astronaut
Trådstartare
Nu har hunden börjat pissa inomhus igen! Och jag O R K A R inte mer! Jag vill bara skrika, skälla (inte på hunden, men någon helt främmande människa ute på stan typ) och lägga mig ner o ge upp. Hunden är kollat från topp till tå hos veterinären och han är frisk. Jag är ute och går med han ofta och det rör sig om längre stunder. Iom att mamma och jag har helt osynkade sömnrutiner så brukar det inte ta mer än 6 timmar mellan natt o morgonpromenaden!
Hunden, ej kastrerad, har pissat inomhus sedan två årsåldern. Först hade min syrra honom och hos henne pissade han inomhus dagligen. Hos mig/mina föräldrar - aldrig. Men så fort min syrra o hennes man sa något i stil med "nej, inte upp i soffan" så gick han o pissa på första bästa ställe/möbel/säng/påse/sko.
Och sedan jag tog över honom så började han pissa vid kattlådorna vilket först innebar att jag satte upp en barngrind framför lådorna = han raserade skiten bara för att komma fram. Sedan satte vi istället en "krok" så dörren var öppen men den hölls öppen så katterna kom in - men aldrig hunden.
Sedan höll han upp, tills jag började träna honom till att han inte får vara i köket medans vi åt. Han har pissat i hall, på säng, i vardagsrum, på matta.
Och iom att det är ett nio års långt beteende så känns det som om det är OMÖJLIGT att få han att sluta. På senaste tid har jag även blivit så pass frustrerad att jag var tvungen att gå iväg/gå ut o gå för jag var så förbannad på honom. Kan han aldrig förstå att man pissar inte inomhus?
Han är rumsren, den enda gången han pissar inne är när han blir "själv" (dvs: när vi båda sover) eller när vi säger något han inte får (vara i köket under måltid eller uppe i soffan/sängen när han är blöt). Men ibland struntar han även i det och pissar bara för .. att han vill?
Jag har provat det mesta - byggt ett staket så han bara kan vara i hall, vardagsrum o kök (funkar inte), hall o rum (funkar inte), ute o gått 1½ timma/promenad (funkar inte), aktivera honom på något annat sätt (funkar inte, han bara står på en plats o nosar).
Att kastrera en 11 årig hund gör mig skeptisk på fyra olika sätt:
1) Han är 11 år, gammal hund.
2) Min syster tog över han från en kennel. Fodervärdskontrakt. Men hon har vare sig fått någon stamtavla eller liknande. Enbart muntligt avtal finns. Hon har de senaste 3 åren försökt få tag på kennelägaren utan någon som helst respons. Han har inte svarat! Att han skulle ha dumpat hunden bara sådär har jag svårt o tro iom att han är champion, f.d utställningshund och varit en väldig attraktiv avelshund.
3) Om nu denna kennelägare får för sig att hämta hunden och den är kastrerad = bg trouble. Hunden i fråga är inte den som är överdrivet "söka efter tik" hund heller. Han håller inte på eller något mot vare sig människor eller andra hundar man möter på.
4) Han vet inte om att det är jag som har hunden!
Just nu så bor jag med mamma och hon vill snart inte ha hunden hos sig, för det är så mycket den där hunden lyckats förstöra tack vare att han pissar inomhus. Och vad ska man göra då? Låta han bo på balkongen? Inget alternativ..
Att avliva en frisk hund låter illa i mina öron, speciellt efter att jag tog över han efter syrran då hon ville avliva honom p.g.a hon har tre barn..
Vad katten ska jag göra?
/carat som sliter håret av sig av frustration, och känner att hon älskar den där hunden mindre o mindre tack vare allt...
Hunden, ej kastrerad, har pissat inomhus sedan två årsåldern. Först hade min syrra honom och hos henne pissade han inomhus dagligen. Hos mig/mina föräldrar - aldrig. Men så fort min syrra o hennes man sa något i stil med "nej, inte upp i soffan" så gick han o pissa på första bästa ställe/möbel/säng/påse/sko.
Och sedan jag tog över honom så började han pissa vid kattlådorna vilket först innebar att jag satte upp en barngrind framför lådorna = han raserade skiten bara för att komma fram. Sedan satte vi istället en "krok" så dörren var öppen men den hölls öppen så katterna kom in - men aldrig hunden.
Sedan höll han upp, tills jag började träna honom till att han inte får vara i köket medans vi åt. Han har pissat i hall, på säng, i vardagsrum, på matta.
Och iom att det är ett nio års långt beteende så känns det som om det är OMÖJLIGT att få han att sluta. På senaste tid har jag även blivit så pass frustrerad att jag var tvungen att gå iväg/gå ut o gå för jag var så förbannad på honom. Kan han aldrig förstå att man pissar inte inomhus?
Han är rumsren, den enda gången han pissar inne är när han blir "själv" (dvs: när vi båda sover) eller när vi säger något han inte får (vara i köket under måltid eller uppe i soffan/sängen när han är blöt). Men ibland struntar han även i det och pissar bara för .. att han vill?
Jag har provat det mesta - byggt ett staket så han bara kan vara i hall, vardagsrum o kök (funkar inte), hall o rum (funkar inte), ute o gått 1½ timma/promenad (funkar inte), aktivera honom på något annat sätt (funkar inte, han bara står på en plats o nosar).
Att kastrera en 11 årig hund gör mig skeptisk på fyra olika sätt:
1) Han är 11 år, gammal hund.
2) Min syster tog över han från en kennel. Fodervärdskontrakt. Men hon har vare sig fått någon stamtavla eller liknande. Enbart muntligt avtal finns. Hon har de senaste 3 åren försökt få tag på kennelägaren utan någon som helst respons. Han har inte svarat! Att han skulle ha dumpat hunden bara sådär har jag svårt o tro iom att han är champion, f.d utställningshund och varit en väldig attraktiv avelshund.
3) Om nu denna kennelägare får för sig att hämta hunden och den är kastrerad = bg trouble. Hunden i fråga är inte den som är överdrivet "söka efter tik" hund heller. Han håller inte på eller något mot vare sig människor eller andra hundar man möter på.
4) Han vet inte om att det är jag som har hunden!
Just nu så bor jag med mamma och hon vill snart inte ha hunden hos sig, för det är så mycket den där hunden lyckats förstöra tack vare att han pissar inomhus. Och vad ska man göra då? Låta han bo på balkongen? Inget alternativ..
Att avliva en frisk hund låter illa i mina öron, speciellt efter att jag tog över han efter syrran då hon ville avliva honom p.g.a hon har tre barn..
Vad katten ska jag göra?
/carat som sliter håret av sig av frustration, och känner att hon älskar den där hunden mindre o mindre tack vare allt...
