Ja , jag hoppade av min utbildning på vårterminen, vilket betydde att jag skulle hoppa på den igen nästa vårtermin, ett år senareHmm, undrar varför det är så![]()
Eller du kanske inte undrade genuint?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ja , jag hoppade av min utbildning på vårterminen, vilket betydde att jag skulle hoppa på den igen nästa vårtermin, ett år senareHmm, undrar varför det är så![]()
medveten om att bukefalos inte är feminismens intellektuella högborg vill jag peka ut några logiska vurpor som många här borde tänka och läsa på om: "alla passar inte in i 50/50-mallen" och "man kan vara jämställd på sitt egna sätt" är typiska tomma fraser som kommer direkt ur patriarkatets mun. Det är förvrängningar av verkligheten som går hand i hand med det bisarra extremindividualistiska, libertarianska influencer-samhället vi lever i.
Självklart är normen som vi behöver bryta oss ur inte att män och kvinnor delar lika på föräldraledigheten? Mallen är ju att kvinnor tar ut mer och helst hela föräldraledigheten! Och självklart kan inte var och en ta feminism ur sitt sammanhang och skräddarsy den så att den stämmer överens med det liv och förhållande man redan har.
återigen, jag fattar att det här är känsligt och det är mänskligt att inte kunna och/eller vilja se sina egna brister, men kom igen nu...
Att normen är att kvinnor tar ut mest råder det ju inga tvivel om. Men att mallen skulle vara att kvinnor helst tar hela föräldraledigheten är ju ganska främmande.
På mitt jobb så tog alla kvinnor i princip hela föräldraledigheten och klagade på att deras män ville ta sin tid/att dom inte kunde få ta allt. Tycker det är skrämmande.Tycker du verkligen att ”många” i tråden har uttrycket sig på det viset?
Och hur gjorde ni själva?
Att normen är att kvinnor tar ut mest råder det ju inga tvivel om. Och jag håller helt med om att det är inbillning att tro att ens egen familj valt helt efter unikt behov och det bara ”råkat” bli exakt som normen. Men att mallen skulle vara att kvinnor helst tar hela föräldraledigheten är ju ganska främmande.
Är det verkligen en främmande mall? Jag vet tex ingen man bland mina vänner/bekanta som tagit ut föräldraledigt för att vara med barnen. Utan kvinnorna tar allt.
Det beror mycket på vilken socioekonomisk grupp man tillhör i samspel med var man bor rent geografiskt. Den enas verklighet är inte nödvändigtvis den andras verklighet. Sverige är långt ifrån homogent.På mitt jobb så tog alla kvinnor i princip hela föräldraledigheten och klagade på att deras män ville ta sin tid/att dom inte kunde få ta allt. Tycker det är skrämmande.
Håller helt med. Att kvotera en förhållandevis kort föräldraledighet tjänar kapitalismen mer än feminismen. Att feminismen har utverkats i samspel med kapitalismen har gett oss en feminism som strävar efter ökad produktivitet av kvinnor, men förväntningarna på mäns produktivitet kvarstår . Vi behöver bryta normen att alla ska vara maximalt produktiva i kapitalismens tjänst. Att tjäna kapitalismen är att tjäna patriarkatet.Om föräldraledigheten hade varit 1,5 år per förälder (totalt 3 år), så tror jag att vi sett jämnare fördelning.
Vi som väljer att långtidsamma (snarare normaltidsamma globalt sett, WHO rekommenderar 2 år) ställs inför ett galet val annars: jobba heltid med amning OCH jobba med något annat samtidigt.
Och även de som flaskar men vill utöva AP/Nära Föräldraskap hamnar lätt i att dom blir anklagade för att vara fast i patriarkatet - fast de gör det motsatta, och är normbrytande i sitt val av föräldraskapsstil.
Dvs jag ser det INTE som ett feministiskt problem att det finns kvinnor som väljer att vara hemma länge med barn. Det är ett kapitalistiskt problem att det inte finns betydligt mer föräldraledighet att ta ut för båda. Jag skulle vara helt för låsta dagar om det var minst 1,5 år heltidsbetalt låst på båda.
När bebis är 1,5 så äter dom en hel del fast föda även om man långtidsammar. Kroppen har hunnit återhämta sig. Sömnen har blivit bättre. Lämplig tid för byte av hemmaförälder.
Är det verkligen en främmande mall? Jag vet tex ingen man bland mina vänner/bekanta som tagit ut föräldraledigt för att vara med barnen. Utan kvinnorna tar allt.
På mitt jobb så tog alla kvinnor i princip hela föräldraledigheten och klagade på att deras män ville ta sin tid/att dom inte kunde få ta allt. Tycker det är skrämmande.
Oj!
Jag känner inte till någon endast en i min omgivning där pappan inte har varit föräldraledig alls. Och då har jag ändå haft småbarn sen 2015 så haft en del småbarnsföräldrar i min omgivning.
Sen betyder ju verkligen inte det att alla delar lika. Och jag är också såklart väl medveten om att det sannolikt är så att män tar ut mer föräldraledighet i min omgivning än i andra delar av samhället. Men att män inte är föräldralediga alls skulle vara någon mall är för mig främmande.
Angående det @Tonto skriver tycker jag att det är skrämmande ur fler perspektiv. Dels att samhället inte kommit längre än så i alla delar, och dels att kvinnorna ses som problemet i ekvationen.
medveten om att bukefalos inte är feminismens intellektuella högborg vill jag peka ut några logiska vurpor som många här borde tänka och läsa på om: "alla passar inte in i 50/50-mallen" och "man kan vara jämställd på sitt egna sätt" är typiska tomma fraser som kommer direkt ur patriarkatets mun. Det är förvrängningar av verkligheten som går hand i hand med det bisarra extremindividualistiska, libertarianska influencer-samhället vi lever i.
