Jag känner på mig att nåt inte stämmer men har jag rätt?

[Tuggben]

Jag har två hundar. En 3,5-åring och en 1-åring. 3,5-åringen har jag haft sedan han var 9 veckor. Det är något i mig som gnager gällande 3,5-åringen och hans hälsa men jag kan inte sätta fingret på om jag är nojig eller om det faktiskt är så att jag är något på spåren. Både hundarna har samma pappa. Tikarna är däremot inte släkt med varandra (har kollat 6 led bakåt i stamtavlan)

Ras: dvärgschnauzer, peppar & salt.


MAGEN (3,5-åringen)

• Han har sedan valpstadiet varit känslig med maten och dålig på att äta. Nu mera äter han 2 ggr/dag och ofta fulla portioner. Han går på Mushfoder vilket han verkar tycka om. Torrfoder, oavsett sort, ratas om han inte är panikhungrig. Så har det alltid varit.
• Han är utredd två ggr för sin mage (Evidensia och Blå stjärnan i Göteborg). De har tagit blodprover och avföringsprover och inte hittat något avvikande. Han har även gått på veterinärfoder (Royal Canin gastro intestinal) utan att någon skillnad uppstått. På en promenad kan han bajsa 3-4 ggr. Vid bajs 1 eller 2 kommer hårdare avföring men vid bajs 3 eller 4 är avföringen lös. Ibland bajsar han en 5:e gång utan att det kommer något, ibland kommer vattenliknande vätska ut. Diaré har han däremot bara haft en eller högst två ggr i sitt liv.
• I min värld är det inte normalt att bajsa så här ofta. Veterinärerna hittar inga fel. Foderbyte tycks inte heller spela någon roll, varken torrfoder (vanligt och veterinärfoder) eller mush. Jag funderar på om det kan vara något slags markeringsbajsande, på samma sätt som att han kissmarkerar?
• Jag kan också konstatera att min 1-åring också börjat bajsa på liknande sätt och därför börjar tankarna snurra på att det kanske kan vara något annat? Men jag vet inte vad?

HOPPSASTEG (3,5-åringen)

• 3,5-åringen har sedan liten tagit hoppsasteg. Ibland väldigt ofta, ibland mindre ofta. Ibland inte alls. Hoppsastegen kommer framförallt när han småspringer eller har lite bråttom. Tvingar man honom att gå fot i koppel så förekommer det inte alls. Ofta är det höger bakben men ibland även vänster. Jag upplever att det sker oftare om marken är våt eller kall samt oftare på asfalt än på gräs eller annan mjuk yta. Två olika veterinärer har undersökt honom för patella utan att hitta något. Den ena veterinären uttryckte till och med något i stil med att det inte ens med en del kraft gick att tvinga knät ur led. Han är dock inte röntgad men jag vet inte om man brukar göra det vid misstänkt patella? Uppfödaren menar att några av tikarna i linjen som han kommer ifrån gör på samma sätt.
• När jag klämmer honom på ben, vader, höft och rygg uppvisar han inga obehagskänslor alls. Jag kan röra där utan problem och jag kan klämma ganska hårt. Han är helt obekymrad med detta. Han har heller inga problem att hoppa upp och ned i soffan eller att gå i trappor.
• 1-åringen har ett helt normalt rörelsemönster. Hoppsasteg förekommer inte alls.

Så är jag bara onödigt uppmärksam och nojig? Ska jag släppa det och tänka att han är på detta sätt?

 

[pepp]

Ang bajset så skiter min uppemot 6 gånger på en dag (avföringen ser bra ut)
Det är väldigt mycket, men samtidigt orkar jag inte börja fiffla med nytt foder... igen.

 

[russinbulle]

Min hane som äter typ exakt samma mängd som ungtiken (och samma mängd som hans mor åt) skiter alltid fler gånger per promenad - är det mycket löptikar i området är alltid sista gången lösare (och gärna snurras på en gren).
Han markeringsskiter - och det är lättare få lite stressmage om man är en lite pilsk hane bland många brudar att ha koll på.
Så är han på oavsett foder (rent färskt, färskt och torrt blandat, bara torrt osv)
Mina tikar skiter en gång morgon och en gång kväll på promenaderna - så det är just hanen som är så här och det har jag hört från andra som har hanar att det inte är helt ovanligt.

