Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

[Tolly]

Äntligen!ÄNTLIGEN, har jag lyckats få hjälp o förståelse samt insikt från skola och personal etc etc, för min pojke som jag alltid har förstått behöver hjälp!Han KAN inte leva upp till samhällets villkor o krav, jag gissar på Aspbergers....Även personal på skola osv...ÄNTLIGEN!!!

Känns som högsta vinsten...nu kommer en del stängda dörrar öppna sig för honom och man kan få de resurser samt tillgång till de hjälpmedel han behöver...Gissar att det finns en del härinne som lever med samma erfarenheter som jag...

Dela gärna med er!Så ska jag dela med mig!

Kram!

 

[Djurjouren]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Grattis!!!
Ett råd som jag av bitter erfarenhet kan ge är att du ska tjata, gnata gnäla och KRÄVA hjälp.
Det tar evigheter innan det verkligen händer nått.
vi väntade i 2 år på att få talpedagog, och efter 3 år fick vi äntligen rehab hjälp...
När utredning väl var klar tog det ytterligare ett halvår innan resurserna sattes in.....
När jag väl blev förbannad så började det faktiskt hända saker.
Oxå med ett sånt barn.

 

[mimmipigg]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Barn har rätt till den hjälp de kräver för att klara sin skolgång oavsett diagnoser! Oberoende av pengar i skolans kassakista.
Det blir dock gärna långbänkar av allt...

 

[Tolly]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Låter som om du vet vad jag/vi gått igenom!

Själv älskar man ju sitt barn in till "döadagar", ju!

Många gånger o otaliga är dom tillfällen man stått inför den outtalade heliga "regeln" att man för "Guds, skall säga åt ens barn"!

"Sätt han på plats!"

14 år tog det innan jag äntligen lyckades få gehör...Det är ju nu det börjar märkas, liksom..."de som platsar, och de som inte gör det"....

Men jag är i sjunde himlen nu...Verkligen...å jag ska ta dig på dina ord o verkligen TJATA!

Tack för ditt svar!Det värmde!

 

[Tolly]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Yepp!Det har varit ganska mycket långbänk här...Tyvärr.....

 

[Djurjouren]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Ush, jag kan bara tänka mig vilket helvete du har haft i och med att han är 14 år redan. Det är för jäkligt att det ska ta så lång tid innan man utreder.
Håller alla tummar och tår.

 

[Idasagare]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Utan att vet anågot om ditt fall så vet jag att det ofta blir långbänk, ibland, i fel fall, tyvärr.

Skönt att det du verkar få hjälp även om det verkligen dröjt i ditt fall.

Men det är många föräldrar idag (avser absolut inte dej eftersom du får hjälp!!) som har strul med sina barn och SKA ha dem utredda. Ofta är det ett rop på hjälp från föräldrarna att de inte klarar av sin barnuppfostran och sitt liv. Barnet har egentligen ingen diagnos att få men föräldrarna skriker högt.
Vi har sådana fall som tar kraft och ork från de som verkligen behöver hjälp. De som behöver hjälp orkar ju inte alltid skrika högt.
Kanske olika i olika kommner.

 

[cirkus]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Jag har en kompis som has AS och som även har en son med AS, de får mycket bra hjälp i skolan osv, men det har mer eller mindre varit ett heltidsjobb för min kompis att nå dit, men nu flyter det på bra. Grabben som är 12 snart 13 går i en skola som är anpassad för AS barn (jag tror den ligger på söder ). Han går i klass med 6 elever olika grad av AS.

 

[Kimz0r]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Jag misstänker att jag har Asperger och blir så glad för din sons skull. Hela min skoltid har präglats av utanförskap och villkor som är antingen för höga eller för låga o.s.v. Lärare har visserligen sett att något inte står rätt till, men har nöjt sig med att tycka att jag är lat i stället för att försöka hjälpa mig och försöka ta reda på vad det beror på.

Slår huvudet blodigt mot en vägg. Var på bedömningssamtal för ev. utredning och fick veta att jag har både avvikelser och problematik för AS "men de ville inte sätta en diagnos", så långbänken känner jag igen.

 

[Djurjouren]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Men ni som är såpass gamla och misstänks ha nån form av diagnos, har aldrig någon reagerat och försökt hjälpa?
Föräldrar, morföräldrar, lärare etc?
Jag tycker att det märks tydligt redan när barnen är små, det är så konstigt att så många kan gå så länge utan upptäckt.
Får lärare nån utbildning om sånt här tex?

 

[Kimz0r]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Reagerat, ja, hjälpt, nej. De reaktioner jag fått är att jag är lat, att jag kanske borde anstränga mig för att vara som alla andra, att alla andra minsann kan, att alla andra si och så, att samma regler gäller för andra, att jag ska sluta gnälla, att jag är konstig, att jag inte passar in, att jag har konstiga intressen, att jag beter mig konstigt, att folk har svårt med mig o.s.v.

Ingen har så mycket som lyft ett finger för att ta reda på VARFÖR. Jag, å andra sidan, försöker och försöker och försöker, så till den milda grad att jag ibland bryter ihop psykiskt av utmattning. Jag vet ju att jag inte är dum, tvärtom så är jag faktiskt väldigt intelligent, men jag vet om att jag har svårt att strukturera, att "komma igång", att hitta en mening med de krav som ställs på mig, att passa in, att vara social, att tolka andra.

I hela mitt liv har folk frågat om mina tics, härmat mina tics, retat mig för mina tics. Först vid 22 års ålder fick jag diagnosen Tourettes.

Tack för det mor och far och svenska skolsystemet.

 

[Djurjouren]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Ush, din stackare, lider med dig.
Får jag fråga vad för slags tics du har?
Allt tjaffs med sonen har gjort mig väldigt intresserad av alla möjliga diagnoser. läser allt jag hittar i ämnet.

 

[Kimz0r]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Ticsen varierar, en del håller i sig i några veckor, andra har jag haft i flera år.

Följande är mest långlivade och mest påtagliga:
Fnysningar ägnar jag mig åt, det ticset har jag haft sedan lågstadiet. Och så rycker jag lite här och var, mest i höger axel, men även lite i vänster. Av och till under åren har jag haft vissa tics lokaliserade till nacken, ibland är det bara att jag spänner musklerna, men för det mesta böjer jag på nacken så att det knakar.

Jag har inte koprolali, det är det bara ca. 15% av de drabbade som har.

Hörde en siffra på TV (dokumentär om Tourettes) att en av sex med TS också har Asperger.

 

[Djurjouren]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Ja det är vanligt. Känner en liten killa som har Tourettes, Aspbergers och epilepsi....Inte kul....
Epelepsi och Asutism/aspbergers förekommer tydligen oxå ofta ihop.

Lycka jättemkt till i ditt framtida liv, hoppas att det går bra för dig och att du får all hjälp du kan få.

 

[mizz]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Många gånger o otaliga är dom tillfällen man stått inför den outtalade heliga "regeln" att man för "Guds, skall säga åt ens barn"!

Amen.




Härligt att det har lossnat. Synd att det skulle dröja så länge.
*kram*

 

[Tolly]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Redan, när min lille "plutt", var nyfödd, så märkte jag "något"....kunde inte definiera vad....(?)...en fritidsfröken bekräftade ganska mycket senare mina egna känslor o rektioner med att med gråtande ögon undra"vad e det för fel på ungen?)

Kan berätta att det började med att jag inte fick någon ögonkontakt med han som liten "nästanintaavsnöptgrabb", ttill de frösta åren då jag tyckte att"han alltid var på väg någonstanns", nu sitter jag här med min älskade tonåring(med mina vackra ögon). som inte har vart i skolan på över ett år och bara vill hålla sig undan "ögon"!
Visst märker vi alla, men det är ju så himla svårt att defenitivt inse att ungen behöver hjälp!
Speciellt när "dom" verkar så himla "normala" i måntga sammanhang!Skitsvårt att övertyga de berörda i vikten av att just MIN unge behöver hjälp, nåt e fel osv....

 

[Tolly]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Blä!!Jag skrivde hur mkt som helst här...ett jätte långt inlägg ju!Allt blev raderat!

Beskrev lite av min kamp( sonen o jag o alla syskon). o hans vackra ögon(jag aldrig får kontakt med)...Tack ni alla för att ni svarar o engagerar er!
Ska ta det med mig o tänka lite.....

Men tusen tack!

 

[Tolly]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Yepp!Så e det!

Tadck ska du ha!

 

[Tolly]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

Suck!(tror det e fel på mitt ADSL, får ingen kontakt imellenåt,,,blä)

Jag vill bara säga tusen tack till er alla.
Aldrig kunde jag ha anat att vi skulle vara så många som hade funderingar kring detta, o inte heller att vi är så många som vill dela med sig av detta!

Tack ska ni ha!

 

[Tolly]

Sv: Jag är så himla lycklig så jag inte har hunnit fatta det själv ännu!

(amen, förresten! TRORdu osså förstår vad jag/min pojke med de vackra ögona, o alla de andra ungarna, går igenom, litegranna...(shit!Här finns inget stopp när jag väl börjat!Aspbergers? )