Kan en hund öva upp sitt hundspråk? (Alternativt: hur hanterar jag mina naiva svärföräldrar?)

[Happimess]

Jag har lessnat på mina svärföräldrars hund och dennes totala oförmåga att läsa andra hundar. Hon är en tik, jämnårig med vår tik (det vill säga, 3 år till sommaren) och de två hundarna har i princip vuxit upp ihop över helger och ledigheter, haft stort utbyte av varandra och tycker om att vara med varandra, för det mesta. Deras hund har alltid varit den tuffare av dem, extrem gåpåig och bufflig och har alltid haft svårt att vänta in, leka reciprokt, göra inviter osv. Det är bara rätt på - all in, hela tiden. Hon slänger vår hund till marken, rider på henne, leker aggressivt. Vår hund är väldigt snäll och försiktig och har liksom funnit sig i det mesta - tills nu. Vilket jag tycker är helt förståeligt.

Jag har många, många, gånger den senaste tiden gått in och separarat de två hundarna innan situationen eskalerar. Jag ser ju vilka signaler min hund sänder (som deras hund totalignorerar) och vill inte att de ska gå så långt att det faktiskt blir slagsmål, vilket jag tror är en absolut möjlighet. Senast vi var där såg jag vid ett tillfälle att "leken" övergick till slagsmål, åtminstone från min hunds sida, som plötsligt gick från lek till aktivt försvar, utan att deras hund över huvud taget märkte något. Både jag och min sambo såg hur vår hund ändrade attityd och var snabba på fötterna för att separera dem.

Problemet är att mina svärföräldrar, som är hundnybörjare, tycker att det är fel på vår hund som inte säger till (vilket hon ju gör med alla medel hon kan, som den andra hunden ignorerar). Jag blir the bad guy som vill ha dem separerade i olika rum när vi umgås, som inte låter dem gå lösa på tomten samtidigt, och så vidare. Mina svärföräldrar har ingen som helst förmåga att se att min hund sänder signaler som tydligt säger "gå härifrån, nåde dig om du kommer närmare" till deras hund, som hon sen totalignorerar. Jag tycker det ska räcka att vår hund med kroppspråk säger till, hon ska inte behöva morra eller hugga för att det ska ge effekt. Det är svårt att förklara hur extremt bufflig deras hund faktiskt är, men att säga att leken är 100 % för hennes skull, och att hon skiter i hur motparten har det, är ett ganska träffande sätt att beskriva det.

Rent spontant tror jag mycket handlar om understimulans, det är en aktiv ras där mina svärföräldrar kraftigt underskattar behoven av både fysisk och mental stimulans. Men jag tror inte heller att mer stimulans hade automagiskt gett hunden bättre "språkförmågor".

Vi umgås mycket, har "vårt" sommarställe dörr i dörr med dem, och jag vill ju kunna känna mig trygg att använda dem som hundvakter utan att riskera att det blir slagsmål mellan hundarna. Jag känner att situationen riskerar att eskalera i takt med att de blir mer vuxna och vår hund faktiskt har tuffat till sig och säger ifrån mer.

Vad tänker ni kring en hunds befästa förmågor att läsa andra hundar? Hur skulle ni gå till väga för att utveckla sådana förmågor hos era hundar? Och hur skulle ni hanterat svärföräldrarnas okunskap och naivitet i frågan?

 

[Huggorm]

Det har jag också funderat över. I ett hus inte allt för långt härifrån finns en blandrashund som ser så stor och tuff ut att i princip inga hundägare vågat låta sina hundar umgås och leka med henne. Alltså har hon växt upp nästan utan kontakt med andra hundar, och det är väl därför den har så dåligt hundspråk. En av få hundar hon fått leka med är min labbe och jag ser tydligt på henne att hon inte riktigt förstår den andra hunden alltid. Det är som att hon sänder ut dubbla signaler. Dels det vanliga kroppsspråket med glatt viftande svans, niga med framkroppen som lekinvit osv. men också ett frenetiskt skällande och fradga som stänker omkring. Folk blir livrädda för henne, när de inte ser det glada kroppsspråket som också finns där. Frågan är om detta kan rätta till sig med tiden? Hon är nog två och ett halvt år nu, ungefär.

