Kampen mot bättre hälsa...

Jag tänkte jag kunde ha en egen tråd att uppdatera i istället för att drälla inlägg överallt i forumet och på dagbok.


För att göra en lång historia "kort":
Jag har kämpat med dåligt mående i flera år. Blev mobbad som barn och större delen av skolgången, vilket ledde till svår social ångest/social fobi. Lite bättre blev det i gymnasiet, och ännu bättre med KY-utbildningen efter det. Jag fick för första gången uppleva uppvaktning och att ha en pojkvän. Förvisso en kass pojkvän med både fysisk och psykisk misshandel i vardagen liksom övergrepp. Efter två år blev jag fri. Min kropp förträngde händelserna och jag var lycklig i 2-3 år. Livet lekte. Sedan triggades minnet igång av en händelse och livet kraschade.

En lång tids depression tog fart. Livet var nattsvart. Mycket ångest, mycket suicidtankar, mycket hallucinationer, mycket ryggvärk. Kontakt med psykiatrin under delar av den tiden, utredning för autism (men ingen diagnos på det), terapi för social ångest och terapi för övergreppen (som psykologen inte ansåg var övergrepp alls utan bara överreaktion från min sida).

Efter flera år började min depression långsamt försvinna. Men den allmänna ohälsan kvarstod. Som introvert med social ångest passar jag inte in någonstans. Blir sällan omtyckt på arbetsplatser (eller i det privata). Jag är rätt ensam således och det är emellanåt skitjobbigt.

Vid något tillfälle under min "bra-period" fick jag för mig att byta inriktning på jobb och satsa på att arbeta med kundmöten, för det var något jag ville innan mitt liv kraschade innan den destruktiva relationen. Världens sämsta val på många sätt och vis. Jag fick jobb lätt, men samma visa där att jag inte var omtyckt för att jag inte var tillräckligt social i en social bransch. Jag trivdes inte heller med arbetsuppgifterna, men tänkte att jag behövde mer tid att komma in i dem. Av olika anledningar sökte jag annat och fick lätt jobb igen.

Nya arbetsplatsen var mycket större med fler arbetsuppgifter, större kundflöde, större bemanning. Ingen introduktion att tala om utan bara kastas in i arbetsuppgifter man inte kunde med ett "det löser sig". Några månader av det och mitt mående kraschade igen med en sjukskrivning som följd. Kroppsvärk och svår stress var diagnosen.

Två års sjukskrivning följde. Ingen bra kontakt med chefen, som inte trodde på mig och mina besvär. Ingen bra kontakt med kollegor eftersom de var ständigt underbemannade.

Efter många om och men började jag jobba heltid igen, i teorin. I praktiken fixade/fixar jag inte att arbeta så många procent på en arbetsplats som gör mig sjuk. Efterföljande år har således bestått i att försöka hålla mig flytande och inte bli sjukskriven igen, men jag har inte heller klarat av att jobba 100% utan en massa sjukfrånvaro. Jag har hela tiden kämpat mot utmattning.

Jag har varit hos företagshälsovården i omgångar och de tror inte att mitt arbete är grundproblemet till min ohälsa utan snarare att jag har obehandlad PTSD som gjort att jag fått utökad social ångest (framförallt för män) och kroppsvärk, vilket eventuellt utvecklats till fibromyalgi.


Det senaste halvåret har mitt mående rasat ännu mer. Jag orkar inget längre. Sover dåligt. Äter inget. Har ångest, suicidtankar. Panikångest. Hallucinerar, lukt, smak. Utmattning, depression. Sjukanmäler mig hela tiden.

Företagshälsovården kan och har erbjudit sig att skicka remiss till psykiatrin för att jag ska få hjälp med min PTSD. Jobbet har inte fått fullt så ingående info, utan främst att läkaren anser det är det bästa och det är för mitt välmåendes skull. Men HR säger nej, de är enligt uppgift rädda för att det blir en sjukskrivning och det är inte det bästa för mig.

