Jag håller på att försvinna!

[Energi]

Säger också, kolla upp blodsockret! När sambons diabetes typ 1 debuterade gick hen ner ~20kg, var trött och orkeslös, illamående och väldigt törstig.

 

[starcraft]

Ta blodprov som andra nämnt här. Även för sköldkörteln då det kan påverka ämnesomsättningen. Är alla blodprov bra bör du se över din kost, för i så fall får du nog inte i dig tillräckligt. Själv äter jag för lite i perioder utan att tänka på det direkt, men om jag har mycket att göra eller är väldigt trött i perioder glömmer jag av att äta eller orkar inte laga mat på samma sätt, men spontant tycker jag ju att jag äter som jag brukar... Jag åt vegetariskt (lakto-ovo och vissa skaldjur) ett antal år och upplevde precis som du att jag tappade vikt, var konstant trött och hungrig - jag fick inte i mig tillräckligt och rätt trots att jag tyckte jag åt mest hela tiden.

 

[Tassetass]

Säger också, kolla upp blodsockret! När sambons diabetes typ 1 debuterade gick hen ner ~20kg, var trött och orkeslös, illamående och väldigt törstig.

Min karl gick ner kanske 5-6 kg, var uppe och kissade på nätterna och var lite trött, i övrigt märktes ingenting. Jävligt lurig sjukdom, det där.

 

[DazKanin]

Hej,
När jag höll på att gå in i väggen för några or sedan så föll jag i vikt typ 10 kg på 3 månader. Har du haft är i en stressig period?

 

[em-pirre]

1. Eller ja, jag går ner massa i vikt utan att jag vet anledningen. Min viktnedgång har varit ganska drastisk, min omgivning har reagerat och jag äter precis som innan (vegetariskt främst men fisk ibland plus glutenfritt nästan alltid då min partner är glutenintolerant). Nu senast jag vägde mig vägde jag 53kg till 172cm men tror tyvärr jag gått ner ännu mer sen dess.

Förutom vikten är jag även extremt trött, blir snurrig ofta när jag ställer mig upp och får ångest emellanåt. Ångesten funderar jag dock på om den beror på att jag är så orkeslös, jag orkar liksom inte varken fysiskt eller psykiskt.

Jag var hos vårdcentralen och de tog prover på min ämnesomsättning som inte visade något onormalt. Fick en tid i slutet av april men med tanke på att jag går ner så mycket är jag rädd att jag ska ha försvunnit tills dess (). Tänkte därför gå på drop in på vårdcentralen imorgon.

Men vad kan det vara? Jag tänker att jag vill ta tester på typ allt för jag orkar inte ha det såhär längre. Har funderat på om det är något psykiskt, typ stress, men upplever inte att jag var stressad innan jag började må dåligt. Nu blir jag istället stressad för att jag inte orkar göra någonting. Det känns lite svårt att veta vad som är orsak och verkan liksom.

Ledsen om det är lite osammanhängande, ville mest ha lite brainstorming.

Har man kollat prolaktinvärdet? Det hade jag nog velat kolla snarast.

 

[Fibusen]

Tack bra att veta! Och ja, jag är eventuellt () lite väl dramatiskt gällande mitt försvinnande, men det känns lite obehagligt att bara rasa i vikt utan orsak. Men ska be att läkaren kollar så mycket som möjligt så får vi hoppas att det blir någon lösning på det.

Jag hade samma oro som dig,rasade 17 kg från juni till typ september. Hade det jobbigt en period där matlusten försvann,så då kan man ju förstå att jag gick ner i vikt,men sen när jag blev att må bättre och börja äta MYCKET igen så fortsatte jag gå ner i vikt. Nu verkar det tack och lov ha stabiliserats så jag har slutat gå ner, och ligger stadigt på 58 kg till mina 173. Var nere på 53 kg jag med, och då såg jag sjuk ut. Mitt fett lägger sig runt midja och lår,så där var jag "normal " men ansiktet var helt håligt, revbenen stack ut,nyckelbenen och axlarna lika så, och det var inte vackert.Tror det var stress i mitt fall.

