Jag förlorade min vän sedan 15 år tillbaka i lördags Han var gammal (kanske 17) har levt ett bra liv och sista åren med lite krämpor/sjukdom men pigg/glad ändå. Vi gladdes åt varje dag han fanns kvar då vi insåg att det var räknat. Ändå gjorde det så ont när han "rasade ihop" och fick avlivas akut. Man hoppas ju att de bara ska få somna. Tomheten blev en chock!
Ändå känner vi här hemma att vi har en katt kvar och kanske ska vi boka en till katt som sällskap till både oss och katten som är kvar. Jag vill inte ha en som är lik min gamla och det är inte ersättning utan något nytt.
Jag kommer ändå att sörja min gamla länge känner jag. Jag vill ha annat utseende så inte jag jämför omedvetet.
Ändå gnager ett lite dåligt samvete om jag bokar en ny katt.
Hur har ni gjort efter bortgång av en gammal vän?
"för alltid en plats i mitt hjärta"
Ändå känner vi här hemma att vi har en katt kvar och kanske ska vi boka en till katt som sällskap till både oss och katten som är kvar. Jag vill inte ha en som är lik min gamla och det är inte ersättning utan något nytt.
Jag kommer ändå att sörja min gamla länge känner jag. Jag vill ha annat utseende så inte jag jämför omedvetet.
Ändå gnager ett lite dåligt samvete om jag bokar en ny katt.
Hur har ni gjort efter bortgång av en gammal vän?
"för alltid en plats i mitt hjärta"