Alternativ

Jag tänker så hjärnan brinner för att hitta möjligheter att bli en bättre ryttare. Jag är så evinnerligt jävla less på att aldrig ta mig förbi LC-nivån (eller är det LÖ-nivå?). De privatlektioner jag tagit känns inte riktigt prisvärda då framridningen ingår i den halvtimme man har till förfogande. Sen är det liksom bara 20 minuter aktiv ridning. Hästen som jag får rida där passar mig inte heller. Den är för stor och tungriden. Och hela kalaset kostar mig 500 kronor.

Jag har anmält mig till ridskola den här terminen, men dessvärre tänker jag sluta sen för då kommer den ordinarie ridläraren tillbaka och jag vill inte rida för henne. Så ridskolan är ju ändå bara en provisorisk lösning.

Jag skulle ju kunna rida lektion med medishästen men det finns ingen transport. Jag måste då antingen hyra en vid varje tillfälle eller så får jag köpa en. Ska jag köpa en så tar det mig runt 2-3 år att tjäna in vad det skulle kostat mig att hyra en transport. Jag vet inte ens om medishästen vill gå på en transport. Sen känns det lite hopplöst att behöva börja från noll med honom eftersom han inte är utbildad. Jag hade helst sett att jag hittade en annan mer utbildad häst. Det hade ju inte behövt vara så extremt, men LB-LA nånting. Men nu har jag bara den här hästen att rida.

När jag annonserade efter en medryttarhäst så fick jag ju också ett svar från en som hade en ponny som ägaren ville ha en halvfodervärd till. Det föll på att jag vägde för mycket för den och för att min ekonomi är ostabil p.g.a. sjukskrivningen. Jävla skit att jag alltid ska vara sjuk så jag inte kan tjäna pengar. Jag får liksom aldrig chansen att lyckas med min ridning när sjukdom lägger hinder i vägen och för att jag är tjock, i alla fall för tjock för att rida ponny.

Jag ser liksom ingen lösning på problemet. Och samtidigt har jag en kamp med tiden. Jag börjar bli gammal.

 

[Tonto]

Jag har ju försökt, men med ingen framgång alls. Mina närmaste grannar vill inte ens ha med mig att göra längre. Frågar jag om de vill komma över på en fika eller lunch så får jag bara nej. Sen kulminerade det med att jag blev utskälld för att jag bad om sällskap till Ica för att jag hade en panikattack.

Jag är med i trädgårdsföreningen men har aldrig varit med på de aktiviteter som anordnats. Jag ska nog gå ur föreningen till nästa år för medlemskapet innebär bara att jag får en tidning hem i brevlådan som jag aldrig orkar läsa och det blir rörigt hemma med alla tidningar.

Fast det behöver inte ha med dig att göra, utan kan handla om att grannarna inte orkar/har lust att umgås med någon mer. Jag vill inte ha med mina grannar att göra alls, men det har ingenting med hur de är som personer utan bara om att jag inte vill umgås med mina grannar.

 

[Trissa]

För att återgå till ursprungsfrågan, så tänker jag såhär @Magiana: Nu ska du ju rida på ridskolan den här terminen, så börja med det. Fundera över vad din medishäst behöver utbildningsmässigt och ta med dig det du lär dig på lektionerna till honom. Du har ju ett väldigt tydligt mål, att tävla, så då kan du lägga upp planen utefter det.
När våren kommer så kan din tränare komma ut till dig, då har du också hunnit lära känna medishästen ordentligt och vet vad ni behöver träna på. Känner du att du vill åka med medishästen innan dess - hyr ett annat släp en gång eller två så att din kompis känner sig bekväm med att han inte trashar hennes, sen borde det inte vara något problem med att hyra hennes?

 

[Alexandra_W]

Vill du sas lära dig bli en ryttare som är på säg LA-nivå eller vill du kunna tävla säg LA på en lämplig häst som hjälper dig?

För är det det första så är ju de svårridna osv en väg mot målet. Att kunna rida alla/de flesta hästar. Vill du främst tävla är ju snabbaste vägen hitta en häst som lotsar dig runt LA.

Jag är en högst ordinär ryttare men med en läromästare kan jag rida byten I varje och tramp. Jag skulle inte kunna lära en häst att byta I språnget en enda gång dock.

Tänker tipsen och reaktionerna blir väldigt olika beroende på vad målet är.

 

[lil-sis]

Jag har lite svårt att komma på vad det skulle vara. Stora grupper med människor är också jobbigt. Det tar energi. Helst umgås jag inte med mer än en eller max två personer i taget.


Mina grannar som har hästar har en transport, men de åker aldrig med hästarna så vitt jag vet. Det var tal om att jag kunde få hyra den, men så visade det sig att vinterdäcken på transporten inte har dubb och det måste jag ha eftersom min bil har dubbdäck på vintern.

Men jo, jag har funderat ett antal gånger på att köpa en egen transport. Jag har ju ett sparkonto att ta pengar från (som egentligen är till för att betala ett nytt avlopp).


Jag är dessvärre inte intresserad av så mycket annat än ridning. Jag är intresserad av ridningen även utan tävlingsmomentet. När jag rider så glömmer jag ofta bort allting annat och är närvarande där jag är. Det finns inget annat som ger mig den känslan.

Du kanske kan köpa dubbdäck till den transporten?

 

[Magiana]

Du kanske kan köpa dubbdäck till den transporten?

Det är nog enklast att hyra transport från en lokal firma i stället.

 

[Frokennordberg]

Mina grannar som har hästar har en transport, men de åker aldrig med hästarna så vitt jag vet. Det var tal om att jag kunde få hyra den, men så visade det sig att vinterdäcken på transporten inte har dubb och det måste jag ha eftersom min bil har dubbdäck på vintern.

Har ni inte vinterväglag för tillfället så skulle ni kunna låna/hyra den för att se lastnings-status på hästen, för om den är lättlastad och snäll kunde du väl få använda din kompis transport?

 

[Magiana]

Har ni inte vinterväglag för tillfället så skulle ni kunna låna/hyra den för att se lastnings-status på hästen, för om den är lättlastad och snäll kunde du väl få använda din kompis transport?

Ett släp får aldrig ha sämre däck än dragbilen, om jag förstått reglerna rätt. Min bil har dubbdäck och då måste släpet också ha det om man ska vara laglig. Det är vinterväglag till och från här.

 

[Frokennordberg]

Ett släp får aldrig ha sämre däck än dragbilen, om jag förstått reglerna rätt. Min bil har dubbdäck och då måste släpet också ha det om man ska vara laglig. Det är vinterväglag till och från här.

Exakt, när det råder vinterväglag är det så. Men om det INTE är vinterväglag är det tillåtet att köra med dubb på bilen men inte på transporten.

Bara ett litet tips, kanske inte är applicerbart där du bor dock men bra att känna till och ha i åtanke ifall det skulle dyka upp ett tillfälle när allt klaffar med tid och väglag

 

[ginnies]

Exakt, när det råder vinterväglag är det så. Men om det INTE är vinterväglag är det tillåtet att köra med dubb på bilen men inte på transporten.

Är du säker? Trodde det va tvärtom, alltså ej vinterväglag odubbad bil med dubbad transport, aldrig tvärtom.?

 

[Frokennordberg]

Är du säker? Trodde det va tvärtom, alltså ej vinterväglag odubbad bil med dubbad transport, aldrig tvärtom.?

Jag är säker Det är när det är vinterväglag som du måste ha lika bra eller bättre däck på släpet. Är det.. öh, ”vanligt väglag” så gäller det inte.

Edit: ska såklart ta med källa, se info Från Transportstyrelsen

 

[Kirre]

@Frokennordberg har helt rätt. Det är alltid väglaget som styr.
Man får köra med sommardäck hela vintern om man vill, så länge du inte kör när det är vinterväglag i så fall.

