Jag vill ha en häst

Jag saknar ridningen och skulle vilja ha en egen häst. Men sen kommer det där jäkla förnuftet in och säger att "nej, det går absolut inte just nu". Fast jag sitter och tittar på annonser. Jag är nog rätt svag för nordsvenskarna faktiskt. Och PRE. Men jag kan tänka mig ett halvblod också. Eller någon diverse korsning. Mankhöjd mellan 150 och 160 vore lagom. Men det känns frustrerande att inte kunna förverkliga den drömmen. Det är just på vintern jag gärna rider mycket. Den här årstiden finns inget annat som konkurrerar. Andra halvan av året blir det mer tajt med tid tyvärr.

Förra veckan åkte jag iväg och red lektion. Jag red skitdåligt. Jag var ringrostig och hästen var en helt ny bekantskap. Dessvärre trivs jag inte riktigt med undervisningen på det där stället. Hon som håller i undervisningen är trevlig och sympatisk som person men i sin roll som ridlärare passar vi inte för varann. Vi har lite för olika tänk. Men jag har bokat in en ny lektion i morgon. Ridabstinensen är för stor.

Igår var jag och hälsade på islänningen och sen blev jag inbjuden på fika hos de som äger honom. De verkar vilja hålla hårt i mig och själv förvandlas jag till en pratkvarn när jag är där. Lite märkligt, för sån har jag aldrig varit förr.

Jag hoppas att de kontaktar en veterinär som kan ge ett utlåtande om hästens nuvarande skick. De har i alla fall sagt att de ska göra det. Annars får han fortsätta vila så som han gjort de senaste månaderna. Han är till synes väldigt fräsch nu, men han är uttråkad. Precis som jag.

 

[Magiana]

Men du har ju inte "hård motvind" i den här frågan? Du är fysiskt funktionell, du äger ett hus, du har ett arbete, du har möjlighet att rida. Ibland får man stolpa upp det positiva i vardagen också, hur basic det än låter, för uppenbarligen har det negativa tagit över helt.

Inget av det där spelar någon roll.

Jag är i läget där det inte är en vinst att leva och ingen förlust att dö.

Om du utgår från att du vill ha en häst, och tiden det tar. Vi räknar snällt och under så optimala förutsättningar som möjligt. Men det är 2 h per dag. Det är 14 h per vecka.

Om du tänker så kanske det är lättare att motivera tiden att åka på en helgkurs eller ta en dag i veckan där du åker mer än 30 min för att rida osv

Det blir för lite tid i sadeln med bara enstaka kurser och en massa restid. Jag vill ha kontinuitet.

Chansen att t ex må bättre med en annan medicin. Med en terapi du mitt i din sjukdom ute tror på. Osv.

Ingen blir frisk av medicin. Jag har ätit mycket medicin i mina dagar men aldrig blivit frisk av det, bara mer eller mindre symptomfri. Jag tror inte en annan medicin skulle hjälpa bättre än den jag har nu.

Att jag skulle få en fungerande terapi tror jag är en utopi.

Drömma kan och ska man.
Men att som 45 år gammal gå omkring och gräma sig över att drömmen "tävla i hoppning" inte gått i uppfyllelse, verkar lite orimligt.
Nej, du kan kanske inte rida en häst i stadig form.
Men om du inte haft tillgång till regelbunden ridning så är ju inte det något konstigt eller dåligt.

Jag hoppar inte heller banor på 90cm. Men tycker inte att det är ett problem.
Det är många ryttare som aldrig kommer förbi LC dressyr eller hoppa 90cm, men som är nöjda ändå.
Jag känner sådana människor, flera stycken faktiskt. Men de kan delta i någon ridkurs och de lånar min ridbana och utvecklas som ryttare och framför allt har de roligt.

Jag vill tävla och ser ingen poäng med att lalla runt år efter år.

 

[kryddelydd]

Inget av det där spelar någon roll.

Jag är i läget där det inte är en vinst att leva och ingen förlust att dö.


Det blir för lite tid i sadeln med bara enstaka kurser och en massa restid. Jag vill ha kontinuitet.