 

[Malibu_Stacy]

Jag har två hundar. En 3,5-åring och en 1-åring. 3,5-åringen har jag haft sedan han var 9 veckor. Det är något i mig som gnager gällande 3,5-åringen och hans hälsa men jag kan inte sätta fingret på om jag är nojig eller om det faktiskt är så att jag är något på spåren. Både hundarna har samma pappa. Tikarna är däremot inte släkt med varandra (har kollat 6 led bakåt i stamtavlan)

Ras: dvärgschnauzer, peppar & salt.


MAGEN (3,5-åringen)

• Han har sedan valpstadiet varit känslig med maten och dålig på att äta. Nu mera äter han 2 ggr/dag och ofta fulla portioner. Han går på Mushfoder vilket han verkar tycka om. Torrfoder, oavsett sort, ratas om han inte är panikhungrig. Så har det alltid varit.
• Han är utredd två ggr för sin mage (Evidensia och Blå stjärnan i Göteborg). De har tagit blodprover och avföringsprover och inte hittat något avvikande. Han har även gått på veterinärfoder (Royal Canin gastro intestinal) utan att någon skillnad uppstått. På en promenad kan han bajsa 3-4 ggr. Vid bajs 1 eller 2 kommer hårdare avföring men vid bajs 3 eller 4 är avföringen lös. Ibland bajsar han en 5:e gång utan att det kommer något, ibland kommer vattenliknande vätska ut. Diaré har han däremot bara haft en eller högst två ggr i sitt liv.
• I min värld är det inte normalt att bajsa så här ofta. Veterinärerna hittar inga fel. Foderbyte tycks inte heller spela någon roll, varken torrfoder (vanligt och veterinärfoder) eller mush. Jag funderar på om det kan vara något slags markeringsbajsande, på samma sätt som att han kissmarkerar?
• Jag kan också konstatera att min 1-åring också börjat bajsa på liknande sätt och därför börjar tankarna snurra på att det kanske kan vara något annat? Men jag vet inte vad?

HOPPSASTEG (3,5-åringen)

• 3,5-åringen har sedan liten tagit hoppsasteg. Ibland väldigt ofta, ibland mindre ofta. Ibland inte alls. Hoppsastegen kommer framförallt när han småspringer eller har lite bråttom. Tvingar man honom att gå fot i koppel så förekommer det inte alls. Ofta är det höger bakben men ibland även vänster. Jag upplever att det sker oftare om marken är våt eller kall samt oftare på asfalt än på gräs eller annan mjuk yta. Två olika veterinärer har undersökt honom för patella utan att hitta något. Den ena veterinären uttryckte till och med något i stil med att det inte ens med en del kraft gick att tvinga knät ur led. Han är dock inte röntgad men jag vet inte om man brukar göra det vid misstänkt patella? Uppfödaren menar att några av tikarna i linjen som han kommer ifrån gör på samma sätt.
• När jag klämmer honom på ben, vader, höft och rygg uppvisar han inga obehagskänslor alls. Jag kan röra där utan problem och jag kan klämma ganska hårt. Han är helt obekymrad med detta. Han har heller inga problem att hoppa upp och ned i soffan eller att gå i trappor.
• 1-åringen har ett helt normalt rörelsemönster. Hoppsasteg förekommer inte alls.

Så är jag bara onödigt uppmärksam och nojig? Ska jag släppa det och tänka att han är på detta sätt?

Hoppsasteg förekommer inom rasen. Om hunden inte har ont när veterinär eller en fysio känner på honom och patella är uteslutet hade jag inte oroat mig. Jag hade dock velat ha en röntgen av rygg och knän innan jag slutar oroa mig.
Vad gäller magen är det inte normalt att bajset blir löst, jag hade fortsatt utreda. Har ni varit kontakt med en riktigt expert/specialist på magtarmbesvär? Testat hydrolyserat foder eller foder med ökad fiberhalt? Jag antar att man inte gjort en koloskopi och tagit biopsier?

