Jag vet inte.

[NagelacksBeroende]

Jag vet inte riktigt vad jag vill med den här tråden, kanske bara be om råd. Det känns lite oklart.

Utan att gå in på detaljer, så hittade jag för ett tag sen en person som står mig väldigt nära, som försökt ta sitt liv. Jag lyckades på något vänster att ta kontroll över min hjärna och ringa 112, vilket jag minns hyfsat hur det gick till men sen är det mesta suddigt. Förutom vissa fragment som absolut inte vill lämna mig. Detta gjorde till en början att jag inte kunde sova, var rädd för att min sambo helt plötsligt skulle sluta andas och jag känner fortfarande till viss del någon sorts grundoro i kroppen. Hur länge kan jag förvänta att det här ska hålla på? Borde jag prata med någon? Jag vet inte.

Jag har redan tjatat hål i huvudet på mina närmsta och ältat, ältat och ältat. Jag vet inte. Nu när det har gått en stund, så mår jag ju helt klart bättre. För några dagar sedan skulle jag säga att jag var helt som vanligt, men i helgen så började jag sova konstigt, har varit som en zombie i hjärnan och vaknade i lördags med smärta i hela kroppen och det kändes bara ... fel. Sen kanske det beror på något helt annat, det vet jag inte. Kan det bara komma tillbaka så?

Det är känns på ett plan helt irrelevant, men jag brottas mycket med tankarna om vad som är "normalt". Det är ju säkert helt normalt att inte må helt som vanligt än, men hur länge ska det vara normalt då?

 

[svea]

Jag vet inte riktigt vad jag vill med den här tråden, kanske bara be om råd. Det känns lite oklart.

Utan att gå in på detaljer, så hittade jag för ett tag sen en person som står mig väldigt nära, som försökt ta sitt liv. Jag lyckades på något vänster att ta kontroll över min hjärna och ringa 112, vilket jag minns hyfsat hur det gick till men sen är det mesta suddigt. Förutom vissa fragment som absolut inte vill lämna mig. Detta gjorde till en början att jag inte kunde sova, var rädd för att min sambo helt plötsligt skulle sluta andas och jag känner fortfarande till viss del någon sorts grundoro i kroppen. Hur länge kan jag förvänta att det här ska hålla på? Borde jag prata med någon? Jag vet inte.

Jag har redan tjatat hål i huvudet på mina närmsta och ältat, ältat och ältat. Jag vet inte. Nu när det har gått en stund, så mår jag ju helt klart bättre. För några dagar sedan skulle jag säga att jag var helt som vanligt, men i helgen så började jag sova konstigt, har varit som en zombie i hjärnan och vaknade i lördags med smärta i hela kroppen och det kändes bara ... fel. Sen kanske det beror på något helt annat, det vet jag inte. Kan det bara komma tillbaka så?

Det är känns på ett plan helt irrelevant, men jag brottas mycket med tankarna om vad som är "normalt". Det är ju säkert helt normalt att inte må helt som vanligt än, men hur länge ska det vara normalt då?

Du har varit med om en traumatisk händelse som har berört och påverkat dig starkt. Det finns inget "normalt" i det läget utan utgå ifrån dig själv och hur du mår efter händelsen. Jag tycker att det låter som om du behöver gå och prata med någon för att få ur dig dina funderingar och för att få tekniker att hantera jobbiga tankar.

 

[Lovisaleonora]

Ja, du ska absolut prata med någon professionell. Ta kontakt med VC omgående och förklara situationen.

Det här ska du inte behöva gå och bära runt på själv.

 

[Lena Furberg]

Posttraumatisk stress (som du upplever) kan behandlas väldigt effektivt OM man får behandling snabbt. Sök hjälp!

 

[Singoalla]

Jag vet inte riktigt vad jag vill med den här tråden, kanske bara be om råd. Det känns lite oklart.

Utan att gå in på detaljer, så hittade jag för ett tag sen en person som står mig väldigt nära, som försökt ta sitt liv. Jag lyckades på något vänster att ta kontroll över min hjärna och ringa 112, vilket jag minns hyfsat hur det gick till men sen är det mesta suddigt. Förutom vissa fragment som absolut inte vill lämna mig. Detta gjorde till en början att jag inte kunde sova, var rädd för att min sambo helt plötsligt skulle sluta andas och jag känner fortfarande till viss del någon sorts grundoro i kroppen. Hur länge kan jag förvänta att det här ska hålla på? Borde jag prata med någon? Jag vet inte.

Jag har redan tjatat hål i huvudet på mina närmsta och ältat, ältat och ältat. Jag vet inte. Nu när det har gått en stund, så mår jag ju helt klart bättre. För några dagar sedan skulle jag säga att jag var helt som vanligt, men i helgen så började jag sova konstigt, har varit som en zombie i hjärnan och vaknade i lördags med smärta i hela kroppen och det kändes bara ... fel. Sen kanske det beror på något helt annat, det vet jag inte. Kan det bara komma tillbaka så?

Det är känns på ett plan helt irrelevant, men jag brottas mycket med tankarna om vad som är "normalt". Det är ju säkert helt normalt att inte må helt som vanligt än, men hur länge ska det vara normalt då?

Här är en till Bukefalist som stoppat självmord. Var det länge sedan det inträffade? Du har som några redan nämnt, varit med om en traumatisk händelse så din reaktion är i allra högsta grad är normal. Jag tycker definitivt att du ska ta hjälp av någon professionell.

För mig var det snart 2 år sedan och jag är fortfarande påverkad. Inte på så vis att det hindrar mig i vardagen, men det kommer svackor. Det är helt naturligt att det kommer och går för dig. En idé utöver att prata med någon professionell kan vara att försöka hitta någon som varit med om samma upplevelse som du, att prata med.

 

[Diabetikern]

Sök hjälp.

Jag var behjälplig vid en trafikolycka med cyklister. Har fortfarande minnesbilder från den dagen, en av dem miste livet. Detta var för mig helt okända människor och det drabbade mig hårt. Tog lång tid innan jag kunde ta den vägen, sova ordentligt och inte referera till händelsen.

Det du varit med om är mycket traumatiskt och professionell hjälp behövs för att du ska kunna bearbeta det ordentligt.

Fruktansvärt tragiskt för dig. Jag beklagar verkligen

 

[Red_Chili]

Jag tycker också att det låter klokt att söka hjälp. Du förtjänar att må så bra som det någonsin är möjligt. Och som alltid, säg till om det är något jag kan hjälpa med eller om du "bara" vill prata om vad som helst hur som helst, hojta till. Jag har inte fått något hål i huvudet av ditt tjat än och lär inte få det på väldigt många år heller

 

[Viva]

Jag kan bara sälla mig till kören som säger sök professionell hjälp.

Jag önskar att jag hade haft den möjligheten när min fd. pojkvän försökte ta sitt liv efter att vi gjort slut. Och då var det inte alls lika traumatiskt eftersom jag inte var där utan fick veta det veckor senare när han redan överlevt. Även om ovissheten såklart var jobbig.