Jaha, nu har man den erfarenheten

[sussisus]

av bortsprungen hund!

Jag var nyss ute med Izor och gick i skogen för att slippa det mesta av vinden och snön.
Tänkte att jag för en gångs skull kunde släppa kopplet och låta honom gå själv (vilket andra hundägare tyckt att "det kan du väl göra, Izor springer inte bort").
Det gick bra rätt länge - tills tre rådjur sprang framför nosen på honom!
Izor kutade glatt efter, struntade fullkomligt i att jag ropade på honom.
Jag ringde hem för att få ut mamma eller pappa ut i skogen - då dog telefon! Hann dock säga så pass mycket att jag var i skogen och att Izor stuckit.
Jag var grinfärdig när mamma kom, pappa stannade hemma i fall att vovven skulle komma hem på egen hand.
Vi gick tillbaka till det ungefärliga stället där rådjuren dök upp och tittade runt efter spår.
Som tur var så är det nysnö så spåren efter Izors koppel syntes tydligt och vi kunde följa det.
Uppför berget, längre in i skogen följde vi spåren mamma och jag medan vi ropade på Izor.
Ingen hund.
Men så kom Izor plötsligt glatt springande!
Vi fångade in honom, klappade lite och gav honom godis - inget skäll eller bannor.
Sedan försökte vi följa lillemans spår lite till, och det visade sig att han bl.a. hoppat nerför en liten bergsknalle på ca 1,5 meters höjd! Tänk om han fastnat...

Han försvann efter rådjuren 15.55 och hittades 16.10 - inte länge förvisso, men tillräckligt för att vara de värsta minutrarna i mitt liv!
Hädanefter tänker inte jag släppa Izor lös, åtminstone inte om jag går ensam med honom.
Och se till att telefonskrället är fulladdat.

 

[falukorw]

Sv: Jaha, nu har man den erfarenheten

Tur att han kom tillbaka! De allra flesta hundar gör ju det, dock efter olika lång tid.

Men släppte du honom med kopplet hängandes efter? Livsfarligt ju om hunden skulle fastna. Det bästa är ju att ta av halsbandet också så man inte riskerar att hunden fastnar nånstans. Om du inte kan ha honom lös så sätt på en långlina som du antingen kan hålla i eller hinner få tag i om han drar. Låter tråkigt för honom att aldrig få vara lös men det är ju självklart upp till varje hundägare att bestämma själv.

 

[sussisus]

Sv: Jaha, nu har man den erfarenheten

Jo, jag vet att det var jättedumt med kopplet - tro mig, jag hann tänka många "tänk om" och "varför gjorde jag så" där i skogen!
Kopplet är förövrigt en 5-meterslina, men det ska jag sluta använda när jag går i skogen och hellre ta 10-meters- eller 15-meterslinan vi har.

Jag vet att det är synd att han inte kan vara lös, men att ha Izor utan koppel i den här kommunen och framför allt i området där jag bor vete sjutton för det finns många hundar häromkring som jag inte litar på.
Mest är det väl hundägarna jag inte litar på egentligen, har tyvärr stött på en del konstiga människor.
Dessutom är Izor könsmogen och gillar för det mesta inte andra hanhundar.

Vad jag skulle vilja ha är ett stort inhägnat område där jag kan träna inkallning eller ha Izor lös, men inte ens brukshundsklubben har det.
I vanliga fall när vi har långlina på Izor (dvs minst 10-meterslina) så brukar han lyssna på oss, stanna och kolla läget och komma när vi ropar.
Och det gjorde Izor även nu. Vi var helt ensamma i skogen idag (kan det bero på vädret tro?) - och han kollade vart jag var och kom när jag sa till honom - tills då rådjuren dök upp.

"Kul" sätt att fira Izors 10-månadersdag.

 

[CaliforniaSwed]

Sv: Jaha, nu har man den erfarenheten

Tur att du hittar honom. Vi har två jakt hundar som får inte vara tillsammans. För att dem sticker från gården direkt dem är med varandra. men dom inte gör det när dom är ensamt med våra andra hundar. Och sen har vi Angus "the cattle dog" som öppna allt dör och grinder som finns, att släppa ut sina kamrater. Att gör det kort, så after fler timmar så hittar vi våra hundar i Norge!

Nu har vi ordinligt lås som bara man och apar med en tumme kan öppnat.

 

[sussisus]

Sv: Jaha, nu har man den erfarenheten

Låter besvärligt! Izor kan vara påhittig, men förhoppningsvis inte så påhittig.

Izor fick ett par namnbrickor att ha i halsbandet i julklapp av mamma, så hade han sprungit så långt att någon annan tagit hand om honom så var det ju bara att ringa.
Nu behövdes ju inte det, men det är bra att ha.

Kan ju säga att Izor blev glad av att se oss när vi kom där i skogen.
Och motion fick han ju tydligen så det räcker, för han sover så gott så just nu.

 

[Gefjun]

Sv: Jaha, nu har man den erfarenheten

Skönt att ni hittade honom välbehållen. Själv har jag hittat en fotbollsplan med staket runt som vi går till ibland, ni har ingen sådan?

 

[sussisus]

Sv: Jaha, nu har man den erfarenheten

Nej, tyvärr inte. Den fotbollsplan som är närmast (skolan alldeles i närheten) är visserligen inhägnad, men har ena långsidan öppen, så det är ju inte speciellt inhägnat egentligen. Och de andra längre bort har inget staket alls.

Vi har delvis tomten inhägnad, men jag skulle vilja vara någon annanstans att träna. För Izor är väl medveten om att vi är hemma, och att kunna träna på mer okänd mark är (väl) det bästa?

 

[Kilauea]

Sv: Jaha, nu har man den erfarenheten

Vad skönt att han kom tillbaka. Har gjort så med lagotton också (ja, med kopplet hängande, meningen var att hon skulle gå vid min sida bara) och så fick hon upp ett harspår. Jag såg henne så gott som hela tiden - hon var inte alltför långt ifrån mig, men hon ville aldrig komma. När jag till sist gick hemåt (med mamma kvar i skogen, jag hade ringt ut henne) så kom hon efter.

 

[sussisus]

Sv: Jaha, nu har man den erfarenheten

Izor har reagerat på rådjur förut (alltså dragit i kopplet åt deras håll), men jag vet inte hur han reagerar på harar.

Jag undrar om inte Izors tur på egen hand tog musten ur honom - han kanske blev rädd när han var alldeles ensam? - för han sov mer eller mindre i tre timmar direkt efter vi kom hem.
Han sov t.o.m. över sin vanliga runt-kvarteret-tur vid 19.30-tiden, fast det var väl skönt i för sig att slippa gå ut i snö"stormen".
Och så var han lite extra gosig när jag liggande hjälpte att hålla i tuggbenet (längre än Izor själv, lite svårt att hålla still för honom) - då han så vänligt placerade sin bakdel på min ena axel och satt på mig medan han tuggade.