Du får ifrågasätta mitt handlande hur mycket du vill. Det gör jag säkert lika mycket som du, men jag kommer fram till samma sak iallafall.
Vad gäller hundern så är det mitt ansvar, absolut. Jag vet dock fortfarande inte när det kan ha hänt då valpen är med mig hela tiden just för att jag har kattungar och han är för liten för att veta sin styrka, och jag kan inte minnas att jag inte haft koll på honom i samband med detta. Jag kan bara inte komma på någon annan uppkomst av dessa skador....
Vad gäller själva avlivningen så fick jag faktiskt rådet av min vet via telefon att försöka hitta någon som klarade av att göra det, då ingen vet kunde komma... När jag nu inte hade någon annan så tvingade jag mig att göra det själv.
Veterinär 2 sa i efterhand att det var rätt beslut.
Jag försökte få ut flera veterinärer, alla jag fick tag på. Jag blev arg och jag bröt ihop, det hjälpte inte. Jag är väl inte lika tuff som du kanske...
Jag försöker inte att ändra din eller någon annans uppfattning om mitt handlande dock... denna tråden är nu mycket en bearbetning för mig, så jag skriver av mig lite. Jag mår mycket dåligt över detta....