Så ingen remiss från företagshälsovården. Istället har jag pratat mer med vårdcentralen, men de nappar överhuvudtaget inte på att jag kan ha PTSD och mina besvär troligt kommer därifrån. De menar på att jag får säga upp mig om jag mår dåligt. På vad sätt det nu skulle lösa mitt grundmående, jobbstressen blir utbytt i arbetslöshetstress istället. Ekonomin kraschar ännu mer än den redan gjort.

Jag har testat att skicka remiss till både psykiatri och smärtrehabilitering och båda har avslagit för att de vill ha remiss från vården.

En allmän sjukskrivning för vården är inte aktuell. Det går inte att sjukskriva för psykisk ohälsa tydligen, trots utmattning, daglig ångest och suicidtankar. Ingen chans till återhämtning med andra ord. De hänvisade till psykakuten för att lösa min måendeproblematik.


Nu står jag här och vet varken ut eller in. Arbetsgivare och läkare vill att jag säger upp mig själv. Alla andra jag pratar med säger NEJ till det och att arbetsgivaren faktiskt får vara den som tar ansvar med uppsägning.

Jag vill bara hålla mig flytande till hösten när jag hoppas på att komma in på utbildning.

 

[hundtant]

Svarar alla.

Det går lite fram och tillbaka för min del, och därför ett svårt beslut.

Men i helhet, nej troligt inte värt energin. Jag har trots allt kommit in på en utbildning, min drömutbildning dessutom, men känner NOLL glädje för all energi går till jobb.

Jag ringde facket igår och sa att jag funderade på att ta jobbets deal. I det här läget känner jag inte att jag har mycket val. Säga upp mig genom deras deal nu i veckan eller säga upp mig vanligt nästa vecka. Ett tredje val är såklart att avvakta, men till vilket pris? Utbildningen börjar i höst och jag har uppsägningstid. Hittills har det inte gått att nå fram till jobb om att de ska säga upp mig / köpa ut.

Det KAN väl hända att facket når fram tillslut, men det känns som en långdragen process och då är frågan igen till vilket pris? Min mentala hälsa går upp och ned, likaså min kämparglöd i att få rätt, men det finns fortfarande ingen garanti att jobb ändrar sig och då förlorar jag betydligt mer än om jag tar deras deal. Det enda jag är säker på är att jag inte vill offra min utbildning utan i höst SKA jag vara där.

Men ja, när jag pratade med facket tyckte hon att jag skulle avvakta och noga tänka över vilka konsekvenser det blir om jag skriver på. Som om jag inte gör det. Det finns ju konsekvenser av att avvakta också och dessa tar jag också i beaktande. Men jag känner mig lite som "the bad guy" om jag ger upp och skriver på när facket jobbar stenhårt för mina rättigheter och att AG ska säga upp / köpa ut.


Oavsett hur orkeslös jag är emellanåt, har jag inga problem att skriva aslånga inlägg i alla fall

Men dealen ÄR väl ett utköp? Skulle du inte få 3 månadslöner om du säger upp dig själv?

 

[Sasse]

Men dealen ÄR väl ett utköp? Skulle du inte få 3 månadslöner om du säger upp dig själv?

De kallar det för överenskommelse, inte utköp. Men jo, jag får tre månadslöner.

 

[sardellen]

De kallar det för överenskommelse, inte utköp. Men jo, jag får tre månadslöner.

Din arbetsgivare suger verkligen! Men om du kommit i på utbildning i höst (får du CSN?) och får tre månadslöner (är uppsägningstiden två månader?) så låter det som att du ”har vad du behöver”/grunden är lagd. Det verkar ju som du klarar dig ekonomiskt?

Om vi bortser från det rent moraliska/kanske press från fackets sida, om du är helt ego, vilka andra fördelar skulle komma med ett eventuellt annat avtal?/Vad är det som AG ej ger i denna överenskommelse?

