Kalla mig inte hjärtlös!

[Alsterfeldt]

Hur gick det sedan?

Har du sett om det funkade att rida? Kul om det gjord edet.Och om inte,som sagt,långt ner tillmarken är det inte på dem...

Thina

 

[**BORTTAGEN**]

Hej!
Hittade denna sida idag, jag ville fråga om någon vet var man kan få hjälp med att anpassa en sadel till min son som fått två shettisar, han ska dock bara rida den ena
den andra som är busigast, ska jag köra.
Skötte shettisar när jag var ung för så där en 20 år sedan...
så hästvan är jag om än lite ringrostig.
Gissa om jag blev förvånad när jag hittade en 3 sidor lång disskusion om Just oss.
Blev därför lite sugen på att berätta om hur det är just för Jonathan 6 år och svårt rörelsehindrad pga en CP-skada
Jonathan fick sin skada vid födelsen av att han fick syrebrist. Jonathan förstår allt man säger, kan inte sitta, gå stå eller prata men han kan säga ja och nej
han älskar djur särskilt hästar och hundar och är en otrolig person med en vilja av stål.
När han rider leder någon hästen och minst en person måste
hålla i Jonathan. Han övar sitt balanssinne, hela sin kropp
jag lovar det är värre en ett workutpass
Han rider alltså för att han gillar hästar och tycker det är vansinigt roligt, och han blir bättre och bättre hela tiden. Som för det flesta andra så ger övning färdighet
men att galoppera utan hjälp kommer han aldrig...
Visst är våra shettisar busiga och rymmer och tjurskalliga
och envisa men jag skulle inte föredra någon trög sak som
står helt stilla, det skull verkligen bli problem.

Jag har läst alla tankar, ideér och vill bara säga.
Fråga... Oftast blir man lite klokare.

Var rädd om varandra!

M.v.h
Maria, Jonathan mamma.

 

[**BORTTAGEN**]

Gu, så glatt o trevligt!

Vilket härligt inlägg!
Så precis avdramatiserat som det faktiskt ÄR att inte vara som "alla andra", även om det är precis vad det är: ja att vara handikappad/rörelsehindrad/rullstolsburen/annorlunda, ja, vad du vill kalla det...

När skall vi alla inse att vi alla alltid kommer att vara "annorlunda", eftersom jag aldrig kan/kommer att vara identisk med ngn annan än mig själv, och därför finns det inget "annorlunda", bara olika förutsättningar(om ni nu förstår...hmm?)...
Härligt inlägg, iallafall!Kram!

 

[**BORTTAGEN**]

Jobbar själv med handikappade barn. Ridning är kanon bra. Ridning tränar upp många muskler samtidigt som gör den handikappade starkare. Det finns svårt handikappade som har lärt sig gå med hjälp av regelbunden ridning.

 

[fia0]

Vill bara berätt om min underbara shettis som gjorde besök i en särskola där barnen har grava rörelse- och förståndshandikapp. Hon är fem år och sin busigasde tid livet (hopppas jag). Hon gick fram till dem och la huvudet i deras knän där de satt i sina rullar. Barnen fick känna och klappa hur de ville och hon bara stod och sov. Världens bästa Öja-Maja!

 

[palle]

Och varför skulle inte din son kunna galoppera över ängarna och hoppa hinder alldeles själv?
Inte just, men om några år.
Jag hade själv en HK ung ryttare som special elev när jag jobbade på ridskola senast.
Vi bestämde i hop att han skulle ha som mål att:
Kunna galoppera själv,
hoppa själv och
trilla av.
Nu efter 6 år har han gjort allt detta.
Han har ryggmärgsbråck och CP-skada.
När han kom första gången var han 6 år och kunde inte ens sitta upp i sullstolen utan en massa remmar.
Han har aldrig ridit i en HK-sadel utan i vanlig sadel hela tiden.
Hans mamma brukar skoja och säja att han är vildare än någonsin.
Men hon har slutat vara rädd att han ska råka illa ut, det blev för jobbigt.
Nu tjatar han om att han vill ha en moped så han själv kan åka till stallet varje dag.
Men det lutar åt att han ska få en egen häst istället.
Lyck till med hästeriet.

 

[_otursbarn_]

 

[Delichious]

Ujuj...

Om den i rullstol inte kan kontrollera hästen, varför ska han då rida den? Tror du att man släpper ut honom hur som helst på den?
Han blir säkert jätteduktig, eller är det!
Många med handikapp kan bli superduktiga på att rida, för många gånger så hjälper ridningen HK att träna upp muskler mm.
Bl.a. på min ridskola har vi startat något som kallas "Ridterapi och ridning som friskvård för personer med inkomplett ryggmärgsskada". Och det går framåt
Det är viktigt att ge alla chanser att göra något nytt!

