Jämställd föräldraledighet (utbruten från Vad gör vi? del 2 - Kids Edition)

[vemsomhelst123]

Vi delade 12 månader till mig och 6 till maken. Varför? Det var bäst ekonomiskt och det var det som funkade bäst med min skola. Det är inget jag tycker att jag behöver försvara, jämställda kan vi vara på många olika sätt

Det är klart att man gör det som funkar bäst, men att det funkar bäst ekonomiskt att göra så beror ju ofta på att det är så man gör. Min bror tex hävdar att han inte kan ta föräldraledigt 2 veckor med typ sex månaders varsel för det missgynnar honom på arbetsplatsen som han är ny på. Hans sambo bytte jobb under sin föräldraledighet och är mer ny på jobbet, det är en kvinnodominerad arbetsplats och det skulle aldrig finnas på kartan att hon inte skulle kunna ta ledigt. Och alla egen företagare där kvinnor kan vara lediga men inte män. Eller i min sambos bransch där man inte är föräldraledig. Nu när han gick nästan först har flera följt efter. Att man gör det som funkar bäst är ju självklart, men att det är det som funkar bäst och att det inte regleras när det ändå är skattemedel är det som flera vänder sig mot. Inte enskilda familjer (vi tog ju inte heller lika. Det hade kanske varit bra om vi gjort det.

 

[Manji]

Tror inte halvdagar hade gått men halvveckor, men hjälper inte för amningens skull då men det hade gått för jobbet.

Någon annan nämnde att den slutade amma vid 7-8 månader och jag hinner inte svara på enskilda inlägg just nu men kan bara tillägga att det hade inte varit aktuellt för mitt barn Och hon äter gröt och mat osv men inte i tillräckligt stora mängder. Klart barn vänjer sig men jag vill nog inte tvingas till att vänja av amningen i förtid för jämställdhetens skull.

Det är jobbigt och stressande för alla om barnet inte äter sig mätt och "maten" är borta i 8+ timmar. Föräldraledigheten är ju ändå för barnets skull och där måste man ju som föräldrar fråga sig vad som är bäst för barnet.

Men när barnet äter sig mätt på vanlig mat så är inte jobb ett hinder för fortsatt amning, om det är så att man vill jobba och vill amma. Jag ammade första barnet i över tre år, jobbade 50 % från sju månader. Det barnet var svårflörtad med maten så det var jobbigt, så här i efterhand hade jag nog hellre varit föräldraledig heltid två månader till. Det blev en del panikuttag av flextid...

Minstingen var matglad men det var tyvärr inte möjligt att dela på ledigheten förrän efter nästan ett år. Men matmässigt hade det gått toppen från 6 mån.

 

[LadyCovergirl]

Vad skönt, vi fick massor (eller mest jag) och min sambo var förstås världens bästa pappa.. Mest kommentarer fick jag innan om att jag skulle ändra mig och vilja vara hemma, att jag inte skulle orka jobba eftersom jag skulle amma hela nätterna osv osv.

Trist att ni fick sådana kommentarer!

Det kan förstås bero på att de som känner mig vet att jag varken är den känslosamma sorten eller den som behöver särskilt mycket sömn
Minns inte småbarnsåren som särskilt sömniga. Dottern började sova hela nätter i samma veva som hon slutade amma (fem månader).

 

[Kaching]

Jag var hemma 9,5 månader, varav sista 3,5 månaderna var tillsammans med maken. Helammade till 6 månader, så hade inte orkat göra på något annat sätt första halvåret då jag jobbar hemifrån max 1 dag i veckan. Maken kommer att ha varit föräldraledig lite längre än mig i slutändan, men har faktiskt fått noll kommentarer om det.

 

[WildWilma]

Vi har delat lika med båda barnen och båda gångerna när jag kommit tillbaka till jobbet (samna arbetsplats efter mindre än ett år FL) så får jag frågor om barnet är på förskolan från en del. Är det så oerhört ovanligt med pappor som är föräldralediga med barn som inte fyllt 1 år än .

Men visst jag vet ingen annan (varken kvinna ellet man) på min arbetsplats där jag jobbat i över 10 år som delat lika på FL.

Inte ens amning verkar vara det som styr. De enda två par jag känner som också delat lika på FL har barn som ammats. Jag träffar fler mammor som inte ammar som ändå är hemma minst dubbelt så länge som papporna.

Nu är det några tuffa månader med nattamning (som vi får ta tag i) och heltidsarbete innan inskolning i vår. Men det vägs upp flera gånger om av att barnens pappa får exakt lika mycket tid med barnen som jag haft. Samt att ingen missgynnas mer ekonomiskt än den andra.

