Jag vill ha en häst

Jag saknar ridningen och skulle vilja ha en egen häst. Men sen kommer det där jäkla förnuftet in och säger att "nej, det går absolut inte just nu". Fast jag sitter och tittar på annonser. Jag är nog rätt svag för nordsvenskarna faktiskt. Och PRE. Men jag kan tänka mig ett halvblod också. Eller någon diverse korsning. Mankhöjd mellan 150 och 160 vore lagom. Men det känns frustrerande att inte kunna förverkliga den drömmen. Det är just på vintern jag gärna rider mycket. Den här årstiden finns inget annat som konkurrerar. Andra halvan av året blir det mer tajt med tid tyvärr.

Förra veckan åkte jag iväg och red lektion. Jag red skitdåligt. Jag var ringrostig och hästen var en helt ny bekantskap. Dessvärre trivs jag inte riktigt med undervisningen på det där stället. Hon som håller i undervisningen är trevlig och sympatisk som person men i sin roll som ridlärare passar vi inte för varann. Vi har lite för olika tänk. Men jag har bokat in en ny lektion i morgon. Ridabstinensen är för stor.

Igår var jag och hälsade på islänningen och sen blev jag inbjuden på fika hos de som äger honom. De verkar vilja hålla hårt i mig och själv förvandlas jag till en pratkvarn när jag är där. Lite märkligt, för sån har jag aldrig varit förr.

Jag hoppas att de kontaktar en veterinär som kan ge ett utlåtande om hästens nuvarande skick. De har i alla fall sagt att de ska göra det. Annars får han fortsätta vila så som han gjort de senaste månaderna. Han är till synes väldigt fräsch nu, men han är uttråkad. Precis som jag.

 

[Alexandra_W]

Jag orkar liksom inte ens med mitt liv så hur jag ska orka med en skyhög tröskel för att få någon smula av något som kan glädja mig, vet jag inte.

Att rida utan krav ser jag som rätt bortkastat faktiskt. Det är inte roligt.

Jag är besviken och ledsen att jag är sjuk och utan tillräckligt med pengar och att jag inte ens får hjälp av vården. Nu har jag väntat i snart ett halvår och jag räknar med att jag får vänta ytterligare flera månader.


Nej, men jag får ju ingen hjälp alls utan skyfflas runt i systemet. (Att jag gick hos psykolog tidigare ser jag inte som att jag fick hjälp eftersom jag mådde sämre av behandlingen.) Och jag äter maxdos med medicin och finner ändå inte att livet är värt något.

Tyvärr är det ju vanligt vid behandling av depression att man försämras initialt. Men du har väl erbjudits samtalskontakt med kurator - provade du denne? Har du diskuterat med läkaren att byta medicinsort?

 

[svea]

Jag hade annons på hästnet och i en lokal grupp på facebook och fick inte ett enda svar. Men det var kanske fel årstid?

Om jag ville ha en medryttare skulle jag helt klart vara intresserad om någon annonserade efter medryttarhäst i november. Det tyder på ett gediget intresse. I maj vill alla rida!

 

[Magiana]

Tyvärr är det ju vanligt vid behandling av depression att man försämras initialt. Men du har väl erbjudits samtalskontakt med kurator - provade du denne? Har du diskuterat med läkaren att byta medicinsort?

För att en behandling ska kunna fungera måste det finnas ett förtroende för den som behandlar. Här sjönk förtroendet till obefintlighet. Det blev omöjligt att stanna kvar hos den psykologen.

Ja, jag var till kuratorn men vi var rätt överens om att hon inte kunde hjälpa mig.

Jag vill inte gå igenom helvetet med ett medicinbyte och vill inte ha de biverkningar som är jättevanliga och som jag levt med i större delen av mitt liv då jag ätit annan medicin. Mitt mångåriga medicinbruk har förstört så mycket för mig redan.

Jag ser en överhängande risk att du skulle försämras i ditt mående om något hände med hästen. Jag har egen häst och red senast i april. Jag siktar på att kunna rida igen i april. Och att min havererade ekonomi är återhämtad samtidigt. Jag byter stall för att försöka få tillbaka lite fysisk ork.

Så jag tror du gör klokt i medryttarhäst och/eller lektioner. Och man får väldigt mkt ridning för pengarna om man lägger summan på egen häst på tex lektioner.

Sen kanske det kan bli svårt hitta medryttarhäst inom så snäv ram tidsmässigt, men det är väl värt ett försök?