 

[QueenLilith]

Har dom inte gått någon hundträning alls med deras hund? Låter ju verkligen som dom behöver det. Jag är ingen hund expert, men om man inte är extremt rutinerad hundägare med super koll på uppfostran och rätt lydnad så menar jag faktiskt det borda vara obligatorisk att gå hundträning med sin hund. Jag träffar på SÅ många uppfostrade hundar hela tiden, dom skäller och har sig, eller ännu värre - lösa hundar som springer på en. Jag är inte hundrädd och brukar höja rösten rejält om någon lös hund springer på mig.
Det med att umgås med andra hundar är ju något som vettiga hundägare gör med att gå på valpkurser mm, det låter ju som dom inte gjort det?

 

[Happimess]

Det har jag också funderat över. I ett hus inte allt för långt härifrån finns en blandrashund som ser så stor och tuff ut att i princip inga hundägare vågat låta sina hundar umgås och leka med henne. Alltså har hon växt upp nästan utan kontakt med andra hundar, och det är väl därför den har så dåligt hundspråk. En av få hundar hon fått leka med är min labbe och jag ser tydligt på henne att hon inte riktigt förstår den andra hunden alltid. Det är som att hon sänder ut dubbla signaler. Dels det vanliga kroppsspråket med glatt viftande svans, niga med framkroppen som lekinvit osv. men också ett frenetiskt skällande och fradga som stänker omkring. Folk blir livrädda för henne, när de inte ser det glada kroppsspråket som också finns där. Frågan är om detta kan rätta till sig med tiden? Hon är nog två och ett halvt år nu, ungefär.

Det märkliga är att jag inte ser något direkt samband mellan brist på andra hundkontakter under uppväxt osv och språket, hos denna hunden. Hon har varit aktiv besökare på närmsta hundklubb och lekt och interagerat ofta med andra hundar. Men hon går liksom från 0-100 direkt och skiter i andra hundars representationer av 1-99, om ni förstår vad jag menar.

Annars är ju det "sedvanliga" svaret brist på interaktion med andra hundar, men det här verkar liksom vara ett djupt rotat personlighetsdrag hos den här hunden.

 

[Happimess]

Har dom inte gått någon hundträning alls med deras hund? Låter ju verkligen som dom behöver det. Jag är ingen hund expert, men om man inte är extremt rutinerad hundägare med super koll på uppfostran och rätt lydnad så menar jag faktiskt det borda vara obligatorisk att gå hundträning med sin hund. Jag träffar på SÅ många uppfostrade hundar hela tiden, dom skäller och har sig, eller ännu värre - lösa hundar som springer på en. Jag är inte hundrädd och brukar höja rösten rejält om någon lös hund springer på mig.
Det med att umgås med andra hundar är ju något som vettiga hundägare gör med att gå på valpkurser mm, det låter ju som dom inte gjort det?

Jo, de har gått kurser, hunden har fått massvis med interaktioner med andra hundar, det verkar inte ha hjälp hunden i att utveckla dessa förmågor alls. Sen är väl ägarna lite, lite "tröglärda" och har svårt att utmana sina uppfattningar om hur saker ligger till, men de vill väl och är inte omöjliga (men jag kan bli helt utmattad över vilka långa, genomtänka argument jag måste lägga fram varje gång jag vill påpeka något som i andras ögon är uppenbart vad det gäller hundar).

 

[QueenLilith]

Jo, de har gått kurser, hunden har fått massvis med interaktioner med andra hundar, det verkar inte ha hjälp hunden i att utveckla dessa förmågor alls. Sen är väl ägarna lite, lite "tröglärda" och har svårt att utmana sina uppfattningar om hur saker ligger till, men de vill väl och är inte omöjliga (men jag kan bli helt utmattad över vilka långa, genomtänka argument jag måste lägga fram varje gång jag vill påpeka något som i andras ögon är uppenbart vad det gäller hundar).

Låter som ett väldigt svårt läge, om folk övertyger sig om att dom minsann kan och vet, då kan det vara svårt att kanske nå fram? Blir ju slitsamt för dig med och du skall behöva lägga så mycket energi på någon annans hund, för som du själv säger, så blir den ju nog biten till slut om den inte lär sig.

 

[Vassi]

Har dom inte gått någon hundträning alls med deras hund? Låter ju verkligen som dom behöver det. Jag är ingen hund expert, men om man inte är extremt rutinerad hundägare med super koll på uppfostran och rätt lydnad så menar jag faktiskt det borda vara obligatorisk att gå hundträning med sin hund. Jag träffar på SÅ många uppfostrade hundar hela tiden, dom skäller och har sig, eller ännu värre - lösa hundar som springer på en. Jag är inte hundrädd och brukar höja rösten rejält om någon lös hund springer på mig.
Det med att umgås med andra hundar är ju något som vettiga hundägare gör med att gå på valpkurser mm, det låter ju som dom inte gjort det?

Jag kanske missuppfattar dig, men ang sistnämnda; min erfarenhet av valpkurs är att det handlar noll om hur hundarna ska umgås med varandra. Det har handlat om att valpen ska hålla fokus på mig i närvaro av andra hundar som den INTE ska hälsa på och leka med. Det ger ju knappast särskilt mycket hundspråk eller vägledning för hunden i hur den bör leka med andra när den väl får leka, på det sättet som @Happimess verkar beskriva som ett problem?

 

[QueenLilith]

Jag kanske missuppfattar dig, men ang sistnämnda; min erfarenhet av valpkurs är att det handlar noll om hur hundarna ska umgås med varandra. Det har handlat om att valpen ska hålla fokus på mig i närvaro av andra hundar som den INTE ska hälsa på och leka med. Det ger ju knappast särskilt mycket hundspråk eller vägledning för hunden i hur den bör leka med andra när den väl får leka, på det sättet som @Happimess verkar beskriva som ett problem?

Nu är det väldigt länge sedan jag hade valp (hunden fyller 15 år i år) men då hade dom delar om hur man möter andra hundar etc, men har inte koll på hur upplägg ser ut nu i Sverige. Så kanske du har rätt tänker kanske det beror på vilken kurs? Här i närheten har dom kurs privat som hade något liknande:

"För dig som har en valp mellan 3-5 månader!
På vårt valplekis finns möjlighet för frågor, tid att umgås med andra valpar. Samt att vi i mån av väder och att att det finns lämplig lekpartner, släpper valparna i mindre grupper på vår utomhusplan. Där finns möjligheten att titta på hundspråk och vi pratar också om hur valparna integrerar med varandra.
Varje tillfälle kommer att individanpassat efter er och er valp!
Exempel på saker vi kan komma att ta upp:
# Valpsläpp - vi tittar på hundarnas språk och diskuterar vilka som är blyga och kan behöva stöttning, vilka vi behöver hjälpa att inte leka så vilt mm.
# Vi pratar om HUR man själv skall agera vid ett hopsläpp av flera individer.
# Under valptiden uppstår många frågor, tanken är att det skall finnas tid för frågor och att vi skall besvara dom så gott vi kan.
# Vid tid över, testar vi att gå på olika underlag, och att upptäcka nya spännande saker.
Vårt valplekis är framtaget för att vara ett komplement till vår valpkurs, då vi ser att väldigt många haft detta önskemål"

Kollade på det då jag funderade lite på om man evt. skulle skaffa hund igen, så ville se vilka kurser som finns

 

[iNHALE]

Människan kan styra upp lek och sätta vissa gränser men att verkligen lära ut kroppsspråk och interaktion kan enbart en annan hund göra är min personliga uppfattning. Jag har själv en hund på 2 år som kan bli överexalterad i kontakten med andra hundar (speciellt hundar som är väldigt "snälla" och lite mjäkiga i sin framtoning) och då skiter han i vilka signaler de sänder ut. För honom är det nyttigt att umgås med hundar som har ordentlig pondus, dvs visar att de menar allvar och genom sin utstrålning och sitt beteende förmedlar väldigt tydligt var gränsen går. När han interagerar med en sån hund blir han väldigt försiktig och lyhörd.

