Kärlek slutar alltid med sorg...

[Samba]

...sade min mamma när jag ringde och berättade att min häst måste avlivas idag.

Jag har haft ett långt hästliv, men detta är något av det svåraste jag har gjort. Denna häst har jag fött upp, uppfostrat och ridit in. Vi har haft 12 fantastiskt fina år och mycket glädje tillsammans, men nu är det alltså slut. Jag sitter här och väntar på trotjänaravlivningen, och jag mår verkligen skit.

Igår var jag på klinik och röntgade, och fick bekräftat en kraftig hovbensrotation på båda framhovarna. Han kan aldrig få ett bra hästliv, så detta är bäst för honom.

Men ändå... ni som har tvingats avliva hästar som ni har varit väldigt fästa vid. Hur går ni vidare? Vad gör man för att bearbeta sorgen?

Detta är inte den första häst som jag har tvingats att avliva, och visst har jag varit ledsen förut. Men nu känns det som om sorgen äter upp mig inifrån på något sätt, och just nu känns det inte som någon tröst att jag ändå har två högt älskade hästar kvar.

Jag ville nog bara skriva av mig lite. Tack för att du orkade läsa ända hit.

 

[sona]

Sv: Kärlek slutar alltid med sorg...

Jag förlorade min absoluta favorithäst när hon fick en hjärtkollaps i hagen som 6-åring. Sorgen går över med tiden, men jag kommer nog alltid sakna henne..
Jag tillät mig själv att sörja, jag grät så mkt jag orkade. Tills jag helt enkelt inte kunde gråta mer. Sen blev jag arg, varför just hon? Allt kändes bara orättvist. Jag var inte i stallet på minst 1 vecka (trots 5 hästar till som andra fick sköta..)

Som sagt sorgen lägger sig, men saknaden finns alltid kvar. För min egen del jämförs alla hästar med denna, och ingen är någonsin lika bra och speciell som hon var.. I dagsläget har jag 3 st som betyder lika mkt för mig som hon gjorde, men på olika sätt. Dom har liksom varsin plats i hjärtat.

Tycker förövrigt att du tar rätt beslut.
Strykekramar

 

[Samba]

Sv: Kärlek slutar alltid med sorg...

Tack för din berättelse och för dina vänliga ord.
Nu är han borta opch sorgearbetet har börjat.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Kärlek slutar alltid med sorg...

Jag tror inte man ska bearbeta sorgen. Den ska bara få finnas och ta plats. Som vilket sår som helst. När tiden är inne, läker det. Lämnar ett ärr som påminnelse.

Vi hittade en av våra hästar död i hagen för några år sedan, det är fortfarande tungt. Han har för alltid en speciell plats i hjärtat. Men numera bryter vi inte ihop inne på ICA, när vi ser äpplepåsen vi brukade köpa med till honom.

 

[iNHALE]

Sv: Kärlek slutar alltid med sorg...

Sommaren 2009 avlivade jag min gamla ponny pga att vi skulle flytta, han hade återkommande fång som inte blev bra trots behandling och då han var 20 år och sjuk + att han kunde vara lite speciell var det liksom ingen idé att ens fundera på att sälja.

Det var jävligt tufft efteråt. Jag får fortfarande en tår i ögat när jag tänker på honom. Men man får tänka på att det är det bästa för hästen, att den inte kommer lida mer och att den kommer till ett bättre ställe. Man får minnas de fina stunderna och komma ihåg hästen för hur den var, istället för det faktum att den avlivades och var sjuk och dålig på slutet.

 

[lovehorses]

Sv: Kärlek slutar alltid med sorg...

jag tog bort min gamla häst för flera år sedan. De va min första häst, han blev 21 år.
JAg hade de bakom örat hela tiden för han visa hälta på något ben m.m. Men när han blev uttömd av veterinären och man skulle bestämma dag, de va de mest jobbigaste som fanns. De sista dagarna var fruktansvärda, jag grät titt som tätt. och jag lät mig göra det.

När det sedan var gjort och den värsta chocken släppt så känndes det mest,hemskt att säga, men skönt. Min älskling slipper lida mer. Han får sprina på de gröna ängarna som han älskade.
På kvällen när jag sattpå altanen så ser jag två regnbågar. Då kändes det som ett tecken från honom att han har det bra.

JAg hitta en låt på internet som har blivit hans låt. gråter till den varenda gång.

Han är begraven på en åker så jag vet att han ligger bra!

MIn son som då var tre år och va me om detta sa när hästen va borta " nu sitter han på månen och tittar på oss". otroliggt gulligt!

Låt de ta tid.
Tänk på allt roligt ni gjort och hur bra han hade de med dig
Och att du gjorde rätt beslut!

Styrkekramar!

 

[stjarnfrugt]

Sv: Kärlek slutar alltid med sorg...

Min förra häst fick jag ta bort för exakt tio år sedan i år. Han var den häst som stått mig närmast av alla hästar jag haft eller varit i kontakt med och jag har ännu inte hittat någon jag haft samma känsla för. Det finns individer man går genom eld för och han var min av denna kaliber. Vi hade sådan personkemi att allt bara stämde, trots att saker runtikring gick emot var vi alltid starka tillsammans.
I hans fall var det ingen akut skada utan han hade varit småkrasslig fram och tillbaka, men när han en dag tappade gnistan förstod jag att det inte var nån ide. Jag såg på honom att han gett upp och det kändes värdigt. För mig hjälpte det att stallägaren var snäll och lät mig begrava honom vid stallet, så jag hade en grav att gå till. Sedan sörjde jag honom hårt, som vilken vän eller familjemedlem som helst.

Tycker Lovisa skrev ett väldigt bra svar, att sorgen tar sin plats men läker när tiden är inne till ett ärr man har kvar som påminnelse. Mkt fint beskrivet. Precis så vill jag se det.

Styrkekramar till dig.

 

[CurlySue]

Sv: Kärlek slutar alltid med sorg...

Jag lider verkligen med dej.. och jag beklagar din förlust.
Jag sitter i samma båt.

Jag tog bort en utav mina i förrgår och det känns fortfarande jätte
Tungt
Vi gick ut på en fin äng där min bror grävt ett stort hål.. efter avlivningen
Satt jag där en lång stund och bara tittade på henne och grät floder
Hon har fått en fin gravplats som jag kan gå till men har inte klarat att gå dit än.
Jag orkade inte åka ut till mina andra två hästar igår.. orkar inte
Se hennes tomma box och att hon inte går i hagen med sin dotter

Ikväll ska jag åka ut och tända ljus hos henne.