Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Säger också, kolla upp blodsockret! När sambons diabetes typ 1 debuterade gick hen ner ~20kg, var trött och orkeslös, illamående och väldigt törstig.
Eller ja, jag går ner massa i vikt utan att jag vet anledningen. Min viktnedgång har varit ganska drastisk, min omgivning har reagerat och jag äter precis som innan (vegetariskt främst men fisk ibland plus glutenfritt nästan alltid då min partner är glutenintolerant). Nu senast jag vägde mig vägde jag 53kg till 172cm men tror tyvärr jag gått ner ännu mer sen dess.
Har man kollat prolaktinvärdet? Det hade jag nog velat kolla snarast.Förutom vikten är jag även extremt trött, blir snurrig ofta när jag ställer mig upp och får ångest emellanåt. Ångesten funderar jag dock på om den beror på att jag är så orkeslös, jag orkar liksom inte varken fysiskt eller psykiskt.
Jag var hos vårdcentralen och de tog prover på min ämnesomsättning som inte visade något onormalt. Fick en tid i slutet av april men med tanke på att jag går ner så mycket är jag rädd att jag ska ha försvunnit tills dess (). Tänkte därför gå på drop in på vårdcentralen imorgon.
Men vad kan det vara? Jag tänker att jag vill ta tester på typ allt för jag orkar inte ha det såhär längre. Har funderat på om det är något psykiskt, typ stress, men upplever inte att jag var stressad innan jag började må dåligt. Nu blir jag istället stressad för att jag inte orkar göra någonting. Det känns lite svårt att veta vad som är orsak och verkan liksom.
Ledsen om det är lite osammanhängande, ville mest ha lite brainstorming.
Jag hade samma oro som dig,rasade 17 kg från juni till typ september. Hade det jobbigt en period där matlusten försvann,så då kan man ju förstå att jag gick ner i vikt,men sen när jag blev att må bättre och börja äta MYCKET igen så fortsatte jag gå ner i vikt. Nu verkar det tack och lov ha stabiliserats så jag har slutat gå ner, och ligger stadigt på 58 kg till mina 173. Var nere på 53 kg jag med, och då såg jag sjuk ut. Mitt fett lägger sig runt midja och lår,så där var jag "normal " men ansiktet var helt håligt, revbenen stack ut,nyckelbenen och axlarna lika så, och det var inte vackert.Tror det var stress i mitt fall.Tack bra att veta! Och ja, jag är eventuellt () lite väl dramatiskt gällande mitt försvinnande, men det känns lite obehagligt att bara rasa i vikt utan orsak. Men ska be att läkaren kollar så mycket som möjligt så får vi hoppas att det blir någon lösning på det.
Frågan är väl om det är lämpligt att du tränar i "normal" omfattning samtidigt som du rasar i vikt?Jag tränar lika mycket som innan (kanske något mindre
Tusen tack för alla svar, ska svara alla lite mer noggrant sen.
Uppdatering från dagens besök: Läkaren kollade blodvärden och levervärden. Ska gå vidare med fler saker om det inte visar någonting. Upptäckte att jag gått ner ytterligare 2kg Läkaren är väldigt inne på att det är något psykiskt, själv vet jag inte. Känns som att mitt psykiska mående är en följd av att jag inte orkar något fysiskt. Men det är svårt att veta vad som påverkar vad (särskilt när jag inte kan tänka ).
Det där är standard när en kvinna kommer in och är sjuk. Helvete vad förbannad jag blir
Kollade de inte blodsockret? Uppsök annan läkare är mitt tips. Be dem kolla kortisolvärdet med. Många med addison måste äta sjuka mängder för att hålla vikten innan de får diagnos.
Jag kan vittna om att det även är så för män... Försöker verkligen inte dra upp nån genusgrej här, jag bara menar att det är en grej inom vår sjukvård som drabbar oss alla! :/
Vad är IBD? Läkaren sa till mig att jag hade IBS och jag har tappat 15kg i vikt sen jag fick det...IBS i sig ska INTE ge viktnedgång. I så fall som bieffekt till att man äter mindre. Kort sagt är IBS i dagsläget en uteslutningsdiagnos vid magbesvär som inte kan förklaras av någon annan sjukdom.
Möjligen tänker ni på IBD (som kan ge viktnedgång) men även då borde ganska påtagliga magbesvär finnas med i bilden.
Ville bara reda ut begreppen lite
/Läkarkand.
Jag kan vittna om att det även är så för män... Försöker verkligen inte dra upp nån genusgrej här, jag bara menar att det är en grej inom vår sjukvård som drabbar oss alla! :/
Lugnt.. Jag tänker inte att det är nån bra idé med nån genusdebatt i den här tråden, jag bara sa att män är inte fria från att bli åtsagda att "man inbillar sig" eller få förklaringen "stress" oavsett krämpaGoogla "jämställdhet i hälsa och vård" och läs det första resultatet. Det drabbar många, men främst kvinnor.
Ibd är inflammatory bowel disease, alltså till skillnad från ibs en sjukdom som du fått som diagnos. Tex mb crohns och ulcerös kolit är ibd-diagnoser.Vad är IBD? Läkaren sa till mig att jag hade IBS och jag har tappat 15kg i vikt sen jag fick det...
Sa mig tyvärr inte så mycket, men det är inget jag har vad jag vet om.Ibd är inflammatory bowel disease, alltså till skillnad från ibs en sjukdom som du fått som diagnos. Tex mb crohns och ulcerös kolit är ibd-diagnoser.
Med tanke på vad som skrivs i tråden om att kvinnors symtom ofta tillskrivs psykisk orsak är jag oerhört tacksam att jag, där jag bor nu, bara träffat bra läkare på vc. Mina symtom har tagits på allvar vad jag än sökt för och tack vare ena läkaren fick jag en diagnos bara en månad efter att jag sökt första gången.