Ingen blir frisk av medicin. Jag har ätit mycket medicin i mina dagar men aldrig blivit frisk av det, bara mer eller mindre symptomfri. Jag tror inte en annan medicin skulle hjälpa bättre än den jag har nu.

Att jag skulle få en fungerande terapi tror jag är en utopi.


Jag vill tävla och ser ingen poäng med att lalla runt år efter år.

Nej men OK, då har du ju löst problemet själv.
det bästa för dig är ju rimligen att inte rida.

 

[stjarnhimmel]

Jag vill tävla och ser ingen poäng med att lalla runt år efter år.

Ok. Men om du vill tävla så får du ju fundera vilka vägar du kan ta för att komma dit.
Och om det inte är möjligt så får man komma till en acceptans att det inte är möjligt. I alla fall just nu.
Och så skulle jag säga att det är för de flesta människor. Häst tex tror jag är en orimlighet för de flesta människor.
För mig är drömmen en hund. Men- jag inser att just nu är det inte rimligt. Så får jag inse att det inte är möjligt nu och istället hitta andra alternativ. Kan jag vara hundvakt, låna kompisars hundar etc. Och sen kanske i framtiden kan det vara möjligt. Och så tror jag att det är för de flesta.

 

[Magiana]

Nej men OK, då har du ju löst problemet själv.
det bästa för dig är ju rimligen att inte rida.

Jag vet. Jag sitter hemma och hoppas att jag ska bli obotligt sjuk så jag får dö. Det är den enda framtiden jag ser som möjlig.

 

[stjarnhimmel]

Jag vet. Jag sitter hemma och hoppas att jag ska bli obotligt sjuk så jag får dö. Det är den enda framtiden jag ser som möjlig.

Är det något som hänt som gör att det är jobbigare nu? Du behöver förstås inte svara om du inte vill.
Vad kan du göra som du orkar så att du får mer energi och lust med saker?

 

[Magiana]

Är det något som hänt som gör att det är jobbigare nu? Du behöver förstås inte svara om du inte vill.
Vad kan du göra som du orkar så att du får mer energi och lust med saker?

Otrevligt och jobbigt bemötande från folk som konstant väljer att missförstå mig och som måste missionera sina egna idéer och närmast omyndigförklarar mig för mina åsikter. Därför har jag inte ens orkat vara här under de senaste veckorna.

Och så hade jag ett så kallat samtal med ena syrran för några dagar sen. Det var som att snacka med en vägg och sen slutade hon svara. När jag fyllde år fick jag inte ens en grattishälsning från morsan.

Allt det där plus tidigare händelser bekräftar att jag egentligen bara är en ogjord abort. Jag borde egentligen bara hålla käften och försvinna från jordens yta.

 

[Alexandra_W]

Inget av det där spelar någon roll.

Jag är i läget där det inte är en vinst att leva och ingen förlust att dö.


Det blir för lite tid i sadeln med bara enstaka kurser och en massa restid. Jag vill ha kontinuitet.


Ingen blir frisk av medicin. Jag har ätit mycket medicin i mina dagar men aldrig blivit frisk av det, bara mer eller mindre symptomfri. Jag tror inte en annan medicin skulle hjälpa bättre än den jag har nu.

Att jag skulle få en fungerande terapi tror jag är en utopi.


Jag vill tävla och ser ingen poäng med att lalla runt år efter år.

Tja om jag är ”ingen” måste nog stå för dig. Men jag var där du var och värre därtill. Känner igen extremt mkt av dina tankegångar etc. vägrade terapi, medicin osv. Skulle ju ändå inte hjälpa mig, meningslöst osv.

Men nånstans fanns inget mer att förlora. Så jag satt tyst i ett halvår i terapi, sen började jag prata. Trots att jag ansåg det meningslöst. Jag gick med på SSRI. Bytte sort när läk ville det. Trots så fruktansvärda biverkningar att läkarna började med babydos och faktiskt satte in Sobril för jag övht skulle klara av det. Att jag kräktes i två veckor var svårt göra något åt. Inget hände första veckan. Inget hände första månaden. Inget revolutionerande hände någonsin men plötsligt fanns långt nere i mörkret mark under fötterna.

