Ju mindre hund, desto längre koppel

[Thelma]

Bara för att de är "närmare" marken behöver de väl inte 2 meter koppel? Naturligtvis generaliserar jag nu, men efter att ha besökt pingsttävlingarna i Strömsholm och snubblat över diverse terriers och deras koppel, så blir man ju lite fundersam.
Nästan alla större hundar gick fot, medan nästan alla små sprang "vind för våg".

Varför??

(Min hund fick stanna hemma hos hundvakt)

 

[Bebben]

Jag vet inte, men jag känner som så att jag vill hålla min stora hund nära mig eftersom:
1. Händer något, typ möte av annan hund, så har jag större kontroll ju närmare mig hon är.
2. Många blir rädda för henne om hon går "vind för våg".

Oavsett storlek på min hund skulle jag aldrig vilja ha henne gåendes hur som helst i långt koppel, för hon kan både störa andra människor, börja bråka med andra hundar osv om hon går 2 m framför mig..

 

[kpist]

Först och främst måste ju kopplet räcka ner till marken!

Erkänner att jag har en liten hund och ett 2,5m långt koppel.
Det använder vi på vanliga promenader, hon kan inte promenera lös men jag vill ändå att hon ska kunna strosa lite ibland. Utan att behöva ha flexi.
Självklart håller jag in henne om vi möter människor (och hundar).

Ska vi iväg nånstans med mycket människor så blir det ett 1,80 koppel, om jag kommer ihåg att byta.

 

[Nenne1]

Jag har en liten hund, men eftersom jag själv inte är så värst hög över havet så kanske det inte behövs jättelångt koppel. Jag ser ändå fördelar med att ha ett längre koppel -mer rörelsefrihet, t.ex. Och OM jag skulle behöva korrigera honom med hjälp av kopplet så är det en fördel om det inte är för kort. Däremot har det inget att göra med att han är liten och kan få ströva omkring som han vill. Ska han gå vid min sida så gör han det - oavsett koppellängd. Annars går han ofta lös.

 

[KaZa]

Jag var inte på den utställningen, men däremot var jag på en söder om stockholm nu för några helger sedan. Det var ganska mycket folk och ingen hade koll på sina hundar. Det jag mest förundrades över var att de släppte fram sina hundar till kleti och pleti.

Så här efteråt var det dumt av mig, men jag åkte dit för att socialträna min valp. Träna på att inte springa fram till alla och så vidare. Det var en katastrof. Min lilla skötte sig utmärkt, men vad gör det när det kommer 3 hundar från olika håll och ska nosa på henne. Hon blev rädd och skällde och la svansen mellan benen. Då får man höra att
-oj! stod det en arg schäfer där, det visste jag inte. Herregud det kunde ju gått illa för min lilla pudel.

Nä aldrig mer en utställning och ha hund med sig. Annat är det faktiskt på utställning för bruksraser. Där har man ordning på sina hundar. *får jag hårda slag i huvudet nu??*

 

[Nenne1]

Sånt gör mig arg också. Här tränar man på att inte låta sin egen hund spring fram, så kommer andra hundar stickandes lite hur som helst, med husse eller matte hängandes bakefter i kopplet.

Men värst på den punkten har faktiskt en schäferägare varit! - dock syrrans särbo som trots att jag sagt ifrån att jag inte vill att hundarna hälsar på varandra förrän vi gjort det, släpper fram sin schäfer först, med motiveringen att "det är lika bra att de gör upp med en gång". Man tar sig för pannan. Här ska inte "göras upp något" mellan några hundar, för det är det matte som bestämmer. Dock blev det en uppgörelse - mellan mig och schäferägaren. Men det är en annan historia!

 

[KaZa]

Ja vissa hundägare är bra roliga. Förstår inte den här idén om att hundarna ska "göra upp". Vadå göra upp? Av vilken anledning då? Det finns ingen som helst anledning att hundarna ska göra upp.