Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

[Sissa]

Vår älskade, fina, vackra, livfulla, underbara åttamånaders labradorhane dog knall och fall i fredags morse, för knappt två dygn sen.

Han kom till oss i februari och allt kring honom har flutit på så bra. Rumsrenhetsträningen var en baggis, den var över på två månader. Vi har haft öppna dörrar i hela lägenheten, läs: en weimaraner som öppnar dörrar, så han har haft fri tillgång till alla rum, inklusive hallen med skor och allt. Inte en sko har han tuggat sönder, trots tusentals skor att välja på. Inga söndergnagda stols- eller bordsben som brukar vara populära för kliande valptänder. Skohornet i plast däremot hänger i hallen som en påminnelse om att han minsann också kunde.

Det dröjde inte länge innan han förstod spelreglerna i vår familj, vad man gör och inte. Han var anpassningsbar, hängde efter oss där vi var, låg mitt i smeten. Alltid, alltid nöjd, cool och glad. Han lät sig inte påverkas av vår mer stissiga weimaraner.

Jag/vi skaffade honom såklart som sällskapshund men en stor anledning var att han skulle bli min träningskompis. Vi hade precis kommit igång med apportering och viltspår.

Nu känner jag en oändlig sorg och saknad men också panik. Jag är rädd för att bli deprimerad. Jag har svårt för separationer. Jag orkar inte sörja! Vill inte känna sorg, det gör så fruktansvärt ont. Min älskade pappa dog för ganska exakt två år sen och då hamnade jag i en djup, djup depression med inläggning och hela konkarrongen. Jag skaffade Viggo som ett led i att må bättre, helt enkelt ha en aktiv fritidssyssla, träna apportering och viltspår med målet att starta. Nu är frågan om jag ska ge mig själv en sorgeperiod eller skaffa en ny hund ganska snart. Är det taskigt mot den avlidne hundens minne att skaffa en ny hund snart efter? Med det menar jag, mina egna minnen av Viggo. Viggo är ju död och vet ingenting. Ska man sörja sin gamla hund innan man skaffar en ny?

 

[Kivina]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Nej, fy tusan vad sorgligt! beklagar verkligen

Angående skaffa ny hund, det gör du som du vill känner jag. Känns det rätt att skaffa en ny redan nu, så gör det! Det finns inga rätt och fel i ett sånt läge, gör det som känns rätt för dig!

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Känner du att du vill skaffa en ny så gör det! Det finns inga 'regler' eller något 'rätt eller fel' ang sorg!

Jag beklagar verkligen sorgen ;(

Ang sorg kontra ny hund, så lite annat läge men ändå. Jag och min bror (vi är båda vuxna) var redan när pappas förra hund började bli gammal lite bekymrade för hur det skulle bli när den dog... Hur pappa skulle hantera det - eller inte hantera det...

Så blev hunden sjuk, pappa ville inte riktigt se det, men tillslut blev han ju tvungen att inse. Jag har EN gång någonsin hört/sett min pappa gråta. Det var då. Han ringde en dag och pratade om ditt och datt. Jag satt och undrade vad han *egentligen* ville då han brukar ringa av en anledning och i ett ärende, och sen småpratar vi.

En bra bit in i samtalet säger han 'det är jobbigt nu, hunden..' och sedan bryts rösten, han börjar gråta och lägger på. Jag gjorde mig ärende dit dagen efter, och ja hunden var ordentligt dålig. Pappa stod med nedböjd huvud och slipade på en och samma bräda rent maniskt, med skakande axlar och grät så han skakade. En sak han sa sitter fortfarande fast.. när han fick fram 'Elva år...elva år...livskamrat' (och nu fick jag tårar i ögonen när jag skrev).
Pappa har haft andra hundar, många. Som blivit gamla etc. Men han har blivit äldre med, och det var otroligt svårt för honom.

Slutade med att jag ringde och fixade tid för avlivning och lovade hämta hunden nästa morgon. Gjorde så, och åkte iväg till vet och hunden avlivades, sen tog jag med den tillbaka och jag, bror och pappa begravde den.