 

[ameo]

Jag tränar lika mycket som innan (kanske något mindre

Frågan är väl om det är lämpligt att du tränar i "normal" omfattning samtidigt som du rasar i vikt?
Kanske bör du hålla igen lite på träningen tills du fått svar på vad problemet är, tänker jag. Så att den energi du får i dig via maten går till att hålla dig välmående.

 

[Stalone]

Tusen tack för alla svar, ska svara alla lite mer noggrant sen.

Uppdatering från dagens besök: Läkaren kollade blodvärden och levervärden. Ska gå vidare med fler saker om det inte visar någonting. Upptäckte att jag gått ner ytterligare 2kg Läkaren är väldigt inne på att det är något psykiskt, själv vet jag inte. Känns som att mitt psykiska mående är en följd av att jag inte orkar något fysiskt. Men det är svårt att veta vad som påverkar vad (särskilt när jag inte kan tänka ).

 

[Sezziyanen]

Du kan väl även sålänge testa att äta mer, bra energirik mat också? Du kanske kan få lite energikick av det åtminstone. Det är svårt att prata med läkare, och det känns ofta som att det lätt hamnar på att "det är stress", dock förstås utan något som helst förslag eller plan på vad man faktiskt ska göra åt det hela.

Tänkte mest på det du säger att du känner att det psykiska måendet kommer av att du inte orkar mkt fysiskt. Testa ät mer, och se till att tvinga dig till att sova mycket (minst 8 timmar) varje natt vid samma tider. Det är iaf nått konkret du kan göra direkt som inte skadar och enbart kan hjälpa dig med orken, om det nu (åtminstone delvis) kan vara stressrelaterat eller mentalt så.

 

[SiZo]

Tusen tack för alla svar, ska svara alla lite mer noggrant sen.

Uppdatering från dagens besök: Läkaren kollade blodvärden och levervärden. Ska gå vidare med fler saker om det inte visar någonting. Upptäckte att jag gått ner ytterligare 2kg Läkaren är väldigt inne på att det är något psykiskt, själv vet jag inte. Känns som att mitt psykiska mående är en följd av att jag inte orkar något fysiskt. Men det är svårt att veta vad som påverkar vad (särskilt när jag inte kan tänka ).

Det där är standard när en kvinna kommer in och är sjuk. Helvete vad förbannad jag blir

Kollade de inte blodsockret? Uppsök annan läkare är mitt tips. Be dem kolla kortisolvärdet med. Många med addison måste äta sjuka mängder för att hålla vikten innan de får diagnos.

 

[Sezziyanen]

Det där är standard när en kvinna kommer in och är sjuk. Helvete vad förbannad jag blir

Kollade de inte blodsockret? Uppsök annan läkare är mitt tips. Be dem kolla kortisolvärdet med. Många med addison måste äta sjuka mängder för att hålla vikten innan de får diagnos.

Jag kan vittna om att det även är så för män... Försöker verkligen inte dra upp nån genusgrej här, jag bara menar att det är en grej inom vår sjukvård som drabbar oss alla! :/

 

[Modest]

Jag kan vittna om att det även är så för män... Försöker verkligen inte dra upp nån genusgrej här, jag bara menar att det är en grej inom vår sjukvård som drabbar oss alla! :/

Det finns statistik på att kvinnors symtom tyvärr oftare tillskrivs psykisk genes jämfört med mäns. Kan tyvärr inte källhänvisa själv då jag hörde det på en föreläsning, men det går säkert att googla om intresse finns.

 

[Kilauea]

Med tanke på vad som skrivs i tråden om att kvinnors symtom ofta tillskrivs psykisk orsak är jag oerhört tacksam att jag, där jag bor nu, bara träffat bra läkare på vc. Mina symtom har tagits på allvar vad jag än sökt för och tack vare ena läkaren fick jag en diagnos bara en månad efter att jag sökt första gången.

 

[TheRedLightning]

IBS i sig ska INTE ge viktnedgång. I så fall som bieffekt till att man äter mindre. Kort sagt är IBS i dagsläget en uteslutningsdiagnos vid magbesvär som inte kan förklaras av någon annan sjukdom.
Möjligen tänker ni på IBD (som kan ge viktnedgång) men även då borde ganska påtagliga magbesvär finnas med i bilden.

Ville bara reda ut begreppen lite

/Läkarkand.

Vad är IBD? Läkaren sa till mig att jag hade IBS och jag har tappat 15kg i vikt sen jag fick det...

 

[Energi]

Jag kan vittna om att det även är så för män... Försöker verkligen inte dra upp nån genusgrej här, jag bara menar att det är en grej inom vår sjukvård som drabbar oss alla! :/

Googla "jämställdhet i hälsa och vård" och läs det första resultatet. Det drabbar många, men främst kvinnor.

 

[Sezziyanen]

Googla "jämställdhet i hälsa och vård" och läs det första resultatet. Det drabbar många, men främst kvinnor.

Lugnt.. Jag tänker inte att det är nån bra idé med nån genusdebatt i den här tråden, jag bara sa att män är inte fria från att bli åtsagda att "man inbillar sig" eller få förklaringen "stress" oavsett krämpa

 

[Kilauea]

Vad är IBD? Läkaren sa till mig att jag hade IBS och jag har tappat 15kg i vikt sen jag fick det...

Ibd är inflammatory bowel disease, alltså till skillnad från ibs en sjukdom som du fått som diagnos. Tex mb crohns och ulcerös kolit är ibd-diagnoser.

 

[TheRedLightning]

Ibd är inflammatory bowel disease, alltså till skillnad från ibs en sjukdom som du fått som diagnos. Tex mb crohns och ulcerös kolit är ibd-diagnoser.

Sa mig tyvärr inte så mycket, men det är inget jag har vad jag vet om.

 

[Stalone]

Uppdatering: påväg till akuten nu. Har känts som jag ska svimma så fort jag reser på mig idag och somnar nästan till konstant vad jag än gör. Känner mig helt väck. Hoppas de hittar något, känns obehagligt det här.

 

[athena_arabians]

Med tanke på vad som skrivs i tråden om att kvinnors symtom ofta tillskrivs psykisk orsak är jag oerhört tacksam att jag, där jag bor nu, bara träffat bra läkare på vc. Mina symtom har tagits på allvar vad jag än sökt för och tack vare ena läkaren fick jag en diagnos bara en månad efter att jag sökt första gången.

Och jag hade inte sådan tur. Min diagnos fördröjdes 6 mån pga att en läkare (manlig) vägrade lyssna på mig när jag sa att mina symptom inte var min magkatarr trots att jag haft den länge, visste hur den kändes och medicinen mot magkatarr hjälpte inte. Visst, jag berättade inte om det "pinsamma" symptomet eftersom det kändes pinsamt och läkaren visade med all kraft att jag var korkad som ens försökte säga att det inte var magkatarr. Jag älskar dock den AT-läkare jag kom till när det blev ohållbart (också manlig) som direkt sa att det här är inget vi klarar av på en vårdcentral. Remissen till mag-tarm gick igenom direkt.

Jag förstår att läkare tvingas lyssna på mycket som är irrelevant. Genomgående för de läkare jag träffat på vårdcentralen är att de verkligen behöver bli bättre på att lyssna på sina patienter. Jag har aldrig blivit ifrågasatt när jag varit under vård av läkare med annan specialitet än allmänläkare. Jag har också hört om alldeles för många kvinnor som blivit bortviftade av vården om att det är något psykiskt eller iaf inte något allvarligt när det verkligen varit fråga om allvarliga sjukdomar. Min mor är en av dem, när de upptäckte att hon hade hypotyreos hade hon kanske överlevt 6 månader till utan behandling. Den manliga vårdcentralsläkaren hade mer eller mindre tyckt att det var inbillning.