Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Åh tackWow, vad roligt - så glad jag blir för er skull och vilken känsla för sonen att få så väldigt positiva reaktioner!
Åh det hoppas jag med! TackTråkigt att de inte hjälper mer men ni verkar ju sköta det bra just nu själva Hoppas hoppas att allt går bra och han finner några fler vänner. Himla kul. Uppdatera gärna
Verkligen! Över förväntan!@Miks vad härligt med så positiva reaktioner.
Låter superbra! Så hade jag velat göra egentligen Hoppas de fortsätter vara vännerI år hade äldsta sonen önskat ett kalas dit vi var tvungna att åka bil. Därför kunde han "bara" bjuda fem kompisar (2 bilar, 2 chaufförer, 3 egna barn...). Det blev lite svårt. Han hade fyra självklara kandidater och valde länge kring den femte. Som sedan naturligtvis inte kunde komma. Då ville han bjuda en annan och jag blev lite osäker - det blev ju som en andravalslista. Men han fick i alla fall bjuda den killen han ville - de hade precis börjat leka med varandra lite mer och ska bli skolkamrater i höst, så det kändes taktiskt rätt. Och jag tror inte att han uppfattade det som jag befarade det eftersom han fick sin inbjudan bara 1-2 dagar efter de andra (sonen delade ut dem personligen).
Vi skickade inbjudningarna igår. De borde dimpa ner i barnens brevlådor imorgon. Ångesten har legat som ett tungt moln över huvudet hela dagen.
Sen hämtade jag sonen från skolan och han var bubblande glad! Han hade berättat på första lektionen att alla i klassen var bjudna på hans kalas! Några hade då spontant ropat "Va alla! Wow!" När han sedna berättade vart det skulle vara blev det hurrarop och applåder. Han var så glad! Hjärtat svämmade över
Tack för pepp idag alla! Nu ska vi bara ro det i land. Anmälningar; komsi komsi!
Mvh Miks
Jag har bölat utan att vara gravid! Jag tycker det är legitimtMen BÖÖÖÖÖL, vad fint!
/Höggravid och blödig
Jo jag håller med det är lite ångest runt kalas. Vi blev inte heller bjudna på några, utom ett jättetrevligt för hela klassen. Sedan körde vi ett för hela klassen (han hade några han ville bjuda men råkade bjuda lite luddigt i skolan trots att han inte fick). De flesta kom (jag hade nervöst satt ett svara senast datum en vecka innan och bjudit ett par säkra kort bland privata vänner och vi haussade inte kalaset för honom.), flera föräldrar sa att de var glada att vi bjudit hela klassen och vi har fått fler inbjudningar sedan dess, två som bjudit alla pojkar och en som bjöd hela klassen.Kan vi prata lite om all ångest runt kalas!
Sonen började 2an för någon vecka sedan. Förra året blev han bjuden på noll kalas, inget, nada. Barn i vår närhet gick på kalas nästan varje helg.
Han kunde inte ha något kalas förra året själv pga att han inte kom på några kompisar han ville bjuda
I år tog jag över och skickade igår inbjudningar till alla barn i klassen, 27st. Nu kom nästa ångest; tänk om ingen kommer
Jag har hört andra ha ångest över annat med kalas. Kostnad för presenter, helger som blir förstörda, kostsamma kalas med hets på lekland och diverse. The list goes on and on!
Hur hanterar ni kalasångest från både födelsedagsbarnets perspektiv och när era barn blir bjudna?
Mvh Miks
Då måste man känna föräldrar i klassen... så det är mycket svårare än man kan tro om man tillhör "inneföräldrarna" (om man gör det är nog både att bli inbjuden och att bjuda tillsammans problemen automatiskt lösta)Blir så ledsen för er skull!
Men ja... Har barn i samma ålder. Vi hade kalas tillsammans med kompis i både förskoleklass och åk 1 och bjöd då hela klassen. Vilken ju får till följd att man blir bjuden tillbaka...Många bjuder antingen hela klassen eller alla tjejer/killar. Vi hade bara en stor trädgård så inget dyrt och bjöd på grillad korv och glass.
Nu är planen att ha ett mindre kalas och det är lite jobbigt att tänka att någon kommer bli ledsen. Inget som hänt ännu och jag vet inte hur vi kommer tackla det...
Men bjuder man hela klassen är ett tips att samordna med någon annan. Då blir ju "tänk om ingen kommer" pressen mindre stor.
