Just nu funderar jag på... Del 3

xoWDtZ0.jpeg


Undrar hur man frivilligt kan suga i sig sånt där..

Enkelt. Det är gott :D
 
Om det är en omöjlighet att studera heltid på distans och jobba runt 75 procent medan jag har barn varann vecka - och där pratar vi full fart varje dag :cautious: Idag pluggar jag 75 procent och jobbar 78,5 procent vilket än så länge funkar bra.
 
Jag undrar om det på 90-talet var mera socialt accepterat att ha en liten harmlös konspirationsteori sådär för hushållsbruk? Det känns som om det inte var något konstigt att fundera på det här med bermudatriangeln, cirklar i sädesfälten, vad de håller på med vid area 51 och om Elvis kanske lever som samtalsämnen vid sociala sammankomster. Det fanns ju t.o.m. flera olika tv-program där tog upp alla sorts "mystiska företeelser".
Idag känns det ju som om det bara är fullblodsfoliehattar som sysslar med sådant, och att de till fullt och fast tror på många av teorierna, inte att det bara "kittlar tanken lite" att fundera på Elvis "eventuella frånfälle".
 
Jag undrar om det på 90-talet var mera socialt accepterat att ha en liten harmlös konspirationsteori sådär för hushållsbruk? Det känns som om det inte var något konstigt att fundera på det här med bermudatriangeln, cirklar i sädesfälten, vad de håller på med vid area 51 och om Elvis kanske lever som samtalsämnen vid sociala sammankomster. Det fanns ju t.o.m. flera olika tv-program där tog upp alla sorts "mystiska företeelser".
Idag känns det ju som om det bara är fullblodsfoliehattar som sysslar med sådant, och att de till fullt och fast tror på många av teorierna, inte att det bara "kittlar tanken lite" att fundera på Elvis "eventuella frånfälle".

Jag vet inte om det var socialt accepterat att verkligen anföra dem som sannolika - men alla de där var frekvent förekommande i umgängeskulturen som referenser och skämt. Och är det till viss del fortfarande.
 
Jag vet inte om det var socialt accepterat att verkligen anföra dem som sannolika - men alla de där var frekvent förekommande i umgängeskulturen som referenser och skämt. Och är det till viss del fortfarande.
Det är just det där lättsamma förhållningsättet till det som jag inte tycker existerar mera idag (i min ekokammare åtminstone). Samtidigt vet jag inte om det bara beror på att jag var barn/ungdom på 90-talet, och att det när man är ung är mera troligt och accepterat att vara naiv och glänta på dörren till det mystiska.
Men det känns också som sagt som att trenderna i samhället i stort på den tiden var mera åt det hållet också.
Program om mystiska företeelser och oförklarliga händelser som då visades som underhållning på tv, så känns ganska så otänkbara i dagens värld. Till viss del kanske på kvalitén (eller kanske brist på därav snarare) men också på att det finns så många andra kanaler där konspirationsteorier kablas ut som sanningar, så det är kanske inte så roligt mera att se det som underhållning.
 
Alla som berättar som saker som hänt i deras yrkesliv på LinkedIn. Fruktansvärda chefer, någon utsatt medarbetare, roliga historier, konflikter, livsomvälvande insikter framför kaffeautomaten. Alltså.. jag kan inte låta bli att fundera på.. har dom inte rimligtvis sina gamla medarbetare som kontakter där? Tänker att det måste ju vara folk som sitter och läser och bara, undrar om det är mig hen menar? 😅
 
Alla som berättar som saker som hänt i deras yrkesliv på LinkedIn. Fruktansvärda chefer, någon utsatt medarbetare, roliga historier, konflikter, livsomvälvande insikter framför kaffeautomaten. Alltså.. jag kan inte låta bli att fundera på.. har dom inte rimligtvis sina gamla medarbetare som kontakter där? Tänker att det måste ju vara folk som sitter och läser och bara, undrar om det är mig hen menar? 😅

Varför vill man ens berätta om det på LinkedIn? Känns inte riktigt som rätt forum där :confused:
 
Varför vill man ens berätta om det på LinkedIn? Känns inte riktigt som rätt forum där :confused:

Nja alltså jag kan visserligen tänka att reflektioner kring saker som händer i arbetslivet kan höra hemma där. Frågor som rör toxiskt ledarskap, företagskultur osv. Jag har mest reflekterat över att det är samma forum som man pratar om problematik i arbetslivet på, som själva arbetslivet liksom.. är på.
 