Utan SSRI hade jag varit död idag. Tveklöst.

Nu ska jag vara extremt ärlig. Du är INTE i skick att skaffa häst/ta hand om häst i det mående du beskriver. Du har idag utefter vad du beskriver inte resurserna i form av ork osv till det. Jag hade häst när jag blev sjuk. Det gick ut över dem. De fick sina basal behov tillgodosedda pga att familj och vänner skötte det, och sen åkte de ut på ”bete” i april. Jag broddade av på midsommarafton det året...

 

[Alexandra_W]

Otrevligt och jobbigt bemötande från folk som konstant väljer att missförstå mig och som måste missionera sina egna idéer och närmast omyndigförklarar mig för mina åsikter. Därför har jag inte ens orkat vara här under de senaste veckorna.

Och så hade jag ett så kallat samtal med ena syrran för några dagar sen. Det var som att snacka med en vägg och sen slutade hon svara. När jag fyllde år fick jag inte ens en grattishälsning från morsan.

Allt det där plus tidigare händelser bekräftar att jag egentligen bara är en ogjord abort. Jag borde egentligen bara hålla käften och försvinna från jordens yta.

De definierar inte dig. Jag ver du inte ser det så, men att din mamma inte gratulerar säger ingenting om dig eller ditt värde.

 

[Magiana]

Tja om jag är ”ingen” måste nog stå för dig. Men jag var där du var och värre därtill. Känner igen extremt mkt av dina tankegångar etc. vägrade terapi, medicin osv. Skulle ju ändå inte hjälpa mig, meningslöst osv.

Men nånstans fanns inget mer att förlora. Så jag satt tyst i ett halvår i terapi, sen började jag prata. Trots att jag ansåg det meningslöst. Jag gick med på SSRI. Bytte sort när läk ville det. Trots så fruktansvärda biverkningar att läkarna började med babydos och faktiskt satte in Sobril för jag övht skulle klara av det. Att jag kräktes i två veckor var svårt göra något åt. Inget hände första veckan. Inget hände första månaden. Inget revolutionerande hände någonsin men plötsligt fanns långt nere i mörkret mark under fötterna.

Utan SSRI hade jag varit död idag. Tveklöst.

Nu ska jag vara extremt ärlig. Du är INTE i skick att skaffa häst/ta hand om häst i det mående du beskriver. Du har idag utefter vad du beskriver inte resurserna i form av ork osv till det. Jag hade häst när jag blev sjuk. Det gick ut över dem. De fick sina basal behov tillgodosedda pga att familj och vänner skötte det, och sen åkte de ut på ”bete” i april. Jag broddade av på midsommarafton det året...

Jag vägrar inte terapi och har aldrig gjort, men får ingen tillgång till någon terapeut som jag kan arbeta med. Den jag hade fick mig att ifrågasätta min verklighetsuppfattning och mitt förstånd. Jag tänkte att det nog inte var så långt till en psykos därifrån. Jag ville byta terapeut för ett halvår sen men fick inte det. I stället blev jag remitterad till VC där de inte har resurser att hantera min problematik.

De definierar inte dig. Jag ver du inte ser det så, men att din mamma inte gratulerar säger ingenting om dig eller ditt värde.

Jag har inte något existensberättigande. Det är vad jag lärt mig av mitt liv. Att någon random människa kommer och påstår motsatsen tror jag helt enkelt inte på.

 

[stjarnhimmel]

Jag vägrar inte terapi och har aldrig gjort, men får ingen tillgång till någon terapeut som jag kan arbeta med. Den jag hade fick mig att ifrågasätta min verklighetsuppfattning och mitt förstånd. Jag tänkte att det nog inte var så långt till en psykos därifrån. Jag ville byta terapeut för ett halvår sen men fick inte det. I stället blev jag remitterad till VC där de inte har resurser att hantera min problematik.


Jag har inte något existensberättigande. Det är vad jag lärt mig av mitt liv. Att någon random människa kommer och påstår motsatsen tror jag helt enkelt inte på.

Vad menar du med existensberättigande? Vem eller vad bestämmer det?

