Härom dagen var det en av mina kompisar som la upp ett sånt där käckt citat på Facebook. Det stod:
Det enklaste sättet att bli lycklig är...:
Att släppa det som gör dig ledsen.
Det måste ju betyda att jag borde sluta rida. Det gör mig nämligen bara ledsen. Väldigt ledsen till och med. Det går bara dåligt hela tiden. Som grädde på moset fick jag dessutom en sadel att slåss med. Jag kan kanske lära mig att rida med den, men va fan, ridning är redan svårt även med en bra sadel.
Jag gjorde ju en jämförelse där jag sitter i både den gamla och den nya sadeln. Den bilden har jag visat ett antal personer, inklusive min ridlärare. Åsikterna går isär om vilken sits som är bäst. Jag vet bara att den på höger sida i bilden är obekvämast, jag har vinklat bäckenet framåt, svankar kraftigt, är bakåtlutad (vissa tycker jag sitter fint upprätt
) och jag har tappat hela magstödet. På vänstra bilden är det inte helt perfekt heller, men felen är mindre.
Igår provade medishästens ägare att lägga på en gammal sadel hon hade på hästen (alltså inte den som hästen hade före sadelbytet). Den låg tyvärr inte bra och hade förmodligen inte legat still under rörelse.
Min drivkraft är hela tiden att utvecklas. Annars kan det liksom kvitta. Jag är inte någon hundraprocentig skogsmulleryttare, även om jag kan variera ridningen med det. Om några timmar när det ljusnar, tar jag mig väl en tur på den gula ponnyn igen. Men om det bara skulle vara sådan ridning jag kunde syssla med skulle jag nog tröttna. Men jag tycks även ha tröttnat på att det aldrig går bra heller och jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna vända den trenden. Visst skulle jag väl kunna ta någon privatlektion, men jag har lite svårt att bestämma mig för vem jag vill rida för då. Den här månadens extrautgifter med både tandläkarräkning och fordonsskatt på sammanlagt 5 tusen, gör dessutom också att jag håller lite extra hårt i de kvarvarande slantarna. Jag anser mig inte ha råd med någon privatlektion just nu faktiskt.
Det här stör mig så pass mycket att jag inte kunnat sova i natt. Jag vaknade halv tre, kunde inte somna om och efter att ha snurrat i sängen i 2 timmar gick jag upp.
En till sak som hänt senaste tiden är jag blivit fruktansvärt lättirriterad. Jag är helt enkelt en pain in the ass, framförallt för mig själv, då det inte är kul att vara irriterad stup i kvarten.
Det enklaste sättet att bli lycklig är...:
Att släppa det som gör dig ledsen.
Det måste ju betyda att jag borde sluta rida. Det gör mig nämligen bara ledsen. Väldigt ledsen till och med. Det går bara dåligt hela tiden. Som grädde på moset fick jag dessutom en sadel att slåss med. Jag kan kanske lära mig att rida med den, men va fan, ridning är redan svårt även med en bra sadel.
Jag gjorde ju en jämförelse där jag sitter i både den gamla och den nya sadeln. Den bilden har jag visat ett antal personer, inklusive min ridlärare. Åsikterna går isär om vilken sits som är bäst. Jag vet bara att den på höger sida i bilden är obekvämast, jag har vinklat bäckenet framåt, svankar kraftigt, är bakåtlutad (vissa tycker jag sitter fint upprätt
) och jag har tappat hela magstödet. På vänstra bilden är det inte helt perfekt heller, men felen är mindre.
Igår provade medishästens ägare att lägga på en gammal sadel hon hade på hästen (alltså inte den som hästen hade före sadelbytet). Den låg tyvärr inte bra och hade förmodligen inte legat still under rörelse.
Min drivkraft är hela tiden att utvecklas. Annars kan det liksom kvitta. Jag är inte någon hundraprocentig skogsmulleryttare, även om jag kan variera ridningen med det. Om några timmar när det ljusnar, tar jag mig väl en tur på den gula ponnyn igen. Men om det bara skulle vara sådan ridning jag kunde syssla med skulle jag nog tröttna. Men jag tycks även ha tröttnat på att det aldrig går bra heller och jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna vända den trenden. Visst skulle jag väl kunna ta någon privatlektion, men jag har lite svårt att bestämma mig för vem jag vill rida för då. Den här månadens extrautgifter med både tandläkarräkning och fordonsskatt på sammanlagt 5 tusen, gör dessutom också att jag håller lite extra hårt i de kvarvarande slantarna. Jag anser mig inte ha råd med någon privatlektion just nu faktiskt.
Det här stör mig så pass mycket att jag inte kunnat sova i natt. Jag vaknade halv tre, kunde inte somna om och efter att ha snurrat i sängen i 2 timmar gick jag upp
.En till sak som hänt senaste tiden är jag blivit fruktansvärt lättirriterad. Jag är helt enkelt en pain in the ass, framförallt för mig själv, då det inte är kul att vara irriterad stup i kvarten.