Tack vare att vi delat lika så har jag kunnat ha en oerhört bra utveckling på jobbet över småbarnsåren vilket gynnar oss alla ekonomiskt nu och mig själv i framtiden.

 

[vemsomhelst123]

Trist att ni fick sådana kommentarer!

Det kan förstås bero på att de som känner mig vet att jag varken är den känslosamma sorten eller den som behöver särskilt mycket sömn
Minns inte småbarnsåren som särskilt sömniga. Dottern började sova hela nätter i samma veva som hon slutade amma (fem månader).

Inte jag heller. Vårt barn åt sista gången på natten när hon var 6 veckor. Vi var trötta för vi sov förmycket

 

[vemsomhelst123]

Vi har delat lika med båda barnen och båda gångerna när jag kommit tillbaka till jobbet (samna arbetsplats efter mindre än ett år FL) så får jag frågor om barnet är på förskolan från en del. Är det så oerhört ovanligt med pappor som är föräldralediga med barn som inte fyllt 1 år än .

Men visst jag vet ingen annan (varken kvinna ellet man) på min arbetsplats där jag jobbat i över 10 år som delat lika på FL.

Inte ens amning verkar vara det som styr. De enda två par jag känner som också delat lika på FL har barn som ammats. Jag träffar fler mammor som inte ammar som ändå är hemma minst dubbelt så länge som papporna.

Nu är det några tuffa månader med nattamning (som vi får ta tag i) och heltidsarbete innan inskolning i vår. Men det vägs upp flera gånger om av att barnens pappa får exakt lika mycket tid med barnen som jag haft. Samt att ingen missgynnas mer ekonomiskt än den andra.

Tack vare att vi delat lika så har jag kunnat ha en oerhört bra utveckling på jobbet över småbarnsåren vilket gynnar oss alla ekonomiskt nu och mig själv i framtiden.

Det konstigaste jag varit med om är när jag delade rum med en manlig kollega och han kom tillbaka efter föräldraledighet på ett år (hans fru/mamman gjorde sin specialisttjänstgöring). Han fick frågan av en konsult om vad hans arbetsgivare sa om att han varit borta så länge...

 

[Linn-Nora]

Jag tror inte det är en enda faktor som styr. Utan flera.

Sen är vi olika. Inget fel med det.
Hade det varit möjligt hade jag nog helst inte jobbat alls, hade lätt kunnat vara hemma, såvida det fanns en garanti för pensionen.
Men karriär för mig är inget intressant.
Nu råkar jag ha en karriär ändå, men jag hade hellre sluppit jobba och tagit hand om hem och familj.

 

[gulakatten]

Ja men exakt! Den stora grejen är ju att vara medveten och arbeta med jämställdheten aktivt oavsett fördelning av föräldradagar.

Samtidigt vet vi ju att uttag av föräldraledighet har en stor påverkan på jämställdheten. Det påverkar föräldraskapet i stort (vem vabbar, vem nattar, vem tröstar) och har en stor effekt även i samhället (löner, karriärsutveckling etc).

Jag vet att det alltid är undantagen som kommer upp i såna här diskussioner, där alla tagit ojämn FL för att det råkar passa dem men i övrigt är man helt jämställda, men i den verkligen världen ser det ju inte ut så. Tvärtom, mammor tar ett enormt mycket större ansvar än pappor generellt. Mammor offrar mer, i hälsa, ekonomi och karriär. Mammor preppar, fixar, förbereder, håller koll, köper kläder, påminner, projektleder och bränner ut sig. Det är ett samhälleligt problem helt enkelt och jag tycker inte att det gynnar någon att låtsas som att det inte är det. Eller som att det bara ”råkar” bli så för så himla många.

 

[Imogen]

Jag vet att det alltid är undantagen som kommer upp i såna här diskussioner, där alla tagit ojämn FL för att det råkar passa dem men i övrigt är man helt jämställda,

Men är det någon i den här tråden som har sagt så?

 

[tomte]

Man får kommentarer om allt men skillnaden i mitt fall var att jag bemöttes av stundtals elaka kommentarer medan pappan blev höjd till skyarna över hur grym han var. Pappan har inte fått elaka kommentarer och jag har inte blivit höjd till skyarna de andra gånger jag varit föräldraledig. Stora kontraster i bemötande och kommentarerna

Sant. Vi har fått otroligt hårda åsikter om hurvida busungen skulle kunna knyta an ordentligt till sin pappa pga hur vi delat upp det men jag ser det som så att jobbet är "bara" 40h i veckan. Sen finns det kvällar, nätter och helger också och då är han där till 110% istället och med tanke på att han är favoriten är hemma så har hon inte lidit av det. Men visst är det otroligt frustrerande att folk ska ha åsikter bara för att man bryter mot normen på ett eller annat sätt. Jag har tex haft med busungen på träningen sen hon va ca 5 veckor. Jag fick tränat och hon sov gott under tiden men oj vad egoistiskt tänkt av mig etc etc...