Tyvärr finns det ju hundar som har en inbyggd social inkompetens och inte är ett dugg hjälpta av att umgås med andra hundar. Den sortens hundar får man nog helt enkelt bara hålla avskilda för att undvika olyckor tror jag.

 

[Huggorm]

Jag känner en Staffe som är sån, den slutar inte med sina brottningsinviter trots att den andra hunden säger ifrån. Den måste man bryta själv, först då kan den slappna av och släppa taget. Min hund var lite sån också när hon var valp, men det har växt bort nu.

 

[Luff]

Jag skulle helt frankt inte låta min hund leka med den buffliga hunden. Varför utsätta den för att den en dag måste säga ifrån på riktigt. Ni får välja, billig hundvakt eller att er hund blir så stressad så det smäller på riktigt.

 

[Luff]

Jag har ägt en bufflig hund. Jag lät inte honom utsätta andra hundar. En kunde se hur paniken lyste i deras ögon när han aldrig gav sig. Efter att jag provat några gånger att låta honom leka med hundar som borde kunnat sätta honom på plats så slutade jag försöka alls.

 

[Tiger tok]

Jag tror att det är omöjligt att som människa lära en hund kroppsspråk, möjligtvis att det kan gå att gå in och förstärka den icke buffliga hundens ovilliga signaler.

Kan det inte vara så att den buffliga hunden blir frustrerad av att er hund är mjuk/vek i leken? Den buffliga hunden vill leka, er hund gör nån lekinvit, den buffliga hunden börjar leka buffligt, er hund backar, den buffliga hunden blir frustrerad och mer bufflig osv. Att det blir som ett överslag hos den buffliga hunden.

Det jag vill komma fram till är att de kanske bara är en dålig matchning lek/personlighetsmässigt. Vissa hundar och raser är ju bara väldigt hårdhänta i lek.

Alternativen jag ser är att ha hundarna åtskilda, eller att man har de tillsammans men att de inte får leka med varandra, bara samexistera. Där tycker jag även det är viktigt att er hund (precis som den andra hunden) inte får göra några lekinviter för att dra igång den andra hunden, om ni vet att er hund kommer backa när leken börjar.

 

[Linda_A]

Inte helt ovanligt att raser som är lite mer burdusa i sin lek har svårt att leka med mjukare hundar. Vår nuvarande boxer anpassar sig bra men har även haft såna som tycker att lek innebär brottning och tacklingar och som inte haft nåt nöje av mjukare varianter.

 

[Happimess]

Alternativen jag ser är att ha hundarna åtskilda, eller att man har de tillsammans men att de inte får leka med varandra, bara samexistera. Där tycker jag även det är viktigt att er hund (precis som den andra hunden) inte får göra några lekinviter för att dra igång den andra hunden, om ni vet att er hund kommer backa när leken börjar.

Jag håller helt med dig, och jag försöker föra fram samexistensperspektivet till dem, som inte alls ser "behovet" av en sådan approach dessvärre utan tycker att "hundarna måste ju få leka av sig". Jag håller inte med, de är ju exempelvis fullt på det klara med att när vi käkar, då är det att gå och lägga sig som gäller och inget annat. Så de "kan" ju samexistera utan problem också, det är bara att jag tröttnar på att dra hela lasset av moderation mellan dem helt själv...
Tack för dina perspektiv!

 

[Happimess]

Inte helt ovanligt att raser som är lite mer burdusa i sin lek har svårt att leka med mjukare hundar. Vår nuvarande boxer anpassar sig bra men har även haft såna som tycker att lek innebär brottning och tacklingar och som inte haft nåt nöje av mjukare varianter.

Så är det säkert. Då önskar man ju bara att hon hade backat när hon inser att hon inte får det hon vill "ha" av leken, istället för att öka och öka och öka...

 

[Happimess]

Jag har ägt en bufflig hund. Jag lät inte honom utsätta andra hundar. En kunde se hur paniken lyste i deras ögon när han aldrig gav sig. Efter att jag provat några gånger att låta honom leka med hundar som borde kunnat sätta honom på plats så slutade jag försöka alls.