Samma kväll och dagen efter pratade jag med bror som bor nära pappa. Pappa satt i princip bara uppe vid graven. Där kom bror och jag överens om att han måste ha en ny valp, det går åt skogen annars. Så jag ringde varenda uppfödare jag hittade i jakt på en tikvalp som var levklar eller nästan levklar. Det är ungefär mission impossible i den rasen, men.. Alla hade enorm förståelse för situationen btw, att jag ringde och inte pappa osv. Tillslut hittade jag en valp. Jag gav pappa namn och nummer, förklarade att det enda han behövde göra var att ringa och säga vem han var och boka tid att titta. Inga frågor, inga förklaringar behövdes - de 'visste'.

Han fortsatte sitta vid graven, men ringde - ganska håglöst - efter några dagar, och åkte och tittade. Och la handpenning innan han åkte hem När han kom hem gick han och tittade på TV istället för att sitta vid graven.

När valpen hämtades var jag med, och jag har aldrig sett pappa STRÅLA så som när han fick SIN valp i famnen =)

(Hundskrället är nu 6½ år, och vi börjar få viss ångest för när DEN ska lämna oss.... ).

Min pappa är normalt mycket stark, så att säga tar saker med jämnmod, det är 'bara bita ihop och fortsätta'. Men sorgen efter förra hunden - den hade tagit knäcken på honom eller nästan tagit knäcken på honom om den inte brutits av nya hunden. Och nya hunden gjorde ju INTE att han inte sörjde den gamla, men han hade något att 'leva och fungera för' SAMTIDIGT som han sörjde!

Så, vill du skaffa ny valp imorgon - GÖR det. Vill du vänta - GÖR det. Gör det som är bäst för dig (och det låter av den lilla info som finns här som att det ÄR att skaffa en ny, men det vet du ju bäst själv, du och dina närmaste). Men det är inte att inte sörja, att ersätta eller något annat. Det är att gå vidare, att fortsätta leva. Inget annat!

*kram*

 

[Sissa]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Gud vilken fin berättelse. De sätter verkligen sina spår, hundarna, vare sig de har varit hos en kort eller lång tid.

Tack!!!

Tack du med, Kivina!

 

[Vovzing]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Jag beklagar sorgen!

Jag brukar tänka att jag aldrig skaffar en "ny" hund. Att i stället tänka på det som att jag skaffar "en till" hund tycker jag känns... lättare. För jag vill ju inte ersätta de jag har förlorat, de kommer ju alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

 

[Red_Chili]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Fyfan rent ut sagt Jag förstår att det känns hemskt...

Om du känner att du mår bra av att köpa en till hund redan nu, gör det, så länge du inte köper "första bästa" utan är noga med att välja en bra hund av bra uppfödare osv. Jag tror att man förr eller senare måste få bearbeta sorgen, men alla gör det på olika sätt.

När jag blev av med min älskade tant i början av sommaren så gav jag mig direkt ut på tusen olika aktiviteter. Hon fick somna in en fredag. På lördagen var jag på rallylydnadstävling (som publik, men fick köra igenom banan utan bedömning sedan), på söndagen var jag på ringträning och "lekte domare", veckan därefter höll jag igång så mycket som möjligt, men fick inse att min stackars hund behövde några vilodagar ibland... Helgen därefter var det lure coursing-tävling och bara någon vecka senare fick jag hem en hund som bodde hos mig över sommaren. Hon var mycket att jobba med och jag hade fullt upp hela tiden.

Inte ens nu, när jag åter igen bara har en hund, tar jag det speciellt lugnt. Tävlingar inplanerade 4-6 helger på raken, jag har bestämt mig för att hunden ska bli i toppkondition och motionerar massor med henne...

Det är lite mitt sätt att bete mig om jag blir av med någon jag älskar. Jag gör tretusen saker samtidigt, i ett för mig väldigt högt tempo, det blir lite som "jag kan minsann klara mig ändå".