 

[Delichious]

Genom att rida kan man t.ex. träna sin gångförmågan. Då hästen rör sig i skritt överförs rörelser till ryttaren så att ryttaren rör sig som när man går. Under ett ridpass på 30 minuter överförs ca 3000 rörelser till ryttaren.
En annan förmåga som ofta drabbas är balansförmågan. Att förhålla sig i balans till hästens rörelser ger en varierad och intensiv träning. Balansmomenten varieras och stegras med hjälp av olika ridövningar och i olika gångarter.
De olika övningar som häst och ryttare gör under ett ridpass ställer också krav på koordination och kroppskännedom hos ryttaren, vilket vi alla väl känner till.
Hästen och de många ridmomenten erbjuder en outsinlig källa till variation och stegrad svårighetsgrad i träningen. Hästen ger också direkt feedback på ryttarens agerande, det ryttaren gör speglas av hästens reaktioner.

Ja ni

Tänk på det där!

 

[QueenChaos]

han får väl bara hjälp? ganska enkelt..

 

[Mike]

Hej Ryris!

Ta kontakt med Lars Sundin, Katrineholm, 0150-107 60

Han har Morris&Nolansadlar, och dom finns ner till små ponnier också.
Han är duktig på att prova ut sadlar med.

Och till Dig och Jonatan: Skitstarkt! Jobba vidare och lucka till!

Till Tina (alsterfelt): AMEN!
Du är ett levande bevis och en STOR inspirationskälla för många andra.

Hug your horses!
/Mike - Hästsadelmakarna på Fredriksdal/Wild Bunch Skåne

 

[Jessica]

Jag tycker personligen att det känns tryggt att veta att det går att ha ett liv även om man skulle ha oturen att bli förlamad. Det kan faktiskt hända precis vem som helst när som helst, det räcker att gå över gatan.

Jag har själv funderat på hur jag skulle överleva om jag råkade ut för en olycka som gjorde att jag inte kan rida/umgås med hästar mer, men många inlägg på det här forumet har fått mig att förstå att man kan fortsätta med det man gjorde innan en eventuell olycka, fast kanske på ett lite annorlunda sätt.

Tack för den insikten!!!

mvh Jessica

 

[Lejonelle]

Hej - det måste ju kännas konstigt att plötsligt känna igen sig själv och sin familj såhär på ett offentligt forum. Men jag hoppas du känner dig värmd av responsen du fått. Vill bara säga lycka till med era shettisar. I vårt stall finns en liten pojke som pga ett mycket gravt handikapp inte kommer kunna göra många saker som andra kan. Han kan inte prata men kommunicerar mycket bra med de flesta i stallet ändå. Idag mötte jag honom och hans mamma i vagn bakom deras shettis. Att både hästen och kusken mådde bra var det inga tvivel om. Många shetlandsponnyer har torftiga liv som övergödda sällskapsponnyer. Jag blir glad när folk vill använda och ställa krav på sina shettisar, de är ju brukshästar.

Man kan ha olika mycket gratis men det viktigaste är inte hur långt man kan komma jämfört med andra, utan hur långt man kan ta sig från sina förutsättningar. Jag är övertygad om att din pojke kommer förvåna dig många gånger och göra saker som inte ens du tror, du som ändå känner honom bättre än någon annan.

mvh
Lejonelle

 

[Rejält_felskapad]

Re: Här har vi fördomar hör jag...

Hjälp vad man kan ta illa upp.
Öm tå ?

Bara för att man är handikappad rider man inte gamla tröga hästar som knappt rör en fena .

Hon har inte heller påstått det heller. Men en förlamad människa på en busig shettis. Fråga mig hur det ska gå till!?
Jag har inga fördommar emot handikappade ryttare, men däremot börjar jag bli satans trött på att man inte får kritisera dem/er. "Dom gör faktiskt sitt bästa".
Men gör inte vi andra det ?

/Nile - precis hemkommen från Ridskolan. Och handikappryttarna.

 

[northang]

Re: Här har vi fördomar hör jag...

håller med dig där vissa tar ju väldigt illa vid sig så att säga men det var ju inte något direkt påhopp från flizans sida

 

[Lost_in_tears]

Själv är jag för tillfället rätt funktionshindrad...
föll av en häst på en hopptävling för ungefär 6 veckor sedan, låg på sjukhus ett par dagar, och sedan dess har jag haft grava störningar i balanssystemet... kan inte gå och stå själv, utan har altid någon med mej som stöd de korta bitar jag färdas, eller så åker jag rullstol. Har nu senaste veckan suttit på min syrras pålle, som är både snäll och lat och väldigt lugn... då kändes det mest ostadigt och otryggt... men så var jag hos några vänner nu i helgen, och där fick jag rida en faktiskt helt underbar Shettis! jag är ganska liten och lätt, och shettisen var så underbart snäll och jag kunde både skritta, trava och galoppera på raka spår... i denna situation skulle jag då hellre välja att rida på shettisen än på den stora lata buffeln... så det så...

 

[DeCloe]

han kan säkert vara jätteduktig ju!
hur vet du att hästarna är svåra då?