Nej, jag gör inte heller det, utan går in och bryter så fort jag ser minsta stresstendens hos min eller när jag tycker att deras går på för mycket. Det är bara så j-vla tröttsamt att alltid få kommentarer från svärföräldrarna att jag är taskig mot deras hund/överdriver/inte låter dem "vara hundar" osv...

Edit: skulle ju egentligen citera ditt andra inlägg, men du hajar nog

 

[WildWilma]

Vad är det för raser?

Mina kelpies leker nästan enbart med andra vallhundsraser för de talar "samma språk" och leker på liknande sätt. De blir inte glada på burdusa hundar som inte lyssnar på deras subtila avståndstagande signaler. Min första kunde inte ens umgås med sådana hundar det blev ofrånkomligt bråk. De jag har nu tolerar sådana hundar om de inte försöker leka med dem.

Det är trams att alla hundar ska kunna leka ihop. Vissa passar helt enkelt inte ihop och då ska de slippa det.

Jag tror inte att hunden kommer lära sig ett bättre hundspråk utan det är medfött samt inlärt i valplådan.

Du får väl villkora hundarnas samexistens med att de inte ska leka på något sätt utan bara vara. De får aktivera sin hund på något annat sätt. Lyssnar de inte så umgås inte hundarna.

 

[WildWilma]

Nu är det väldigt länge sedan jag hade valp (hunden fyller 15 år i år) men då hade dom delar om hur man möter andra hundar etc, men har inte koll på hur upplägg ser ut nu i Sverige. Så kanske du har rätt tänker kanske det beror på vilken kurs? Här i närheten har dom kurs privat som hade något liknande:

"För dig som har en valp mellan 3-5 månader!
På vårt valplekis finns möjlighet för frågor, tid att umgås med andra valpar. Samt att vi i mån av väder och att att det finns lämplig lekpartner, släpper valparna i mindre grupper på vår utomhusplan. Där finns möjligheten att titta på hundspråk och vi pratar också om hur valparna integrerar med varandra.
Varje tillfälle kommer att individanpassat efter er och er valp!
Exempel på saker vi kan komma att ta upp:
# Valpsläpp - vi tittar på hundarnas språk och diskuterar vilka som är blyga och kan behöva stöttning, vilka vi behöver hjälpa att inte leka så vilt mm.
# Vi pratar om HUR man själv skall agera vid ett hopsläpp av flera individer.
# Under valptiden uppstår många frågor, tanken är att det skall finnas tid för frågor och att vi skall besvara dom så gott vi kan.
# Vid tid över, testar vi att gå på olika underlag, och att upptäcka nya spännande saker.
Vårt valplekis är framtaget för att vara ett komplement till vår valpkurs, då vi ser att väldigt många haft detta önskemål"

Kollade på det då jag funderade lite på om man evt. skulle skaffa hund igen, så ville se vilka kurser som finns

Låter helt galet att släppa ihop en massa valpar sådär. Valpar behöver lära sig hundspråk från språksäkra vuxna hundar. De få gånger mina valpar har lekt med andra valpar har det alltid gått över styr tillslut.

Däremot har det varit en fröjd att se dem leka med och fostras av trygga vuxna hundar.

 

[sorbifolia]

Två jämngamla tikar är enligt min erfarenhet inte helt enkelt att lyckas få att gå ihop, och inte alls ovanligt att de går från att ha varit kompisar under valp/unghundtiden till att man när dom blir vuxna måste ha dom separerade.

Annars till din fråga om hunden kan lära sig läsa hundspråket så ja - visst kan de det. MEN det förutsätter oftast att de får ta konsekvenserna av att inte läsa de "subtila" signalerna, dvs. din hund måste faktiskt få "ta" den andra när den inte lyssnar men bara kör på.... Och om din hund är fysiskt underlägsen förstår jag absolut att du inte vill ta den risken. (Som inte heller är garanterad att lyckas)

Edit - såg nu att hunden var mycket socialiserat med andra hundar, så då minskar väl risken att hon kommer ändra sig... kanske med en dominant individ som kan "uppfostra"? Jag vet inte..