Jultomtens vara eller icke vara!

[Mitten]

Nu är dottern bara 7 månader, så i år blir det ingen tomtefundering. Men vi har diskussioner hemma och tomtens vara eller icke vara. Min sambos föräldrar är SÅ emot tomten, med argumenten att 'man skall inte lura barnen' och att det är 'otäckt med en gubbe som skall hålla koll på barnen om de varit snälla eller inte'. De känner vad jag förstått rätt passionerat om saken.

Min bror har 2 barn, som 'tror' på tomten, och det tomtas för dem varje jul. Det är ju vår dotters närmsta barnsläktingar och vi firar oftast jul ihop (dock inte i år).

Jag har ingen större åsikt, att ha tomta är inte viktigt för mig. Men jag blir så förvirrad hur vi skall göra - blir ju kostigt om några av barnen skall ha tomte liksom

Hur gör ni? Varför? Har ni några argument för och emot tomten?

Dagens I-landsproblem liksom

 

[Mindra]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Nu förstår jag inte... Jul UTAN tomten??!
Här har vi alltid tomte, kände mig aldrig lurad som barn. Inte ens när jag insåg att tomten hade samma klocka som min egen pappa och luktade likadant.

Alla gör ju givetvis som de vill och det som känns bra. Hos oss känns det bra med tomte (Ärligt så tror jag inte min sambo kunde bry sig mindre och han tycker därför att vi kan ha tomte eftersom jag vill )

 

[vindvissla]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Jag var lite sådär "man ska inte lura dem" innan men å andra sidan BEHÖVER man lite magik och fantasi i livet. Speciellt barn! Man behöver ju inte använda tomten som argument hela året för att de ska vara snälla.

Om det är otäckt eller inte vet jag inte, men lite skräckblandad förtjusning kan det vara för barnen.

 

[Mitten]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Jag var lite sådär "man ska inte lura dem" innan men å andra sidan BEHÖVER man lite magik och fantasi i livet. Speciellt barn!

Precis så har jag också resonerat ... men aversionen från farmor/farfars sida kommer att göra att OM vi har tomte kommer de säga till Elina att det inte är på riktigt och att det är någon som klätt ut sig. Och då blir det så trist ... vi firar ju ibland med dem och ibland med min släkt, där tomten 'finns'. Gah. En sån liten grej som ändå är jobbig. Sambon håller väl med sina föräldrar, men kan liksom tänka sig en riktigt snäll tomte .

 

[Tillit]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Att man inte ska lura barnen kan jag tycka är en lite, hm...vågar jag säga trist inställning? På sätt och vis är det ju sant, men i det här fallet, med Julen...nog kan man väl få göra det lite spännande?

Det ska vara magiskt med Julen, det tycker jag verkligen.


När jag var liten hade vi aldrig en "riktig" tomte, som kom in med klapp-säcken på ryggen, sa "ho ho finns det några snälla barn här" och så vidare.
Vi hade en stalltomte (bodde på bondgård, med kor och hästar och allt.)

På Julafton gjorde vi alltid extra fint hos alla djuren, med massa halm, och extra mycket godsaker. Sen ställde vi en skål med risgrynsgröt på foderbordet vid kossorna, sjöng julsånger för dom och sen gick vi ut och väntade.
Genom tämligen smutsiga lagårds-fönster kunde vi nu se ett ljus sakta komma guppande, det var ju så mörkt så man inte riktigt såg varifrån det kom, och vi hade inte en chans att se vem det var.
Lyktan, och lagårds-tomten som höll lyktan, gick runt och klappade på korna, och sen satte han sig och åt gröten, innan han försvann igen.

Det fina med det var att det var så magiskt.

Vi hade aldrig det där med att gissa vem som var tomten, eller upptäcka att det var pappa. Vi var aldrig heller rädda för tomten, på nåt sätt!
Nu säger jag inte att det är fel med pappa, morfar eller någon annan som kommer in med alla klappar, men jag personligen har aldrig gillat det riktigt, för det förstör magin lite...inte i början förstås, men när barnen blir lite större.
Och sen just det där att en del barn blir vettskrämda för tomten. Det tycker jag är synd.

Vi lyckades aldrig lista ut vem som var tomten, det var ju så mörkt, man skymtade ju bara att det var någon som gick där, vilket resulterade i att jag länge trodde det var på riktigt.
Nu vet jag ju att det var någon som klätt ut sig, men fortfarande så tror jag på något vis att det finns en liten tomte i varje stall och ladugård, som ser till att djuren har det bra.

Det finns många sätt att fira Jul, och alla är bra, bara olika!

Lycka till hur som helst, det blir säkert bra!

 

[jerseyko]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Jag och mina syskon trodde på tomten länge, men vi hade aldrig någon tomte hos oss på julafton utan första jultomten som hälsa på oss var vi stora. Eller jag tror på tomten fortfarande bara för de är så mysigt

Pappa gjorde andra saker, han öppnade spisen och gjorde 2 stora svarta fotavtryck, han gjorde märken på taket på sin bil med hjälp av en skida och sa att tomten landat på hans bil!!!

 

[Sar]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Nu är det faktiskt ni som är föräldrarna till ert barn och inte sambons föräldrar. De får helt enkelt lov att respektera ert beslut (och de som ni firar med) om att det finns en tomte.

Nu tror inte jag att det spelar någon som helst roll för en 7 mån gammal bebis om det finns en tomte eller inte så det är knappast ett problem i år. Men till senare år så får ni helt enkelt berätta hur ni vill ha det och de får lov att anpassa sig.

Mina barn är 3 år nu och vi har haft tomte (en granne till mina föräldrar som klär ut sig). Mkt uppskattat och självklart lite magiskt!

Frågan barnen om tomten verkligen finns på riktigt så kommer vi att svara att han kan finnas i fantasin här brukar det vara folk som klär ut sig till tomte. Men så länge de inte frågar så fortsätter vi som vanligt.

 

[vindvissla]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Precis så har jag också resonerat ... men aversionen från farmor/farfars sida kommer att göra att OM vi har tomte kommer de säga till Elina att det inte är på riktigt och att det är någon som klätt ut sig. Och då blir det så trist ...

Men alltså. Snacka om glädjedödare. Kan de inte bara låta bli att säga det? Vad gör det för skada om ert barn får tro på tomten ett tag? Värre är väl att tycka att fantasi och magik är dåligt?

Sen kan jag tycka att själva Hysterin runt julen är onödig. All press, stress och konstellationer som ingen tycker är roliga. Jag skulle önska att det bara var lugnt, mysigt, god mat och gott sällskap, ett par presenter till barnen och kanske julklappsspelet åt de vuxna.

 

[MittNyaJag]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Vi hade tomte när vi var mindre, eller ja, till vi blev tämligen stora och tids nog började vi ju räkna ut att någon klädde ut sig till tomten för han gick ju så långsamt så han skulle ju aldrig hinna runt till alla barn men vem det var som klädde ut sig, ja det var jag nog säkert 14 eller så innan jag fick veta och då drog jag det ur mina äldre kusiner...
När kusinernas barn sen kom till världen kom tomten igen..

Många barn vet gott och väl att tomten "inte finns" men godtar det en gång om året och låtsas för sina föräldrars skull.

Som så många andra sagt tycker jag gott man kan låta julen vara lite magisk och hemlighetsfull, vem skadar det i det långa loppet? Världen behöver lite mer magi och om en tomte kan vara lösningen så ser jag ingen anledning att låta bli!!

Om ni har någon form av varrannan-jul-system, kan inte tomten komma när ni firar jul med den tomte-troende halvan av släkten och bara "lämna paketen" utan att visa sig själv när ni firar med den tomte-fientliga halvan? Tomten kan ju ha "varit förbi" tidigt på morgonen och lämnat paketen i fotänden på sängen eller så.

Mera tomtar åt barnen!

 

[TinyWiny]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Min pappa hade samma inställning som dina svärföräldrar med följd att allt magiskt och spännande raskt skulle ut ur barnens sinnen

Jag kan inte minnas en enda rolig jul, nu beror det ju inte bara på att tomten aldrig kom utan på mycket annat men ändå.

Mina barn har alltid haft tomte, de visste ganska tidigt att tomten inte var tomte året runt men det förtog ju inte spänningen ändå.

Det blev lite av en sport att gissa vem som dolde sig bakom skägget och jag minns en jul när tomten var så dålig att han inte ens brydde sig om att läsa rimmet på julklapparna vad arga barnen var, då var de 4 och 6 år och de tyckte att det kunde kvittat med tomte då.

