Stämmer in skrämmande mycket. Så inte nog med allt annat jag redan har att kämpa mot så ska jag kämpa mot ännu en form av utmattning
Jag vill inte! Jag står inte ut med detta men det finns inget slut och ingen utväg En sak i taget. Håll ut.Stämmer in skrämmande mycket. Så inte nog med allt annat jag redan har att kämpa mot så ska jag kämpa mot ännu en form av utmattning
Jag menade mer att du måste vara mer snäll mot dig själv och ditt mående just nu. Du behöver vila. Sen när du återhämtat dig kan du jobba mer förebyggande för att inte hamna där igenStämmer in skrämmande mycket. Så inte nog med allt annat jag redan har att kämpa mot så ska jag kämpa mot ännu en form av utmattning
Jag försöker men jag orkar inte. Allt känns så hopplöstEn sak i taget. Håll ut.
Jag hoppas du får en sen avboknings-tid snart
Även om jag får en snabb tid så kan det ta ett halvår eller mer innan järnvärdena är normala igen Men jag står inte ut med att vila mer
Jag håller på att bli galen! Jag gör ju inget annat än ligger i sängen och har gjort så länge att mina muskler är helt förtvinade. Jag är så jävla frustrerad för jag vill göra så mycket men jag kan inte göra något annat än lyssna på all ångest och alla hjärnspöken Jag har inga stora krav alls men jag klarar ingenting
Låg och försökte somna om ett tag men till slut gav jag upp och gick upp och matade marsvinen och tog min morgonmedicin. Glömde att jag redan tagit Attentin och stesolid så det blev dubbelt av dem och nu har jag faktiskt kunnat sortera lite bilder på telefonen och sy en halvtimme. Nu är jag helt slut så ska bara kissa hundarna och sedan gå och lägga mig igen men känns så skönt att ha fått lite gjort!
)
men läkaren ringde idag och frågade hur det gick med litiumen och sa att han började bli orolig för mina njurvärden. Yay Han ringer typ aldrig ens när det behövs så nu är jag orolig för det också. Ska ta nya prover nästa vecka. Känns som min kropp börjar ge upp efter all misshandel den har fått utstå genom åren
Såååå trött och huvudet är som potatismos, men jag kan inte slappna av för jag har så mycket jag behöver göra men jag orkar inte 
Sådär fungerar många utbrända, ifall man gör något "extra" dag 1 så blir man helt däckad dag 2. Visst hade du funderat över utbrändhet tidigare?Igår hade jag en rätt bra dag. Först träffade jag en vän jag inte träffat på jättelänge och vi gick en promenad med hundarna. Poppy och Bella fick också springa lösa och göra sig av med all överskottsenergi de samlat på sig. Pärla satt i sin väska mesta promenaden för hon vägrar att gå. Några timmar senare kom nästa vän och hjälpte mig att handla och hämta min nya symaskin och så åt vi pizza. Så, som sagt, en rätt bra dag. Men idag är jag helt väck igen
Och en söt video på Pärla när hon inser att vi ska gå promenad och hon får sitta i väskan
Ja lite. Jag förstår bara inte hur jag skulle ha kunnat bli utbränd på det lilla jag gör och har gjort de senaste åren. Det enda jag har gjort är att ligga och se livet försvinna utan att kunna göra något.
jag kan inte göra någonting, hela kroppen kryper som om hela insidan är elektrisk men jag kan inte göra något. Jag kan inte göra något varken fysiskt eller psykiskt! Det känns som att jag håller på att bli galen gör jag är så fruktansvärt frustrerad Hela lägenheten är en svinstia men jag kan inte göra något. Jag bara står och glor och kan inte börja någonstans. Hur jävla svårt ska det vara att ta upp kläder och lägga dem i tvätten eller hänga dem i garderoben?! Men jag kan inte. Jag kan inte koncentrera mig. Jag vet inte var jag ska börja jag kan inte börja. Jag kan inte se på film, jag kan inte läsa ingenting. Klickar fram och tillbaka på telefonen utan att kunna ta in vad som står. Jag blir galen av detta! Jag står inte ut Att behöva kämpa med taskigt mående är väl något av det mest påfrestande man kan göra anser jagJa lite. Jag förstår bara inte hur jag skulle ha kunnat bli utbränd på det lilla jag gör och har gjort de senaste åren. Det enda jag har gjort är att ligga och se livet försvinna utan att kunna göra något.
Jag försöker det men det funkar inte för jag kraschar hela tiden ändå
Jag blir galen
Jag försökte och det gick inte. Stod bara och stirrade. Hur jävla svårt ska det vara?! Sorterade lite bilder på telefonen och var tvungen att kissa. Nu när jag kom tillbaka kan jag inte sorters längre
Det är fruktansvärt när det kryper i kroppen...
Kan du börja med att ta upp ETT klädesplagg och ta undan det?
Du kan ju ha blivit utbränd av fighten med ditt egna psyke och på det stressen med sjuka/skadade djur titt som tätt.Ja lite. Jag förstår bara inte hur jag skulle ha kunnat bli utbränd på det lilla jag gör och har gjort de senaste åren. Det enda jag har gjort är att ligga och se livet försvinna utan att kunna göra något.
Jag försöker det men det funkar inte för jag kraschar hela tiden ändå
Att behöva kämpa med taskigt mående är väl något av det mest påfrestande man kan göra anser jag
Jag förstår att det inte är lätt. Det handlar om att lära sig hur stort ens energibatteri är, och hur mycket energi allt i ens liv tar så att man kan planera in energi-uttag och återhämtning.
Fast jag gör ju ingenting. Jag kämpar ju inte ens mot någonting för jag bara ger upp, tar så många tabletter jag får och lägger mig under täcket och hoppas på att dagen snart ska vara förbi. Rinse and repeat längre än jag kan minnas för allting bara försvinner i ett tidlöst töcken utan minnen.
Ja
Det är fruktansvärt när det kryper i kroppen...
Kan du börja med att ta upp ETT klädesplagg och ta undan det?
Speciellt när jag inte kan göra något åt det Hur jävla svårt ska det vara att ställa tillbaka sakerna där jag tog dem och ta med soporna när jag ändå går förbi med hundarna?! Tydligen helt jävla omöjligt om man är mig
Tack för kramenSå tufft du har det.
Kram
Har i princip inte gjort ett skit idag. Sorterat lite foton när jag har orkat hålla ögonen öppna. Försökt fixa så jag kan få upp symaskinen men det bara tar tvärstopp för jag har inte ens hjärnkapacitet att lägga saker i en låda. Hur jävla svårt ska det vara liksom?! Plocka upp skiten, lägg i lådan, klart! Men det går inte. Jag vill bara sova men jag kan inte. Jag har ont i både axlarna och höfterna för att jag ligger för mycket och jag tycker så synd om hundarna som bara ligger och sover och väntar på mig. Jag vill göra saker men jag kan inte. Jag vet inte längre hur man gör