 

[russinbulle]

Hoppsasteg förekommer inom rasen. Om hunden inte har ont när veterinär eller en fysio känner på honom och patella är uteslutet hade jag inte oroat mig. Jag hade dock velat ha en röntgen av rygg och knän innan jag slutar oroa mig.
Vad gäller magen är det inte normalt att bajset blir löst, jag hade fortsatt utreda. Har ni varit kontakt med en riktigt expert/specialist på magtarmbesvär? Testat hydrolyserat foder eller foder med ökad fiberhalt? Jag antar att man inte gjort en koloskopi och tagit biopsier?

Just där vet jag flera med lite stressmage och liknande blivit mycket hjälpta av profibre. Funderar på att köpa hem till min egen hane under områdets större löptider

 

[Malibu_Stacy]

Just där vet jag flera med lite stressmage och liknande blivit mycket hjälpta av profibre. Funderar på att köpa hem till min egen hane under områdets större löptider

Profibre är bra tycker jag

 

[Tuggben]

Hoppsasteg förekommer inom rasen. Om hunden inte har ont när veterinär eller en fysio känner på honom och patella är uteslutet hade jag inte oroat mig. Jag hade dock velat ha en röntgen av rygg och knän innan jag slutar oroa mig.
Vad gäller magen är det inte normalt att bajset blir löst, jag hade fortsatt utreda. Har ni varit kontakt med en riktigt expert/specialist på magtarmbesvär? Testat hydrolyserat foder eller foder med ökad fiberhalt? Jag antar att man inte gjort en koloskopi och tagit biopsier?

Ok tack för lugnande svar ang hoppsastegen. Veterinären som undersökte honom sist tyckte in att det var nån idé att röntga. Jag kommer nog ändå propsa på en röntgen så att jag helt kan avfärda det.

Ang magen så har han utretts två ggr. En kortare gång på Evidensia och en längre utredning på Blå stjärnan. Den pågick i ett antal veckor. Jag personligen har aldrig pratat med nån specialist då utan kontakten skedde mot behandlande veterinär. Vi fick prova att äta Royal Canin Gastro Intestinal i 5 veckor tror jag att det var. Under denna tid fick han inte äta något annat, varken godis, mat eller tuggben. Jag tyckte mig inte se någon större effekt. Han har även därefter fått äta Mush där vi pudrat på lite fiberhusk. Det blev förvisso lite bättre men problemen upphörde inte. Alla prover såg dock bra ut. Däremot gjordes ingen koloskopi eller biopsi. Diagnosen blev att hunden gör så och att det troligen är nån form av beteende som är invant. Vet trodde att det ev kunde vara stress och ville testa och se om en kastrering gjorde det bättre. Eftersom jag bara vill kastrera som sista utväg valde vi att inte göra det.

Det som gör att jag nu bekymrar mig är dels;
- att problemen kvarstår och att jag nånstans känner på mig att en hund inte bör bajsa så ofta och slutligen löst som han gör.
- att 1-åringen uppvisar samma typ av beteende.

Det får mig att tro följande:

- det är antingen stressrelaterat.
- eller så är det något medicinskt fel på magarna och den gemensamma nämnaren för detta är deras gemensamma pappa.

Oroar mig för att mina djur går runt och har ont/mår dåligt. Dessutom får jag kommentarer lite då och då om att det är nåt fel på hans höfter för "friska hundar tar inte hoppsasteg" då mina hundar betyder allt för mig är jag väldigt mån om att de ska ha det bra och vara friska.

 

[Malibu_Stacy]

Ok tack för lugnande svar ang hoppsastegen. Veterinären som undersökte honom sist tyckte in att det var nån idé att röntga. Jag kommer nog ändå propsa på en röntgen så att jag helt kan avfärda det.

Ang magen så har han utretts två ggr. En kortare gång på Evidensia och en längre utredning på Blå stjärnan. Den pågick i ett antal veckor. Jag personligen har aldrig pratat med nån specialist då utan kontakten skedde mot behandlande veterinär. Vi fick prova att äta Royal Canin Gastro Intestinal i 5 veckor tror jag att det var. Under denna tid fick han inte äta något annat, varken godis, mat eller tuggben. Jag tyckte mig inte se någon större effekt. Han har även därefter fått äta Mush där vi pudrat på lite fiberhusk. Det blev förvisso lite bättre men problemen upphörde inte. Alla prover såg dock bra ut. Däremot gjordes ingen koloskopi eller biopsi. Diagnosen blev att hunden gör så och att det troligen är nån form av beteende som är invant. Vet trodde att det ev kunde vara stress och ville testa och se om en kastrering gjorde det bättre. Eftersom jag bara vill kastrera som sista utväg valde vi att inte göra det.

Det som gör att jag nu bekymrar mig är dels;
- att problemen kvarstår och att jag nånstans känner på mig att en hund inte bör bajsa så ofta och slutligen löst som han gör.
- att 1-åringen uppvisar samma typ av beteende.

Det får mig att tro följande:

- det är antingen stressrelaterat.
- eller så är det något medicinskt fel på magarna och den gemensamma nämnaren för detta är deras gemensamma pappa.

Oroar mig för att mina djur går runt och har ont/mår dåligt. Dessutom får jag kommentarer lite då och då om att det är nåt fel på hans höfter för "friska hundar tar inte hoppsasteg" då mina hundar betyder allt för mig är jag väldigt mån om att de ska ha det bra och vara friska.

Hunden kan inte med vilja styra över om bajset blir löst eller fast. Något fel är det, men det behöver inte vara allvarligt. Jag skulle fortsätta utreda magen.
Vad gäller hoppsastegen så bör man ändå röntga för att utesluta förändringar. Höfterna ger i princip aldrig hoppsasteg. Jag vet en DS där man konstaterade en extra, missbildad ländryggskota som orsak till exempel och det var inget som syntes utifrån utan enbart på röntgen.
Min ena tar också hoppsasteg och det var viktigt för mig att ändå få henne röntgad och också det som gjordes direkt när hoppsastegen konstaterades.

 

[russinbulle]

Profibre är bra tycker jag

Ja jag har hört mycket gott om det

 

[snorp]

Jag har utrett ett antal hundar vid det här laget och min erfarenhet är att säger magkänslan att nått är fel så är det det.

 

[Kildegrei]

Min ena border collie gör också hoppsasteg. Han är röntgad och kollad av väldigt duktig veterinär och inget fel eller ömhet kunde hittas. Nu hade jag ju tur att min veterinär inte gav upp utan ville utreda vidare, vid en CT hittades en mineralisering i ett muskelfäste som inte gick att känna utifrån. På honom har det troligtvis uppkommit pga långvarig smärta och taskig exteriör som gör att han lätt tar korta steg. De gör ju hoppstasteg för att de känner obehag av något så för mig är det väldigt svårt att förstå att det ens kan vara något som man inte utreder så långt det går. När vi väl hittade felet och därför kunna behandla och rehaba rätt gör han knappt hoppsasteg alls.

 

[Red_Chili]

Min erfarenhet är att om magkänslan säger att något är fel, då är något fel även om de veterinärer osv som man varit till inte hittar något. Det gäller "bara" att komma rätt. Ang hoppsastegen skulle jag ta hunden till någon riktigt bra fysioterapeut som kollar igenom hela hunden (dvs, inte någon som bara kollar på hunden i 20-30 min, kör lite med laser utan att ens ha en klar tanke om vad som ska behandlas och sedan vill att ni kommer tillbaka 20 gånger innan en förbättring kanske kan märkas).

 

[Malibu_Stacy]

Min erfarenhet är att om magkänslan säger att något är fel, då är något fel även om de veterinärer osv som man varit till inte hittar något. Det gäller "bara" att komma rätt. Ang hoppsastegen skulle jag ta hunden till någon riktigt bra fysioterapeut som kollar igenom hela hunden (dvs, inte någon som bara kollar på hunden i 20-30 min, kör lite med laser utan att ens ha en klar tanke om vad som ska behandlas och sedan vill att ni kommer tillbaka 20 gånger innan en förbättring kanske kan märkas).