Så länge man känner efter själv och gör det man tror att man mår bäst av så tror jag inte att det blir så farligt. Man klarar sig. Faktiskt. Framförallt om man kan hitta någon eller några människor att luta sig mot om det blir jobbigt då och då. Men på något vis tror jag att man alltid tar sig igenom det som hänt, helt enkelt för att man "måste".

 

[Sissa]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Tack!

Jag vet verkligen inte hur jag ska resonera. Låta det sjunka in att Viggo är borta och låta det gå ett tag, eller agera och börja leta efter en ny. Anledningen att jag tvekar till ny hund snabbt är att jag undrar om jag beter mig som om jag byter ut ett gosedjur som förvunnit?

Mitt sinnelag är speciellt. Jag mår bra av agera, ha ett projekt, engagera mig i någonting. I detta fall söka efter hund. Det är ju en tidsödande syssla. Jag har i sanningens namn redan kikat på labradorklubbens hemsida vad det finns för kullar just nu. Sedan att börja ringa runt och kolla rasdata osv tar ju massor med tid. Antingen håller jag på med det, eller så gör jag ingenting, grubblar och sörjer jag ihjäl mig känns det nu.

Min närmsta väninna blev orolig för mig och undrade vad jag har för strategi för att inte hamna i samma situation som när pappa dog. Jag ska sköta om mig, sa jag. Jo, tjena. Jag är redan tokstressad på jobbet, och hade hunden som ett led i min strategi att må bra. Nu är han borta och jag är livrädd för att gå omkring och sörja. Igen liksom. Jag orkar inte det.

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Har du/ni någon mer hund? Du skriver i din trådstart om andra weimaraner, men finns de kvar nu eller var det 'då' så att säga?

 

[Sissa]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Visst hade du en ung hund kvar som du kunde jobba med? Sen hade du en lånehund ett tag? En hund kvar nu?

Det är nog en bra strategi att aktivera sig. Jag har gjort det hela helgen. Idag har vi umgåtts med min mans syskonbarn, fem och sju år, där speciellt sjuåringen var mycket, mycket fäst vid Viggo. Hon grät ögonen ur sig när hon fick beskedet i morse och vi möttes upp på landet där de umgåtts hela sommaren. Hon fick prata och ställa frågor om Viggo hela dagen. Det var bra terapi för mig och min man också.

Nu är frågan för mig om jag ska aktivera mig med annat eller skaffa en valp. Du har rätt, en bra valp. Inget förhastat. Min man, som är den som är hemma med hundarna, säger inte nej till en ny hund snabbt.

Jag är så oändligt trött! Trött, trött, trött. Jag känner igen tecknen på när jag bara vill dra mig undan och dra ett täcke över huvudet. Vem vill inte det när ens älskade, bästa unghund en helt utan förvarning dött en morgon efter att kvällen innan ha varit helt frisk? Hela sitt lilla korta liv varit frisk.

 

[Sissa]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Har du/ni någon mer hund? Du skriver i din trådstart om andra weimaraner, men finns de kvar nu eller var det 'då' så att säga?

Jo, weimaranern finns som tur kvar. En snart tioårig tant.

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Okej, bra. Annars så just när allt 'kring hund' försvinner blir det extrasvårt tycker jag. Kom att tänka på det när du skrev om det där med sysselsätta sig.

 

[vallhund]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Beklagar!
http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

 

[Sissa]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Vackert!


....

 

[Sissa]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Stämmer. Helt utan hund skulle det inte gå.

 

[Red_Chili]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Visst hade du en ung hund kvar som du kunde jobba med? Sen hade du en lånehund ett tag? En hund kvar nu?

Det är nog en bra strategi att aktivera sig. Jag har gjort det hela helgen. Idag har vi umgåtts med min mans syskonbarn, fem och sju år, där speciellt sjuåringen var mycket, mycket fäst vid Viggo. Hon grät ögonen ur sig när hon fick beskedet i morse och vi möttes upp på landet där de umgåtts hela sommaren. Hon fick prata och ställa frågor om Viggo hela dagen. Det var bra terapi för mig och min man också.