Självklart är normen som vi behöver bryta oss ur inte att män och kvinnor delar lika på föräldraledigheten? Mallen är ju att kvinnor tar ut mer och helst hela föräldraledigheten! Och självklart kan inte var och en ta feminism ur sitt sammanhang och skräddarsy den så att den stämmer överens med det liv och förhållande man redan har.
återigen, jag fattar att det här är känsligt och det är mänskligt att inte kunna och/eller vilja se sina egna brister, men kom igen nu...
Oj!
Jag känner inte till någon endast en i min omgivning där pappan inte har varit föräldraledig alls. Och då har jag ändå haft småbarn sen 2015 så haft en del småbarnsföräldrar i min omgivning.
Sen betyder ju verkligen inte det att alla delar lika. Och jag är också såklart väl medveten om att det sannolikt är så att män tar ut mer föräldraledighet i min omgivning än i andra delar av samhället. Men att män inte är föräldralediga alls skulle vara någon mall är för mig främmande.
Angående det @Tonto skriver tycker jag att det är skrämmande ur fler perspektiv. Dels att samhället inte kommit längre än så i alla delar, och dels att kvinnorna ses som problemet i ekvationen.
Är det verkligen en främmande mall? Jag vet tex ingen man bland mina vänner/bekanta som tagit ut föräldraledigt för att vara med barnen. Utan kvinnorna tar allt.
@gulakatten om du fick en avisering så var det fel, ett citat följde med.
Det är inte jämnställt i Sverige att vara gravid, föda barn och amma barn så hur ska föräldrapenning kunna bli jämnställd som en liten ö i ett nyblivet föräldraskap?
Det är t ex svårt att bli sjukskriven som gravid pga graviditetsbesvär, även om besvären hos en ickegravid skulle ha inneburit sjukskrivning. Du anses vara föräldraledig efter födsel och din arbetsförmåga ställas därför mot att ta hand om ett spädbarn, så det är svårt att bli sjukskriven efteråt. Du förväntas ta föräldrapenning och eventuellt dubbeldagar.
Den som inte har fött får t.o.m 10 dagar "vab" i början efter födseln, dvs behöver inte ens ta av sin föräldrapenning de första två veckorna!
Systemet bygger alltså på att gravida ska bränna sin föräldrapenning på att minska sin arbetstid innan födseln om hen inte orkar jobba och hen ska sen bränna sin föräldrapenning de första månaderna/halvåret (gällde i alla fall mig) efter födseln på att läka och bli människa igen.
Sen ska föräldrapenning även dela lika, helst tidigt.
Jag har i tidigare diskussioner sammanfattat detta jämnställda synsätt med att som födande är du ledig "fjärde trimestern" och spenderar din ledighet blödandes, skavandes, ammande och går konstant runt och bär på bebisen som en enda lång fortsatt graviditet.
Och sen slänger du över ett trevligt småbarn som pappan kan åka och göra roliga saker med.
Jag har full förståelse för att den som föder gärna är ledig längre än 6 mån, gärna ett år, med det system och synsätt som finns idag. T.o.m bland samkönade är inte fördelningen "50-50" även om den är mycket mer jämnställt, den statistik jag hittar säger dock inte hur många av dessa relationer som innehåller en födande.
Och ska du ha någon ekonomi i föräldraledigheten så kostar alltså en arbetstidsförkortning på 50 % i 8 veckor innan födseln samt ett års ledighet × 5 d/veckan 280 dagar. Kvar finns 110 SGI-dagar vilket räcker i ca 5,5 månader. Utöver detta finns 90 lägstadagar som inte duger till att täcka inkomstbortfall men är helt suveräna till arbetstidsförkortning. Visst låter det som en uppdelning vi har hört förr, 12 mån + 6 mån?
Jag vet att det går att minska sin arbetstid innan födseln och under barnets första år utan förlorad sgi, men jag kan tycka att det är rimligt att diskutera ur ett normalperspektiv. Och det är verkligen inte normalt eller alla förunnat att kunna avstå nästan hela sin inkomst i ett helt år. Det är inte meningen att den födande ska snåla på dagarna och gå med mössan i hand för att medföräldern ska kunna skydda sin sgi under ett år.
Vi är alla en del av problemet i ekvationen. Vi behöver alla jobba för jämställdhet.
Det beror mycket på vilken socioekonomisk grupp man tillhör i samspel med var man bor rent geografiskt. Den enas verklighet är inte nödvändigtvis den andras verklighet. Sverige är långt ifrån homogent.
Jag frågade en bekant en gång när hans sambo varit hemma ett år med första barnet om det nu var hans tur. Svaret: "Nä, vi ska köpa hus istället".
Min äldsta är född 2004. Så min omgivning har ändrats sen dess men ändå vet jag ingen man bland vänner och bekanta som tagit föräldraledigt för att vara hemma.
Dvs vi behöver jobba med jämnställdhet på arbetsmarknaden. Hur många kvinnor tjänar mer än sina män när de jobbar heltid?
Jag önskar att skyddandet av SGI hade varit knuten till föräldern och inte barnets ålder. För då hade kvinnor och män kunnat ta jämställd föräldraledighet utan att den som är föräldraledig efter ett års ålder måste ta ut fler och den som var ledig först snåla på dagarna.
Absolut är vi det. Men ändå så är problemet som lyfts här varit att kvinnorna "tar" föräldraledigheten och inte "låter" sina män vara hemma. Och det är ju knappast unikt att det lyfts som problemet istället för varför vi har hamnat där.