Min morfar var ryttmästare under sina unga år och samlade på sig en massa intressant hästrelaterad konst och litteratur under sitt liv. Jag hittade just några av hans gamla böcker i bokhyllan hos mina föräldrar och tänkte att det kanske kunde vara kul för andra att ta del av.
I boken Korpralsundervisning för kavalleriet från 1905 står det bland annat att "Så länge de blågula dukarna fladdra över våra hufvuden, består ännu Sveriges urgamla frihet. För att skydda denna frihet skall hvarje svensk krigsman vara redo att med glädje offra lifvet.” Med glädje, var det ja!
I boken Undervisning för ryttaren från 1907 hittade jag några oväntat vettiga stycken text:
"Vid hästens behandling skall ryttaren komma ihåg, att föga kan uträttas genom att endast använda rå styrka mot den honom i kraft långt öfverlägsne hästen; ty äfven med begagnande af tvångsmedel lyckas man, om man endast litar på den kraft, som därmed kan utvecklas, sällan behärska, men ofta förstöra hästen, under det att man genom ett riktigt bruk af det herravälde öfver djuret, som förnuftet skänker människan, förmår bringa den kraftigaste häst till lydnad.
Förutom styrkan äro minnet, hörseln, synen och känseln i hög grad utvecklade hos hästen, äfvensom hans rädsla för straff och känslighet för belöning, hvilket allt är af stor vikt för ryttaren att uppmärksamma. Hästen vill i de allra flesta fall efterkomma ryttarens önskan, blott denne förstår att på riktigt sätt göra begripligt för hästen, hfvad han önskar af honom. Ryttaren bör därför iakttaga:
Jag tänkte att jag skulle läsa igenom de här böckerna som semesterprojekt!
I boken Korpralsundervisning för kavalleriet från 1905 står det bland annat att "Så länge de blågula dukarna fladdra över våra hufvuden, består ännu Sveriges urgamla frihet. För att skydda denna frihet skall hvarje svensk krigsman vara redo att med glädje offra lifvet.” Med glädje, var det ja!
I boken Undervisning för ryttaren från 1907 hittade jag några oväntat vettiga stycken text:
"Vid hästens behandling skall ryttaren komma ihåg, att föga kan uträttas genom att endast använda rå styrka mot den honom i kraft långt öfverlägsne hästen; ty äfven med begagnande af tvångsmedel lyckas man, om man endast litar på den kraft, som därmed kan utvecklas, sällan behärska, men ofta förstöra hästen, under det att man genom ett riktigt bruk af det herravälde öfver djuret, som förnuftet skänker människan, förmår bringa den kraftigaste häst till lydnad.
Förutom styrkan äro minnet, hörseln, synen och känseln i hög grad utvecklade hos hästen, äfvensom hans rädsla för straff och känslighet för belöning, hvilket allt är af stor vikt för ryttaren att uppmärksamma. Hästen vill i de allra flesta fall efterkomma ryttarens önskan, blott denne förstår att på riktigt sätt göra begripligt för hästen, hfvad han önskar af honom. Ryttaren bör därför iakttaga:
- att alltid behandla sin häst med välvilja
- att aldrig göra något på måfå, utan alltid först göra sig reda för hvad han själf vill, att hästen skall utföra, innan han fordrar något av honom
- att belöning och bestraffning ska ske med urskillning och framförallt i rätt tid, så att hästen erfar, att han vinner på att lyda och förlorar på att göra motstånd
- att genom röst och åtbörder uttrycka lugn och välvilja äfvensom stränghet, när det behöfs, men aldrig ondska eller häftighet.
Jag tänkte att jag skulle läsa igenom de här böckerna som semesterprojekt!