Nu är frågan för mig om jag ska aktivera mig med annat eller skaffa en valp. Du har rätt, en bra valp. Inget förhastat. Min man, som är den som är hemma med hundarna, säger inte nej till en ny hund snabbt.

Jag är så oändligt trött! Trött, trött, trött. Jag känner igen tecknen på när jag bara vill dra mig undan och dra ett täcke över huvudet. Vem vill inte det när ens älskade, bästa unghund en helt utan förvarning dött en morgon efter att kvällen innan ha varit helt frisk? Hela sitt lilla korta liv varit frisk.

Stämmer bra, jag har kvar en hund, min tants dotter. (så jag får ju dessutom anstränga mig för att inte jämföra dem hela tiden, och inte bryta ihop totalt när jag ser likheterna som utan tvekan finns...) Och yes, lånehunden hade jag från början av juni till början/mitten av augusti.

Ser nu att du bor i Sthlm. Hojta till om du skulle vilja gå på promenad med mig och Wahidah någon dag. Jag är arbetslös, så jag kan lägga upp dagarna hur som helst och du behöver verkligen inte känna att du måste vara rolig eller social eller så. Men då kanske både du och hund får något att tänka lite på, även om det bara är en lugn skogspromenad med oss eller vad ni nu vill göra.

 

[Sissa]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Tack snälla! Jag behöver all distraktion jag kan få, dessutom är det bra att jag träffar folk irl.

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Jag är så oändligt trött! Trött, trött, trött. Jag känner igen tecknen på när jag bara vill dra mig undan och dra ett täcke över huvudet. Vem vill inte det när ens älskade, bästa unghund en helt utan förvarning dött en morgon efter att kvällen innan ha varit helt frisk? Hela sitt lilla korta liv varit frisk.

Man FÅR göra det. Nu förstår jag att du är orolig att det ska vara inledningen på en depressionsspiral. Och den risken finns ju givetvis. Men precis som du skriver så 'vem vill inte det?' i ditt läge. Och man får det, man får inte orka ta tag itu/itu med något och bara dra täcket över huvudet och 'försvinna' ett tag.

Jag förlorade en mycket ung häst ganska snabbt och oväntat för många år sen. Jag var mentalt 'under täcket' hela sommaren. Jag minns den knappt faktiskt, och sa tydligen 'nä varför då?' och 'Inget kul' åt alla förslag oavsett vad de var. Mina närmaste har i efterhand berättat att de var superoroliga jag skulle få en ny depression den där sommaren.

Det fick jag inte, men jag behövde verkligen få 'säga upp' mig från allt och bara få vara 'nu orkar jag inte'-trött och mentalt (ganska ofta rent fysiskt med) under täcket. (Mest tittade jag på TV liggandes i soffan, fast jag hade inte koll på vad jag tittade på sas).

När jag var 'färdig' så återgick jag till livet, och saker blev roliga igen osv.

 

[Red_Chili]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Skickar PM!

 

[MiniLi]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Beklagar sorgen

Jag tror inte att det är nyttigt/bra att skaffa en ny hund för att slippa sörja den andra.. Däremot kan det kanske underlätta för en del personer som de har något annat att fokusera på samtidigt som de sörjer.

Men en sak är säker - du kommer inte må bättre av att försöka begrava sorgen. Den måste få komma ut på något sätt.

 

[Philosophia]

Sv: Jag är helt förstörd, min unghund dog igår

Jag beklagar verkligen förlusten av din valp! Så fruktansvärt sorgligt.

Att skapa planer för en annan valp, leta passande linjer osv. kan vara ett sätt att distrahera sig på. Särskilt om du är vara en sådan person som annars helt konsumeras av sorg och grubblerier (jag vet ju inte om du är sådan, men jag själv är det). Då behöver man andningspauser och lite hopp om framtiden.