Jag tror en röntgen av rygg och bakben bör göras innan fysio. Som sagt är det något som förekommer inom rasen och i de flesta fall hittas inget ”fel” och inget som hjälper för att få bort det oavsett hur duktig fysio man än går till. Men ibland hittas faktiskt fel, som patella eller fjärilskotor eller liknande. Många gånger sitter det dock i huvudet och är sällan något hunden lider av. Men först måste man ju utesluta skelettförändringar, sen kan man testa om fysio hittar något men det är tveksamt som sagt. Hos stora hundar som tar hoppsasteg är det i princip alltid något bakomliggande, likt @Kildegrei beskriver. Hoppsasteg är något som små hundar gör ibland och ingen vet riktigt varför.

 

[Kildegrei]

Jag tror en röntgen av rygg och bakben bör göras innan fysio. Som sagt är det något som förekommer inom rasen och i de flesta fall hittas inget ”fel” och inget som hjälper för att få bort det oavsett hur duktig fysio man än går till. Men ibland hittas faktiskt fel, som patella eller fjärilskotor eller liknande. Många gånger sitter det dock i huvudet och är sällan något hunden lider av. Men först måste man ju utesluta skelettförändringar, sen kan man testa om fysio hittar något men det är tveksamt som sagt. Hos stora hundar som tar hoppsasteg är det i princip alltid något bakomliggande, likt @Kildegrei beskriver. Hoppsasteg är något som små hundar gör ibland och ingen vet riktigt varför.

Men hur kan man säga att hunden inte har ont om man inte kollat upp ordentligt? Roy visade inga tecken alls på att ha ont eller lida av hoppsastegen fast i själva verket hade han nog väldigt ont och hoppsastegen var hans sätt att visa att något var fel. Varför skulle små hundar vara så mycket annorlunda än större hundar i det avseendet? Hur många av dessa drabbade småhundar har man ens gjort en CT på?
Fysioterapeuten Roy går till kan ibland tycka att hon känner felet men det är svårt för det sitter så långt in så bara för att man inte kan hitta felet kan man ju inte bara säga att hunden är ok. Roy behandlas med massage och stretchning och övningar som tvingar honom att sträcka ut muskeln tex drag, vattentrask ska också vara bra men jag har för långt dit för att det ska vara görbart. Troligtvis kommer han kräva livslång rehab men det går längre och längre emellan innan han blir sämre igen. Vila och medicinering hade ingen effekt alls på honom.

 

[Rugge]

Vad det gäller bajsandet, så låter det för mig som om det vore stressrelaterat
Kanske att han inte har ro att sitta och bajsa "färdigt", utan bara klämmer ut det som ligger i loppet s.a.s. eller så blir han så stressad på promenaderna att magen drar igång på högvarv.

 

[Cattis_E]

Angående bajset.. Vad händer om ni skulle vara på en plats typ lika länge som en promenad?
En tid/plats där det inte passerar massor med folk men där man ändå kan nosa runt i närområdet, kanske leka osv.
En picknick/grillplats, en villatomt eller något annat du kan komma på?

Bajsas det lika mycket? Samma konsistens?
Så borde man väl kunna få en aning om det är stressbajs, om man testar den varianten av rastning några gånger och jämför?

 

[BornAgain]

I äldre litteratur finns hänvisningar till magont och rörelsestörningar - i modernare litteratur tas det sällan upp. När Pysslingen inte blev bättre trots operationer och timvis med rehab började en fysio fundera kring magkatarr (han avlastar tidvis i bönställning). Men det var svårt att få mag-doktorn att tänka i termer av rörelser och ben-doktorn att tänka matsmältning.

I närtid har jag hört om fler podengos som haft ont i magen pga allergier (gått och skjutit rygg, varit ovilliga att ta ut rörelser, haft kramper etc) och som en följd fått kortare muskulatur i bakkärran vilket i sin tur lett till rörelsestörningar. De har fått stretchingprogram och sjukgymnastik. Så det tycks som om tanken är på väg tillbaka.

Jag skulle nog börja med att ge snällt foder ofta och gå till veterinär låta röntga (särskilt om det finns problem i rasen) och sedan gå till fysio. Därefter utreda magen.