Alltså, jag tycker som sagt din arbetsgivare är hemsk och det är sååååå trist att de krånglar så här, problemet är väl att de vet att du vill börja din utbildning = de vet att de sitter på en maktposition på det sättet. Det tycks vara så att de förstått den sitsen liksom! Och du förlorar ju otroligt mycket om du ej kan gå utbildningen!

Min erfarenhet gällande slå huvudet i väggen-processer är att de bara funkar så länge man orkar slå huvudet i väggen och det känns värt det, mår man dåligt, har andra grejer på horisonten, ja, då bryter de ofta ned en! Jag vet ju inte, men det låter som du verkligen skulle vara behov av VILA och en omstart, två månader av bara slippa tänka på allt det här skulle nog vara guld innan du påbörjar utbildningen.
Och sörja att arbetsgivaren sög och gjorde detta mot dig, snarare än att se det som ett misslyckande/nederlag från din sida!!

 

[Mineur]

Även jag sällar mig till skaran som tycker att det bästa för dig och din hälsa nog ändå vore att säga upp dig och därmed frigöra tid och energi till att vila upp dig och börja se fram emot utbildningen. Det låter som att AG har betett sig som skit genom hela den här processen och oavsett vad facket säger låter det inte som att det är värt att vänta på att de ev ska ta sitt förnuft till fånga och börja bete sig som folk. Jag förstår att det tar emot att släppa det, men jag tror verkligen att det vore ett vettigt sätt att hushålla med energin.

 

[hundtant]

De kallar det för överenskommelse, inte utköp. Men jo, jag får tre månadslöner.

Utköp är ingen formell term så det kallas avtal eller överenskommelse i det du skriver på.

 

[Sasse]

Din arbetsgivare suger verkligen! Men om du kommit i på utbildning i höst (får du CSN?) och får tre månadslöner (är uppsägningstiden två månader?) så låter det som att du ”har vad du behöver”/grunden är lagd. Det verkar ju som du klarar dig ekonomiskt?

Om vi bortser från det rent moraliska/kanske press från fackets sida, om du är helt ego, vilka andra fördelar skulle komma med ett eventuellt annat avtal?/Vad är det som AG ej ger i denna överenskommelse?

Alltså, jag tycker som sagt din arbetsgivare är hemsk och det är sååååå trist att de krånglar så här, problemet är väl att de vet att du vill börja din utbildning = de vet att de sitter på en maktposition på det sättet. Det tycks vara så att de förstått den sitsen liksom! Och du förlorar ju otroligt mycket om du ej kan gå utbildningen!

Min erfarenhet gällande slå huvudet i väggen-processer är att de bara funkar så länge man orkar slå huvudet i väggen och det känns värt det, mår man dåligt, har andra grejer på horisonten, ja, då bryter de ofta ned en! Jag vet ju inte, men det låter som du verkligen skulle vara behov av VILA och en omstart, två månader av bara slippa tänka på allt det här skulle nog vara guld innan du påbörjar utbildningen.
Och sörja att arbetsgivaren sög och gjorde detta mot dig, snarare än att se det som ett misslyckande/nederlag från din sida!!

Det är en CSN-berättigad skola, annars hade det varit omöjligt.

Men ja, jag klarar mig om jag tar deras deal och får tre månadslöner (minus skatt).

Om facket får sin vilja igenom har jag rätt till Trygghetsstiftelsen, och all hjälp de erbjuder, men framförallt får jag då 6 månadslöner istället för tre. Jag slipper även karens.

Min AG vet mig veterligen inte att jag kommit in på utbildning. Inte genom mig i alla fall. Det enda jag sagt är att jag vill utbilda mig och komma vidare i livet, och att jag ansökt, men that's it. Däremot har HR tidigt fått för sig att ansökan till utbildning = automatiskt antagen, eller nåt. Så de tror ju ändå att jag är antagen någonstans.