 

[Sedna]

Det är intressant att de som delar lika på föräldradagar ofta definierar sitt föräldraskap utifrån det och dessutom gör det för en lång tid framöver. ”Det är alltid mamman som packar gympapåsen, men föräldradagarna delades minsann lika”

Med lite äldre barn kan jag säga att jag inte riktigt minns exakt hur vi delade (jag tog mer) och barnen har absolut ingen aning. Däremot så blir det märkbart vem som lämnar/hämtar på förskolan (pappan har alltid lämnat för trygghet och kontinuitet för barnen) och vem tar vab (delar exakt lika). Där kan man verkligen behöva tänka till, för det gör avtryck.

Under föräldraledigheten med barn under 1,5 år gäller det att överleva drägligt så alla mår ok. Det behövs lite mer förståelse för att alla inte passar i samma mall när livet med barn är som tuffast.

Det är efter 1,5 år som livet med barn börjar på riktigt. Jag lovar, ingen minns om tio år att ni delade på dagarna millimeterrättvist, men vem som packar gympapåsen kommer göra avtryck.

 

[Imogen]

Det är intressant att de som delar lika på föräldradagar ofta definierar sitt föräldraskap utifrån det och dessutom gör det för en lång tid framöver. ”Det är alltid mamman som packar gympapåsen, men föräldradagarna delades minsann lika”

Med lite äldre barn kan jag säga att jag inte riktigt minns exakt hur vi delade (jag tog mer) och barnen har absolut ingen aning. Däremot så blir det märkbart vem som lämnar/hämtar på förskolan (pappan har alltid lämnat för trygghet och kontinuitet för barnen) och vem tar vab (delar exakt lika). Där kan man verkligen behöva tänka till, för det gör avtryck.

Under föräldraledigheten med barn under 1,5 år gäller det att överleva drägligt så alla mår ok. Det behövs lite mer förståelse för att alla inte passar i samma mall när livet med barn är som tuffast.

Det är efter 1,5 år som livet med barn börjar på riktigt. Jag lovar, ingen minns om tio år att ni delade på dagarna millimeterrättvist, men vem som packar gympapåsen kommer göra avtryck.

Ja men precis det var lite det jag for efter också. Och det där projektlederiet. Det är sen när vardagen består av massa träningar, läxor, prov, gympapåsar, skjutsande och gud vet vad som det verkligen testas.

 

[Sedna]

Min bild är att jämställdhet går ut på att kvinnor ska anamma traditionellt manliga beteenden och jag vet inte om det är vad jag tycker är eftersträvansvärt.

Ja att kvinnor nu bränner ut sig på löpande band är för att kvinnor jagar efter mansnormen, samtidigt som kvinnorollen ska jongleras. Det är den något ensidiga jakten på jämställdhet som kvinnor lider så enormt av och den upphör inte för att föräldradagar kvoteras jämlikt.

Det måste till ett systemskifte i vad som värderas i samhället, som tid, relationer och hållbarhet framför produktion, konsumtion och tillväxt. Först då kommer vi kunna gå från traditionellt manligt till kvinnligt i vad som är normgivande.

 

[Imogen]

Ja att kvinnor nu bränner ut sig på löpande band är för att kvinnor jagar efter mansnormen, samtidigt som kvinnorollen ska jongleras. Det är den något ensidiga jakten på jämställdhet som kvinnor lider så enormt av och den upphör inte för att föräldradagar kvoteras jämlikt.

Det måste till ett systemskifte i vad som värderas i samhället, som tid, relationer och hållbarhet framför produktion, konsumtion och tillväxt. Först då kommer vi kunna gå från traditionellt manligt till kvinnligt i vad som är normgivande.

På många sätt tycker jag att det gamla "hemmafrusystemet" hade sina poänger i att leva på en lön medan den andra var hemma.

Sen tycker jag GIVETVIS inte att det var en bra sak att männen alltid jobbade heltid och kvinnorna var hemma heltid. Det ska i ett modernt samhälle givetvis delas. Men proportionen i hur mycket det i hushållet förvärvsarbetades totalt. Det är ju en hållbarhetsfråga också. Hur mycket i vårt samhälle idag är inte slit och släng och nykonsumtion eftersom det helt enkelt inte är värt tiden att stoppa sina strumpor jämfört med att köpa nya, eller vad det nu kan vara.