Tomten ska ju vara lite som teater, barnen förstår ju ganska tidigt att tomten inte är någon som sitter och övervakar varje steg de tar och jag har aldrig hotat mina barn med tomten utan det är just lite magisk teater

Jag tycker att du ska förklara för dina svärföräldrar hur mycket de skulle förstöra genom att "avslöja" tomten, hur dumt det blir om barnen inte får ha det lite magiskt då och då, att deras fantasi är viktig och att det inte är något de har någon rättighet att förstöra.

 

[Lady_Morgaine]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Klart att det ska vara en tomte på jul!!!

Vi hade tomte och även fast några äldre barn berättat att tomten inte var riktig så var man ju inte helt säker när han väl stod där... sedan då vi vart äldre hade vi som "lek" att vi fortsatte att ha tomte tills vi listat ut vem det var som tomtade.... jättekul!

Fortfarande för ett par år sedan hade vi tomte, då är alla ändå "vuxna" Fast då är det inte så dramatiskt, en drar på sig tomtemasken och delar ut julklapparna som ligger under granen.

Tycker det snarare är elakt att beröva barnen sin tomte! Å att tomten ska hålla koll på om barnenhar varit snälla under året, tja.. vem tänker väl på tomten i juli?

 

[Teilani]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Fantastisk berättelse!

Jag kan inte hjälpa att jag fortfarande tror på stalltomten, ett väsen som hjälper mig i vardagen, men som ibland flyttar runt mina grejor så jag inte hittar det jag behöver

Vi behöver magi i livet tror jag

 

[mino]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Jag tycker att det låter som om dina svärisar har dålig koll på hur barns psyken funkar. Småbarn reflekterar inte över om tomten är på riktigt eller inte, det kommer en filur och alla blir glada och man får paket, punkt. Han är bara en symbol för paketen. Jag tror att ett barn under 3 år skulle bli ytterligt förvirrad om man talade om att den där gubben som står i hallen inte är på riktigt. Men han står ju där, liksom. Och skulle man demaskera tomten bara för att visa att han är utklädd så fattar barnen ännu mindre. Att börja förklara vad traditioner är för en 3-åring är lite för avancerat. Vägrar förresten svärisarna att ha luciatåg också?

 

[Mitten]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Hm, Lucia har inte kommit upp på tapeten. Skall snoka med sambon.

Jag tycker att det är rätt jobbigt, fast det är en sån liten grej egentligen ... mina svärisar är toppen på många sätt, men de har sina grejer för sig som är heliga på något vis. Och jag fattar inte VARFÖR de har såna åsikter om tomten . Men jag är rätt säker på att de kommer att avslöja 'sanningen' om vi försöker med lite tomte. Och det gör väl inget så, men då tar man ju bort magin och allt! Jag gillar speciellt den 'gamla' tomten, just gårdstomten som fixade och donade och gömde saker för en .
Till saken hör dessutom att de VÄGRAR fira jul med någon annan än sambon+mig+Elina. Vi försökte att vi skulle vara hos oss och att min mamma skulle komma också, men då var det tvärstopp. Då skulle svärisarna minsann fira hemma med katterna. Så nu blir det vi och svärisarna hemma hos oss. Puh.

 

[vindvissla]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Men vad bra, då kan ni ju fira hos dem detta året när Elina ändå är så liten. Sen nästa år kan ni ju bjuda in och då får ni fira det på ert sätt. Passar det inte kan de ju sitta hemma med sina katter då.

 

[Speciella_tina]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Jag tycker ni ska sluta anassa er efter svärisarna så mycket. Framförallt gällande att de vägrar komma om dina föräldrar också kommer. Då hade jag bara sagt "slipp då". Ska du uteluta dina föräldrar bara för att de inte vill "dela med sig" av er? Vem ska din mamma fira med nu?

Och gällande tomten, säg bara att nu kommer vi ha Tomte, jag vill att ni lovar att inte avslöja tomten, gör ni det är ni inte välkomna att fira Jul med oss mer. I er familj är det ni som bestämmer vem som får komma hem till er på jul och vem som inte får det. Det är ni som bestämmer om erat barn ska luras eller inte.

