Kämpiga valp promenader

[Smojed_mum]

Hej,

Vi har fick för 2 veckor sedan hem vår alldeles perfekt lilla Samojed tjej (hon är 10 veckor nu) och mycket går super bra men det är några grejer som vi tragglat med henne senaste 2 veckorna utan framsteg. Känns lite som att en dag går det super bra och nästa dag är man tillbaka på ruta 1.
Är framför allt promenaderna som är kluriga. Hon går glatt ut då hon älskar att vara utomhus, men så snart hon gått genom grinden så börjar "kampen". Hon sätter sig ned och piper och börjar sakta men säkert jobba upp sig själv. Man lockar och pockar på hennes att komma med en och gå framåt, varpå hon efter 10-20 sek har övervägt klart och skuttar upp och glatt hoppar framåt 1-2 m, kanske nosar lite och så sätter hon sig ner igen, gnyr och ser jätte olycklig ut... och såhär håller det sedan på ända tills hon vet att vi är på G hemåt. Då istället nästan i panik springer hon med spänt koppel och hon flåsar för fullt super stressad och uppjagad och vill bara komma hem så snabbt som möjligt. Måste här tillägga att vi försöker hålla oss till samma kortare promenad vändor som bara är runt kvarteret eller en liten extra runda för att få igång magen - med avsikt att hon ska bli trygg och känna igen sig.
Det gör ont i mitt "mamma" hjärta att det är så otroligt jobbigt för henne och fast att hon utvecklas och blir modig i mycket annats så är detta något som tyvärr inte blir bättre och hon blir så otroligt stressad och uppjagad varje gång. Vi jobbar jätte mycket hela tiden på tillit och trygghet mellan oss och henne men det hade varit super hjälpsamt med lite råd hur vi ska ta oss över denna lilla "kulle".

Tusen tack!

 

[snorp]

Vad händer om du bär henne en bit? Lyfter upp henne innan hon blir orolig och bär henne en bit bort.

 

[Smojed_mum]

Vad händer om du bär henne en bit? Lyfter upp henne innan hon blir orolig och bär henne en bit bort.

Tyvärr gör det ingen skillnad. Hon vill helst bli buren hela rundan om hon kunnat då hon om jag sätter mig på huk och lockar på henne i princip kommer springande in i min famn och kryper upp i mitt knä.
Jag har även testat som du säger att bära henne direkt ut genom dörren och en bit bort och satt ned henne men dessvärre gör det ingen skillnad..

 

[snorp]

Måste hon gå på promenad just nu då? Tänker om ni har tomt är det kanske fullt tillräckligt att skrota runt där. Hon är ju väldigt ung fortfarande.

 

[Soso]

Känner igen mig! Min erfarenhet av de två valparna jag haft, vid två olika tillfällen, är att de ogärna går långa prommenader när de fortfarande är så pass små. De stannade, gnällde och var oroliga. Den ena satte sig på mina fötter och den andra ville hoppa upp på mig. Jag tolkade det som att jag pushat för mycket, att de var osäkra och jag ville inte göra det värre. Det är mycket intryck och världen utanför är väldigt stor så så klart det är lite läskigt. Vi gick kanske runt lägenhetshuset tills båda var typ 12-14 veckcor och ökade sen succesivt med det som de var redo för och blivit lite modigare. Men jag håller med om att det är svårt att balansera hur mycket man ska gå med dem. Man vill ju fortfarande att de ska socialiseras så tidigt som möjligt. Men hoppas det löser sig med tiden och vslprn blir tryggare och modigare!

 

[LaMagia]

Om du bor i hus och har tomt så låt bli promenader just nu. En så ung valp behöver inga promenader. Det låter som att valpen behöver vänja sig vid kopplet, så gör små korta träningspass med kopplet, där du alltid avslutar när det går som bäst.

 

[Smojed_mum]

Hej, Tack för tipset gör nog så att jag tar det lite lugnt med promenaderna. Vad gäller kopplet så har det faktiskt aldrig varit ett problem utan bara en generell osäkerhet. Kopplet accepterade hon i princip direkt och när hon väl går framåt så går hon faktiskt super fint.. bortsett från dragsträckan hem Men vid vilken ålder brukar det vara mer lämpligt? Var nog jag som hade för bråttom att få henne redo för världen

 

[Gnist]

Hej,

Vi har fick för 2 veckor sedan hem vår alldeles perfekt lilla Samojed tjej (hon är 10 veckor nu) och mycket går super bra men det är några grejer som vi tragglat med henne senaste 2 veckorna utan framsteg. Känns lite som att en dag går det super bra och nästa dag är man tillbaka på ruta 1.
Är framför allt promenaderna som är kluriga. Hon går glatt ut då hon älskar att vara utomhus, men så snart hon gått genom grinden så börjar "kampen". Hon sätter sig ned och piper och börjar sakta men säkert jobba upp sig själv. Man lockar och pockar på hennes att komma med en och gå framåt, varpå hon efter 10-20 sek har övervägt klart och skuttar upp och glatt hoppar framåt 1-2 m, kanske nosar lite och så sätter hon sig ner igen, gnyr och ser jätte olycklig ut... och såhär håller det sedan på ända tills hon vet att vi är på G hemåt. Då istället nästan i panik springer hon med spänt koppel och hon flåsar för fullt super stressad och uppjagad och vill bara komma hem så snabbt som möjligt. Måste här tillägga att vi försöker hålla oss till samma kortare promenad vändor som bara är runt kvarteret eller en liten extra runda för att få igång magen - med avsikt att hon ska bli trygg och känna igen sig.
Det gör ont i mitt "mamma" hjärta att det är så otroligt jobbigt för henne och fast att hon utvecklas och blir modig i mycket annats så är detta något som tyvärr inte blir bättre och hon blir så otroligt stressad och uppjagad varje gång. Vi jobbar jätte mycket hela tiden på tillit och trygghet mellan oss och henne men det hade varit super hjälpsamt med lite råd hur vi ska ta oss över denna lilla "kulle".

Tusen tack!

Låter som en helt normal valp. De flesta protesterar liksom mot koppelpromenader i början. Bara att träna på.

 

[tanten]

Hej,

Vi har fick för 2 veckor sedan hem vår alldeles perfekt lilla Samojed tjej (hon är 10 veckor nu) och mycket går super bra men det är några grejer som vi tragglat med henne senaste 2 veckorna utan framsteg. Känns lite som att en dag går det super bra och nästa dag är man tillbaka på ruta 1.
Är framför allt promenaderna som är kluriga. Hon går glatt ut då hon älskar att vara utomhus, men så snart hon gått genom grinden så börjar "kampen". Hon sätter sig ned och piper och börjar sakta men säkert jobba upp sig själv. Man lockar och pockar på hennes att komma med en och gå framåt, varpå hon efter 10-20 sek har övervägt klart och skuttar upp och glatt hoppar framåt 1-2 m, kanske nosar lite och så sätter hon sig ner igen, gnyr och ser jätte olycklig ut... och såhär håller det sedan på ända tills hon vet att vi är på G hemåt. Då istället nästan i panik springer hon med spänt koppel och hon flåsar för fullt super stressad och uppjagad och vill bara komma hem så snabbt som möjligt. Måste här tillägga att vi försöker hålla oss till samma kortare promenad vändor som bara är runt kvarteret eller en liten extra runda för att få igång magen - med avsikt att hon ska bli trygg och känna igen sig.
Det gör ont i mitt "mamma" hjärta att det är så otroligt jobbigt för henne och fast att hon utvecklas och blir modig i mycket annats så är detta något som tyvärr inte blir bättre och hon blir så otroligt stressad och uppjagad varje gång. Vi jobbar jätte mycket hela tiden på tillit och trygghet mellan oss och henne men det hade varit super hjälpsamt med lite råd hur vi ska ta oss över denna lilla "kulle".

Tusen tack!

En tioveckors valp är ju en pyttebäbis.

Den behöver väl inte gå promenader alls?
Allt man gör med så små djurbarn är inlärning. Om ni tränar på att protestera mot promenader så är det ingen bra träning

 

[Millicent]

OT men kul med samojedvalp! Kommer hon från Ann?