Det kan nog vara sant och är ett av skälen till att jag avstår.

Tyvärr finns det ingen här ute att rida lektion för utan då skulle jag få lägga rätt mycket tid och pengar på att resa till ställen där jag kan få bra undervisning. Det innebär att jag skulle inte kunna rida särskilt ofta alls. En lektionshäst kan man heller inte bygga en relation med och man blir helt beroende av vilken utrustning andra bestämt att den ska ha och hur den sköts. (Om hästen jag red igår hade varit min, så hade jag t.ex. låtit undersöka munnen på den.)

 

[Alexandra_W]

Jag tror du är i eller nära ett sådant läge som diskuterats förr - där du måste välja lite även om det känns som mellan pest eller kolera?

Må såhär med allt det innebär
Eller
Ta chansen att bli hjälpt men då acceptera att det innebär baksidorna med ett medicinbyte, ge vården en chans till förnyat förtroende eller liknande

Utan åtgärd/insats är det nog svårt att se att någon förändring sker?

 

[Raderad medlem 6459]

Men @Magiana så här det ju för väldigt många av oss. Jag känner att jag helst av allt skulle vilja ha en häst, en riktigt riktigt fin häst, men för att ha en så vill jag ha den helinackorderad och inte behöva göra något annat än rida och pyssla. Och det är en ekonomisk uppoffring jag inte är redo att göra - dessutom vill jag ha mycket egentid och inte vara låst. Därför är häst inte ett alternativ. Ridskolan gillar jag inte och medryttarhäst är inte lika roligt som egen häst.

Men då får man ju se vad man har för faktiskt alternativ och sen bestämma för sig själv: "vad är viktigast?" Att få rida? Att få rida på exakt det sätt man vill själv? Att ha god ekonomi? Att ha mycket fritid? etc etc.

Jag tror du inte alls är hjälpt av att du fastnar i tankeloopar om allt du inte kan göra. Någon gång måste du antingen acceptera dina förutsättningar (ekonomi, petighet med utrustning, behov av sömn samt fritid, restid etc) eller göra något åt dem.

Jag för min del är medryttare - eftersom det trots allt är bättre för mig att få rida någon annans häst än att inte rida alls .

 

[Magiana]

Jag tror du är i eller nära ett sådant läge som diskuterats förr - där du måste välja lite även om det känns som mellan pest eller kolera?

Må såhär med allt det innebär
Eller
Ta chansen att bli hjälpt men då acceptera att det innebär baksidorna med ett medicinbyte, ge vården en chans till förnyat förtroende eller liknande

Utan åtgärd/insats är det nog svårt att se att någon förändring sker?

Vilken chans? Jag sitter ju bara och väntar i vårdkö.

 

[sorbifolia]

Håller med om att det sannolikt är lättare att hitta medryttarhäst nu under höst/vinter än på våren. Så försök lägga ut dina annoncer igen?

En annan tanke - skulle en ridresa kunna vara något? Min medryttare åker iväg på en del ridresor, allt från weekends till 14 dagar. Om du vill hoppa så finns det ju ställen t.ex. i Irland där man kan rida hoppning/terräng på väldigt säkra hästar och det verkar vara en upplevelse för livet enligt de som varit där.

Jag försöker låta bli att tänka för mycket på att min medryttare det senaste halvåret har ridit mera än mig (som har 3(!) egna hästar) och för betydligt mindre pengar....

 

[Magiana]

Håller med om att det sannolikt är lättare att hitta medryttarhäst nu under höst/vinter än på våren. Så försök lägga ut dina annoncer igen?

En annan tanke - skulle en ridresa kunna vara något? Min medryttare åker iväg på en del ridresor, allt från weekends till 14 dagar. Om du vill hoppa så finns det ju ställen t.ex. i Irland där man kan rida hoppning/terräng på väldigt säkra hästar och det verkar vara en upplevelse för livet enligt de som varit där.

Jag försöker låta bli att tänka för mycket på att min medryttare det senaste halvåret har ridit mera än mig (som har 3(!) egna hästar) och för betydligt mindre pengar....

Jag kan inte ta ledigt från jobbet när som helst utan är begränsad till jul-nyår, samt sommaren. Jag har aldrig varit utomlands själv så det känns skitläskigt. Den enda erfarenhet av att resa utomlands är 2 gånger till Spanien med jobbet.

Men jag la nyss ut en annons igen på nätet. Men jag hade ingen bild att bifoga.

