S
Ska_vi
jag och min sambo har haft planer på att köpa egen gård men tyvärr blev det inte så pga av lite olika omständigheter och vi bor kvar på ett ställe i norra sverige och har hästen uppstallas hos en granne.
jag har stått i de stallet i lite mer än ett år och jag och stallägaren är vänner sedan 6 år tillbaka och jag gjorde verkligen ett misstag när jag trodde att det skulle fungera att ha min häst där. när jag flyttade dit så lät allt så hemskt lättsamt och jag behövde inte hjälpa till med några fodringar, utslätt och insläpp för de hade ju dom löst innan jämt innan jag kom dit och det kändes skönt för mig med och jag erbjöd bara att jag gärna hjälper till vid tillfällen dom vill åka bort eller helt enkelt va lediga. det är alltså bara jag, stallägare och två av hennes småsyskon
man skulle väl kunna säga att läget just nu inte är ett dugg som jag trodde. Det började redan efter några månader då jag fick sms om att stallägarens lillasyster tyckte att jag mockade deras boxar för dåligt dom dagarna dom bett mig om hjälp och jag tog givetvis väldigt illa upp för jag har aldrig fått några klagomål sedan innan och sa bara att de kanske va bättre att var och en sköter sitt så slipper dom va missnöjda men de ville dom inte heller utan sa att dom inte menade de så allvarligt. jag grät en skvätt på kvällen och tänkte att ja ja det ordnar sig men de har snarare blivit värre. det har blivit att jag hjälpt till mer och mer och just nu hjälper jag till med nästintill hälften och var och varannan vecka får jag sms med små gliringar om saker lillasystern anser att jag gör fel. som att kardborret på täcket i bogen va lite snett påsatt och att katterna hade fått för mycket mat en dag...
det har egentligen ingenting med hästarna i sig att göra utan det snurrar mest runt om andra små saker runt omkring.
det räcker att jag glömmer någonting en gång så måste hon va där och hugga direkt och den här sms terron verkligen äter upp mig. jag bad om att vi skulle ha ett stallmöte redan efter insidenten med mockningen så dom kunde lägga fram precis hur dom vill ha allt så jag slipper va orolig över att det blir fel men det ville dom inte utan prtatar bara bort att det inte är så allvarligt. droppen va nu för en månad sedan då jag fick ett sms om att jag va tvungen att börja hjälpa till med kvällen för att lillasystern tyckte det va orättvisst att jag bara hade morgon. trots att jag frågade för två månader sedan vilka pass som passade bäst att jag tog och det va då morgonen eftersom dom jobbar och jag är hemma och är sjukskriven. summan av det hela är att jag går runt med känslan av att jag gör fel precis hela tiden och hur jag än gör så slutar det med att de blir fel.
när jag säger att jag vill att dom pratar med mig om det är något istället så jag slipper få allt på sms så tycker dom bara att jag överreagerar och att dom måste få informera mig om vad dom tycker jag gör fel
jag vill jättegärna hjälpa till men de är så himla tråkigt när det alltid är fel och jag vill verkligen inte behöva flytta då närmasta stall ligger 5 mil bort från vårt hus
men vad tusan ska jag göra. jag mår verkligen inte bra och stallägaren verkar inte alls förstå hur jobbigt jag tycker att de är utan kör bara på och har fullt upp med sitt egna. så snälla ge mig lite hopp om att de kan bli bättre!
jag har stått i de stallet i lite mer än ett år och jag och stallägaren är vänner sedan 6 år tillbaka och jag gjorde verkligen ett misstag när jag trodde att det skulle fungera att ha min häst där. när jag flyttade dit så lät allt så hemskt lättsamt och jag behövde inte hjälpa till med några fodringar, utslätt och insläpp för de hade ju dom löst innan jämt innan jag kom dit och det kändes skönt för mig med och jag erbjöd bara att jag gärna hjälper till vid tillfällen dom vill åka bort eller helt enkelt va lediga. det är alltså bara jag, stallägare och två av hennes småsyskon
man skulle väl kunna säga att läget just nu inte är ett dugg som jag trodde. Det började redan efter några månader då jag fick sms om att stallägarens lillasyster tyckte att jag mockade deras boxar för dåligt dom dagarna dom bett mig om hjälp och jag tog givetvis väldigt illa upp för jag har aldrig fått några klagomål sedan innan och sa bara att de kanske va bättre att var och en sköter sitt så slipper dom va missnöjda men de ville dom inte heller utan sa att dom inte menade de så allvarligt. jag grät en skvätt på kvällen och tänkte att ja ja det ordnar sig men de har snarare blivit värre. det har blivit att jag hjälpt till mer och mer och just nu hjälper jag till med nästintill hälften och var och varannan vecka får jag sms med små gliringar om saker lillasystern anser att jag gör fel. som att kardborret på täcket i bogen va lite snett påsatt och att katterna hade fått för mycket mat en dag...
det har egentligen ingenting med hästarna i sig att göra utan det snurrar mest runt om andra små saker runt omkring.
det räcker att jag glömmer någonting en gång så måste hon va där och hugga direkt och den här sms terron verkligen äter upp mig. jag bad om att vi skulle ha ett stallmöte redan efter insidenten med mockningen så dom kunde lägga fram precis hur dom vill ha allt så jag slipper va orolig över att det blir fel men det ville dom inte utan prtatar bara bort att det inte är så allvarligt. droppen va nu för en månad sedan då jag fick ett sms om att jag va tvungen att börja hjälpa till med kvällen för att lillasystern tyckte det va orättvisst att jag bara hade morgon. trots att jag frågade för två månader sedan vilka pass som passade bäst att jag tog och det va då morgonen eftersom dom jobbar och jag är hemma och är sjukskriven. summan av det hela är att jag går runt med känslan av att jag gör fel precis hela tiden och hur jag än gör så slutar det med att de blir fel.
när jag säger att jag vill att dom pratar med mig om det är något istället så jag slipper få allt på sms så tycker dom bara att jag överreagerar och att dom måste få informera mig om vad dom tycker jag gör fel
jag vill jättegärna hjälpa till men de är så himla tråkigt när det alltid är fel och jag vill verkligen inte behöva flytta då närmasta stall ligger 5 mil bort från vårt hus
men vad tusan ska jag göra. jag mår verkligen inte bra och stallägaren verkar inte alls förstå hur jobbigt jag tycker att de är utan kör bara på och har fullt upp med sitt egna. så snälla ge mig lite hopp om att de kan bli bättre!
