- Svar: 82
- Visningar: 7 212
Jag saknar ridningen och skulle vilja ha en egen häst. Men sen kommer det där jäkla förnuftet in och säger att "nej, det går absolut inte just nu". Fast jag sitter och tittar på annonser. Jag är nog rätt svag för nordsvenskarna faktiskt. Och PRE. Men jag kan tänka mig ett halvblod också. Eller någon diverse korsning. Mankhöjd mellan 150 och 160 vore lagom. Men det känns frustrerande att inte kunna förverkliga den drömmen. Det är just på vintern jag gärna rider mycket. Den här årstiden finns inget annat som konkurrerar. Andra halvan av året blir det mer tajt med tid tyvärr.
Förra veckan åkte jag iväg och red lektion. Jag red skitdåligt. Jag var ringrostig och hästen var en helt ny bekantskap. Dessvärre trivs jag inte riktigt med undervisningen på det där stället. Hon som håller i undervisningen är trevlig och sympatisk som person men i sin roll som ridlärare passar vi inte för varann. Vi har lite för olika tänk. Men jag har bokat in en ny lektion i morgon. Ridabstinensen är för stor.
Igår var jag och hälsade på islänningen och sen blev jag inbjuden på fika hos de som äger honom. De verkar vilja hålla hårt i mig och själv förvandlas jag till en pratkvarn när jag är där. Lite märkligt, för sån har jag aldrig varit förr.
Jag hoppas att de kontaktar en veterinär som kan ge ett utlåtande om hästens nuvarande skick. De har i alla fall sagt att de ska göra det. Annars får han fortsätta vila så som han gjort de senaste månaderna. Han är till synes väldigt fräsch nu, men han är uttråkad. Precis som jag.
Förra veckan åkte jag iväg och red lektion. Jag red skitdåligt. Jag var ringrostig och hästen var en helt ny bekantskap. Dessvärre trivs jag inte riktigt med undervisningen på det där stället. Hon som håller i undervisningen är trevlig och sympatisk som person men i sin roll som ridlärare passar vi inte för varann. Vi har lite för olika tänk. Men jag har bokat in en ny lektion i morgon. Ridabstinensen är för stor.
Igår var jag och hälsade på islänningen och sen blev jag inbjuden på fika hos de som äger honom. De verkar vilja hålla hårt i mig och själv förvandlas jag till en pratkvarn när jag är där. Lite märkligt, för sån har jag aldrig varit förr.
Jag hoppas att de kontaktar en veterinär som kan ge ett utlåtande om hästens nuvarande skick. De har i alla fall sagt att de ska göra det. Annars får han fortsätta vila så som han gjort de senaste månaderna. Han är till synes väldigt fräsch nu, men han är uttråkad. Precis som jag.