 

[Fruentimber]

Jag kan inte ta ledigt från jobbet när som helst utan är begränsad till jul-nyår, samt sommaren. Jag har aldrig varit utomlands själv så det känns skitläskigt. Den enda erfarenhet av att resa utomlands är 2 gånger till Spanien med jobbet.

Men jag la nyss ut en annons igen på nätet. Men jag hade ingen bild att bifoga.

Men det är ingen som skrivit att du borde resa när som helst. Du klamrar dig fast vid det negativa så fort någon ger ett förslag, helt utan anledning. Skulle gissa det är samma verklighet som för majoriteten av oss, dvs vi måste planera in våra resmål efter när det passar med jobb och livet i övrigt. Likadant med bilden till annonsen, vad spelar det för roll? Du har ju lagt ut en annons, det är väl ett jättebra steg på vägen! Struntsamma om du har någon bild eller ej.

 

[Lalinea]

Du verkar ändå vara en person som kunnat må bättre av en egen häst ?

 

[WhoIsItAgain]

Jag kan inte ta ledigt från jobbet när som helst utan är begränsad till jul-nyår, samt sommaren. Jag har aldrig varit utomlands själv så det känns skitläskigt. Den enda erfarenhet av att resa utomlands är 2 gånger till Spanien med jobbet.

Men jag la nyss ut en annons igen på nätet. Men jag hade ingen bild att bifoga.

Det finns ju ställen i Sverige som har weekend kurser i hoppning och dressyr och så kan du ta ridresorna på sommaren och vintern. Med tanke på vad en häst kostar så kan du åka på ett par sådanan per år och det är ändå billigare.

Ibland får man utmana sig själv. Det är läskigt första gången att resa utomlands själv men det går. Finns alltid folk att fråga eller skyltar så man kan leta sig fram.

 

[Lalinea]

Det finns ju ställen i Sverige som har weekend kurser i hoppning och dressyr och så kan du ta ridresorna på sommaren och vintern. Med tanke på vad en häst kostar så kan du åka på ett par sådanan per år och det är ändå billigare.

Ibland får man utmana sig själv. Det är läskigt första gången att resa utomlands själv men det går. Finns alltid folk att fråga eller skyltar så man kan leta sig fram.

Ja läger ! Träningsläger. Finns ju både sommar höst och påsklov .

 

[Magiana]

Det finns ju ställen i Sverige som har weekend kurser i hoppning och dressyr och så kan du ta ridresorna på sommaren och vintern. Med tanke på vad en häst kostar så kan du åka på ett par sådanan per år och det är ändå billigare.

Ibland får man utmana sig själv. Det är läskigt första gången att resa utomlands själv men det går. Finns alltid folk att fråga eller skyltar så man kan leta sig fram.

Min förra ridskola har i alla fall förut haft helgkurser som jag gått på. Men jag fick lov att sluta med dem eftersom jag inte hade tiden att lägga en hel helg i månaden på detta. Det blev ganska mycket tid att bara sitta av på kvällarna plus lång restid.

Att bara rida en helg i månaden känns inte heller värt besväret. Man hinner tappa allt mellan gångerna.

Ja läger ! Träningsläger. Finns ju både sommar höst och påsklov .

Det är bara möjligt att åka på sommaren och övriga året får jag ägna mig åt att bygga på lagret av ringrost.

Jag behöver kontinuitet i ridningen, både för att inte tappa färdigheter men också för att kondition och styrka är färskvara.

 

[Nepenthe]

Jag orkar liksom inte ens med mitt liv så hur jag ska orka med en skyhög tröskel för att få någon smula av något som kan glädja mig, vet jag inte.

Att rida utan krav ser jag som rätt bortkastat faktiskt. Det är inte roligt.

Jag är besviken och ledsen att jag är sjuk och utan tillräckligt med pengar och att jag inte ens får hjälp av vården. Nu har jag väntat i snart ett halvår och jag räknar med att jag får vänta ytterligare flera månader.

Den tröskeln är så hög du gör den, nu låter jag hemsk men alla brottas med sina demoner. Du ser inte själv hur negativ du är?
Du kan ju fysiskt iaf rida, du har två ben och drömmar. Varför inte kämpa för dem?

Får vi alla andra allt levererat på fat?

Om du inte får det du behöver av vården ta det du har och gör det bästa av det?

 

[Magiana]

Den tröskeln är så hög du gör den, nu låter jag hemsk men alla brottas med sina demoner. Du ser inte själv hur negativ du är?
Du kan ju fysiskt iaf rida, du har två ben och drömmar. Varför inte kämpa för dem?

