Jag är arg (grav.hormoner)

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

indian-charlie skrev:
:rofl: :rofl:
När jag väntade min förste så skulle min sambo åka och köpa en "halv special med gurkmajonnäs", han kommer hem med brödet, korven, moset och gurkmajonnnäs på ett smörgåspapper/ inlindat i smörgåspapper, jag blir fullständigt :devil: :eek: - vrålar något om att jag måste ha en sådan där papperstallrik ( avlång korvtallrik) och slänger i väg hela rasket mot diskbänken, allt landar på köksluckorna.:cool: sedan sätter jag mig ner och bara gråter:cry:

Snacka om hormonsvägningar, vi har skrattat åt det många gånger så här 16 år efter:rofl:


Herre gud, jag förstår att du blev arg!!! :confused: :) :smirk:
Ååå vad skönt att höra att det finns fler än jag...!! :bow:
 
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

ramonarunds skrev:
Det ar nu du ska ta tag i alla varldens orattvisor. :idea:

Hormonerna kommer att sitta i ett tag till....tills barnen flyttar hemifran ungefar. Min mamma sa alltid: Sma barn ar sma beskymmer, stora barn ar stora beskymmer.

Nej, arligt talat. Nar du kanner att du vill explodera, vand dej om och skit i det hela. So what!!?? Ryck pa axlarna och bry dej inte om orattvisorna, din oartige sambo, konstiga bilforare, konservburksoppnaren, osv

Jo visst.. jättelätt. Jag hinner liksom inte ens börja räkna till hundra innan jag är igång... :crazy: Såhär några timmar (läs: dagar) efteråt så lugnar jag ju ner mig, och kan se det tragikomiska i det hela.. men när jag är mitt i det så slår det slint. Men jag lovar, jag försöker... (lite grand)...
 
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

mimmipigg skrev:
Jag slängde en liter filmjölk över min käre älskade barnafader jag, rusade ut och gick ut och satte mig på bryggan och gallskrek.
Filet som inte fastnade på sambon flög vidare till tapeterna, fläckarna är kvar än...
Det är 14 år sedan nu.

Oups! Vad hade hänt då?
 
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

mizz skrev:
:rofl:


Ursäkta, men det var ett igenkännande skratt.

Vad trevligt att jag kan bjuda på ett gott skratt i alla fall, mitt i eländet. *S* Min bästa vän skrattade också, länge!!!
 
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

emma74 skrev:
åhhh ler igenkännande...

jag var precis likadan under mina 2 graviditeter och min syster med...
mitthömör svängde som mest när jag inte hade ätit så förutom det de andra sagt så tillägger jag: ät mer, lite men regelbundet...

Det kanske ligger något i det, det där med maten... ska faktiskt försöka bli lite bättre på att äta regelbundet.
 
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

Tokmaja skrev:
Länge, men man kan faktiskt hantera sig själv ändå genom att tänka på det och vara medveten om det, innan man exploderar kan man räkna till 10 eller fundera över om det VERKLIGEN var så allvarligt som man först trodde :) .
Det tar ju inte bort allt, men kan ju hjälpa lite i alla fall! :bow:
Jo, visst kan man det.. men ibland hinner man som sagt inte tänka efter innan...
 
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

Det kommer jag inte ihåg *smyger iväg med svansen mellan benen*
Men att det hände syns på väggen han stod framför;)
 
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

300hk skrev:
Jag förstår inte jag hade inte såna hormoner när jag var gravid:crazy: Och glad är jag för jag slapp haha

Lyllo dej!!!

Yahoo skrev:
Ska be min sambo läsa den här tråden när han kommer hem så får han se att det inte bara är jag som blev hormonstinn. :rofl: :rofl: :rofl:
Han höll (håller) nämligen på att bli tokig på mig och mina hormoner ibland. :D
Hihi.. Hälsa från mig!
Kanske våra killar kan starta en anhöriggrupp. *S*

Mulles_matte skrev:
:rofl: :rofl: Jag känner igen det där... det höll i sej tills ungen behagade komma ut :o , förstår inte hur sambon stog ut i 9 månader :crazy:
Hihi.. men det har försvunnit helt nu då? :smirk:
 
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

Bebben skrev:
Jag är precis likadan. Och är jag inte arg så gråter jag, typ. Jag som i normala fall extremt sällan blir sur på min sambo, eller knappt ens irriterad, är nu irriterad på honom för det mesta. Men jag försöker att inte låta det gå ut över honom så mycket jag bara kan, för jag vet innerst inne att det inte är rättvist att jag blir arg på honom bara för att jag har ont i kroppen och humöret svänger.

Visst är det jobbigt att man är medveten om eländet? Att faktiskt tycka lite synd om den där andra personen? Eller jobbigt att faktiskt undra om man någonsin kan bli normal igen? :crazy:
 
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

Javan skrev:
tja kanske lite men inte så att man behöver bli så arg så man vill slänga datorer i väggen och liknande!

Det hade nog även för dig i ogravidtillstånd räckt med att du sagt till så skulle du släppt det och inte ältat det i ett dygn.

Men är man gravid så är man :)

Javan

Du har helt rätt. Jag hade nog kanske inte ens sagt någonting... men men.
 
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

Ja, jag känner mig inte som mig själv oftast. Jag blir irriterad över hur han ställer skorna, hur han tuggar ibland (!!), att han inte vill exakt samma sak som jag samtidigt, att han säger emot, att han säger fel.. Ja, jag kan fortsätta i all oändlighet känns det som :crazy:

Konstigt nog blir jag inte ens pyttelite irriterad på min lilla valp, trots att han är en terrorist i miniformat.. Där har jag minsann tålamod! Kanske dit sambo-tålamodet har rymt? :D
 
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

Bebben skrev:
Ja, jag känner mig inte som mig själv oftast. Jag blir irriterad över hur han ställer skorna, hur han tuggar ibland (!!), att han inte vill exakt samma sak som jag samtidigt, att han säger emot, att han säger fel.. Ja, jag kan fortsätta i all oändlighet känns det som :crazy:

Konstigt nog blir jag inte ens pyttelite irriterad på min lilla valp, trots att han är en terrorist i miniformat.. Där har jag minsann tålamod! Kanske dit sambo-tålamodet har rymt? :D

Jag säger som mizz: Jag skrattar igenkännande! :bump:
Jag blir dessutom jättearg när sambon tillrättavisar min älskling (läs: hunden!!!!) på ett högljutt eller burdust sätt (som säkert är helt befogat).
 
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

Ja, jösses. Jag har god lust att bli våldsam om han skulle skälla på min lilla bebisvalp. Fast sådan är jag visserligen ogravid också, mina hundar är mina mest älskade ju :love:

Jag och valpisen är ensamma hemma hela helgen, så vi bara myser och har det trevligt nu. Han älskar dock sin husse supermycket, så vi lär båda bli glada när han kommer hem igen. Men jag hinner säkert bli irriterad både en och 10 gånger den kvällen :angel:
 
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

300hk skrev:
Jag förstår inte jag hade inte såna hormoner när jag var gravid:crazy: Och glad är jag för jag slapp haha

Jag var oxå mig själv när jag var gravid. I början mådde jag väldigt illa, och då blev jag lite dämpad, men det skulle jag ha blivit även om jag inte varit gravid och mått så illa.

Skönt både för maken och mig att vi slapp bråka under graviditeten!:) Det är jobbigt nog ändå.
 
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

Hoppsan, jag hade helt missat att du är gravid. GRATTIS!!! :banana:

Här ligger man på playan :cool: i en vecka och när man är tillbaka så har tusen saker hänt... Hagamannen har erkänt, Persson har varit hos Fredrik och Filip och Kalaspinglan är gravid... Inte för att det var så oväntat men ändå... :D

Vad gäller hormonerna så hade jag inga större problem under graviditeten - andra bullar var det 3-5 dagar efter förlossningen... :crazy: ;)
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

ulda skrev:
Hoppsan, jag hade helt missat att du är gravid. GRATTIS!!! :banana:

Här ligger man på playan :cool: i en vecka och när man är tillbaka så har tusen saker hänt... Hagamannen har erkänt, Persson har varit hos Fredrik och Filip och Kalaspinglan är gravid... Inte för att det var så oväntat men ändå... :D

Vad gäller hormonerna så hade jag inga större problem under graviditeten - andra bullar var det 3-5 dagar efter förlossningen... :crazy: ;)

Hihi.. missade du löpsedeln om det? *S* :smirk:

Nu börjar det lugna ner sig lite, tokhormonerna. Skönt. Jag hoppas att de håller sig på den här nivån tiden ut.
 
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

Silverkedjan skrev:
Recept: Mer sömn, (mycket) mer sex, mer mörk choklad, mer räkna till tio....

Fråga: Hur lyckas man med kombinationen "mer sömn, (mycket) mer sex när man jobbar heltid? ...aaaa, eller är det därför så många blir sjukskrivna under sin graviditet? ;)
 
Sv: Jag är arg (grav.hormoner)

Jag rekommenderar mer sex istället för sömn, kan jag säga :D Det hjälper långt mycket mer på mina agressioner!

Att räkna till 10 (Mer 100 för min del) hjälper också. Mitt mantra är oftast "Det ÄR inte fel, det är bara jag som tror det" :p
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp