Jag är tillsammans med en valack...

[anonononymom]

...vilket kanske inte är så roligt som det låter.

För snart två år sen träffade jag mannen med stort M för mig. Han är underbar och vi passar verkligen ihop. Det är han och jag. Ganska tidigt pratade vi om barn. Jag vill ju ha barn i framtiden.

Han har två sedan tidigare - med två olika mammor. Sedan relativt ung ålder (vi är idag 32 och 42 år gamla). När han då var yngre kände han att han inte ville ha fler barn och steriliserade sig därför. Han berättade dock att han på senare år ändrat sig och känner att han gärna vill ha fler barn om han känner att han är med någon som det håller med. Därför valde jag att stanna med honom också, för det kändes så rätt i övrigt.

Men det här gnager i mig nu. Vi pratar om det ibland, och han pratar ofta om "när vi får barn" och vi är ju på samma linje. Men vad har vi för alternativ?

Som jag förstått det på googling så är våra alternativ som följer:
1) Man kan försöka återställa honom. Dock mindre chans ju längre tiden går, men kanske 25-50% som minst, om jag förstått det rätt. (Kostar -? Verkar olika i olika landsting, jag bor i Stockholm)
2) Provrörsbefruktning.(Man kan ta ut spermier från hans bitestiklar som jag förstått det) Gissar på egen bekostnad eftersom han gjort valet?
3) Åka till Danmark typ - han blir inte biologisk pappa men pappa på alla andra sätt.

Vem vänder man sig till i första hand? Är det någon här som har erfarenhet av sånt här - egen eller andra hand?

Mesta tankarna kom upp när hans syster blev gravid för ett tag sen, efter en kort tid med sin kille. Hon har verkligen velat ha barn länge och jag unnar henne verkligen det. Men just då kändes det lite orättvist.

Men ibland blir jag lite ledsen på livet. När jag äntligen träffar HONOM efter MÅNGA års singelliv, så ska det vara problem med detta istället.

(I övrigt är allt jättebra, vi har precis fått den bostad vi vill ha, det funkar toppen med hans befintliga söner och sådär...)

Vad jag vet så är jag fertil och funktionsduglig.

Skriver anonymt och hoppas på att allsmäktiga buke kan komma med lite råd och erfarenheter till mig...

 

[Sol]

Sv: Jag är tillsammans med en valack...

Man borde väl kunna få hjälp vidare från sin vårdcentral? De kan remittera vidare till en urolog(?) som kan se över detta med att återställa honom.

 

[Tingeling]

Sv: Jag är tillsammans med en valack...

Har ingen egen erfarenhet, men rent spontant tycker jag nog att ni ska försöka återställa honom i första hand. Sedan får man väl ta det därifrån med hjälp av er läkare?

 

[Vogue]

Sv: Jag är tillsammans med en valack...

Hade försökt återställa honom i första hand!

 

[Petruska]

Sv: Jag är tillsammans med en valack...

Hur ställer han sig själv till möjligheten att få barn? Tänker han sig ens biologiska barn?

Det verkar lite konstigt att hela buke enas om att han bör försöka få bli återställd, om han själv inte är på det spåret, menar jag.

 

[Vogue]

Sv: Jag är tillsammans med en valack...

Han berättade dock att han på senare år ändrat sig och känner att han gärna vill ha fler barn om han känner att han är med någon som det håller med.

Vi pratar om det ibland, och han pratar ofta om "när vi får barn"

TS man vill ju tydligt ha barn!

 

[Petruska]

Sv: Jag är tillsammans med en valack...

Javisst, men hur tänker han kring resten. Det var det jag frågade.

Därav formuleringar som "möjligheten att få barn" och "biologiska barn".

 

[Lejonelle]

Sv: Jag är tillsammans med en valack...

Det verkar lite konstigt att hela buke enas om att han bör försöka få bli återställd, om han själv inte är på det spåret, menar jag.

Hur menar du? Skulle han själv ha något att säga till om när buke är överens?

 

[anonononymom]

Sv: Jag är tillsammans med en valack...

Han verkar öppen för alla tre alternativ. Vid något tillfälle så verkade han dock mer inne på alternativ tre, eftersom han har ett syndrom(låter dock större än det är, dock har han behövt operera hjärtat) som kan vara genetiskt. Däremot har de ju letat efter den genetiska biten hos honom utan att hitta och tycker ju inte ens att hans söner behöver testa sig så...

Jag tänker att vill vi ha mer än ett barn så känns ju återställning smidigast. Förutsatt att han vill genomgå det såklart.

Sen är jag sån som analyserar så mkt. Ett Danmarkbarn ex, har det rätt att veta att han inte är biologisk även om han är pappa på alla andra sätt? Hur blir det i farmor/farfars ögon? Lika mkt värt som de biologiska? Fast det absolut viktigaste för barn är nog ändå att vara önskade och älskade. Och det kommer det/de definitivt att vara!

Det som bär mig emot ur egoperspektiv i alt 3, är ju att det är honom jag vill ha barn med. Det är ju honom jag älskar. Men jag måste kanske släppa på den biologiska fixeringen. För den är kanske inte så viktig.

 

[Enya]

Sv: Jag är tillsammans med en valack...

Jag har egentligen ingen åsikt om vilket som är bäst för er, i mina ögon skulle alla tre alternativ funka lika bra, tror jag.

Jag tänkte bara inflika i det där med biologiskt och farmor/farfar grejen du skrev.
Min dotter är inte min mans biologiska barn. Jag fick henne med en annan man efter hans död och blev egentligen inte gravid långt efter honom. Hans mamma anser dock till 100% att hon är min dotters farmor trots att hennes son dog innan hon blev till. För henne är det absolut ingen skillnad och hon sa att det lika väl skulle kunna vara hans barn i alla fall. Jag kan inte tala för alla svärföräldrar givetvis, men jag tror många människor tänker som hon gör Så jag tror inte du behöver oroa dig för den biten.

 

[Kattennizze]

Sv: Jag är tillsammans med en valack...

Jag hade valt donator, eftersom det är enklast och det genetiska inte spelar någon som helst roll för mig. Däremot är jag inte så säker på det där med återställning, verkar vara rätt krångligt så då hade jag gjort IVF.

 

[mino]

Sv: Jag är tillsammans med en valack...

Delvis KL
Provrörsbefruktning (IVF) behövs ju inte, det räcker med insemination så länge TS är fertil. Som svenskt par får man dessutom göra detta i Sverige och behöver inte åka till Danmark, det är bara som ensamstående man inte har laglig rätt till insemination i Sverige. Möjligtvis kan reglerna vara annorlunda för ett par där ena parten har barn och tagit beslutet att sterilisera sig. Vad det gäller vilket man ska välja så tror jag därför att det bästa är att diskutera alternativen, kostnader, fysiska men, osv med en fertilitetsklinik. Att bebisen skulle bli mindre älskad tror jag inte man ska oroa sig för alls.

 

[Hellas]

Sv: Jag är tillsammans med en valack...

Allt beror väl på hur viktigt det är för er med en genetisk koppling. För mig personligen är det jätteviktigt och jag hade aldrig velat ha barn om inte min man kunde vara genetisk pappa. För andra är det inte viktigt alls. Där måste man känna inom sig. Man kan också fundera över det blivande barnet och hans eller hennes rätt att känna till sitt ursprung. Den svenska lagstiftningen bygger på att barn som har kommit till med donerade könsceller (dvs. ägg eller spermier) har rätt att få veta donatorns identitet när de är mogna nog. Det bygger dock på att föräldrarna berättar för barnet om dess tillkomst, vilket undersökningar tyder på att många struntar i. Man får liksom fundera över hur man ser på det där. Om man väljer donerade spermier så får man vara beredd på hur man ska ta upp det med sitt barn och på de frågor och funderingar som detta kan ge upphov till. Kanske att barnet rentav vill söka upp sin genetiska far.

Som någon annan sade kan par göra insemination/IVF i Sverige med donerade spermier. Men det brukar vara hyfsat långa köer även om det kan variera från landsting till landsting. Det är brist på donerad sperma.

Åker man till Danmark går det snabbare, men då får man betala själv. Där kan man välja mellan en anonym donator eller en donator som barnet kan få veta identiteten på. Det sistnämnda är dyrare tror jag.

Skulle inte det inte vara vettigt att din man börjar prata med en läkare för att undersöka förutsättningarna för att återställa honom alternativt att ta ut spermier på annat sätt, så som man ju gör med ryggmärgsskadade? Om det går att få ett barn där ni båda är genetiska föräldrar är det ju enklare på sätt och vis, eftersom det ger upphov till färre frågor av ovan beskrivet slag.

 

[anonononymom]

Sv: Jag är tillsammans med en valack...

Åker man till Danmark går det snabbare, men då får man betala själv. Där kan man välja mellan en anonym donator eller en donator som barnet kan få veta identiteten på. Det sistnämnda är dyrare tror jag.

Jag är inte säker på att vi inte behöver betala här i Sverige heller i och med att han har valt bort det själv? Men å andra sidan har jag inte valt bort det.

Sen angående genetiskt så är jag jättekluven. För jag vill ju verkligen i hjärtat att han ska vara pappa på alla sätt. Men samtidigt så kanske det biologiska egentligen inte är så viktigt. För jag är helt säker på att han kommer vara pappa på alla sätt ändå. Det var ju han som kom med det alternativet. För honom är det inte viktigt att vara biologisk pappa...

Men det känns också som du säger som det följer med så många frågetecken med en donator.

Så det är en fertilitetsklinik vi borde vända oss till - direkt, eller via vårdcentral? Kan ju ringa vårdguiden och fråga lite också såklart.. Tack för era svar och tankar.

 

[Hellas]

Sv: Jag är tillsammans med en valack...

Om ni är intresserade av att din man ska återställas är det förmodligen en urolog ni ska börja med. Om det funkar så behöver ni ju inte göra något annat sedan än att ligga med varandra Även om ni inte vill gå den vägen utan i stället försöka få fram spermier med assistans skulle jag tro att man kan börja i den änden men där är jag mer osäker.

Om ni vill gå direkt på donatorinsemination skulle jag tro att ni kan ringa en klinik direkt. Om de kräver remiss från VC så lär de säga det. Men jag vet inte varför det skulle krävas. Det är ju inget mysterium varför det inte blir barn i ert fall.