H
hemskaryttaren
Finns egentligen på buke under ett annat namn men just nu skäms jag alldeles för mycket för att tillkännage vem jag är.
Allt handlar om att jag just insett att jag är en helt värdelös "ryttare". Jag har en egen ponny som jag mest skruttar runt i skogen med, har aldrig ridit för tränare med honom men har ridit på ridskola i några år, slutade dock för ca. 5 år sen eftersom jag var livrädd för ponnyerna där. Nu har jag blivit mycket (mycket) modigare och tänkte att det kan vara kul att rida lektion på ett stall i närheten. Sagt och gjort, fick den största hästen i stallet och tänkte att det kan vara kul att prova en häst som är 2 dm högre än den största häst jag ridit och drygt 3 dm högre än min egen. Det kändes sådär tills vi skulle börja gallopera, då sket sig allt. Jag kunde inte sitta i traven som kändes enorm, kunde inte göra en ordentlig fattning och jag kunde knappt få stopp på hästen. Jag ramlade av för att jag tappade balansen när han travade iväg med mig. Kunde inte använda sitsen för att jag inte kunde sitta ordentligt i traven, kunde inte använda händerna för hästen blev stark. Resultatet blev att jag fick slita för att få stopp på honom och jag kände mig som en kratta. Tycker så synd om hästen och vill typ bara lägga av med allt och flytta till ett annat land
Vet inte vad jag vill med tråden annat än att skriva av mig och kanske få lite medlidande trots att jag vet att jag inte förtjänar det. Någon annan som känt likadant och hur har ni utvecklats?
Allt handlar om att jag just insett att jag är en helt värdelös "ryttare". Jag har en egen ponny som jag mest skruttar runt i skogen med, har aldrig ridit för tränare med honom men har ridit på ridskola i några år, slutade dock för ca. 5 år sen eftersom jag var livrädd för ponnyerna där. Nu har jag blivit mycket (mycket) modigare och tänkte att det kan vara kul att rida lektion på ett stall i närheten. Sagt och gjort, fick den största hästen i stallet och tänkte att det kan vara kul att prova en häst som är 2 dm högre än den största häst jag ridit och drygt 3 dm högre än min egen. Det kändes sådär tills vi skulle börja gallopera, då sket sig allt. Jag kunde inte sitta i traven som kändes enorm, kunde inte göra en ordentlig fattning och jag kunde knappt få stopp på hästen. Jag ramlade av för att jag tappade balansen när han travade iväg med mig. Kunde inte använda sitsen för att jag inte kunde sitta ordentligt i traven, kunde inte använda händerna för hästen blev stark. Resultatet blev att jag fick slita för att få stopp på honom och jag kände mig som en kratta. Tycker så synd om hästen och vill typ bara lägga av med allt och flytta till ett annat land
Vet inte vad jag vill med tråden annat än att skriva av mig och kanske få lite medlidande trots att jag vet att jag inte förtjänar det. Någon annan som känt likadant och hur har ni utvecklats?