Att ge snäll-foder, tänka på täcke och framskrittning och avskrittning innan ansträngning skadar inte och kan göras parallellt med "felsökningen". Finns en defekt i leder eller skelett kan det finnas stretching och sjukgymnastik som hunden inte bör utföra och därför är det bästa sättet att börja. Däremot kan sjukgymnastik/stretching ge lindring om det är magen. Så därför skulle detta vara min strategi.

Detta är då enligt de erfarenheter jag dragit utifrån min och Pysslingens resa.

 

[Malibu_Stacy]

Men hur kan man säga att hunden inte har ont om man inte kollat upp ordentligt? Roy visade inga tecken alls på att ha ont eller lida av hoppsastegen fast i själva verket hade han nog väldigt ont och hoppsastegen var hans sätt att visa att något var fel. Varför skulle små hundar vara så mycket annorlunda än större hundar i det avseendet? Hur många av dessa drabbade småhundar har man ens gjort en CT på?
Fysioterapeuten Roy går till kan ibland tycka att hon känner felet men det är svårt för det sitter så långt in så bara för att man inte kan hitta felet kan man ju inte bara säga att hunden är ok. Roy behandlas med massage och stretchning och övningar som tvingar honom att sträcka ut muskeln tex drag, vattentrask ska också vara bra men jag har för långt dit för att det ska vara görbart. Troligtvis kommer han kräva livslång rehab men det går längre och längre emellan innan han blir sämre igen. Vila och medicinering hade ingen effekt alls på honom.

Jag pratade i generella termer och de småhundar som hoppsar utan orsak har sällan ont vid undersökning eller i vardagen och blir varken bättre eller sämre på smärtlindring och rehab.
Jag har ju själv sagt att TS bör undersöka sin hund närmare än bara en enkel veterinärkoll? Inte att hen bara ska strunta i det för att det förekommer inom rasen
Hos stora hundar hittad i princip alltid en orsak till hoppsandet men inte alltid hos småhundar hur mycket man än behandlar och utreder. Det känns som att du missförstår mig.

 

[Tuggben]

Oj vilken respons! Har varit utloggad ett par dagar så ska försöka summera:

- han bajsar uteslutande på promenader. Om vi är på en och samma plats i ett antal timmar (ex mina föräldrars trädgård) eller hundutställning så bajsar han aldrig där. Däremot sätter han igång ganska omgående när vi går på promenad. Vi låter honom dock bajsa "färdigt" på promenader men ofta kommer bara enstaka små pluttar i början. Resten av bajset portionerar han ut under promenaden. 1-åringen gör på samma sätt. Jag kommer att prova Profibre ett tag för att se om det blir bättre. Om inte så får vi ge oss på fortsatt utredning.

- ang hoppsastegen så kommer jag boka en tid hos veterinär för fortsatt utredning samt be dem röntga.

 

[Kildegrei]

Jag pratade i generella termer och de småhundar som hoppsar utan orsak har sällan ont vid undersökning eller i vardagen och blir varken bättre eller sämre på smärtlindring och rehab.
Jag har ju själv sagt att TS bör undersöka sin hund närmare än bara en enkel veterinärkoll? Inte att hen bara ska strunta i det för att det förekommer inom rasen
Hos stora hundar hittad i princip alltid en orsak till hoppsandet men inte alltid hos småhundar hur mycket man än behandlar och utreder. Det känns som att du missförstår mig.

Vad är det jag missförstår? Som jag tolkat det säger du att om man inte hittar något på röntgen eller inte hittar någon ömhet så bedöms det som hunden inte har ont och det är det jag tycker är märkligt!
På Roy hittades inget alls, han var inte halt i skritt och trav och inte öm någonstans och röntgen såg jättebra ut. Han hade inte heller ont i vardagen. Vila och smärtlindring gjorde ingen skillnad alls för honom utan han körde på med hoppsastegen. Roy kunde ha behandlats och rehabats hur mycket som helt utan resultat om vi inte tillslut hade hittat felet. Hundar gör ju hoppsasteg för att visa att något är fel, sen kanske problemet är sådant att man inte kan göra så mycket åt det och är det en sällskapshund kanske det inte spelar så stor roll.