Jag har varit utmattad sen hösten 2014, men idag kan jag gå upp ur sängen, komma ihåg saker jag gjorde igår eller tidigare i veckan och spatsera runt i mataffären som om hyllorna aldrig gett mig panikångest. Problemet som kvarstår är att jag fortfarande är som en irrande kompassnål, och kan inte ta beslut.
Idag var dagen jag skulle tillbaka till min utbildning, inskrivning var i fredags och första mötet var idag, måndag.
Paniken som legat någorlunda latent hela sommaren infann sig på allvar veckan innan fredag, med ont i magen, ångest, virrighet, irritation, svårt att hitta orden, självförtroendet i botten och kunde bara inte lugna ner mig och ta kontroll över situationen, KBT-metoder eller ej.
Torsdag kväll försökte jag ta mig i kragen och se till att få allting ordnat för att kunna åka iväg, men när min sambo kom hem satt jag fortfarande och hade inte bokat någon biljett till orten/skolan.
Jag kom inte iväg...och fortsatte med min ångest och tänkte på det hela helgen, kanske skulle jag kunna komma på måndag istället? Kanske är det inte försent?
Lördag kom och jag var så stressad att det kändes som att hjärnan var ute på joggingtur och alla tankar sprang iväg utan att jag hann få fatt i dom. Jag hade också de värsta brain zaps, jag haft på länge, vilket jag trott var biverkningar av min medicin, men blir mer och mer övertygad om att det är intensiv stress och ångest som är orsaken. Är det någon annan som får små sekundsnabba "stötar" i huvudet vid stress?
Det kommer oftast när jag flyttar blicken eller rör på huvudet, precis som man kan få vid utsättning av t ex SSRI, bara det att jag inte håller på med utsättning av medicin just nu.
Målet var alltså att infinna sig idag, men hur mkt jag försöker väga för- och nackdelar så kan jag inte ta något beslut !?! Skickade iväg ett mail till min huvudlärare och skrev att jag inte tror att jag är tillräckligt frisk för att börja ännu, och nu sitter jag här i lägenheten helt övertygad om att jag tagit mitt livs sämsta karriärsbeslut och har världens värsta ågren
Känner mig inte ett dugg lättad över att ha tagit någon sorts beslut, och NU vill jag iväg, men kan väl inte skicka ett mail igen och skriva att jag har ångrat mig, eller ?![Nailbiting :nailbiting: :nailbiting:]()
Till saken hör väl också att jag skulle påbörjat mitt examensarbete i somras men har inte kunnat, för oavsett hur mkt jag försökt vrida ur den, så har jag inte kunnat få ut en enda idé ur hjärnan. Däremot blev jag helt plötsligt jättekreativ i fredags och lördag morgon helt övertygad om att jag hade en jättebra idé som är för bra för att slösas bort, samtidigt som jag är livrädd för att hamna i den totala utmattningen igen om jag börjar skola igen![Blush :o :o]()
Jag är så FÖRVIRRAD, vet bara att jag vill bort från den här staden, men vad vill jag, vem är jag, varför är det ena bättre än det andra, hur tar man beslut, hur står man ut med en vardag, varför hamnar jag i denna stress![Eek :eek: :eek:]()
Idag var dagen jag skulle tillbaka till min utbildning, inskrivning var i fredags och första mötet var idag, måndag.
Paniken som legat någorlunda latent hela sommaren infann sig på allvar veckan innan fredag, med ont i magen, ångest, virrighet, irritation, svårt att hitta orden, självförtroendet i botten och kunde bara inte lugna ner mig och ta kontroll över situationen, KBT-metoder eller ej.
Torsdag kväll försökte jag ta mig i kragen och se till att få allting ordnat för att kunna åka iväg, men när min sambo kom hem satt jag fortfarande och hade inte bokat någon biljett till orten/skolan.
Jag kom inte iväg...och fortsatte med min ångest och tänkte på det hela helgen, kanske skulle jag kunna komma på måndag istället? Kanske är det inte försent?
Lördag kom och jag var så stressad att det kändes som att hjärnan var ute på joggingtur och alla tankar sprang iväg utan att jag hann få fatt i dom. Jag hade också de värsta brain zaps, jag haft på länge, vilket jag trott var biverkningar av min medicin, men blir mer och mer övertygad om att det är intensiv stress och ångest som är orsaken. Är det någon annan som får små sekundsnabba "stötar" i huvudet vid stress?
Det kommer oftast när jag flyttar blicken eller rör på huvudet, precis som man kan få vid utsättning av t ex SSRI, bara det att jag inte håller på med utsättning av medicin just nu.
Målet var alltså att infinna sig idag, men hur mkt jag försöker väga för- och nackdelar så kan jag inte ta något beslut !?! Skickade iväg ett mail till min huvudlärare och skrev att jag inte tror att jag är tillräckligt frisk för att börja ännu, och nu sitter jag här i lägenheten helt övertygad om att jag tagit mitt livs sämsta karriärsbeslut och har världens värsta ågren
Känner mig inte ett dugg lättad över att ha tagit någon sorts beslut, och NU vill jag iväg, men kan väl inte skicka ett mail igen och skriva att jag har ångrat mig, eller ?
Till saken hör väl också att jag skulle påbörjat mitt examensarbete i somras men har inte kunnat, för oavsett hur mkt jag försökt vrida ur den, så har jag inte kunnat få ut en enda idé ur hjärnan. Däremot blev jag helt plötsligt jättekreativ i fredags och lördag morgon helt övertygad om att jag hade en jättebra idé som är för bra för att slösas bort, samtidigt som jag är livrädd för att hamna i den totala utmattningen igen om jag börjar skola igen
Jag är så FÖRVIRRAD, vet bara att jag vill bort från den här staden, men vad vill jag, vem är jag, varför är det ena bättre än det andra, hur tar man beslut, hur står man ut med en vardag, varför hamnar jag i denna stress