 

[Bonica]

Jag skulle aldrig se dig som en misslyckad person, hade inte ens tänkt tanken.
Du har jobbat och har ett eget hus, många bara drömmer om eget hus, jag tex men som singel så nej inte en chans att jag varken skulle få ta lån och ännu mindre orka sköta hus och trädgård. Det hade förfallit totalt.
Och det finns många särskilt ensamstående som precis som du drömmer om egen häst men inser att det är omöjligt och accepterar det.
Att man är sjuk kan man inte råför, men kanske måste man acceptera det ♡

 

[Magiana]

Jag skulle aldrig se dig som en misslyckad person, hade inte ens tänkt tanken.
Du har jobbat och har ett eget hus, många bara drömmer om eget hus, jag tex men som singel så nej inte en chans att jag varken skulle få ta lån och ännu mindre orka sköta hus och trädgård. Det hade förfallit totalt.
Och det finns många särskilt ensamstående som precis som du drömmer om egen häst men inser att det är omöjligt och accepterar det.
Att man är sjuk kan man inte råför, men kanske måste man acceptera det ♡

Jag drömde om ett hus i 20 år. I många år var jag för sjuk för att kunna jobba men sen när jag kunde det så sparade jag så mycket jag kunde. När jag hade drygt 200 000 på kontot köpte jag huset. Givetvis har jag lån också. Jag hörde mig för bland flera banker och den bank jag slutligen lånade av gav mig ett bra lån. Det krävdes dock att jag flyttade långt till en ort där husen är billiga.

Men mitt ställe förfaller nog också. Jag orkar ju inte ta tag i alla de där tråkiga bitarna.

Jag har svårt att acceptera att jag är sjuk. Det är min familjs fel att jag är sjuk. Om de inte hade övergett mig så hade jag kunnat repa mig från utmattningen, men i stället fortsatte stressen och sen åkte jag på den här depressionen.

 

[Bonica]

Jag drömde om ett hus i 20 år. I många år var jag för sjuk för att kunna jobba men sen när jag kunde det så sparade jag så mycket jag kunde. När jag hade drygt 200 000 på kontot köpte jag huset. Givetvis har jag lån också. Jag hörde mig för bland flera banker och den bank jag slutligen lånade av gav mig ett bra lån.

Men mitt ställe förfaller nog också. Jag orkar ju inte ta tag i alla de där tråkiga bitarna.

Jag har svårt att acceptera att jag är sjuk. Det är min familjs fel att jag är sjuk. Om de inte hade övergett mig så hade jag kunnat repa mig från utmattningen, men i stället åkte jag på den här depressionen.

Det var ju helt suveränt gjort tycker jag
Håller tummarna för dig att du ska hitta en häst och komma ut på tävling

 

[Hippocampus]

Man får ju ta det man får. Jag har två hästar, varav ingen är grundutbildad ordentligt. Jag har glömt bort kunskapen under alla dessa år häst 1 varit skadad och sjuk (hon har varit dålig i perioder i 6 år) och sen varjag tvungen att skaffa en till, och det blev det jag hade råd med, ett fullblod från banan för 5000 kr. Som enbart kunde springa rakt fram och som dessutom fd ägaren har ljugit om. Det har tagit 5 år innan fullblodet och jag har kommit överrens, hon är het, känslig, tjafsar med munnen, har ingen god balans osv. Men det är vad jag har. Jag kan inte ens sitta ner i traven på en långsida. Jag skulle kunna mycket mer, träna, åka iväg på clinics osv men jag har inte råd. Då får jag göra det bästa jag kan, lära henne att rida ut ensam, lära henne "vardagliga" ting och det är ju också en tillfredställelse, att under en sekund se att hon är ärlig i sin framåtbjudning och slappnar av. Kanske vi kan göra det 2 sekunder nästa gång.
All sadel-tid är bra, oavsett.

Jag känner inte dig och skulle aldrig säga att jag vet hur det känns. Jag har däremot varit i liknande sits som dig om du vet. Den där gången du vinner är jag dock säker på att det inte kommer bli skillnad för ditt mående. Man kan aldrig driva så ytliga saker på att må bra innerst inne.
Jag var väldigt rädd för att köra bil. Jag såg hur alla tog körkort men inte jag. Nånstans, i mitt dåliga mående, tänkte jag att å fort jag tog körkort blev allt bättre. Då visade jag att jag kunde lyckas. När jag tog körkort, var det bättre? Nej. Eftersom då berättade min sjuka hjärna "detta var ju ens svårt, du klarade det, det betyder att alla andra också klarar det". När jag gjorde mig frisk försvann sådana tankar.

En annan sak jag kom på, om du inte ska arbeta sedan med detta du gör/gjorde, varför inte arbetsträna eller liknande i ett stall?

 

[svea]

Man får ju ta det man får. Jag har två hästar, varav ingen är grundutbildad ordentligt. Jag har glömt bort kunskapen under alla dessa år häst 1 varit skadad och sjuk (hon har varit dålig i perioder i 6 år) och sen varjag tvungen att skaffa en till, och det blev det jag hade råd med, ett fullblod från banan för 5000 kr. Som enbart kunde springa rakt fram och som dessutom fd ägaren har ljugit om. Det har tagit 5 år innan fullblodet och jag har kommit överrens, hon är het, känslig, tjafsar med munnen, har ingen god balans osv. Men det är vad jag har. Jag kan inte ens sitta ner i traven på en långsida. Jag skulle kunna mycket mer, träna, åka iväg på clinics osv men jag har inte råd. Då får jag göra det bästa jag kan, lära henne att rida ut ensam, lära henne "vardagliga" ting och det är ju också en tillfredställelse, att under en sekund se att hon är ärlig i sin framåtbjudning och slappnar av. Kanske vi kan göra det 2 sekunder nästa gång.
All sadel-tid är bra, oavsett.

Jag känner inte dig och skulle aldrig säga att jag vet hur det känns. Jag har däremot varit i liknande sits som dig om du vet. Den där gången du vinner är jag dock säker på att det inte kommer bli skillnad för ditt mående. Man kan aldrig driva så ytliga saker på att må bra innerst inne.
Jag var väldigt rädd för att köra bil. Jag såg hur alla tog körkort men inte jag. Nånstans, i mitt dåliga mående, tänkte jag att å fort jag tog körkort blev allt bättre. Då visade jag att jag kunde lyckas. När jag tog körkort, var det bättre? Nej. Eftersom då berättade min sjuka hjärna "detta var ju ens svårt, du klarade det, det betyder att alla andra också klarar det". När jag gjorde mig frisk försvann sådana tankar.

En annan sak jag kom på, om du inte ska arbeta sedan med detta du gör/gjorde, varför inte arbetsträna eller liknande i ett stall?

Jag förstår hur du resonerar och håller med om jättemycket av det du säger och att det kan vara lätt att bygga för stora förväntningar på vad måluppfyllelse ska medföra. Men jag tycker att det är jättebra att över huvud taget hitta ett mål som driver en framåt när man tycker att livet känns meningslöst. Att sikta på att vinna en tävlingsklass är ett tydligt och konkret mål. I det här fallet handlar det dessutom om en typ av mål som innebär att behöva göra mycket av något man mår bra av för att ta sig närmare måluppfyllelsen. Och på vägen kanske det går att hitta en tillfredställelse i arbetet att ta sig dit, känna bekräftelse när poängen i dressyrprotokollen stiger och man får siffror på papper att man har tagit sig framåt. Dessutom är det ett inte ett omöjligt mål, särskilt inte nu för tiden när det finns speciella tävlingar för travare om det är en sådan man råkar ha tillgång till. Keep the dream alive!

