- Svar: 80
- Visningar: 8 509
Jag tänker så hjärnan brinner för att hitta möjligheter att bli en bättre ryttare. Jag är så evinnerligt jävla less på att aldrig ta mig förbi LC-nivån (eller är det LÖ-nivå?). De privatlektioner jag tagit känns inte riktigt prisvärda då framridningen ingår i den halvtimme man har till förfogande. Sen är det liksom bara 20 minuter aktiv ridning. Hästen som jag får rida där passar mig inte heller. Den är för stor och tungriden. Och hela kalaset kostar mig 500 kronor.
Jag har anmält mig till ridskola den här terminen, men dessvärre tänker jag sluta sen för då kommer den ordinarie ridläraren tillbaka och jag vill inte rida för henne. Så ridskolan är ju ändå bara en provisorisk lösning.
Jag skulle ju kunna rida lektion med medishästen men det finns ingen transport. Jag måste då antingen hyra en vid varje tillfälle eller så får jag köpa en. Ska jag köpa en så tar det mig runt 2-3 år att tjäna in vad det skulle kostat mig att hyra en transport. Jag vet inte ens om medishästen vill gå på en transport. Sen känns det lite hopplöst att behöva börja från noll med honom eftersom han inte är utbildad. Jag hade helst sett att jag hittade en annan mer utbildad häst. Det hade ju inte behövt vara så extremt, men LB-LA nånting. Men nu har jag bara den här hästen att rida.
När jag annonserade efter en medryttarhäst så fick jag ju också ett svar från en som hade en ponny som ägaren ville ha en halvfodervärd till. Det föll på att jag vägde för mycket för den och för att min ekonomi är ostabil p.g.a. sjukskrivningen. Jävla skit att jag alltid ska vara sjuk så jag inte kan tjäna pengar. Jag får liksom aldrig chansen att lyckas med min ridning när sjukdom lägger hinder i vägen och för att jag är tjock, i alla fall för tjock för att rida ponny.
Jag ser liksom ingen lösning på problemet. Och samtidigt har jag en kamp med tiden. Jag börjar bli gammal.
Jag har anmält mig till ridskola den här terminen, men dessvärre tänker jag sluta sen för då kommer den ordinarie ridläraren tillbaka och jag vill inte rida för henne. Så ridskolan är ju ändå bara en provisorisk lösning.
Jag skulle ju kunna rida lektion med medishästen men det finns ingen transport. Jag måste då antingen hyra en vid varje tillfälle eller så får jag köpa en. Ska jag köpa en så tar det mig runt 2-3 år att tjäna in vad det skulle kostat mig att hyra en transport. Jag vet inte ens om medishästen vill gå på en transport. Sen känns det lite hopplöst att behöva börja från noll med honom eftersom han inte är utbildad. Jag hade helst sett att jag hittade en annan mer utbildad häst. Det hade ju inte behövt vara så extremt, men LB-LA nånting. Men nu har jag bara den här hästen att rida.
När jag annonserade efter en medryttarhäst så fick jag ju också ett svar från en som hade en ponny som ägaren ville ha en halvfodervärd till. Det föll på att jag vägde för mycket för den och för att min ekonomi är ostabil p.g.a. sjukskrivningen. Jävla skit att jag alltid ska vara sjuk så jag inte kan tjäna pengar. Jag får liksom aldrig chansen att lyckas med min ridning när sjukdom lägger hinder i vägen och för att jag är tjock, i alla fall för tjock för att rida ponny.
Jag ser liksom ingen lösning på problemet. Och samtidigt har jag en kamp med tiden. Jag börjar bli gammal.
, man går inte hemåt och sen ut igen. Dödssynd i hans värld.
