Jag har cancer

Jag behöver bara skriva av mig lite.

Igår fick jag beskedet som jag på ett sätt vetat om redan sedan Lucia när jag undersöktes första gången. Jag har cancer. Jag är 31 år, nybliven mamma och har bröstcancer.

Jag trodde att jag var förberedd på beskedet. Jag hade redan sett diagnosen på 1177 och redan innan lagt ihop ett och ett, men att öppna dörrarna till hela den här apparaten har varit jobbig. Allas reaktioner när jag har berättat har varit överväldigande. Så mycket stöd och omtanke, men samtidigt många upprörda känslor.

Tårarna har runnit mer eller mindre konstant sedan igår. Det blev inte mycket sömn inatt. Jag har fått sömntabletter som jag ska prova ikväll och hoppas på att få sova. Ångesten, tårarna, tankarna är hemska när det är tyst.

Dottern. 8 månader, och min största skräck just nu är att inte överleva. Då kommer hon aldrig minnas mig. Jag får energi av hennes skratt, hennes bus och hennes leende. Allt känns så overkligt. Kommer jag missa mycket av hennes uppväxt och utveckling på grund av den här helvetessjukdomen? Kommer jag orka ta hand om henne?

Det är läskigt att inte veta hur allt kommer bli. På måndag är det uppstartsmöte på Onkologen. Cellgifter är anhalt 1. Om allt går enligt plan så blir det operation och strålning om kanske ett halvår.

Nyåret känns som allt annat än gott. 2022 kommer bli mitt jobbigaste år hittills.

 

[WS6]

Fina @Marty Stor kram till dig!

 

[AraSlei]

Är så ledsen för din skull @Marty så otroligt orättvist och jävligt livet kan vara.

 

[Saija]

 

[sunday]

Åh nej Blir Så ledsen för din skull. Vad jag önskar att du skulle slippa gå igenom detta

 

[godisklubba]

Vet inte riktigt vad jag ska säga, det känns inte som att ord räcker till. Men jag beklagar förlusten Fy tusan vad livet är orättvist mot dig just nu

 

[Ketrawzc]

 

[manda]

Så himla sorgligt Vad jag ville att ni skulle få ha varandra nu i allt det svåra du och Kimbi. Så vacker hon var.

 

[pepp]

Beklagar
Livet är inte rättvist!

 

[farin]

Livet kan vara så extra överjävligt ibland...
Beklagar dina förluster, din fina Kimbi och hennes föl ❤❤

 

[Honey07]

Beklagar sorgen ❤

 

[rickie]

Beklagar

 

[prinsessfeminist]

Jag är så ledsen för vad du fått gå igenom. Det är verkligen ingen rättvisa här i världen.

Beklagar din stora förlust. En kär vän i så många viktiga år i ditt liv.

 

[sassiball]

 

[Bison]

Livet är så fruktansvärt orättvist
Massa kramar till dig Marty

 

[Marty]

Tack för all omtanke. Jag har inte orkat skriva. Det gör fortfarande så otroligt ont att förlora Kimbi och fölet. Jag förstår inte hur man ska klara av att överleva allt som hänt och händer mig. Ibland önskar jag att allt lidande bara tog slut.

De säger att de fått bort allt. De säger att jag är cancerfri. Cancerfri, och jag kan inte ens glädjas över det. Allt jag kan tänka på är det negativa. Att jag ska få tabletter med cellgifter i ytterligare ett halvår efter strålningen. Att min kropp är förstörd och att det känns som den här resan aldrig kommer ta slut.

Idag började strålningen. 15 doser ska jag få. När andra planerar sina semestrar så är jag fast hemmavid de närmsta tre veckorna. Sjukskrivningen till jobbet är förlängd. Läkarna tycker inte jag ska börja jobba förrän jag ser hur jag reagerar på de nya cellgifterna. Jag som hoppats på att vara tillbaka i augusti. Nu får vi se. Augusti blir det nog inte i alla fall. Kollegorna ska hålla föredrag på en regional konferens om ett digitaliseringsarbete jag genomförde innan föräldraledighet och cancer. Det känns som ett annat liv. Det känns som hela min karriär är förstörd. Har inte jobbat sedan början av april 2021. När jag kommer tillbaka känns det som det jag gjort innan inte kommer spela någon roll. Jag kommer få börja om från noll. Alla chefer har hunnit bytas ut sedan jag gick hem. De känner inte mig. De känner bara en Marty med cancer.

Oturen fortsätter. Unghästen är skadad. Hade det på känn men hade inte möjlighet att åka till veterinären innan Kimbi fölat. Han bråkade när medryttare red. Han visade sig ha känningar i bakknäna. Behandlad nu och ett par veckors rehab väntar innan återbesök. Inget kan bara gå lite smidigt. Jag skulle också behöva ett par månaders rehab. Rehab från livet.

 

[TeamLundVer]

Tack för all omtanke. Jag har inte orkat skriva. Det gör fortfarande så otroligt ont att förlora Kimbi och fölet. Jag förstår inte hur man ska klara av att överleva allt som hänt och händer mig. Ibland önskar jag att allt lidande bara tog slut.

De säger att de fått bort allt. De säger att jag är cancerfri. Cancerfri, och jag kan inte ens glädjas över det. Allt jag kan tänka på är det negativa. Att jag ska få tabletter med cellgifter i ytterligare ett halvår efter strålningen. Att min kropp är förstörd och att det känns som den här resan aldrig kommer ta slut.

Idag började strålningen. 15 doser ska jag få. När andra planerar sina semestrar så är jag fast hemmavid de närmsta tre veckorna. Sjukskrivningen till jobbet är förlängd. Läkarna tycker inte jag ska börja jobba förrän jag ser hur jag reagerar på de nya cellgifterna. Jag som hoppats på att vara tillbaka i augusti. Nu får vi se. Augusti blir det nog inte i alla fall. Kollegorna ska hålla föredrag på en regional konferens om ett digitaliseringsarbete jag genomförde innan föräldraledighet och cancer. Det känns som ett annat liv. Det känns som hela min karriär är förstörd. Har inte jobbat sedan början av april 2021. När jag kommer tillbaka känns det som det jag gjort innan inte kommer spela någon roll. Jag kommer få börja om från noll. Alla chefer har hunnit bytas ut sedan jag gick hem. De känner inte mig. De känner bara en Marty med cancer.

Oturen fortsätter. Unghästen är skadad. Hade det på känn men hade inte möjlighet att åka till veterinären innan Kimbi fölat. Han bråkade när medryttare red. Han visade sig ha känningar i bakknäna. Behandlad nu och ett par veckors rehab väntar innan återbesök. Inget kan bara gå lite smidigt. Jag skulle också behöva ett par månaders rehab. Rehab från livet.

Kram

 

[Luff]

Åh, goe du. Du kommer tillbaka. ❤ Det är skit nu. Inget att hymla om.

 

[Tualma]

Kan bara skicka en kram @Marty. Men jag lovar att det är den varmaste kramen jag kan uppbringa...
Der går. En minut. En stund. En dag i taget... ❤

 

[yamyam]

Önskar jag kunde göra något

 

[Jenka]

Tack för all omtanke. Jag har inte orkat skriva. Det gör fortfarande så otroligt ont att förlora Kimbi och fölet. Jag förstår inte hur man ska klara av att överleva allt som hänt och händer mig. Ibland önskar jag att allt lidande bara tog slut.

De säger att de fått bort allt. De säger att jag är cancerfri. Cancerfri, och jag kan inte ens glädjas över det. Allt jag kan tänka på är det negativa. Att jag ska få tabletter med cellgifter i ytterligare ett halvår efter strålningen. Att min kropp är förstörd och att det känns som den här resan aldrig kommer ta slut.

Idag började strålningen. 15 doser ska jag få. När andra planerar sina semestrar så är jag fast hemmavid de närmsta tre veckorna. Sjukskrivningen till jobbet är förlängd. Läkarna tycker inte jag ska börja jobba förrän jag ser hur jag reagerar på de nya cellgifterna. Jag som hoppats på att vara tillbaka i augusti. Nu får vi se. Augusti blir det nog inte i alla fall. Kollegorna ska hålla föredrag på en regional konferens om ett digitaliseringsarbete jag genomförde innan föräldraledighet och cancer. Det känns som ett annat liv. Det känns som hela min karriär är förstörd. Har inte jobbat sedan början av april 2021. När jag kommer tillbaka känns det som det jag gjort innan inte kommer spela någon roll. Jag kommer få börja om från noll. Alla chefer har hunnit bytas ut sedan jag gick hem. De känner inte mig. De känner bara en Marty med cancer.

Oturen fortsätter. Unghästen är skadad. Hade det på känn men hade inte möjlighet att åka till veterinären innan Kimbi fölat. Han bråkade när medryttare red. Han visade sig ha känningar i bakknäna. Behandlad nu och ett par veckors rehab väntar innan återbesök. Inget kan bara gå lite smidigt. Jag skulle också behöva ett par månaders rehab. Rehab från livet.

Jag förstår att det känns skit, med allt som hänt. Men cancerfri- grattis!