Jobbigt..

[Gabbi]

Usch, det är så jobbigt. Jag hjälper till på hundstallet som sån där doggywalker och går med diverse hundar som behöver motion. För en månad sen träffade jag världens underbaraste hund där. Han är en korsning mellan stora bruksraser (helt otippat?) och inte helt uppfostrad, men jag älskar honom. Han är "min" hund, trots att jag var och är totalt emot blandrasavel. Jag frågade om jag fick bli permishem till honom, och det gick bra så nu har han varirt hemma och sovit sängen.....

Problemet...jag mår så dåligt när jag måste lämna tillbaka honom, och när jag tänker på att han inte kan bli min....Jag reser mycket, och vill inte skaffa en omplaceringshund bara för att lämna bort den till hundvakt 3-4 månader om året. Dessutom är det tveksamt om denna herre kan vara ensam hemma, och jag är ensamstående.
Skulle dock få ha med honom på jobbet, men mycket talar ändå emot det tyvärr.....Det känns så hemskt.

Nu vet jag inte ens om jag vågar gå dit och träffa honom igen, för att träffa honom eller ta hem honom betyder ju också att vi måste skiljas igen...

 

[Sofiplopp]

Sv: Jobbigt..

Känns det sådär så ...... då är det så bara!
Vissa djur man möter i livet är en sorts gåva och det är bara att tacka och ta emot!
Det där med resorna fixar sig alltid på något vis. Kan han inte bo på hundstallet då, med tanke på att du faktiskt hjälper dem en massa?!

Lycka till!
*voff*

 

[Gabbi]

Sv: Jobbigt..

Tack för svaret.
Det går tyvärr inte att ha honom på stallet, för det är bara ett omplaceringshem. Dessutom är han väldigt stressad där och biter sönder saker och går ner i vikt, så även om det gick skulle jag inte vilja lämna honom där.
Nej, jag får nog sörja och drömma jag...