 

[supercalifragilistic]

Vi delade 12 månader till mig och 6 till maken. Varför? Det var bäst ekonomiskt och det var det som funkade bäst med min skola.

Hmm, undrar varför det är så

 

[supercalifragilistic]

medveten om att bukefalos inte är feminismens intellektuella högborg vill jag peka ut några logiska vurpor som många här borde tänka och läsa på om: "alla passar inte in i 50/50-mallen" och "man kan vara jämställd på sitt egna sätt" är typiska tomma fraser som kommer direkt ur patriarkatets mun. Det är förvrängningar av verkligheten som går hand i hand med det bisarra extremindividualistiska, libertarianska influencer-samhället vi lever i.
Självklart är normen som vi behöver bryta oss ur inte att män och kvinnor delar lika på föräldraledigheten? Mallen är ju att kvinnor tar ut mer och helst hela föräldraledigheten! Och självklart kan inte var och en ta feminism ur sitt sammanhang och skräddarsy den så att den stämmer överens med det liv och förhållande man redan har.

återigen, jag fattar att det här är känsligt och det är mänskligt att inte kunna och/eller vilja se sina egna brister, men kom igen nu...

 

[WildWilma]

Det konstigaste jag varit med om är när jag delade rum med en manlig kollega och han kom tillbaka efter föräldraledighet på ett år (hans fru/mamman gjorde sin specialisttjänstgöring). Han fick frågan av en konsult om vad hans arbetsgivare sa om att han varit borta så länge...

Undrar om någon hade kommit på tanken att fråga en kvinna det?

 

[WildWilma]

Det är intressant att de som delar lika på föräldradagar ofta definierar sitt föräldraskap utifrån det och dessutom gör det för en lång tid framöver. ”Det är alltid mamman som packar gympapåsen, men föräldradagarna delades minsann lika”

Med lite äldre barn kan jag säga att jag inte riktigt minns exakt hur vi delade (jag tog mer) och barnen har absolut ingen aning. Däremot så blir det märkbart vem som lämnar/hämtar på förskolan (pappan har alltid lämnat för trygghet och kontinuitet för barnen) och vem tar vab (delar exakt lika). Där kan man verkligen behöva tänka till, för det gör avtryck.

Under föräldraledigheten med barn under 1,5 år gäller det att överleva drägligt så alla mår ok. Det behövs lite mer förståelse för att alla inte passar i samma mall när livet med barn är som tuffast.

Det är efter 1,5 år som livet med barn börjar på riktigt. Jag lovar, ingen minns om tio år att ni delade på dagarna millimeterrättvist, men vem som packar gympapåsen kommer göra avtryck.

Jämställdheten får man jobba med konstant men genom att båda får chansen att tidigt träna på att ta hela ansvaret för barnen ökar nog sannolikheten för bättre resultat. Men vi är ännu inte jämställda trots att vi delat lika. Hur det varit om min man bara varit hemma någon månad vill jag inte tänka på.

Har en kollega med nu tre vuxna barn. Hennes man var bara föräldraledig led ett av dem. Hon säger att det ät stor skillnad på relationen barn-pappa mellan det barnet han var hemma med och det han inte var hemma med. Han har en mycket tightare relation med det barnet han varit ledig med. Så jo det kan avgöra långt fram i tiden hur föräldraledighet tas ut.

 

[vemsomhelst123]

Jämställdheten får man jobba med konstant men genom att båda får chansen att tidigt träna på att ta hela ansvaret för barnen ökar nog sannolikheten för bättre resultat. Men vi är ännu inte jämställda trots att vi delat lika. Hur det varit om min man bara varit hemma någon månad vill jag inte tänka på.

Har en kollega med nu tre vuxna barn. Hennes man var bara föräldraledig led ett av dem. Hon säger att det ät stor skillnad på relationen barn-pappa mellan det barnet han var hemma med och det han inte var hemma med. Han har en mycket tightare relation med det barnet han varit ledig med. Så jo det kan avgöra långt fram i tiden hur föräldraledighet tas ut.

Det tror jag med. Det är tydligt såhär flera år efteråt att mitt barn och pappan har en bättre relation än vad andra runt omkring med samma lite konstiga förutsättningar men utan att pappan var ledig.
Sen kan man absolut inte definiera jämställdhet bara utifrån det. Vi är långt ifrån jämställda, jag drar ett mycket större lass pga min sambos jobb. Men jag känner inte behov av att rättfärdiga det, det är orättvist och inte alls som jag vill ha det men just nu svårt att göra något åt.