Vi tittade på vilka barn som fyllde samma månad. Inga vi umgås med annars men det blev lika glada över att ha lite hjälp. Så det håller jag inte med om. Snarare att det är lättare om det är traditionen i just den skolan.Då måste man känna föräldrar i klassen... så det är mycket svårare än man kan tro om man tillhör "inneföräldrarna" (om man gör det är nog både att bli inbjuden och att bjuda tillsammans problemen automatiskt lösta)
Ok, hur vet ni vilka barn som fyller år i vilken månad? Vi har knappt ens klasslista för det är inte information skolan får lämna ut. Vi fick knappt ens tag i föräldrarna till As kompis i parallellklassen på en öppet hus dag eftersom lärarna inte ville säga vad de hette i förnamn. Vi fick gå till läraren och hon fick presentera oss så vi kunde bjuda barnet.Vi tittade på vilka barn som fyllde samma månad. Inga vi umgås med annars men det blev lika glada över att ha lite hjälp. Så det håller jag inte med om. Snarare att det är lättare om det är traditionen i just den skolan.
Vi har haft samma klass sen dagis så det hade barnet rätt bra koll på.Ok, hur vet ni vilka barn som fyller år i vilken månad? Vi har knappt ens klasslista för det är inte information skolan får lämna ut. Vi fick knappt ens tag i föräldrarna till As kompis i parallellklassen på en öppet hus dag eftersom lärarna inte ville säga vad de hette i förnamn. Vi fick gå till läraren och hon fick presentera oss så vi kunde bjuda barnet.
(Tror man kan skicka en formell begäran till kommunen om klasslista och låtsas att man orkar klaga en gång till över skolplaceringarna men det känns ju lite knasigt.)
Som sagt vilket är hela grunden till problemet. Vi kom in på sista året på dagis så vi känner inte föräldrarna och har inte reda på när barnen fyller år. A är inte heller den som kommer ihåg när barn fyller år bara spontant.Vi har haft samma klass sen dagis så det hade barnet rätt bra koll på.
Vet att en ny familj tog upp detta på ett föräldramöte. Presenterade sig och frågade om någon fyllde år i en viss månad och var sugna på att arrangera kalas tillsammans.Som sagt vilket är hela grunden till problemet. Vi kom in på sista året på dagis så vi känner inte föräldrarna och har inte reda på när barnen fyller år. A är inte heller den som kommer ihåg när barn fyller år bara spontant.
Tja de som är inne i gruppen helt enkelt. Får se med föräldramöten, de kanske har något i höst men vi behöver inte kalas igen förrän i vår.Vet att en ny familj tog upp detta på ett föräldramöte. Presenterade sig och frågade om någon fyllde år i en viss månad och var sugna på att arrangera kalas tillsammans.
Då är ju inte barnen alls inblandade om nu ingen skulle nappa.
Men jag förstår dilemmat. Tyckte dock ordet inneföräldrar kändes smått provocerande...
Som att man behöver vara gravid för att blir rörd av det här?Men BÖÖÖÖÖL, vad fint!
/Höggravid och blödig
Nej visst är det så att man ser från sin synvinkel främst.Tja de som är inne i gruppen helt enkelt. Får se med föräldramöten, de kanske har något i höst men vi behöver inte kalas igen förrän i vår.
Allt är väldigt lätt och enkelt om det är lätt och enkelt liksom. (Precis som en kollega som inte alls såg problemen med en klassresa som vissa barn i klassen vägrade resa på, för allt var så kul för hennes dotter och hon kände så många och kunde inte förstå att det kunde finnas barn i klassen som inte var lika mitt i.)
Jo sådana regler har de här också, att bara om man bjuder in hela klassen får man lägga lappar osv.Nej visst är det så att man ser från sin synvinkel främst.
Tycker det är jättetrist när barn känner sig utanför oavsett anledning. Och det är fint hur @Miks och andra föräldrar verkligen gör allt för att hjälpa.
Borde egentligen tas upp på första föräldramötet i åk 1 hur man löser kalas på bästa sätt. Här har de bestämt hur man bjuder in- man får inte dela ut på skolan om inte alla är bjudna till exempel.
Men det är ett lurigt och jobbigt bekymmer- tyvärr
Vi skickade inbjudningarna igår. De borde dimpa ner i barnens brevlådor imorgon. Ångesten har legat som ett tungt moln över huvudet hela dagen.
Sen hämtade jag sonen från skolan och han var bubblande glad! Han hade berättat på första lektionen att alla i klassen var bjudna på hans kalas! Några hade då spontant ropat "Va alla! Wow!" När han sedna berättade vart det skulle vara blev det hurrarop och applåder. Han var så glad! Hjärtat svämmade över
Tack för pepp idag alla! Nu ska vi bara ro det i land. Anmälningar; komsi komsi!
Mvh Miks
Men åh, så roligt! Jag blev nästan tårögd. Hoppas att det blir ett fantastiskt trevligt kalas och en påminnelse om vikten att inkludera. Ett tips om ekonomin är lite skral eller om man lider av utrymmesbrist så fungerar det utmärkt att ha ett "lekparkskalas" eller pulkbackekalas (förutsätter dock passande väder).