Jag ångrar mig!

[samtson]

Jag mår så dåligt. I augusti tog jag bort min häst sedan 14 år.
Innan han försvann hade jag stora tankar på att skaffa ny yngre häst, jag ville träna och tävla. Jag hade tom tankar på att avliva min gamla häst för att ge plats för en ny. Men så blev det aldrig. Efter många turer till kliniken blev min häst utdömd och togs bort. Jag var då "fri" att skaffa ny häst! Det känndes rätt att min vän fick gå, han mådde inte bra, men på samma gång var jag inte längre sugen på ny häst heller....

Familjen har även en shetlandsponny som jag har engagerat mig i nu när min häst var dålig, och jag har kört in honom och tränat. Tråkigt i början, men nu uppskattar jag körningen jätte mycket. Var på väg att sälja lillen, men klarade inte av det när den perfekta köparen stog i stallet....

Så har jag köpt en ny ridhäst. En nervös häst att engagera sig i. Ett framtidslöfte, men som kommer kräva mycket jobb. Precis en sådan häst som jag ville ha. Det klickade inte riktigt, men jag blev lite puschad och köpte ändå.

Nu ångrar jag mig! Jag saknar min gamla häst så jag gråter (fast jag är nästan 30år och har egen familj) och inget känns kul. Att köra lillen är förtfarande kul - men ridhästen känns.... Det känns som en evighet innan jag kommer kunna rida ordentligt, hon är instabil och rusar iväg. Nervig och stressad. Jag orkar inte.... Så frågan är ju: ska jag sälja? Eller ställa av nippertippan över vintern och ta nya tag i vår? Kommer glädjen tillbaka? Eller kan det vara så att det bara finns rum för en (och en halv!) häst i mitt hjärta?

Jag får massor av peppning från vänner och bekanta, men det går liksom inte in... Jag är bara så less.

 

[Jordgubben från Skåne]

Sv: Jag ångrar mig!

jag hade nog sålt, eftersom det inte klickade. Man kan alltid köpa en ny senare i så fall och verkligen lägga ner tid på köpet.

 

[åke]

Sv: Jag ångrar mig!

Jag hade ställt av och avvaktat till våren. Funkar det inte då, då hade jag sålt.

 

[Lantlolla]

Sv: Jag ångrar mig!

Säger som föregående talare, sälj henne och vänta till våren och leta upp ngt lite mer stabil pålle som ändå behöver engagemang!

Lycka till med pållarna!

 

[wrangler]

Sv: Jag ångrar mig!

Ställ av henne och släpp kraven (på dig själv). Alternativt börja tömköra och se om du kanske kan köra in henne också. (jag vet att hon är nervös men man vet aldrig...)

Ta ett beslut under vintern eller till våren, beroende på hur du känner dig då om du vill prova att sätta igång henne och sälja/behålla, eller sälja henne som hon är.

 

[Piruette]

Sv: Jag ångrar mig!

åh, jag vet hur det är!

saknar min häst som jag tog bort i slutet av aug nåt så otroligt!
jag gråter varje dag...o ångrar mej, fast jag vet att det inte fanns nåt annat att göra , för han led verkligen.

får hem min nya häst på onsdag o jag hoppas verkligen att allt kommer att bli lättare då... min gamla kommer jag aldrig glömma, o han kommer alltid vara nr1, o jag kommer förmodligen gråta när jag tänker på honom om 10 år oxå... (gråter nu tex....

om du ändå nånstans känner att du vill ha det här stoet så stall av henne över vintern, o gör bara småakser med henne när du känner att anda o lust faller på o ta nya tag i vår...

annars är väl det bästa att sälja..

 

[Carroo]

Sv: Jag ångrar mig!

Om du känner att du inte har tid och ork för henne som är en stressad och nervig häst så tror jag det är bäst att sälja. Har svårt att tro att en sådan häst skulle bli bättre av att vänta genom att stå, dock skulle det säkert kunna fungera bra om hon fick lång tid på sig genom att ni umgås från marken genom promenad, tumkörning, longering etc.

Om det inte säger klick mellan häst och ryttare så mår ofta både häst och ryttare bäst av att man skiljs åt. Det ska kännas roligt att umgås med sin häst och jag tror det är allt för många hästar som lever boxen till hagen och in i boxen igen livet pga at ryttaren inte trivs med hästen eller inte har den tid som hästen behöver.

 

[samtson]

Sv: Jag ångrar mig!

Hmm... Boxen - hagen - boxen liv är det inte - dom går på lösdrift! Fodras tre gånger om dagen och då pratar och borstar man och pillar en stund. Promenader lär det bli många i vinter - men det var just det att helt släppa tankar på krav. Ingen ridning, longering eller tömkörning - utan bara vara och umgås och "hitta varandra".

Jag red ett sto förrut som inte klickade - men efter 6 månader trivdes vi jättebra ihop. Så även om det inte är kärlek direkt, tror jag att man kan få en stark vänskap ändå.

 

[Atoxa]

Sv: Jag ångrar mig!

Om du skall sälja "nippran pippran" så skall du nog vänta tills du är säker på att du vet vad du gör. Ställ av henne över vintern och känn efter vad du igentligen vill göra är mitt tips.

Sen är det ju så att har man fäst sig vid ett djur som man blivit av med så finns det ju inget annat djur i världen som kan ersätta det djur man fäst sig vid.

Man måste gå vidare för att orka med att fästa sig / angagera sig vid en ny individ. Och det måste få ta den tiden det tar innan man är i stånd till att orkagöra det.


allt tar sin tid...

 

[Vavsla]

Sv: Jag ångrar mig!

Jag mår så dåligt. I augusti tog jag bort min häst sedan 14 år.
Innan han försvann hade jag stora tankar på att skaffa ny yngre häst, jag ville träna och tävla. Jag hade tom tankar på att avliva min gamla häst för att ge plats för en ny. Men så blev det aldrig. Efter många turer till kliniken blev min häst utdömd och togs bort. Jag var då "fri" att skaffa ny häst! Det känndes rätt att min vän fick gå, han mådde inte bra, men på samma gång var jag inte längre sugen på ny häst heller....

Familjen har även en shetlandsponny som jag har engagerat mig i nu när min häst var dålig, och jag har kört in honom och tränat. Tråkigt i början, men nu uppskattar jag körningen jätte mycket. Var på väg att sälja lillen, men klarade inte av det när den perfekta köparen stog i stallet....

Så har jag köpt en ny ridhäst. En nervös häst att engagera sig i. Ett framtidslöfte, men som kommer kräva mycket jobb. Precis en sådan häst som jag ville ha. Det klickade inte riktigt, men jag blev lite puschad och köpte ändå.

Nu ångrar jag mig! Jag saknar min gamla häst så jag gråter (fast jag är nästan 30år och har egen familj) och inget känns kul. Att köra lillen är förtfarande kul - men ridhästen känns.... Det känns som en evighet innan jag kommer kunna rida ordentligt, hon är instabil och rusar iväg. Nervig och stressad. Jag orkar inte.... Så frågan är ju: ska jag sälja? Eller ställa av nippertippan över vintern och ta nya tag i vår? Kommer glädjen tillbaka? Eller kan det vara så att det bara finns rum för en (och en halv!) häst i mitt hjärta?

Jag får massor av peppning från vänner och bekanta, men det går liksom inte in... Jag är bara så less.

Det är ju så himla svårt det här när man ska släppa taget om en häst och satsa på en ny. Varje häst som jag fått ta bort genom åren har lämnat en känsla av att "en sådan häst får jag aldrig mer tag på". Likväl har jag eftersom jag oftast haft fler hästar samtidigt, kämpat på och försökt att inte jämföra den nya yngre förmågan med den jag mist för det är då det blir jobbigt. Det svåra är att komma ihåg sin gamle vän för det den var och ge den nye en chans att vara den "person" den är och inte jämföra. Ge den nye en chans och ha inte bråttom och funker ni ändå inte ihop så försök att hítta en annan häst. Kemin måste ju stämma men begränsa dig inte genom att jämföra med din förra häst även om det är svårt att inte leta efter hans tillgångar i varje häst du möter. Lycka till!

 

[__Stilett__]

Sv: Jag ångrar mig!

skicka bort den på tillridning. va "ledig en period" så kanske det känns bättre sen? om inte då..så sälj!

 

[Stopek]

Sv: Jag ångrar mig!

Jag mår så dåligt. I augusti tog jag bort min häst sedan 14 år.
Innan han försvann hade jag stora tankar på att skaffa ny yngre häst, jag ville träna och tävla. Jag hade tom tankar på att avliva min gamla häst för att ge plats för en ny. Men så blev det aldrig. Efter många turer till kliniken blev min häst utdömd och togs bort. Jag var då "fri" att skaffa ny häst! Det känndes rätt att min vän fick gå, han mådde inte bra, men på samma gång var jag inte längre sugen på ny häst heller....

Familjen har även en shetlandsponny som jag har engagerat mig i nu när min häst var dålig, och jag har kört in honom och tränat. Tråkigt i början, men nu uppskattar jag körningen jätte mycket. Var på väg att sälja lillen, men klarade inte av det när den perfekta köparen stog i stallet....

Så har jag köpt en ny ridhäst. En nervös häst att engagera sig i. Ett framtidslöfte, men som kommer kräva mycket jobb. Precis en sådan häst som jag ville ha. Det klickade inte riktigt, men jag blev lite puschad och köpte ändå.

Nu ångrar jag mig! Jag saknar min gamla häst så jag gråter (fast jag är nästan 30år och har egen familj) och inget känns kul. Att köra lillen är förtfarande kul - men ridhästen känns.... Det känns som en evighet innan jag kommer kunna rida ordentligt, hon är instabil och rusar iväg. Nervig och stressad. Jag orkar inte.... Så frågan är ju: ska jag sälja? Eller ställa av nippertippan över vintern och ta nya tag i vår? Kommer glädjen tillbaka? Eller kan det vara så att det bara finns rum för en (och en halv!) häst i mitt hjärta?

Jag får massor av peppning från vänner och bekanta, men det går liksom inte in... Jag är bara så less.

Fastän man vill ägna sig åt sin ridning som ju är ett fritids- och sportintresse, så är det ju också något helt annat, vänskap. Att behöva ta bort sin häst kräver sin tid av sorg. Det är lätt att man därmed jämför den nya hästen och längtar till den gamla. Det är sådant man kan lära sig att komma över med tiden. Men när det första hästen behöver avlivas måste man genomgå sin sorg och inte tro att den hästen går att ersätta. Man måste inse att en ny häst är inte en ersättning för den gamla utan en NY häst. När du insett det så kan du börja uppskatta din nya häst för den individ den är.

Hälsning Maja

 

[Forest Autumn]

Sv: Jag ångrar mig!

Du har fått massor av svar redan och jag tycker ungefär som alla andra. Jag känner igen det så väl. Saknaden efter en häst går inte över i första taget. Sedan kommer jag också ihåg hur det kändes när jag hade fått hem min nya häst. Det var en häst som jag verkligen kände att jag ville ha! Men samtidigt så kändes det som att det var alldeles för jobbigt att börja om igen. Jag minns att jag undrade över varför jag hade köpt en unghäst, hon var bara två år. Det kändes jättejobbigt att göra om allt från början igen. Men tiden går och på något sätt så kommer man vidare. Jag tror att det tar ett tag att hämta sig och att ställa om sig till en ny häst. Jag menar nog mest känslomässigt inte när det gäller ridning osv.
Jag hade nog låtit hästen vilat ett tag och bara gjort sådant med den som jag kände att jag ville göra. Om det sedan fortfarande känns jobbigt så är det kanske bättre att sälja den.

 

[Magnum]

Sv: Jag ångrar mig!

Det ska va KUL att ha häst!
Känner du att du inte 'kan ta till dej' din nya utmaning så sälj den. Det är inte rättvist mot nån av er att fortsätta fast du inte riktigt vill.

 

[juni_cool]

Sv: Jag ångrar mig!

jag tycker att hitta på nåt roligt på marken som hästen inte blir stressad av och som är avslappnande t.ex tömköra,körning om det går longera ja typ allt som är kul på amrken och göraSkicka iväg hästen på tillridning om du inte själv orkar eller nåt annat.Men om du gillar hästen för övrigt när han/hon inte stressar upp sig så tkr jag vänta med till sist att tänka på att sälja. Komihåg din vän finns kvar för alltid i ditt hjärta men försök att uppskatta din nya häst försök att inte bara hitta din gamla i den nya KRAMAR NATTA

 

[skogsridmulle]

Sv: Jag ångrar mig!

Ja det är ett tufft beslut som du inte behöver ta nu. Den häst du har nu är det mycket arbete med o det kanske inte känns kul just nu, men det är de hästarna som i längden ger starka band.
Den häst du hade hade du ett jätteband till, såklart, åren ger det. Det bandet kan ingen annan häst ersätta på en halvtimme. Frågan är om du kan klicka med någon häst nu när du sörjer din förra.

Prova det du skrev, att ställa av den. Du umgås mycket med den även som avställd så ni får lite tid att lära känna varandra. Dessutom får den en chans att börja känna sig som hemma=lite mer trygg=lite mindre nervig. Kanske. Känns det om några månader som att det inte finns en chans för er två så sälj, men det låter ändå som en häst som du kan gilla - fast om ett tag. Ursäkta om det blev svamligt. Lycka till o en stoor kram mitt i sorgen. Det är tufft att mista en gammal vän.

 

[Orvar]

Sv: Jag ångrar mig!

Det känns som att du redan har bestämt dig om man läser mellan rederna. Och rubriken säger nästan allt!

Men varför inte, som du skrev, låt den ställas för vintervila så att du själv får den vila och bearbetning av din sorg som du behöver samt att din häst får kanske chans till att landa i sitt mentala. Till våren känner du om du har det rätta "goet" för att ta tag i hästeriet på nytt, alternativt sälj hästen till en duktig ryttare och pausa en rejäl tid från hästarna.

Det är bara du själv som vet vad som är bäste för dig och jag hoppas att du kommer fram till det.

 

[samtson]

Sv: Jag ångrar mig!

Du kanske tyckte att du svamlade - men jag kände att du slog huvudet på spiken.

Det ÄR en häst som jag absolut vill ha och en sådan häst som passar mig, men det känns så tungt för hon är så fånig och på något sätt oengagerad i mina försök att nå fram. Hon är så uppe i att "stressa" att hon missar mig. Men så kommer det ju glimtar - i lördags tex så kändes det riktigt bra en stund, för att på söndagen börja om på noll... Så jag gör som jag fått råden: Tar det piano, väntar ut henne, umgås utan prestations krav, så tar vi nya tag i vårsolen! Skulle det fortfarande kännas motigt då så får jag ta ett salu beslut då.

Och det är ju sant att man, när det är som tyngst, tänker på sin gamla vän och hur bra han var. Då har man glömt alla tårar man fällde över honom i början och alla år av jobb som han kostade innan han blev den han blev...

TACK alla ni för all peppning - precis vad jag behövde!

 

[arna]

Sv: Jag ångrar mig!

Lycka till! Hoppas att det löser sig för er. Tycker att skogsmulle svamlar sunt
Jag ser min nya pålla som en liten utmaning,ska bli roligt att se om vi blir lika goda vänner som Faffie o jag var.Den"lilla" har inte riktigt samma personlighet,hon är mycket mildare,men det är bara skönt att de är lite olika.

 

[lyckobubblor]

Sv: Jag ångrar mig!

Åh, jag förstår dig så väl, men jag tror att allt som är fel nu, som du hade tagit tag i vanliga fall, känns många gånger värre just för att du just förlorat en viktig del av ditt liv. Självklart känner du dig tom och orkeslös, de måste man få göra!

Tänk på att den nya hästens liv också är upp och ner, nytt stall, nya hästkompisar och en ny matte, hon behöver ju också tid att komma in i rutiner och känna sig hemma och säker.

Min senaste häst som blev utdömd för snart tre år sen (och som fortfarande saknas varje dag!) hade jag en exakt likadan situation med, grät nog varje dag i två veckor och kände mig värdelös, det funkade bara inte, jag kände mig så osäker på mig själv efter den förra hästen att jag gjorde honom tveksam och nervös och det blev en ond cirkel, jag var så nära att försöka få lämna tillbaka honom många gånger men pga av en skada han så fick han boxvila i en vecka och då, då släppte det! När jag inte kunde rida utan bara pyssla och ut och gå med honom så släppte jag kraven på mig själv.

Så, som andra nämnt, ge den lite tid, lär känna den från marken innan du går över till ridningen och sluta pressa dig själv på beslut!
Ge det över vintren, funkar det inte eller funkar utan att kännas bra så är det ju inte värre än att du får sälja henne, men ge henne en chans först.

Hoppas hoppas att allt går bra, släpp kraven på dig själv lite och tillåt dig att sakna och vara ledsen över din förra häst och se den nya hästen som en ny individ, inte ett substitut för den gamla.