Brandgul
Trådstartare
För ett antal år sedan, många år sedan, tappade jag kontakten med ett antal kompisar. Sånt är livet. Jag har inte lagt ned någon tid på det utan levt i nuet och umgåtts med de personer som funnits i min närhet. Inga sura miner. Kompisar kommer och går och ibland hittar man tillbaka till varandra. Jag gör ingen stor grej av sådant.
Men för ett tag sedan började jag få lite meddelande från några kompisar som jag inte hört av på många år. Lite så där om väder och vind. Allmänt.
Jag tyckte det var lite konstigt att de började höra av sig, men lade inte ihop två och två. Till slut kommer det en mening från en kompis och jag förstår var uttrycket kommer ifrån. Från min före detta sambo. Jag använde mig av offentlig media och såg att han separerat från sin sambo.
Alltså är jag okej nu? Varför börjar mina "kompisar" höra av sig igen? Hade de valt sida eller? Var det verkligen så att det inte var okej med mig för att... tja vadå? För att hans sambo inte tyckte det eller vad var problemet?
Jag blir bara så sjukt besviken för att någonstans tänker jag att mina kompisar aktivt och medvetet valt bort mig, och nu lika aktivt tycker att jag är okej igen.
Jag visste inte ens att jag var så besviken. Om mina kompisar aldrig mer hört av sig hade jag varit mindre besviken än vad jag är nu. Det är helt okej att glida isär från varandra eller att inte ha tid. Men att bli bortvald. För mig känns det som ett svek
Jag vill mest älta av mig och sätta ord på mina känslor som tydligen finns där.
Men för ett tag sedan började jag få lite meddelande från några kompisar som jag inte hört av på många år. Lite så där om väder och vind. Allmänt.
Jag tyckte det var lite konstigt att de började höra av sig, men lade inte ihop två och två. Till slut kommer det en mening från en kompis och jag förstår var uttrycket kommer ifrån. Från min före detta sambo. Jag använde mig av offentlig media och såg att han separerat från sin sambo.
Alltså är jag okej nu? Varför börjar mina "kompisar" höra av sig igen? Hade de valt sida eller? Var det verkligen så att det inte var okej med mig för att... tja vadå? För att hans sambo inte tyckte det eller vad var problemet?
Jag blir bara så sjukt besviken för att någonstans tänker jag att mina kompisar aktivt och medvetet valt bort mig, och nu lika aktivt tycker att jag är okej igen.
Jag visste inte ens att jag var så besviken. Om mina kompisar aldrig mer hört av sig hade jag varit mindre besviken än vad jag är nu. Det är helt okej att glida isär från varandra eller att inte ha tid. Men att bli bortvald. För mig känns det som ett svek
Jag vill mest älta av mig och sätta ord på mina känslor som tydligen finns där.
