Jag är tillbaka =D (Snälla läs)

[Matilda_o_Bonita]

Sv: Jag är tillbaka =D (Snälla läs)

Det låter som att du menar Charolais eller Blonde Aqvitaine. Stora vita/creamfärgade kor, både med och utan lockar i pannan.

 

[Norrlänning]

Sv: Jag är tillbaka =D (Snälla läs)

Hej!
Nu har jag lite frågor. Kossorna hos bonden här hemma är av lite diverse raser. En del av dem är korsningar antar jag.
Jag har lyckats lista ut en del:
Blonde - Han har massa såna gula saker. Den gamla tjuren var också blonde
Charolais - Som sagt tjuren är challe
Simmental - En simmental har vi. Om deninte är en hereford, men det tror jag inte. Jag kallar den för "snäll-kon" för hon är så himla snäll och så har hon en geniknöl på huvudet som hon vill att man ska klia på
Limousine - Såna helbruna saker
SRB - Alltså hon ser ut som en äkta mjölkkossa, bara mindre juver och lite högre än snittet.

Men sen kommer problemet - det finns en hög kossor, sökert korsningar, som jag inte förstår vad de är för något.
1. Vit kossa med svart mule
2. Mörkgrå kossa med svart mule
3. Skimmelfärgad kossa med svart mule

Vadan är dessa för kossor? Kan tillägga att de gråa kossorna är lite halvgalna och rätt aggresiva.

Vit kossa med svart mule - fjällko
Mörkrå med svart mule - Jersey (jättefina 9
Simmelfärgad med svart mule - fjällko

Det gissar jag på.

 

[Norrlänning]

Sv: Jag är tillbaka =D (Snälla läs)

Sen vill jag bara skriva om att ha kor/tjurar/kvigor tillsammans med hästar.
Var försiktiga! Bäst om dom är avhornade!
En bekant fick sin häst uppsprättad i magen av en HLC! Deras vassa horn är inte att leka med!

 

[Matilda_o_Bonita]

Sv: Jag är tillbaka =D (Snälla läs)

Jo, har också hört hemska historier om vad kohorn orsakaf för skador, både på andra nötkreatur och på andra djur. Dock är alltid våra kor hornlösa, och om vi någon gång skulle köpa någon med horn så ser vi till att den är ordentligt snäll. Det finns inget värre än en förbannad ko/tjur/kviga som kommer farande med hornen i högsta hugg.

 

[Tramptass]

Sv: Jag är tillbaka =D (Snälla läs)

Intressant tråd. Speciellt där du går in och "bedömer" de olika raserna. För att vara extra nyfiken.. Vad grundar du det på?

Om jag går till mig själv och mina erfarenheter så kan jag säga att:
Charolais: Mycket lugna och trevliga djur, kan ge stora kalvar vilket är en nackdel.
Hereford: Även det är lugna och trevliga djur. Brukar inte ge några större problem med kalvningar.
Simmental: Lömska!!! (Gammelkorna är hemska )
Angus: Skulle aldrig få kliva in på min gård. Elaka eländen med kort stubin
Blonde: Vackra. Har två korsningar hemma på gården och just dom två är otroligt kloka.
HC: Antingen trevliga eller inte. Har inte träffat någon med ett mellanläge. Dom är känsliga för att man inkräktar på deras revir.

(Mjölkras...SRB mina )

Fördelen om dom har horn och är arga är att man har mer att smälla till på (vistas aldrig med tjurarna utan ett kort järnrör) än om dom är hornlösa. Nackdelen med horn är att spetsarna kan ta sig så mycket längre in. (Gå in mellan revbenen och punktera en lunga tex).
Om jag ska vara lite estetisk så tycker jag att horn är en väldigt vacker prydnad

 

[Matilda_o_Bonita]

Sv: Jag är tillbaka =D (Snälla läs)

När jag gör mina "bedömningar" grundar jag det på egna erfarenheter. Vi har hållit på med nötkreatur i 9 år (snart 10) och har hela tiden haft Angus. Andledningen till att Angus ofta framstår som ilskna och hemska är att dom kommer från Scottland där dom gått fria över stora ytor, men när som sen kom hit till Sverige, så stängde vi in dom i små stall som vi alltid gjort med våra kor. Med tanke på vilken enorm omställning det var för dom så kan jag förstå deras reaktion. Men visst kan jag hålla med om att dom har mer temperament än andra raser. Men först och främst ska man komma ihåg att djuren blir vad man gör dom till. Är man själv lättretad och en ganska hetsig människa i sigsjälv så får man ofta hetsiga och småvilda djur, men är man själv lugn och fredlig så blir ofta djuren väldigt lugna och trygga. Sådan människa, sådant djur. Ett gammalt ordspråk som verkligen stämmer. Djuren följer oss mycket mer än vi tror. Är flockledaren stressad smittar det av sig på dom övriga i flocken också.

Givetvis finns det undantag och avvikelser i alla raser, oavsett precis som med vilka andra djur som hälst. En del är lugnare än genomsnittet medan andra är riktiga rötägg som får gå till slakt på grund av sitt farliga temperament.

När vi avlar så utgår vi mycket efter temperament. Att ha både lugna kor och en lugn tjur har stor betydelse, lika mycket som det spelar roll hur dom är byggda. Nu är vår Angustjur mycket välstammad och både han och hans far har fått en rad olika priser och båda har champion vs reservchampion titlar. Men å andra sidan har alla förfäderna och djur i rakt nedstigande led också haft mycket gott temperament.

Vi har varit runt i många olika besättningar och träffat både trevliga och mindre trevliga djur.

 

[Tramptass]

Sv: Jag är tillbaka =D (Snälla läs)

Jag var bara allmänt nyfiken då jag själv håller på med "nötter".

Började med charolais men har sedan några år tillbaka avlat på hereford främst för kalvningarna men är otroligt sugen på att återgå till charolais igen. Sen är det även för oss en självklarhet att ha med tempramentet i en bedömningspunkt när vi ser ut nya rekryteringsdjur, vem 17 vill frivilligt avla vidare på dåligt lynne eller dålig tillväxt?

Roligt att ni lyckas bra i avelsarbetet.

 

[Matilda_o_Bonita]

Sv: Jag är tillbaka =D (Snälla läs)

Vi har varit runt på en hel del utställningar runt om, både i Danmark och Sverige och jag måste tyvärr säga att, framförallt vi i sverige, har blivit allt för dåliga på att slakta bort dom djur som har lynnesfel eller är allmänt svårhanterliga. Nu säger jag inte att alla har djur med lynnesfel, men jag tycker att det blir mer och mer vanligt. Nu vet jag inte vad du definjerar (stavas?) som lynnesfel, men i mina öron så är lynnesfel när djuret är övervägande mer ilsken/aggressiv än dom andra djuren i flocken. Jag tycker att det är en del som ofta har en eller ett par djur i sin besättning som är sånna "kom hit så ska jag smälla till dig" djur, men att ägaren undviker att slaka bort dom bara på grund av att dom ger bra kalvar/mjölkar bra. Även om folk i allmänhet ibland tänker att det inte kommer att föras vidare till avkomman så kan man faktiskt märka det rätt tydligt, påde på kalvarna och "barnbarnen". När man går på utställningarna är det ganska lätt att se vad djuren haft för temperament på sina föräldrar. Dom som sparkar mer, är mer "vildsinta" etc brukar ibland ha haft antingen mamman eller pappan som haft ett svagt eller mer påtagligt lynnesfel. Tyvärr bedömmer inte domarna temperamentet så värst mycket, vilket jag tycker är synd eftersom att framförallt tjurar som fått många priser, men samtidigt har ett lynnesfel fortsätter gå i avel och därmed förs det dåliga temperamentet vidare.
Däremot tycker jag att danskarna är betydligt bättre på att avla fram fina djur med bra temperament.

 

[Hajjen]

Sv: Jag är tillbaka =D (Snälla läs)

shit! 1 ton! Ojojoj!!

Grattis! =)

 

[Tramptass]

Sv: Jag är tillbaka =D (Snälla läs)

Med dåligt lynne så menar jag djur som är lömska, elaka etc. Dvs har ett humör som inte är särskilt stabilt.
Vi har för tillfället en i besättningen som ska i väg med nästa slaktleverans. Hon var jättesnäll tills hon fick kalv men efter det så blev hon väldigt egensinnig och sprang emot folk som passerade utanför hagen. Kalven kommer inte att få gå i avel utan födas upp som slaktnöt. Sen kan jag med 99% säkerhet säga att det "slog runt" för henne när hon fick kalven för andra djur med samma stam har inte visat några sådana anlag. (Som sagt, undantag finns det alltid!)

Jag kan bara komma på en besättning som jag har varit i som behållt dåliga djur av anledningen att dom mjölkar bra, en annan som jag var i hade stnhård utslagning på alla djur som öht lyfte på benet utan vidare.

Kan hålla med på domarna borde beakta tempramentet. 700 kg nöt på dåligt humör är inte att leka med. :smirk:

Jag vet att det finns seminörer som har vägrat att seminera kor som har en viss tjur i blodet för att han har gett lite "lättfotade" avkommor. Det resonemanget kanske borde föras ut och bli större i allmänhet?

 

[Matilda_o_Bonita]

Sv: Jag är tillbaka =D (Snälla läs)

Jag tycker absolut att man borde se ännu mer till djurents temperament. Veterinärer, folk runt djuren (framförallt okunniga besökare på utställningar som inte riktigt har koll på hur nära man kan komma) seminatörer etc ligger ju i riskzonen när det börjar komma djur med dåligt lynne i besättningarna.

 

[CeciliaW]

Sv: Jag är tillbaka =D (Snälla läs)

Matilda, kan du inte lägga in bilderna igen? Jag kan inte se dem...

 

[Matilda_o_Bonita]

Sv: Jag är tillbaka =D (Snälla läs)

Här är några av dom iaf

Figaro av Davidstorp (Numera såld)
4:a på Mila 2003
Klassvinnare + Champion och 3: a på Best In Show på Mila 2005
Född 2001

"Lord of the Ring" (Figaro)

Hubert av Slagtofta
Klassvinnare på Mila 2005
Född 2003
Son till Figaro av Davidstorp
Klassvinnare + reservchampion på Elmia 2005

Våra priser hittills (allt som står på bordet)

 

[Matilda_o_Bonita]

Sv: Jag är tillbaka =D (Snälla läs)

*Puttar *