Får vi alla andra allt levererat på fat?

Om du inte får det du behöver av vården ta det du har och gör det bästa av det?

Jag är sjuk och tycker egentligen inte det är någon ide med nånting. Jag har inget driv ö.h.t. Ofta tycker jag att det vore bättre om jag var död. Jag har kämpat tillräckligt i hård motvind men orkar inte längre. Någonstans behöver man få påfyllning av energidepåerna men jag är helt dränerad.

 

[Fruentimber]

Jag är sjuk och tycker egentligen inte det är någon ide med nånting. Jag har inget driv ö.h.t. Ofta tycker jag att det vore bättre om jag var död. Jag har kämpat tillräckligt i hård motvind men orkar inte längre. Någonstans behöver man få påfyllning av energidepåerna men jag är helt dränerad.

Men du har ju inte "hård motvind" i den här frågan? Du är fysiskt funktionell, du äger ett hus, du har ett arbete, du har möjlighet att rida. Ibland får man stolpa upp det positiva i vardagen också, hur basic det än låter, för uppenbarligen har det negativa tagit över helt.

 

[Alexandra_W]

Min förra ridskola har i alla fall förut haft helgkurser som jag gått på. Men jag fick lov att sluta med dem eftersom jag inte hade tiden att lägga en hel helg i månaden på detta. Det blev ganska mycket tid att bara sitta av på kvällarna plus lång restid.

Att bara rida en helg i månaden känns inte heller värt besväret. Man hinner tappa allt mellan gångerna.


Det är bara möjligt att åka på sommaren och övriga året får jag ägna mig åt att bygga på lagret av ringrost.

Jag behöver kontinuitet i ridningen, både för att inte tappa färdigheter men också för att kondition och styrka är färskvara.

Om du utgår från att du vill ha en häst, och tiden det tar. Vi räknar snällt och under så optimala förutsättningar som möjligt. Men det är 2 h per dag. Det är 14 h per vecka.

Om du tänker så kanske det är lättare att motivera tiden att åka på en helgkurs eller ta en dag i veckan där du åker mer än 30 min för att rida osv

 

[Alexandra_W]

Vilken chans? Jag sitter ju bara och väntar i vårdkö.

Chansen att t ex må bättre med en annan medicin. Med en terapi du mitt i din sjukdom ute tror på. Osv.

 

[kryddelydd]

Jag vet att det inte är rimligt för mig att ha egen häst, vilket jag ju uttryckt ovan också. Men drömma får man väl göra?

Jag vet att man som ryttare hela tiden behöver bli bättre men jag har inte ens uppnått miniminivå trots att jag blivit 45 år vid det här laget. Jag kan inte rida stadigt i form, kommer aldrig förbi LC-stadiet och hoppar inte banor på den lägsta höjden för häst d.v.s. 90 cm. Det är frustrerande att inte ha kommit längre.

"För långt bort" = mer än 30 minuters enkel resväg.

Jag behöver kunna bli klar med stall och ridning under den tid jag har tillgänglig efter jobbet då jag är extremt beroende av att ha tillräckligt med tid för sömn. Jag går ofta och lägger mig mellan nio-tio på kvällen. Jag har ändå svårt att komma upp på morgonen trots att jag inte behöver gå upp i svinottan.

Drömma kan och ska man.
Men att som 45 år gammal gå omkring och gräma sig över att drömmen "tävla i hoppning" inte gått i uppfyllelse, verkar lite orimligt.
Nej, du kan kanske inte rida en häst i stadig form.
Men om du inte haft tillgång till regelbunden ridning så är ju inte det något konstigt eller dåligt.

Jag hoppar inte heller banor på 90cm. Men tycker inte att det är ett problem.
Det är många ryttare som aldrig kommer förbi LC dressyr eller hoppa 90cm, men som är nöjda ändå.
Jag känner sådana människor, flera stycken faktiskt. Men de kan delta i någon ridkurs och de lånar min ridbana och utvecklas som ryttare och framför allt har de roligt.

 

[kryddelydd]

Jag är sjuk och tycker egentligen inte det är någon ide med nånting. Jag har inget driv ö.h.t. Ofta tycker jag att det vore bättre om jag var död. Jag har kämpat tillräckligt i hård motvind men orkar inte längre. Någonstans behöver man få påfyllning av energidepåerna men jag är helt dränerad.

Ångrade mig.