 

[Novali01]

Som de andra har svarat behöver så små bäbisar inte alls gå på promenad. Du kan lugnt vänta tills hon är 3-4 månader o även då gå väldigt nära hemmet.

 

[Wingates]

Är det koppelprotester eller oro?

Det är ju en sak om hunden inte gillar koppel men är pigg och framåt om den är lös - eller om den bara vill hem oavsett. Om det är pga oro/stress hade jag varit rätt missnöjd med min valp faktiskt - valpar ska vara nyfikna och intresserade av världen.

Jag håller fö inte med om att valpar inte behöver komma ut etc. De ska såklart inte motioneras eller gå långa koppelrundor, men i den åldern är det ju viktigt att komma iväg så mycket så möjligt så valpen får se och vara med om allt.

 

[tanten]

Jag håller fö inte med om att valpar inte behöver komma ut etc. De ska såklart inte motioneras eller gå långa koppelrundor, men i den åldern är det ju viktigt att komma iväg så mycket så möjligt så valpen får se och vara med om allt.

Klart valpar behöver komma ut!
Men regelrätta koppelpromenader behöver den väl inte? Man kan ta med sig valpen utan att den går i koppel dit.

Unga djur leker och busar. de springer, stannar, vänder och springer åt andra hållet. sätter sig ner och funderar. Kliar sig lite, nosar på nåt kul och springer igen. Att traska i samma tempo rakt fram nöter. Men får den själv bestämma takten orkar den massor.

 

[dobbis]

Valpen är för ung för promenad, Bör endast tas till gräset för att göra behov o umgås

 

[WildWilma]

Kan du inte bära valpen till skogen eller någon annan plats där den kan strosa runt och undersöka i sin egen takt? Bara sitt där en stund och gör ingenting och gå sedan hem. Kan den tänka sig att gå i kopplet hem kan ni ju träna på det då men har den panik och drar så blir det nog inte så mycket träning.

Minskar inte oron och rädslan snabbt så hade jag om det varit min valp övervägt att lämna tillbaka den då livet med en rädd hund kan vara extremt påfrestande. Min uppfattning är att så små valpar är framåt och nyfikna men kanske inte så duktiga på att gå i koppel.

 

[WildWilma]

Valpen är för ung för promenad, Bör endast tas till gräset för att göra behov o umgås

Trodde det var någon gammal skröna???

Mina kelpievalpar har gått/sprungit någon km i den åldern utan problem. I varierande tempo och underlag såklart och mestadels lösa. De behöver bygga upp sina kroppar sakta men säkert.

 

[dobbis]

Trodde det var någon gammal skröna???

Mina kelpievalpar har gått/sprungit någon km i den åldern utan problem. I varierande tempo och underlag såklart och mestadels lösa. De behöver bygga upp sina kroppar sakta men säkert.

Så gjorde jag på dobbisvalparna med ,men har upptäckt att småhundarna både blir trötta o är klängigare o mer trygghetssökande

 

[WildWilma]

Så gjorde jag på dobbisvalparna med ,men har upptäckt att småhundarna både blir trötta o är klängigare o mer trygghetssökande

Ok låter konstigt att de iaf inte klarar kortare promenader men jag har aldrig haft en liten hund.

Men en Samojed är väl i vilket fall ingen liten hundras? Mig veterligen är de större än kelpies. Som ska kunna fungera som draghund som vuxen.

 

[Sel]

Jag har haft JRT och Shiba, de är ju "små" hundar båda två och jag har rätt och slätt tagit dem under armen och haft med dem överallt från dag ett. Däremot inte förväntat mig att de ska traska med i koppel vid tio veckor om jag inte haft tid eller tålamod att låta dem ta tid på sig - ska jag någonstans och vill att de ska med är det väl bara att lyfta upp, sedan kan man chilla på plats. Koppelgåendet kommer.

 

[Sel]

Jag menar inte på något vis att mindre raser inte kan gå i koppel eller lämna gården, alltså. Tvärtom. De ska med från början, precis som alla andra hundar, men man får ta saker pö om pö helt enkelt.