 

[Magiana]

Vad menar du med existensberättigande? Vem eller vad bestämmer det?

Jag vet inte vem som bestämmer det, men jag märker att jag inte är önskad. Det där kommer fram gång på gång på gång.

 

[Kilauea]

Ingen blir frisk av medicin. Jag har ätit mycket medicin i mina dagar men aldrig blivit frisk av det, bara mer eller mindre symptomfri. Jag tror inte en annan medicin skulle hjälpa bättre än den jag har nu.

Är det hemskt att stå på medicin livslångt om den gör en symtomfri?
Spelar det nån roll vad för sjukdom den hjälper mot? Finns det finare sjukdomar?

 

[Kilauea]

Jag vet inte vem som bestämmer det, men jag märker att jag inte är önskad. Det där kommer fram gång på gång på gång.

Är det nån som säger det rätt ut, mer än din hjärna?

 

[kolblakkur]

Ingen blir frisk av medicin.

Det är inte sant.

 

[Magiana]

Är det nån som säger det rätt ut, mer än din hjärna?

Ja, genom hur de agerar. De pekar förvisso inte finger men nästan.

Det är inte sant.

För mig är det sant eftersom jag aldrig blivit frisk av medicin, oavsett vilken jag tagit mot ångest eller depression. Grundorsaken till sjukdomen måste bort.

 

[Lalinea]

Drömma kan och ska man.
Men att som 45 år gammal gå omkring och gräma sig över att drömmen "tävla i hoppning" inte gått i uppfyllelse, verkar lite orimligt.
Nej, du kan kanske inte rida en häst i stadig form.
Men om du inte haft tillgång till regelbunden ridning så är ju inte det något konstigt eller dåligt.

Jag hoppar inte heller banor på 90cm. Men tycker inte att det är ett problem.
Det är många ryttare som aldrig kommer förbi LC dressyr eller hoppa 90cm, men som är nöjda ändå.
Jag känner sådana människor, flera stycken faktiskt. Men de kan delta i någon ridkurs och de lånar min ridbana och utvecklas som ryttare och framför allt har de roligt.

Fast vadå 45 år. Du kan väl hoppa i många år till sålänge det är hoppa du vill ?
Vi har en 60 årig man i stallet som hoppar och galopperar i skogen varje vecka.

 

[ainasoja]

@Magiana har dina tankar om döden förvärrats sedan du började med din antidepp?

Har du berättat för vården om dina tankar?

Vill du att vi tar kontakt med vården och berättar om dina tankar om att döden är en befrielse så att du får vård omgående?

 

[stjarnhimmel]

Jag vet inte vem som bestämmer det, men jag märker att jag inte är önskad. Det där kommer fram gång på gång på gång.

Ok jag förstår.
Jag blir väldigt orolig för dig när jag läser det du skriver.
Behöver du få mer akut hjälp?

 

[Magiana]

@Magiana har dina tankar om döden förvärrats sedan du började med din antidepp?

Har du berättat för vården om dina tankar?

Vill du att vi tar kontakt med vården och berättar om dina tankar om att döden är en befrielse så att du får vård omgående?

Nej, det är bristen på terapi som är problemet. Jag har varit utan hjälp sedan juni. Och ingen vill lyssna på mig. Jag har numera ångest över att prata med folk. Hur mycket kommer folk att tycka illa om vad jag säger? Hur mycket uppfostran kommer jag möta? Hur idiotförklarad blir jag? o.s.v.

Ja, det står t.o.m. i min journal att jag anser mig vara en ogjord abort.

Ok jag förstår.
Jag blir väldigt orolig för dig när jag läser det du skriver.
Behöver du få mer akut hjälp?

Nej, jag kommer inte dö varken idag eller i morgon. Men stabil är jag inte.

 

[Hippocampus]

Finns det nånstans du kan få mer hjälp? Tänker på egen remiss nånstans? Kanske fler kan detta bättre än mig...
Vill du ha nummer till den jag fick hjälp av, som är alternativ-behandlare i Göteborg så pm:a mig. Hon kanske känner nån i närheten av dig.