Trist för mig att jag sa att jag ville studera överhuvudtaget, men de hade antagligen hittat ett annat sätt att köra över mig.

 

[Sasse]

Utköp är ingen formell term så det kallas avtal eller överenskommelse i det du skriver på.

Ja det står överenskommelse i dokumenten.

 

[Sasse]

Frågade mitt fack om de tror att de kan nå fram till AG inom två månader för att försöka förbättra dealen, och de svarade uppriktigt nej. Det kommer antagligen ta längre tid, om det ens går.

Så jag tar erbjudandet. Sedan hoppas jag de kan vara tillräckligt tillmötesgående och räkna ut semester/flex så jag vet om jag får något utbetalt, eller om jag får skuld rentav. Tycker inte det är för mycket begärt att det inte ska komma som en överraskning i juli.

 

[Tonto]

Ja det står överenskommelse i dokumenten.

Det stod överenskommelse när mitt jobb köpte ut mig. Dom hade arbetsbrist och frågade vilka som kunde tänka sig att gå, jag hade ändå tänkt säga upp mig pga studier så jag tog den chansen snabbt som tusan.

 

[Sasse]

Det stod överenskommelse när mitt jobb köpte ut mig. Dom hade arbetsbrist och frågade vilka som kunde tänka sig att gå, jag hade ändå tänkt säga upp mig pga studier så jag tog den chansen snabbt som tusan.

Anledningen att jag inte kallar det utköp är för att AG själv anser att det inte är det, de håller strikt på överenskommelse. Tror t.o.m. att jag har skriftligt på att de skiljer på begreppen.

Men det spelar mindre roll just nu.

 

[Sasse]

Nu är jag en fri kvinna! Äntligen! Jag har semester fram till slutdatum.


Vad gäller arbetsdomstol blir det antagligen inget på den fronten. Jag förstår inte facket på den punkten, det känns som deras uppgifter har varit rätt otydliga.

På ett möte pratade vi om att jag blir tvingad att säga upp mig själv, men att ärendet kunde drivas vidare fast man inte var anställd. Men när jag sedan tar AGs erbjudande för att jag inte längre har något annat val, då går det inte driva till AD längre (?). Jag fattar inte vad hon tyckte jag skulle göra i den situationen istället. AG kunde inte säga upp mig. AG hade nekat till att ta tjänsteledigt för studier. Facket hade nekat att driva ärendet för tjänsteledigt för studier. Det enda andra valet var att avvakta och hoppas facket skulle nå fram till AG eller att de kunde driva ärendet till AD, vilket inte var någon garanti. Enligt vad facket sa kunde det lika gärna sluta med att de fick komma överens om att ej vara överens, och då hade jag förlorat SÅ mycket. Det här sista alternativet hade också inneburit att jag fått hoppa av/skjuta på mina studier, och det finns ingen garanti att jag hade kommit in där nästa år.

Känner mig rätt irriterad på det dubbla budskapet från facket, men nåja. Jag släpper AD, jag orkar ändå inte driva det ärendet själv.


Igår när jag lämnade jobb efter att ha både skrivit på dokumentet och sagt hejdå, kändes det tomt. Jag har alltid varit anställd på myndigheten, och ska nu börja om på ny kula och göra något nytt, okänt. Samtidigt kändes det som en tyngd som lyfts från mina axlar. Nu ska jag ha två månaders VILA och även försöka hitta tillbaka till mig själv och glädjen med livet. Sedan börjar utbildningen och jag är pepp!

 

[kma]

Har följt tråden och lidit med dig. Tycker du har tagit helt rätt beslut att ta hand om dig själv och satsa på dina studier. Allt är inte värt att driva vidare till vägs ände.

Jag hoppas du får en lugn och skön sommar nu!

 

[yamyam]

Hurra, vad skönt!