Nja alltså jag kan visserligen tänka att reflektioner kring saker som händer i arbetslivet kan höra hemma där. Frågor som rör toxiskt ledarskap, företagskultur osv. Jag har mest reflekterat över att det är samma forum som man pratar om problematik i arbetslivet på, som själva arbetslivet liksom.. är på.

Till viss del är jag enig med dig för det är en bra plattform att nå ut på om det är en hel avdelning/organisation/myndighet och man sköter det sakligt, men jag tycker inte att det är ett forum där man diskuterar enskilda fall eller visar en partisk syn. Känner att jag har lite svårt att förklara hur jag menar, så jag förstår om ni inte heller förstår men för mycket gnäll och vab har tröttat ut hjärnan mer än vanligt.
 
Känns för mig troligare att det är något virus ändå. Har haft symtom nu i fyra dagar 🙄. Vete sjutton vad som skulle matförgiftat mig om det ändå är så.
En till här som fått vad som låter som samma sak.
Inne på 3e dagen med symptom, men jag tror det börjar ordna till sig nu.

Har samma känsla som du beskrev. Känns som man är hemma frisk nästan. Men ändå inte.
 
Senast ändrad:
Till viss del är jag enig med dig för det är en bra plattform att nå ut på om det är en hel avdelning/organisation/myndighet och man sköter det sakligt, men jag tycker inte att det är ett forum där man diskuterar enskilda fall eller visar en partisk syn. Känner att jag har lite svårt att förklara hur jag menar, så jag förstår om ni inte heller förstår men för mycket gnäll och vab har tröttat ut hjärnan mer än vanligt.

Nej jag tror jag vet hur du menar. Men jag menar inte när folk är tydliga med vad de avser och försöker genomföra en förändring, det får man ta internt, utan mer ”En gång i arbetslivet var jag med om..”. Lösa reflektioner om kultur och ledarskap. Lärdomar av sitt arbetsliv osv. Jag tycker jag ser sånt ofta, och tänkte på att de som personen pratar om rimligtvis också finns kvar dom kontakter på plattformen. Men de kanske inte bryr sig om någon känner sig träffad.
 
Om man söker ett jobb till sommaren och redan då vet att man kommer vara bortrest ett visst datum under sommaren, ska man nämna det redan i ansökan eller vid en eventuell intervju?
 
Om man söker ett jobb till sommaren och redan då vet att man kommer vara bortrest ett visst datum under sommaren, ska man nämna det redan i ansökan eller vid en eventuell intervju?
Om det inte är en längre period utan kanske en helg så hade jag tagit upp det först när de erbjuder tjänsten. Alltså när man brukar prata lön osv innan man skriver kontrakt.
 

Liknande trådar

Tjatter Det är med viss tvekan jag startar denna tråd, för den skulle kunna uppfattas som mer än lovligt flummig. Jag vet dock, att jag inte är...
Svar
12
· Visningar
764
Senast: Malin_L
·
Kultur Fråga till er alla läsande människor. Hur uppfattar ni en bok om det kommer många cliffhangers tätt i en bok respektive mer glest? Det...
Svar
13
· Visningar
265
Senast: Badger
·
Tjatter Har en del kläder, väldigt mycket är skänkt till återvinning. Men har en del som jag velat sälja billigt, velat ha någon krona tillbaks...
Svar
3
· Visningar
320
Senast: DarkInNight
·
Fritid Beställde 3 par värmevantar på en sajt, just för att de hade flera olika och jag kunde beställa hem och testa. Lade beställningen 31/12...
Svar
15
· Visningar
700
Senast: MissFideli
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp