R
rare
Jag är för tillfället i valet och kvalet om jag satsa helt på hästar, eller skaffa mig en "vanlig" utbildning och ha ridningen bredvid. Jag har alltid trott att det är hästar jag vill hålla på med, och helt ärligt tanken på att plugga "vanligt" är inte speciellt lockande. Men det började i alla fall efter gymnasiet för 1½ år sedan då jag letade praktikplats för att få lite meriter till mina ansökningar till bla hippolog, ridskolepedagog, ridlärare, osv.
Praktik 1: Allt lät bra på tel, pratade om vad jag ville få ut av praktiken och vad de kunde erbjuda, allt lät bra. Åkte dit för att titta, det första jag ser är 4 hästar med revbenen synliga på kilometersavstånd, anläggningen i övrigt helt ok. Dock visade det sig att jag skulle få bo i en..eh bod? Den var väl ungefär lika stor som en 90 säng, 10meter ifrån låg en ungefär lika stor bod med toa, dusch och kök. Som jag skulle dela med en annan person. Min häst på 180 skulle få stå i en ponnyspilta, jag tackadr nej
Praktik 2: Hos en rätt känd hoppryttare. Jag skulle ALDRIG vilja ha min häst där. Det var ca 30 hästar, 1 hästskötare/beridare och sen hoppryttaren som endast red(hjälpte inte till att mocka, borsta, fodra,osv). Som ni kanske förstår hanns det inte med att sköta det ordentligt, jag fick skäll för att jag mockade för nogrannt, de stod på endast halm och jag fick bara ta ut synliga bajshögar Hästarna hade lera upp till magen när de kom in, men det vara bara att dra på skitiga benskydd(aldrig spola eller kratsa hovarna). Hästarna hade bara ett täcke var, var det dyngsurt fick de stå med det på reds de la man på ett fleecetäcke under och sen på med blöta täcker. Det finns mkt mer, men det här får räcka.
Praktik 3: Egentligen var jag nog bara förvirrad och totalt slutkörd psykiskt här, jag ångrar lite att jag gav upp den platsen då en lätt hade varit min fribiljett in på vilken hästutb jag nu velat gå. Men livet blir inte alltid som man tänkt sig, och då orkar man inte rikigt tänka på konsekvenserna. I alla fall detta var hos en känd dressyrryttare. Lyxigt stall, hästar för flera 100 000, ridhus, utebana, träningsmöjligheter, osv. Tänk vad mycket man kan lära sig av att få jobba MED en så kunnig person. Problemet var att personen ALDRIG satte sin fot i stallet, mer än för att klaga. Annars låg h*n på soffan, shoppade sadlar för 50 000, eller pratde i mobilen, typ. När personen ville rida skickade h*n en sms med häst och tid. Då skulle hästen vara framskrittad. Sen när personen ridigt klart ringde h*n till stallet(som låg 5meter från ridhuset) och då skulle hästen skrittas av.
Det var ett evigt pillande med dessa hästar, trots att de med rätt träning skulle kunna gå svåra dressyrklasser var de utb LB-LA, pga personen inte längre kan/orkar rida pga fysiska besvär vilket gjorde att personen var mer eller mindre drogad hela tiden av alla starka medeciner.
De här tre exemplena gör att jag ifrågasätter mitt eget intresse. Jag VILL rida, jag VILL bli bäst, jag KAN allt jag vill..men VILL jag? Jag är beredd att slita, jag vet att det inte är glamoröst när det handlar om hästar. Men jag har mina värderingar, och ska jag komma in på en utbildning ska jag göra det för att jag är värd den platsen, inte för att att jag fått ett intyg från en person med rätt namn. Jag hatar alla snobberier, bara för att jag inte vill leka slav innebär det inte att jag förväntar mig prinsessbehandling. Jag vet folk som endast har mindre verksamheter vid sidan av ett "vanligt" jobb, är det så man måste ha det för att kunna göra det på sitt sätt?
Praktik 1: Allt lät bra på tel, pratade om vad jag ville få ut av praktiken och vad de kunde erbjuda, allt lät bra. Åkte dit för att titta, det första jag ser är 4 hästar med revbenen synliga på kilometersavstånd, anläggningen i övrigt helt ok. Dock visade det sig att jag skulle få bo i en..eh bod? Den var väl ungefär lika stor som en 90 säng, 10meter ifrån låg en ungefär lika stor bod med toa, dusch och kök. Som jag skulle dela med en annan person. Min häst på 180 skulle få stå i en ponnyspilta, jag tackadr nej
Praktik 2: Hos en rätt känd hoppryttare. Jag skulle ALDRIG vilja ha min häst där. Det var ca 30 hästar, 1 hästskötare/beridare och sen hoppryttaren som endast red(hjälpte inte till att mocka, borsta, fodra,osv). Som ni kanske förstår hanns det inte med att sköta det ordentligt, jag fick skäll för att jag mockade för nogrannt, de stod på endast halm och jag fick bara ta ut synliga bajshögar Hästarna hade lera upp till magen när de kom in, men det vara bara att dra på skitiga benskydd(aldrig spola eller kratsa hovarna). Hästarna hade bara ett täcke var, var det dyngsurt fick de stå med det på reds de la man på ett fleecetäcke under och sen på med blöta täcker. Det finns mkt mer, men det här får räcka.
Praktik 3: Egentligen var jag nog bara förvirrad och totalt slutkörd psykiskt här, jag ångrar lite att jag gav upp den platsen då en lätt hade varit min fribiljett in på vilken hästutb jag nu velat gå. Men livet blir inte alltid som man tänkt sig, och då orkar man inte rikigt tänka på konsekvenserna. I alla fall detta var hos en känd dressyrryttare. Lyxigt stall, hästar för flera 100 000, ridhus, utebana, träningsmöjligheter, osv. Tänk vad mycket man kan lära sig av att få jobba MED en så kunnig person. Problemet var att personen ALDRIG satte sin fot i stallet, mer än för att klaga. Annars låg h*n på soffan, shoppade sadlar för 50 000, eller pratde i mobilen, typ. När personen ville rida skickade h*n en sms med häst och tid. Då skulle hästen vara framskrittad. Sen när personen ridigt klart ringde h*n till stallet(som låg 5meter från ridhuset) och då skulle hästen skrittas av.
Det var ett evigt pillande med dessa hästar, trots att de med rätt träning skulle kunna gå svåra dressyrklasser var de utb LB-LA, pga personen inte längre kan/orkar rida pga fysiska besvär vilket gjorde att personen var mer eller mindre drogad hela tiden av alla starka medeciner.
De här tre exemplena gör att jag ifrågasätter mitt eget intresse. Jag VILL rida, jag VILL bli bäst, jag KAN allt jag vill..men VILL jag? Jag är beredd att slita, jag vet att det inte är glamoröst när det handlar om hästar. Men jag har mina värderingar, och ska jag komma in på en utbildning ska jag göra det för att jag är värd den platsen, inte för att att jag fått ett intyg från en person med rätt namn. Jag hatar alla snobberier, bara för att jag inte vill leka slav innebär det inte att jag förväntar mig prinsessbehandling. Jag vet folk som endast har mindre verksamheter vid sidan av ett "vanligt" jobb, är det så man måste ha det för att kunna göra det på sitt sätt?