 

[pixietail]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Jag tycker ni ska sluta anassa er efter svärisarna så mycket. Framförallt gällande att de vägrar komma om dina föräldrar också kommer. Då hade jag bara sagt "slipp då". Ska du uteluta dina föräldrar bara för att de inte vill "dela med sig" av er? Vem ska din mamma fira med nu?

Och gällande tomten, säg bara att nu kommer vi ha Tomte, jag vill att ni lovar att inte avslöja tomten, gör ni det är ni inte välkomna att fira Jul med oss mer. I er familj är det ni som bestämmer vem som får komma hem till er på jul och vem som inte får det. Det är ni som bestämmer om erat barn ska luras eller inte.

Blir helt ilsk av att läsa den här tråden, att svärföräldrarna skulle ha någon som helst rätt att sätta sig över era beslut (i det här fallet tomte), att vägra komma om din mamma kommer.. "Slipp då", liksom. Skulle definitivt betacka mig för att fira med svärisarna om de inte kunde ställa upp på de villkor ni sätter upp för ert barn, eller kan tänka sig att fira hela familjen tillsammans.. De verkar (ursäkta) riktigt genomegoistiska. Ojoj.. sitter här och blir riktigt arg faktiskt

 

[Grana]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Så nu får inte din mamma komma bara för svärföräldrarna inte vill det?
Hur kan du bara gå med på en sån sak?

 

[Mitten]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Blir helt ilsk av att läsa den här tråden, att svärföräldrarna skulle ha någon som helst rätt att sätta sig över era beslut (i det här fallet tomte), att vägra komma om din mamma kommer.. "Slipp då", liksom. Skulle definitivt betacka mig för att fira med svärisarna om de inte kunde ställa upp på de villkor ni sätter upp för ert barn, eller kan tänka sig att fira hela familjen tillsammans.. De verkar (ursäkta) riktigt genomegoistiska. Ojoj.. sitter här och blir riktigt arg faktiskt

Haha, ja jag har blivit riktigt arg mer än en gång vill jag lova

De är väldigt kluriga faktiskt, de är jätteengagerade i Elina och hjälper till på alla sätt de kan (får) och ställer alltid upp på oss. Min sambo är enda barnet och deras ALLT. Men de är samtidigt hur ego som helt och liksom bara deras sätt är rätt... jag försöker pussla så jag kan släppa på de områden jag känner att det inte gör mig så mycket, så att de känner att de får vara med liksom, men det som är viktigt för mig släpper jag ju inte på. De har alltid sagt att jag är en i familjen och välkomnat mig med öppna armar, men bara mig då

Just julafton gör mig så irriterad, att de inte vill komma om nån annan kommer. Nu löste det sig så att mamma skulle fira med min moster, och sen kommer vi nog gå till dem på kvällen (de bor nära oss). Så det är ju okej just i år. Och de är inne på nåt slags vartannat-år-upplägg, men jag tror Elina helst firar med sina små kusiner än med bara oss vuxna liksom.

Det senaste från svärmor är att hon tycker att Elina inte skall ha bodys utan byxor och tröja, för att bodyn skulle vara hämmande när hon skall lära sig krypa (fråga mig inte hur). Jag försöker säga att bodyn är överlägsen för små kalla magar och att hon bara snuttar på tröjan, men nääää, hon köper små tröjor ändå. Och jag använder bodys, och jag SÄGER att jag gör det. Men ändå har jag ett upplag tröjor nu

Gah, ibland blir jag bara SÅ irriterad, och som väl var kan jag hälla lite på sambon, han förstår ju och håller med och blir också lessen när de beter sig sådär skumt. Och som sagt, vissa saker kan jag kompromissa med men JULTOMTEN? Jag har inte bestämt mig för om den är viktig eller inte, men det känns hursomhelst inte bra. Har vi tomte kommer jag ju vara 'elak' och lura barnen med 'en ful gubbe' som de säger. Å, jag blir galen. Kan de inte växa upp och bli vuxna nån gång

 

[Mitten]

Sv: Jultomtens vara eller icke vara!

Så nu får inte din mamma komma bara för svärföräldrarna inte vill det?
Hur kan du bara gå med på en sån sak?

Nja, det löste sig lite av sig själv eftersom min moster med bihang skulle komma till mamma, för att de blev ensamma annars. Jag har inte sagt att hon inte får komma, det skulle jag ju inte göra, då hade svärisarna fått klara sig själva!