Har hittat en urbra tränare som hjälper mig med lilla damen jag har som medryttarhäst. Hon har de senaste åren mest fått skrota i hagen och varit sällskapsdam, men emellanåt sparsamt riden. Hon har därmed samlat på sig lite issues och det har blivit som ett projekt för mig att reda ut. Hon har varit helt galet obalanserad i sina rörelser ,kör upp huvudet, sätter bakhovarna som om hon går på lina, o tar all sin tyngd på ena fram.
Första månaderna promenerade vi vid hand och jobbade på kontakt och respekt, för hon körde gärna över mig och saknade hyfs o fason. Aldrig elak utan bara väldigt okoncentrerad, spänd, klumpig och fladdrig. Nära till flyktbeteende och fötter som inte vill stå still...
NH-träningen från marken gav fort resultat och hon blev snabbt mycket trevligare att hantera. Fortfarande väldigt spänd och skvättig men hon visade godtagbar respekt. Körde korta pass uppsuttet men fokuserade på skritt just för att hon var så ojämn och spänd.
Tog lektioner i longering för att lära mig hur jag skulle lära henne att röra sig mer korrekt, och då utan mig
som extra last. Nu börjar vi se resultat efter ett antal veckor med med rakriktande longering. Hon har även fått jobba i lina med att skritta o trava över bommar på backen och sockerbitar utställda så att hon håller sig på fyrkantsspåret rakriktad. Vilket steg hon har emellanåt! Lång och djup hals - full koncentration på bommarna. Svikt i sina haser och hon kan jobba loss och slappna av och man ser hur länden/korset planar ut. De efterlängtade frustningarna kommer och hon ser väldigt tillfreds ut.
Passen omväxlas med promenader i hand ute på skogsvägarna och helkroppmassage då hon lär ha
träningsvärk efter vissa dagar....kortare stunder efter longering när hon har fått benen i vardera hörn, kan jag nu även sitta upp några minuter och ta trav o skritt på lång tygel så hon får fortsätta stretcha ryggen. Kör med halsring som livlina som en liten säkerhet
Efter passen så gosar vi i stallet, och hon gäspar stort och ofta, men träningen fortsätter i att t ex stå still på stallgången utan uppbindning. Häromdagen fick jag mulgos tillbaks på min axel och det tog jag som en väldigt fin bekräftelse på att vi faktiskt är kompisar på riktigt nu! Å när jag berättar det f för min man så förstår han ingenting , så jag ville jag skriva av mig lite! Tack för att du hängde me o orkade lyssna och förstår!
Första månaderna promenerade vi vid hand och jobbade på kontakt och respekt, för hon körde gärna över mig och saknade hyfs o fason. Aldrig elak utan bara väldigt okoncentrerad, spänd, klumpig och fladdrig. Nära till flyktbeteende och fötter som inte vill stå still...
NH-träningen från marken gav fort resultat och hon blev snabbt mycket trevligare att hantera. Fortfarande väldigt spänd och skvättig men hon visade godtagbar respekt. Körde korta pass uppsuttet men fokuserade på skritt just för att hon var så ojämn och spänd.
Tog lektioner i longering för att lära mig hur jag skulle lära henne att röra sig mer korrekt, och då utan mig
som extra last. Nu börjar vi se resultat efter ett antal veckor med med rakriktande longering. Hon har även fått jobba i lina med att skritta o trava över bommar på backen och sockerbitar utställda så att hon håller sig på fyrkantsspåret rakriktad. Vilket steg hon har emellanåt! Lång och djup hals - full koncentration på bommarna. Svikt i sina haser och hon kan jobba loss och slappna av och man ser hur länden/korset planar ut. De efterlängtade frustningarna kommer och hon ser väldigt tillfreds ut.
Passen omväxlas med promenader i hand ute på skogsvägarna och helkroppmassage då hon lär ha
träningsvärk efter vissa dagar....kortare stunder efter longering när hon har fått benen i vardera hörn, kan jag nu även sitta upp några minuter och ta trav o skritt på lång tygel så hon får fortsätta stretcha ryggen. Kör med halsring som livlina som en liten säkerhet
Efter passen så gosar vi i stallet, och hon gäspar stort och ofta, men träningen fortsätter i att t ex stå still på stallgången utan uppbindning. Häromdagen fick jag mulgos tillbaks på min axel och det tog jag som en väldigt fin bekräftelse på att vi faktiskt är kompisar på riktigt nu! Å när jag berättar det f för min man så förstår han ingenting , så jag ville jag skriva av mig lite! Tack för att du hängde me o orkade lyssna och förstår!