 

[Hippocampus]

Jag förstår hur du resonerar och håller med om jättemycket av det du säger och att det kan vara lätt att bygga för stora förväntningar på vad måluppfyllelse ska medföra. Men jag tycker att det är jättebra att över huvud taget hitta ett mål som driver en framåt när man tycker att livet känns meningslöst. Att sikta på att vinna en tävlingsklass är ett tydligt och konkret mål. I det här fallet handlar det dessutom om en typ av mål som innebär att behöva göra mycket av något man mår bra av för att ta sig närmare måluppfyllelsen. Och på vägen kanske det går att hitta en tillfredställelse i arbetet att ta sig dit, känna bekräftelse när poängen i dressyrprotokollen stiger och man får siffror på papper att man har tagit sig framåt. Dessutom är det ett inte ett omöjligt mål, särskilt inte nu för tiden när det finns speciella tävlingar för travare om det är en sådan man råkar ha tillgång till. Keep the dream alive!

Såklart ska man ha mål! Jag skulle vilja att fullblodet går en h90. Det hade jag som mål, nu har jag dock nedgraderat till en pay and jump....haha! Mål är bra, om man gör det för en egens skull, inte för att tro eller hoppas att man ska få bekräftelse från andra.

 

[monster1]

Jag förstår hur du resonerar och håller med om jättemycket av det du säger och att det kan vara lätt att bygga för stora förväntningar på vad måluppfyllelse ska medföra. Men jag tycker att det är jättebra att över huvud taget hitta ett mål som driver en framåt när man tycker att livet känns meningslöst. Att sikta på att vinna en tävlingsklass är ett tydligt och konkret mål. I det här fallet handlar det dessutom om en typ av mål som innebär att behöva göra mycket av något man mår bra av för att ta sig närmare måluppfyllelsen. Och på vägen kanske det går att hitta en tillfredställelse i arbetet att ta sig dit, känna bekräftelse när poängen i dressyrprotokollen stiger och man får siffror på papper att man har tagit sig framåt. Dessutom är det ett inte ett omöjligt mål, särskilt inte nu för tiden när det finns speciella tävlingar för travare om det är en sådan man råkar ha tillgång till. Keep the dream alive!

Under förutsättningen att det är ett positivt mål som får en att må bättre medan man strävar efter det. Är det ett negativt mål som ger en bekräftelse på att man inte duger istället så är det nog bättre att vara utan.

@Magiana du är på intet vis värdelös. Du är modig, stark, driftig och full av resurser. Du provar nya saker i många fall med lyckat resultat. Du försöker och försöker igen att komma ut och träffa nya människor och djur. Du kan massor rida, brodera, snickra, laga mat, ta hand om bin (!), administrera och säkert en massa grejer jag inte vet något om. Du är på intet vis värdelös och du borde inte känna att du behöver bevisa dig för någon, inte ens dig själv. Du är en mycket duglig människa.

 

[Magiana]

Under förutsättningen att det är ett positivt mål som får en att må bättre medan man strävar efter det. Är det ett negativt mål som ger en bekräftelse på att man inte duger istället så är det nog bättre att vara utan.

@Magiana du är på intet vis värdelös. Du är modig, stark, driftig och full av resurser. Du provar nya saker i många fall med lyckat resultat. Du försöker och försöker igen att komma ut och träffa nya människor och djur. Du kan massor rida, brodera, snickra, laga mat, ta hand om bin (!), administrera och säkert en massa grejer jag inte vet något om. Du är på intet vis värdelös och du borde inte känna att du behöver bevisa dig för någon, inte ens dig själv. Du är en mycket duglig människa.

Jag önskar att jag vore duglig på det sociala också. Men jag tycks uteslutande vara bra på att vara en human doing i stället för en human being. Dessutom tycker jag det är tungt att hela tiden vara ensam med att göra saker.

 

[monster1]

Jag önskar att jag vore duglig på det sociala också. Men jag tycks uteslutande vara bara på att vara en human doing i stället för en human being. Dessutom tycker jag det är tungt att hela tiden vara ensam med att göra saker.

Ja, men det sociala är svårt. Ibland måste man helt enkelt ha tur och hamna i rätt sammanhang för att träffa de där människorna som blir ens nära och kära.