Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

[dressyrtant]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Inser precis vilken tur jag har haft. Min son har bara gått dryga 2 månader i skola och är redan motoriskt utredd, får stödundervisning och vi har även fått ett program med gymnastik/koordinationsträning som jag redan ser hjälp av.
Dottern däremot som har lite autismliknande symtom har inte ännu blivit utredd, men går hos psykolog och dagispersonalen talar om att hon egentligen borde ha assistent, och att de eventuellt ska försöka ordna det.
Jag måste ha en otrolig tur.

 

[charmant]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

vda kul att det ordnat upp sig för er
Önskar flera föräldrar kunde ta ansvaret så som du gjort.I min pojkes klass finns en pojke med tydliha symptom på att det är någon som inte står rätt till men föräldrarna gör inget åt det alls

 

[Tolly]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

min pojke kommer att börja på antagligen samma skola på söder som den pojken du berättar om!

Han är hemskt rädd o skräckslagen, men det är han ju antagligen inte ensam om att ha varit innan man fått "boa" in sig lite..

Jag tänker en del på hur jag kämpat o faktiskt haft o har nästintill ett heltidsjobb för att föra hans talan o ge honom tillgång till den hjälp o resurser han så länga behövt!

Vad händer med alla dom barn som har föräldrar som inte orkar(eller kanske inte ser?)....

 

[Tolly]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Läst dina inlägg...Intressant för mig att få lite kännedom o inblick i hur det är att känna sig som man gör när man kanske har AS, eller att problematiken dock finns där(ibland kan det ju vara svårt att ställa diagnos, men det ska räcka med att man har den problematiken så ska man få hjälp och stöd), tyvärr verkar det som att man måste ha föräldrar som orkar kämpa, eller om man är vuxen o börjar komma till insikt om vad ens svårigheter i livet egentligen kanske kan handla om, ja, då måste man orka agera själv!

Ställer hårda krav på en redan utsatt människa...

Och intillegensen är det ju verkligen inte som fattas i såna här fall, därför får man ju lätt stämpeln att"vara ovanligt lat o slapp samt nonchalant"....Jättearbete att kämpa mot detta samtidigt som man försöker komma till insikt om vad det kan handla om, och vilken hjälp behöver jag!

Kämpigt värre för dig, det förstår jag!
Men ta för dig o harva på!
Lycka till!