Humelibumlan
Trådstartare
Hon ska praktisera i ett travstall 4 veckor och den söta tjejen iklädd (vad vi antar vara) det senaste modet inom ridningen, väl sminkad och redo att se vad travet går ut på, besvarar vår fråga om tidigare häst erfarenhet med: Jag har ridit i 20-år…
Underbart tänker man direkt, äntligen har vi en person som har erfarenhet och kunskap och som verkligen kan vara en tillgång i stallet!
Men det blir inte riktigt som vi tänkt oss:
Hon kan inte sätta på täcken, det tar 15 minuter att räkna ut vart ”alla” remmar ska fästas, täcket ramlar sedan av medans hon ”longerar” och snurrar hästen ut i hagen..
Att mocka en box tar henne lika lång tid som det tar oss att mocka 7st var…
Hon tittar med avsmak på fortkörningshuvudlaget och frågar om alla remmar… tyvärr lyssnar hon inte på svaret, men hon har väldigt mycket tips och idéer… Om vad som används inom ridsport och som så klart är jätte snällt och bra… i samma anda förklarar hon hur bra Jaktkandar funkar på heta hästar och kombi bett funkar på hästar som lägger tungan över bettet…
Hon ser inte att hästen hon leder in från hagen är halt, däremot skriker hon högt av fasa när hon förstår att vi faktiskt tänker köra en häst som har slagit upp ett litet sår på kotan och att den inte kommer få vila 3 veckor….
Vilket faktiskt hon vet en häst som fick, med samma skada… faktum är att vad som än felas en häst, har hon minsann haft en häst med liknande skador och högt får vi höra vad de gjorde med det stackars kreaturet!
Vi lämnar stallet i 5 minuter och hon ringer och skriker att en häst slagit upp ett stort kött sår och vi måste ringa veterinären… Efter en vansinnes färd till stallet, konstaterar vi att det stora köttsåret är ett litet balltramp som lätt lagas med lite bomull och jodopox..
Vi ska borsta hästar och oavbrutet orerar hon om hästars mugg, små sår… Men hon missar att en häst fått en kraftig böjsena..
Men rida kan hon ju… Det har hon gjort i 20 år… och rida ska hon få…
Snälla som vi är får hon först rida den snällaste av de alla - Pelle!
Men efter en halvtimme har hon förvandlat Filbunken Pelle, till ett studsande, förvirrat nervvrak med ögon liknande flipperspel!
Hästen är ju knäpp förklarar hon, han är totalt skänkel död, kan inte kort trav, går inte i form och fattar inte vänster galopp på volt…
Hon lyssnar inte på oss när vi förklarar att Pelle är en TRAVHÄST som sprungit in 500 000 kronor i just TRAV!
Istället föreläser hon om vilka hjälptyglar, pessoa bett mm som minsann skulle få Pelle i både form och kort galopp!
I slutet av de 4 veckorna sitter hon iklädd sin killes gamla avlagda mjukisar, en tjock 80-tals tröja, osminkad, med avbrutna naglar och valkar i händerna.. Hon förklarar att hon lärt sig mer på 4 veckor i ett travstall än under de 20-år hon ridit på ridskolan och i stora privat stall..
Varför räknas bara kunskapen i hur länge du ridit? Det säger ju absolut inget om dina hästkunskaper….
Underbart tänker man direkt, äntligen har vi en person som har erfarenhet och kunskap och som verkligen kan vara en tillgång i stallet!
Men det blir inte riktigt som vi tänkt oss:
Hon kan inte sätta på täcken, det tar 15 minuter att räkna ut vart ”alla” remmar ska fästas, täcket ramlar sedan av medans hon ”longerar” och snurrar hästen ut i hagen..
Att mocka en box tar henne lika lång tid som det tar oss att mocka 7st var…
Hon tittar med avsmak på fortkörningshuvudlaget och frågar om alla remmar… tyvärr lyssnar hon inte på svaret, men hon har väldigt mycket tips och idéer… Om vad som används inom ridsport och som så klart är jätte snällt och bra… i samma anda förklarar hon hur bra Jaktkandar funkar på heta hästar och kombi bett funkar på hästar som lägger tungan över bettet…
Hon ser inte att hästen hon leder in från hagen är halt, däremot skriker hon högt av fasa när hon förstår att vi faktiskt tänker köra en häst som har slagit upp ett litet sår på kotan och att den inte kommer få vila 3 veckor….
Vilket faktiskt hon vet en häst som fick, med samma skada… faktum är att vad som än felas en häst, har hon minsann haft en häst med liknande skador och högt får vi höra vad de gjorde med det stackars kreaturet!
Vi lämnar stallet i 5 minuter och hon ringer och skriker att en häst slagit upp ett stort kött sår och vi måste ringa veterinären… Efter en vansinnes färd till stallet, konstaterar vi att det stora köttsåret är ett litet balltramp som lätt lagas med lite bomull och jodopox..
Vi ska borsta hästar och oavbrutet orerar hon om hästars mugg, små sår… Men hon missar att en häst fått en kraftig böjsena..
Men rida kan hon ju… Det har hon gjort i 20 år… och rida ska hon få…
Snälla som vi är får hon först rida den snällaste av de alla - Pelle!
Men efter en halvtimme har hon förvandlat Filbunken Pelle, till ett studsande, förvirrat nervvrak med ögon liknande flipperspel!
Hästen är ju knäpp förklarar hon, han är totalt skänkel död, kan inte kort trav, går inte i form och fattar inte vänster galopp på volt…
Hon lyssnar inte på oss när vi förklarar att Pelle är en TRAVHÄST som sprungit in 500 000 kronor i just TRAV!
Istället föreläser hon om vilka hjälptyglar, pessoa bett mm som minsann skulle få Pelle i både form och kort galopp!
I slutet av de 4 veckorna sitter hon iklädd sin killes gamla avlagda mjukisar, en tjock 80-tals tröja, osminkad, med avbrutna naglar och valkar i händerna.. Hon förklarar att hon lärt sig mer på 4 veckor i ett travstall än under de 20-år hon ridit på ridskolan och i stora privat stall..
Varför räknas bara kunskapen i hur länge du ridit? Det säger ju absolut inget om dina hästkunskaper….
