Jag tror jag skulle behöva hjälp men hur gör jag?

SkorpSmulan

Trådstartare
Livet går käpprätt och helvete och jag insåg idag att jag nog behöver hjälp. Jag har bla tuppat av några gånger det senaste av ren stressreaktion och mitt psykiska (och för den del fysiska) mående är väldigt svajande.
Gjorde några test på stressmotagningen och fick som resultat "Hög risk för ohälsa. Du behöver snarast komma i kontakt med professionell hjälp – vänta inte för länge med att söka vård!"
Men vart? Hur gör man? Jag tror inte att jag kan.
Problemet är också att jag har haft problem med värk och en förlamande trötthet i många många år och aldrig fått hjälp, aldrig blivit tagen på allvar, det känns inte som att någon skulle göra det nu heller. Har inget förtroende till sjukvården. Jag vet att dom bara kommer viffta bort mig. Som alltid.
Jag orkar inte strida för mig själv. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.

Och egentligen vet jag inte ens vad sjukvården kan göra. Jag vill inte ha antidepressiva mediciner och jag vill inte bli sjukskriven. Jag har inte råd att bli sjukskriven. Finns det alls nånting dom KAN göra?
 
Du får nog ta dig både tid och råd innan konsekvenserna riskerar att bli ännu värre.
Det finns inget Quick fix och all förändring och anpassning måste du göra själv.
Du får ta dig tid och råd att hjälpa dig själv helt enkelt. Det går.
Vården kan ge dig verktyg (läkare, samtalskontakt, behandling, råd och stöd) men om du inte är beredd att lyssna på dig själv, ditt mående och dem så finns det inte mycket de kan göra.
Du behöver hjälp att bryta onda cirkeln som snurrar omkring dig innan den snurrar såpass fort att du inte har en chans att komma ur i rimlig tid och vägen tillbaka blir betydligt längre och krångligare än den behöver bli om du tar tag i det nu, idag.
Börja på vc, funkar det inte där så byt.
Bara gör det, och gör det NU.
 
Som sagt - ring vårdcentralen. Idag!
Ja, det finns hjälp att få. Nej, all hjälp går inte ut på medicinering och sjukskrivning. Men om det är de råd du får av läkare bör du lyssna.
 
Kurator/psykolog kan hjälpa till också, så du får hjälp att reda ut ditt mående och dina reaktioner.
Jag sa som du, kan inte bli sjukskriven och ångade på. Resulterade i en låååång sjukskrivning. Väldigt dumt. Hade samma erfarenheter av VC som du också, men hittade en kanonbra på grannorten, väl värt den rätt korta resan. Jag behövde inte slåss mer.
Jag hoppas du tar tag i dt nu. Det är ett rent helvete att komma tillbaka mär det gått alldeles för långt.
 
Ring vårdcentralen. Har du inte blivit bra bemött på den du har varit på så lista dig på en annan, privata vårdcentraler brukar faktiskt vara lite bättre. Det är värt att åka lite längre om det behövs, det är din hälsa det handlar om! Ring och förklara läget, vet att det är svårt men du måste. Ett tips är att lista dig på en VC med egen psykolog så kan du be om remiss till denna. Men se till att ringa!
 
Jag har också tidigare sagt "nej jag kan inte vara sjukskriven". Fast för min del handlade det mer om att jag inte ville svika jobbet än pengarna.
Det har resulterat i att jag vid senaste svackan blev sjukskriven för att kroppen sa stopp. Det var i september förra året och jag klarar i nuläget att jobba 25%.
Det är INTE värt det har jag lärt mig den hårda vägen.
Lyssna på din kropp! Och behöver du medicin så gör du. Du skulle inte säga till en diabetiker att "medicin är dåligt, bättre du försöker utan", eller hur?
Psykisk ohälsa är en sjukdom och kan dessutom vara dödlig. Så sök hjälp!
 
Till TS, var smart o lyssna på din kropp. Vägen tillbaka efter en total krasch är låååång. Vi snackar år och risk för massa bök med vården i onödan (o FK). Hjälp finns att få. Får du ingen hjälp via VC så gå privat. Det var min lösning. Jag förstår det som att du har smärta o värk o kanske kan en smärtläkare vara på sin plats. Jag vet en som ska vara bra, finns i Stockholm. Många åker till honom o får hjälp. Kan skicka PM om du vill. Andra professioner som du kan ha hjälp av är sjukgymnast och arbetsterapeut. Den ena kan ha bassäng som jag vet att en del smärtpatienter har grym nytta av men sedan sitter sjukgymnasten på andra kunskaper som du som patient har nytta av. Arbetsterapeuten är bra o ha för att få vardagen att fungera, få alla dagliga aktiviteter att fungera, som exempel.

Så mitt råd är att våga söka hjälp, våga kämpa för din rätt att faktiskt må bra. Ha gärna någon med dig vid besöken o skriv gärna ned på ett papper om vad du faktiskt vill ta upp (hur du mår, vad du har för problem etc.). Jag gjorde alltid så o fick väldigt positiv respons på det. Underlättade vår kommunikation o underlättade vårat gemensamma arbete till att jag skulle bli frisk/må bättre.

Allt gott! :)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 121
Senast: Blyger
·
Kropp & Själ Jag är inne i ännu en (egentligen flera) omgång i vården och jag känner mig i sånt jävla underläge rent ut sagt. Som att ingen lyssnar...
2
Svar
27
· Visningar
3 162
Senast: Hazel
·
Kropp & Själ Jag är 22 år gammal och har varit sjukskriven i 4 år. Kraschade med ork, har fortfarande inte fått någon tydlig diagnos men läkarna...
2
Svar
36
· Visningar
4 347
Senast: MiaMia
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 747
Senast: Anonymisten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Hönstråden II
  • Storlek på rastgårdar?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp