfot" vad nu det än innebär.
Det har blivit extremt mycket hårdare bara de senaste åren.

Den här videon visar nu visserligen IPO på hög nivå men det här är bra exempel på vilken form av lydnad som domarna vill se idag och all form av avvikelse kommer synas i betygen.
 
Ingen aning faktiskt. Tror att många sporthundar undersöks när de inte presterar på max längre medan sällskapshundarna nog går odiagnosticerade. Man accepterar helt enkelt att hunden blivit gammal och stel. Hur det ser ut hos jakthundarna och vallhundarna har jag ingen aning om.

Fähunden, min senaste BC blev ostadig i bakkärran vid 9 års ålder, den hängde inte riktigt med när han gick ner från soffa/säng. Röntgen av ryggen visade på utbredd spondylos. Höfterna röntgades också, 3 olika veterinärer undrade hur i helskotta de kunnat klassas som HD B+C när han röntgades officiellt. Vid 9 års ålder hade han extremt grunda höftskålar men var helt fri från pålagringar.
Mycket simning både i bassäng o i sjöar + rehab/sjukgymnastik, slut på all aktivitet som innebar rörelser där alla 4 tassar var i luften samtidigt. Cavaletti o skritt i blåbärs/lingonris blev vardag, slut på lek med frisbee o bollar.

Under tiden upptäcktes det att han hade malignt lymfom så han fick somna in.
 
Så länge man är noga med att se till att hunden är jämt musklad och är i bra form (de små stabiliserande musklerna är jätteviktiga och många glömmer att träna dem) så skulle inte jag oroa mig för att hunden går fot.
Mängden fotgående är trots allt inte så stor....
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp