aiquen
Trådstartare
Jag sitter här och roas av hur råttorna och katten umgås just nu. Det trodde jag faktiskt inte när jag skaffade katten för ett par månader sedan, att det skulle fungera SÅ bra med råttorna. Men råttorna har verkligen uppfostrat det lilla Månstret. Kattan där hemma behövde bara sitta och andas utanför buren för att råttorna skulle få dödsångest, så tydligen är det annorlunda när det är en liten näsvis unge (som kanske inte ens fattar att just råttor = mat) det handlar om. För satt sig i respekt hos katten har de verkligen gjort. Så fort de kommer lite för nära backar han undan, även om han är ganska nyfiken (men inte hotfull) på dem. HUR de har fått honom att förstå att de bör passa sig för honom behöver vi kanske inte gå in på här dock. Jag kan dock säga att jag fick liiite halvpanik när jag för ett par veckor sedan hittade en fin liten blodpöl på golvet... Men det var som tur väl var inget allvarligt. Men jag har förstått att katten fick sig en läxa han sent kommer att glömma, det gör liksom ont att bli biten i tån...
Några klickbara bilder på Disa och Måns:
Edla tyckte att Måns färgglada lilla boll minsann skulle sitta utmärkt till middag (tyvärr lite väl oskarpa bilder):
(En liten fråga också: Som syns tydligt på den tredje bilden har Disas päls blivit ganska raggig. Är det normalt att den blir det i takt med att råttan åldras - de är ungefär ett år gamla nu - eller är det något som är fel?)
Några klickbara bilder på Disa och Måns:
Edla tyckte att Måns färgglada lilla boll minsann skulle sitta utmärkt till middag (tyvärr lite väl oskarpa bilder):
(En liten fråga också: Som syns tydligt på den tredje bilden har Disas päls blivit ganska raggig. Är det normalt att den blir det i takt med att råttan åldras - de är ungefär ett år gamla nu - eller är det något som är fel?)